Lyssna — Jehovas väktare talar!

”Till en väktare har jag gjort dig för Israels hus, ... och du skall varna dem från mig.” — HESEKIEL 3:17, NW.

1. Varför bör man lyssna, när Jehovas ”väktare” talar?

JEHOVAS ”väktare” talar Guds budskap just nu. Lyssnar du? Ditt liv är beroende av att du med uppskattning och handling ger gensvar till det budskapet. Nationerna kommer snart att få ”inse” vem Jehova är, när han helgar sitt heliga namn genom att förinta denna onda ordning och bevara sitt folk. Hoppas du på att få vara bland det? (Hesekiel 36:23; 39:7; NW; 2 Petrus 3:8—13) Det kan du få, men endast om du lyssnar när Jehovas ”väktare” talar.

2. Hur gick det för Juda rike därför att det underlät att lyssna på Guds profeter?

² Juda rikes underlåtenhet att lyssna på Guds profeter störtade nationen i olycka år 607 f.v.t. Fiendenationer betraktade med skadeglädje hur babylonierna ödelade landet. Men hur blev inte Jehovas namn förhärligat, när han ledde förhållandena så att de trogna judarna fick återvända till sitt hemland år 537 f.v.t.!

3. Vad innehåller Hesekiels bok?

³ Jehovas väktare, Hesekiel, hade förutsagt både detta ödeläggande av nationen och återupprättandet av den. Den bibelbok som bär Hesekiels namn och som han fullbordade i Babylonien omkring år 591 f.v.t. innehåller 1) Hesekiels uppdrag; 2) profetiska illustrationer; 3) budskap mot Israel; 4) förutsägelser om Jerusalems dom; 5) profetior mot andra nationer; 6) löften om ett återförande; 7) en profetia mot Gog i Magog och 8) en syn av Guds helgedom. Vi uppmanar dig att läsa boken, när vi nu studerar den. Du kommer då att se hur den påverkar oss i våra dagar, och du kommer att lyssna när Jehovas ”väktare” talar.a

Guds väktare förordnad

4. a) Vad fick Hesekiel se i en syn? b) Vilka var de ”levande skapelserna”, och vilka egenskaper ägde de?

⁴ Den 5 tammus år 613 f.v.t. (i det femte året av den judeiske kungen Jojakins ”landsflykt” [NW] i Babylon) var den 30-årige prästen Hesekiel bland de judiska fångarna vid ”floden Kebar” (NW), en betydande kanal som stod i förbindelse med floden Eufrat. I en syn fick han se Jehovas himmelska vagn och tillsammans med den ”fyra levande skapelser” (NW). (Läs Hesekiel 1:4—10.) Varje levande skapelse eller bevingad kerub hade fyra ansikten. (Hesekiel 10:1—20; 11:22) Dessa ansikten anger att keruberna har egenskaperna gudagiven kärlek (människan), rättvisa (lejonet), makt (tjuren) och vishet (örnen). Varje kerub stod bredvid ett mycket stort hjul som var inuti ett annat hjul, och Guds ande eller verksamma kraft kunde leda dem i vilken riktning som helst. — Hesekiel 1:1—21.

5. Vad representerar den himmelska vagnen, och hur bör denna uppfattning om den påverka Jehovas folk?

⁵ Vagnens förare var en strålande representation av Jehova. (Läs Hesekiel 1:22—28.) Hur väl representerar inte vagnen Guds andliga änglaorganisation! (Psalm 18:11; 103:20, 21; Daniel 7:9, 10) Jehova är vagnens förare i den bemärkelsen att han behärskar dessa skapelser och använder dem enligt sitt uppsåt. Föraren var lugn, precis som den åtföljande regnbågen, men Hesekiel var överväldigad. Denna vördnadsbjudande syn av den härlighet och makt Jehova har, som den högste organisatören av sina himmelska härskaror, bör verkligen göra oss ödmjuka och tacksamma över privilegiet att få tjäna honom som en del av hans jordiska organisation.

6. a) Vilket uppdrag fick Hesekiel, och hur betraktade han tjänst för Gud? b) Bland vilka slags människor skulle Hesekiel profetera, och varför har vi nytta av att veta hur Gud handlade mot honom?

⁶ Fastän Hesekiel påminns om sitt mänskliga ursprung och sin ringa ställning genom att kallas ”människoson” (NW), förordnas han som Jehovas profet. (Läs Hesekiel 2:1—5.) Hesekiel skulle gå till ”upproriska nationer” (NW), till Israels rike och Juda rike. Först åt han på Guds befallning upp en bokrulle som innehöll ”sorgesånger” (NW) men som smakade som honung, därför att han var så tacksam över att få vara Guds profet. På liknande sätt finner smorda kristna och deras medtjänare det sött att vara vittnen om Jehova. Hesekiel skulle profetera bland människor med hårda hjärtan och hårda pannor, men Gud skulle göra hans ansikte lika bestämt som deras ansikten och hans panna lika hård som diamant. Han skulle profetera modigt antingen de lyssnade eller ej. Det är uppmuntrande att veta att precis som Gud uppehöll Hesekiel under svåra förhållanden, så kommer han att hjälpa oss att modigt vittna på alla distrikt. — Hesekiel 2:6—3:11.

