Liv kommer från liv

Alltsedan antiken har man fört fram de mest fantasifulla idéer för att förklara fenomenet med att det finns insekter, maskar och andra djur i förruttnad materia. På 1600-talet skröt till exempel en kemist i Belgien med att han hade frambringat möss genom att stoppa en smutsig blus i en kruka med vete!

På Pasteurs tid var debatten i de vetenskapliga kretsarna häftig. Det var en verklig utmaning att konfronteras med dem som förespråkade uralstring. Men som ett resultat av vad Pasteur hade lärt sig i sin forskning om jäsningsprocessen var han säker på sin sak. Han företog därför experiment för att en gång för alla få slut på föreställningen om uralstring.

Ett av hans mest berömda experiment är det då han använde sig av svanhalskolvar. En näringsvätska i en öppen kolv som får stå ute i luften blir snabbt förorenad av bakterier. Men om vätskan förvarades i en kolv som avslutades i form av en svanhals, förblev samma näringsvätska fri från bakterier. Varför blir det så?

Pasteurs förklaring var enkel: När bakterierna i luften passerar genom svanhalsen avsätts de på glasytan, så att luften är steril när den når vätskan. De bakterier som uppstår i en öppen kolv alstras inte av sig själva genom näringsvätskan, utan de överförs via luften.

För att påvisa betydelsen av luft som en transportör av mikroorganismer tog sig Pasteur upp till Mer de Glace, en glaciär i Franska alperna. På en höjd av 1.800 meter över havet öppnade han sina tillslutna kolvar och exponerade dem för luften. Av 20 kolvar var det endast en som blev förorenad. Han begav sig sedan till foten av Jurabergen och gjorde om samma experiment. Här, på mycket lägre höjd, blev åtta kolvar förorenade. Han bevisade således att det var mindre risk för förorening på högre höjd, och det berodde på att luften var renare.

Genom sådana experiment påvisade Pasteur på ett övertygande sätt att liv kommer enbart från redan existerande liv. Det bildas aldrig spontant, dvs. av sig självt.

Debatten om uralstring, som Pasteur var inblandad i och gick segrande ur, var inte bara vetenskapligt käbbel. Det var mer än en intressant sak som några få vetenskapsmän eller intellektuella diskuterade sinsemellan. Det hade mycket större betydelse — det inbegrep bevis som hade att göra med Guds existens.

François Dagognet, en fransk filosof som specialiserat sig på vetenskap, konstaterade att Pasteurs ”motståndare, både filosofer av den materialistiska skolan och ateister, trodde att de kunde bevisa att en encellig organism kunde uppstå av de molekyler som uppträder i samband med olika förruttnelseprocesser. Detta tillät dem att plocka bort Gud som Skaparen. Men enligt Pasteur fanns det ingen möjlig övergång från död till liv.”

Alla bevis som kommer från experiment, historia, biologi, arkeologi och antropologi fortsätter att visa det som Pasteur påvisade — att liv kan komma enbart från redan existerande liv och inte från livlös materia. Alla bevis visar också tydligt att liv fortplantas ”enligt dess art”, som Bibelns skildring i Första Moseboken visar. Avkomman är alltid av samma ”art”, eller slag, som föräldrarna. — 1 Moseboken 1:11, 12, 20–25.

Medvetet eller omedvetet tillhandahöll Louis Pasteur genom sitt arbete kraftfulla bevis och vittnesbörd mot evolutionsteorin och för den absoluta nödvändigheten av en skapare för att liv skall ha uppstått på jorden. Hans arbete återspeglade vad den ödmjuke psalmisten erkände: ”Vet att Jehova är Gud. Det är han som har gjort oss och inte vi själva.” — Psalm 100:3.