Biologiprofessor Alexandre Meinesz belyste det här dilemmat år 2008. Han konstaterade att under de senaste 50 åren ”har inga empiriska bevis gett stöd åt hypotesen att livet på jorden har uppstått spontant ur en molekylär soppa, och inga nya vetenskapliga upptäckter av vikt pekar i den riktningen”.¹

Robert Shapiro, professor emeritus i kemi vid New York University, säger: ”En del skribenter har utgått från att alla livets byggstenar lätt kan framställas med hjälp av experiment som liknar Millers och att de alla förekommer i meteoriter. Så är inte fallet.”²c

Tänk på RNA-molekylen. Den är uppbyggd av mindre molekyler som kallas nukleotider. En nukleotid skiljer sig från en aminosyra men är bara lite mer komplex. Shapiro säger att ”man inte har fått fram några som helst nukleotider vid experiment med gnisturladdningar, och man har heller inte upptäckt några i meteoriter”.³d Vidare konstaterar han att sannolikheten att en självreproducerande RNA-molekyl slumpmässigt skulle bildas ur en ansamling av kemiska beståndsdelar ”är så försvinnande liten att det skulle vara en exceptionell lyckträff om det hände en enda gång någonstans i det synliga universum”.⁴

Låt oss ändå säga att både proteiner och RNA-molekyler mot all förmodan uppstod spontant på samma plats vid samma tidpunkt. Hur troligt är det då att de skulle samarbeta för att bilda en självreproducerande och självuppehållande livsform? ”Sannolikheten att det här skulle hända spontant (i en slumpartad blandning av proteiner och RNA) verkar vara astronomiskt liten”, säger doktor Carol Clelande vid NASA:s astrobiologiska institut. Hon fortsätter: ”Ändå verkar de flesta forskare tro att om de bara kan förklara hur proteiner och RNA uppstod oberoende av varandra under ursprungliga förhållanden, kommer problemet med samordningen på något sätt att lösa sig automatiskt.” Angående de nuvarande teorierna om hur dessa byggstenar för liv uppstått spontant säger hon: ”Ingen av dem har gett oss en särskilt tillfredsställande förklaring till hur det kunde hända.”⁶