7. Vilket ansvar medförde Hesekiels uppdrag?

⁷ Ätandet av bokrullen frambringade ett ”raseri” (NW) i anden hos Hesekiel, vilket var passande för dess budskap. Vid Tel-Abib bodde han ”bedövad” (NW) i sju dagar och smälte budskapet. (Hesekiel 3:12—15) Vi måste också begrunda och flitigt studera för att fatta djupa andliga ting. Eftersom Hesekiel hade ett budskap att förkunna, blev han förordnad som Guds väktare. (Läs Hesekiel 3:16—21.) Den nyligen förordnade väktaren skulle underrätta de lagbrytande israeliterna om att avrättning från Gud väntade dem.

8. Vilka tjänar som Jehovas ”väktare” i våra dagar, och vilka är förenade med dem?

⁸ Om Hesekiel inte fullgjorde sitt uppdrag som väktare, skulle Jehova göra honom ansvarig för offrens död. Även om de som inte ville att han skulle ”utdela tillrättavisning” (NW) lade symboliska ”linor” (NW) på honom, så skulle han ändå modigt förkunna Guds budskap. (Hesekiel 3:22—27) I vår tid vägrar kristenheten att lyssna och försöker hindra de smorda kristna. Men sedan år 1919 har dessa smorda kristna tjänat som Jehovas ”väktare” och modigt förkunnat hans budskap för ”ändens tid” för denna ordning. (Daniel 12:4) Förenade med dem i detta arbete är en växande ”stor skara” av Jesu ”andra får”. (Uppenbarelseboken 7:9, 10; Johannes 10:16) Eftersom ”väktar”-klassen fortsätter att tala Guds budskap, bör verkligen var och en av de smorda och av den ”stora skaran” också önska förkunna det som en regelbunden förkunnare.

Illustrativa profetior

9. a) Hur var Hesekiel ett föredöme för oss? b) Vad gjorde Hesekiel för att beskriva den babyloniska belägringen av Jerusalem, och vad angavs genom de 390 dagarna och de 40 dagarna?

⁹ Därefter uppförde Hesekiel profetiska pantomimer med ödmjukhet och mod, och hans föredöme bör få oss att ödmjukt och modigt utföra våra gudagivna uppdrag. För att beskriva den babyloniska belägringen skulle Hesekiel ligga ner med ansiktet mot en ”tegelsten” (NW) på vilken han hade ristat in en bild av Jerusalem. Först skulle han ligga i 390 dagar på sin vänstra sida för att bära på tiostammarsriket Israels missgärning, och därefter skulle han ligga på sin högra sida i 40 dagar för att bära på tvåstammarsriket Juda synd. En dag representerade ett år. De 390 åren löpte således från Israels grundande år 997 f.v.t. till Jerusalems förstöring år 607 f.v.t. De 40 åren för Juda nation löpte från Jeremias förordnande som Guds profet år 647 f.v.t. till Juda ödeläggande år 607 f.v.t. — Hesekiel 4:1—8; Jeremia 1:1—3.

10. Hur illustrerade Hesekiel verkningarna av belägringen, och vad kan vi lära av det förhållandet att Gud uppehöll honom?

¹⁰ Därefter illustrerade Hesekiel verkningarna av belägringen. För att ange hungersnöd livnärde han sig på en dagsranson på omkring två hekto mat och omkring en halv liter vatten. Hans bröd (som bestod av en otillåten blandning av vete, korn, bönor, linsärter, hirs och spältvete och som var bakat över dynga) var orent. (3 Moseboken 19:19) Denna handling visade att Jerusalems invånare skulle få utstå svåra umbäranden. Men hur uppmuntrande är det inte att veta att precis som Jehova uppehöll Hesekiel under svåra förhållanden, så kommer han att hjälpa oss att förbli trogna och fullgöra vårt predikouppdrag trots svårigheter! — Hesekiel 4:9—17, NW.

11. a) Vilka handlingar nämns i Hesekiel 5:1—4, och vad var innebörden i dem? b) Vilken verkan bör det ha på oss att Gud uppfyllde Hesekiels illustrationer?

