Myt 1. Mutationer ger det råmaterial som krävs för att frambringa nya arter. Läran om makroevolution bygger på påståendet att mutationer – slumpmässiga förändringar i den genetiska koden hos djur och växter – kan producera nya arter och till och med nya familjer.¹⁹

Fakta. Många egenskaper hos växter och djur bestäms av informationen i den genetiska koden, den ritning som finns sammanpackad i kärnan i varje cell.c Forskare har upptäckt att mutationer kan medföra förändringar hos avkomman. Men kan mutationer verkligen frambringa helt nya arter? Vad har 100 års genforskning visat?

I slutet av 1930-talet lanserades en ny idé som väckte stor entusiasm i forskarvärlden. Man trodde redan att naturligt urval kunde producera nya växtarter utifrån slumpmässiga mutationer.d Därför antog man nu att människan på konstgjord väg skulle kunna göra samma sak men på ett effektivare sätt. ”Euforin spred sig bland biologer, särskilt bland genetiker och förädlare”, säger Wolf-Ekkehard Lönnig, forskare vid Max-Planck-institutet för växtförädling i Tyskland.e Varför denna glädjeyra? Lönnig, som har studerat mutationer hos växter i omkring 30 år, säger: ”Forskarna trodde att tiden var inne att revolutionera den traditionella metoden för växt- och djurförädling. De trodde att de kunde få fram nya och bättre växter och djur genom att framkalla och välja ut fördelaktiga mutationer.”²⁰ En del hoppades kunna åstadkomma helt nya arter.

Forskare i USA, Asien och Europa satte i gång påkostade forskningsprogram som skulle påskynda evolutionen. Vilka resultat hade man uppnått efter mer än 40 års intensiv forskning? Forskaren Peter von Sengbusch säger: ”Trots enorma resurser blev försöken att odla fram produktivare varieteter genom bestrålning [för att frambringa mutationer] ett stort misslyckande.”²¹ Och Lönnig säger: ”På 1980-talet hade forskarnas förhoppningar och eufori slutat i ett stort fiasko. I västländerna försvann mutationsförädling som separat forskningsområde. Nästan alla mutanter ... dog eller var svagare än vilda varieteter.”f

Men tack vare de data som har samlats in under 100 års mutationsforskning och 70 års mutationsförädling kan forskarna ändå dra vissa slutsatser angående mutationers förmåga att frambringa nya arter. Efter att ha undersökt resultaten konstaterar Lönnig: ”Mutationer kan inte omvandla en ursprunglig [växt- eller djur]art till en helt ny art. Denna slutsats stämmer med sannolikhetslagarna och med alla resultat och erfarenheter av mutationsforskningen under 1900-talet.”

Kan alltså mutationer orsaka att en art utvecklas till en helt ny livsform? Fakta visar att så inte är fallet. Med utgångspunkt i sin forskning har Lönnig dragit slutsatsen att ”genetiskt väldefinierade arter har fasta gränser som inte kan upphävas eller överskridas genom slumpartade mutationer”.²²

Vad innebär de fakta vi nu har gått igenom? Om högutbildade forskare inte kan få fram nya arter genom att framkalla och välja ut gynnsamma mutationer, är det då troligt att en blind process skulle lyckas bättre? Om forskningen visar att mutationer inte kan förändra en ursprungsart till en helt ny art, hur skulle då makroevolutionen ha gått till?