Vad är svaret på livets gåta?
DNA-MOLEKYLEN utför fantastiska saker. DNA fyller båda de funktioner som cellerna kräver av det genetiska materialet. För det första kopieras DNA på ett noggrant sätt så att information kan vidarebefordras från cell till cell. För det andra talar ordningsföljden i DNA om för cellen vilka proteiner den skall göra och visar därmed vilket slags cell den skall bli och vilken funktion den skall fylla. DNA utför dock inte dessa processer av sig självt. Många specialiserade proteiner är inbegripna.
DNA kan inte ensamt skapa liv. Det innehåller all den information som är nödvändig för att kunna tillverka alla de proteiner som en levande cell behöver, däribland de proteiner som kopierar DNA åt nästa generation celler och de proteiner som hjälper DNA att göra nya proteiner. Likväl är den ofattbara mängden information som finns lagrad i DNA-generna värdelös utan RNA och de särskilda proteiner som ingår i ribosomerna, vilka har till uppgift att ”läsa” och använda den informationen.
Inte heller kan proteiner skapa liv på egen hand. Ett ensamt protein kan inte frambringa den gen som har koden som behövs för att tillverka fler av det slaget proteiner.
Vad har man då kommit fram till, när man försökt få svar på livets gåta? Den moderna genetiken och molekylärbiologin ger många bevis för det mycket komplicerade beroendeförhållande som DNA, RNA och proteinerna står i till varandra. De här upptäckterna antyder att livet är beroende av att dessa beståndsdelar finns tillgängliga samtidigt. Livet kan således aldrig ha kommit till av sig självt.
Den enda förnuftiga förklaringen är att en överlägset intelligent Skapare skrev in informationen i DNA samtidigt som han skapade proteiner färdiga att användas. Samspelet mellan dessa var så väl uttänkt att den här processen, när den väl satts i gång, skulle se till att proteiner fortsatte att kopiera DNA för att tillverka fler gener, medan andra proteiner skulle tolka generna för att göra fler proteiner.
Det är alldeles tydligt att denna fantastiska livscykel sattes i gång av Mästerkonstruktören, Jehova Gud.
Underbart gjord
Även om Bibeln inte är en lärobok i vetenskap, sprider den ljus över den roll Skaparen har, han som utformade livets kod. Kung David av Israel visste ingenting om de framsteg som gjorts i dag inom den genetiska forskningen, men för ungefär tre tusen år sedan sade han följande i poetiska ordalag till sin Skapare: ”Du skapade mina inälvor, du vävde mig i moderlivet. Jag tackar dig för dina mäktiga under, förunderligt är allt du gör. Du kände mig alltigenom, min kropp var inte förborgad för dig, när jag formades i det fördolda, när jag flätades samman i jordens djup.” — Psalm 139:13–15, Bibelkommissionens provöversättning.
Ta ännu en rejäl titt på dig själv i spegeln. Betrakta din ögonfärg, ditt hårs beskaffenhet, färgen på din hy och din kroppsform. Tänk på hur dessa kännetecknande drag har ärvts från tidigare generationer och hur de förs vidare till dina barn. Tänk sedan på den som har satt i gång denna fantastiska mekanism. Det kanske får dig att upprepa de ord som aposteln Johannes skrev: ”Du är värdig, Jehova, ja vår Gud, att få härligheten och äran och makten, därför att du har skapat alla ting, och på grund av din vilja var de till och blev de skapade.” — Uppenbarelseboken 4:11.
[Ruta/Bilder på sidan 10]
Blind slump?
Upptäckter som nyligen gjorts av två brittiska forskare bekräftar att den genetiska koden inte är ett slumpens verk. ”Deras analyser har visat att [den genetiska koden] är bland de bästa av en miljard miljarder möjliga koder”, konstaterar tidskriften New Scientist. Av de cirka 1020 (1 följt av 20 nollor) möjliga genetiska koderna var det bara en som utvaldes tidigt i livets historia. Varför just denna kod? Därför att den minimerar antalet fel som görs under proteintillverkningsprocessen eller fel orsakade av genmutationer. Med andra ord garanterar just denna kod att ärftlighetslagarna följs noggrant. Somliga menar att utväljandet av denna genetiska kod skedde under ”starkt selektivt tryck”, men de två forskarna har kommit fram till att ”det är högst osannolikt att en sådan effektiv kod uppstod av en slump”.