¹¹ Därefter rakade Hesekiel av sig sitt hår och sitt skägg med ett svärd. (Läs Hesekiel 5:1—4.) De som dog av hungersnöd och pest skulle vara lika den tredjedel av profetens hår som han brände upp mitt i Jerusalem. De som dödades i krig skulle vara lika den tredjedel som blev slagen med svärdet. De överlevande skulle ”förskingras” (NW) bland nationerna i likhet med den tredjedel av hans hår som ströddes ut eller spreds för vinden. Men somliga landsflyktiga skulle vara lika de hårstrån som Hesekiel skulle ta från den del som skulle spridas ut och som han skulle ”vira in” (NW) i sitt klädesplagg för att visa att de skulle få återuppta sann tillbedjan i Juda efter det 70-åriga ödeliggandet. (Hesekiel 5:5—17, NW) Det förhållandet att Jehova uppfyllde denna och de andra profetiska illustrationerna bör få oss att förtrösta på honom som den som uppfyller profetior. — Jesaja 42:9; 55:11.

En förestående tillintetgörelse

12. a) Vad visar Hesekiel 6:1—7 att invaderande fiender skulle göra? b) Vad är det motbildliga Jerusalem enligt Hesekiels profetia, och vad kommer att hända med det?

¹² År 613 f.v.t. talade Hesekiel till landet för att visa vad som skulle drabba Juda avgudadyrkande invånare. (Läs Hesekiel 6:1—7.) Invaderande fiender skulle förstöra de ”höjder” (NW), ”rökelseställ” (NW) och ”altaren”, som användes i falsk tillbedjan. Själva tanken på en ödeläggelse genom hungersnöd, pest och krig skulle få en person att ropa: ”Ack ve!” (NW) och betona detta genom att klappa i händerna och stampa med foten. Döda kroppar av andliga äktenskapsbrytare skulle ligga kringspridda på höjderna. När kristenheten, det motbildliga Jerusalem, drabbas av en liknande tillintetgörelse, kommer den att ”inse” (NW) att dess olycka är från Jehova. — Hesekiel 6:8—14.

13. Vad var ”staven” i Jehovas hand, och vad skulle bli följden av dess användning?

¹³ ”Änden” kom över ”landets”, det otrogna Judas religiösa systems, ”fyra yttersta ändar” (NW). En ”krans” (NW) av olycksbringande ting skulle omringa en avgudadyrkares huvud, när ”staven” (NW) i Guds hand — Nebukadnessar och hans babyloniska horder — ingrep mot Jehovas folk och hans tempel. De som hörde till Juda ”hop” av köpare och säljare skulle antingen bli dödade eller föras i landsflykt, och händerna på någon som lyckades förbli vid liv skulle sjunka av svaghet. Vid störtandet av deras system av falsk religion skulle de så att säga raka sina huvuden skalliga som tecken på sin sorg. — Hesekiel 7:1—18.

14. Vad kunde inte mutor göra för Jerusalem, och vad visar detta för kristenheten?

¹⁴ Jehova och hans avrättningsstyrkor kan inte mutas. (Läs Hesekiel 7:19.) Mutor skulle inte kunna rädda den ”dolda platsen” (NW), det allraheligaste, från att bli ”vanhelgad”, när kaldeiska ”rövare” (NW) lade beslag på heliga redskap och lämnade templet i ruiner. Jehova fick ”de starkas stolthet att upphöra” (NW), när kung Sidkia togs till fånga och de främsta av det levitiska prästerskapet dödades. (2 Kungaboken 25:4—7, 18—21) Nej, syndare i det belägrade Jerusalem kunde inte genom mutor undgå ”motgång” (NW), när Gud ”dömde” (NW) dem som förbundsbrytare. På liknande sätt kommer inte heller kristenheten att kunna muta sig ut ur verkställandet av Guds dom över den under det nära förestående vanhelgandet av de ting som kristenheten håller heliga. Då kommer det att vara för sent att lyssna till Jehovas ”väktare”. — Hesekiel 7:20—27.

Att sucka över avskyvärdheter

15. Vad fick Hesekiel se i Jerusalem, och vilken verkan bör detta ha på oss?

¹⁵ När Hesekiel, den 5 elul år 612 f.v.t., i en syn fick se Gud i hans härlighet, tog ”något som var bildat som en hand” honom ”vid en hårtofs” (NW) och bar honom till Jerusalem genom inspirationens ande. Den himmelska vagnen hade också förflyttat sig dit. Det Hesekiel därefter såg bör få oss att rygga tillbaka för blotta tanken att lyssna på avfällingar. (Ordspråksboken 11:9, NW) Israelitiska avfällingar tillbad en avgudasymbol (kanske en helig påle) vid templet, något som uppväckte Guds svartsjuka. (2 Moseboken 20:2—6) Och vilka ”avskyvärdheter” (NW) fick inte Hesekiel se, när han trädde in i den inre förgården! (Läs Hesekiel 8:10, 11.) Vilken skandal att 70 äldste frambar rökelse åt falska gudar som representerades av föraktliga figurer inristade på väggen! — Hesekiel 8:1—12.

16. Vad leder avfällighet till enligt Hesekiels syn?

¹⁶ Hesekiels syn visar hur andligen dödsbringande avfällighet är. Ja, israelitiska kvinnor hade övertalats till att gråta över Tammus, en babylonisk gud och älskare till fruktbarhetsgudinnan Ishtar! Och så avskyvärt att få se 25 israelitiska män i templets inre förgård tillbe solen! (5 Moseboken 4:15—19) För näsan på Gud höll de fram en obscen kvist, som kanske representerade det manliga könsorganet. Inte underligt att Jehova inte ville lyssna på deras böner, precis som kristenheten förgäves kommer att söka hans hjälp under den ”stora vedermödan”! — Hesekiel 8:13—18, NW; Matteus 24:21.

Märkta för att överleva

17. Vilka sju män fick han se i sin syn, och vad gjorde de?

¹⁷ Därefter lägger vi märke till sju män — en är en sekreterare klädd i linne, och de sex andra har ”vapen att krossa med” (NW). (Läs Hesekiel 9:1—7.) De ”sex männen” representerade Jehovas himmelska avrättningsstyrkor, även om han kunde använda jordiska representanter. De vilkas pannor mannen i linnekläder satte ett märke på skulle få erfara Guds medömkan, eftersom de inte tyckte om de avskyvärdheter som gjordes i templet. Det var där som de ”sex männen” började avrättningsverket med de 70 avgudadyrkande äldste, kvinnorna som grät över Tammus och de 25 männen som tillbad solen. Dessa och andra som var illojala mot Gud dödades av babylonierna år 607 f.v.t.

18. a) Vem är den nutida mannen i linnekläder? b) Vad är ”märket”, vilka har det nu, och vad kommer det att leda till att man har det?

¹⁸ Den motbildlige mannen i linnekläder är klassen av smorda kristna. De går från hus till hus och sätter ett symboliskt ”märke” (NW) på dem som blir en del av den ”stora skaran” av Kristi ”andra får”. ”Märket” är beviset för att dessa får är överlämnade, döpta personer med en Kristuslik personlighet. De ”suckar och stönar över alla de avskyvärdheter som görs” (NW) i kristenheten, och de har kommit ut ur det stora Babylon, världsväldet av falsk religion. (Uppenbarelseboken 18:4, 5) Deras ”märke” kommer att visa Guds avrättningsstyrkor att de bör skonas under den ”stora vedermödan”. De kan behålla det ”märket” genom att ta del med de smorda i att sätta ett märke på ytterligare andra. Om du således har fått ett märke, ta då nitiskt del i arbetet med att sätta ett märke på andra. — Hesekiel 9:8—11.

Den förestående flammande tillintetgörelsen

19. Vad sprider den nutida mannen i linnekläder utöver kristenheten?

¹⁹ Mannen i linnekläder gick mellan den himmelska vagnens hjul för att få ”eldkol” (NW). Dessa ströddes ut eller kastades över Jerusalem och förvarnade om att dess ödeläggande skulle vara ett uttryck för Guds flammande vrede. (Hesekiel 10:1—8; Klagovisorna 2:2—4; 4:11) På Hesekiels tid utgöt Jehova sin vrede genom babylonierna. (2 Krönikeboken 36:15—21; Jeremia 25:9—11) Men hur är det då i våra dagar? Den motbildlige mannen i linnekläder sprider Guds flammande budskap utöver kristenheten som ett meddelande om att Gud snart skall ge utlopp åt sin vrede över kristenheten och återstoden av det stora Babylon. De som vägrar att lyssna på Jehovas ”väktare” har naturligtvis inget hopp om att få överleva. — Jesaja 61:1, 2; Uppenbarelseboken 18:8—10, 20.

20. a) Hur bör harmonin mellan den himmelska vagnens hjul och keruberna påverka oss? b) Vad gjorde vissa furstar, och vad liknade de felaktigt Jerusalem vid?

²⁰ Återigen dras uppmärksamheten till den himmelska vagnen, Guds himmelska organisation. När vi ser den harmoni som råder mellan vagnens hjul och keruberna, bör vi drivas till att vilja samarbeta helt och fullt med Guds jordiska organisation. Av lojalitet bör vi också skydda den mot trolösa män. (Hesekiel 10:9—22) Det fanns sådana män på Hesekiels tid, för han fick se hur 25 regeringsfurstar med Egyptens hjälp planerade en revolt mot Guds avrättningsstyrkor. De liknade Jerusalem vid en kittel och sig själva vid köttet som var i säkerhet inuti. Men hur fel hade de inte! De babyloniska ”främlingarnas” ”svärd” skulle döda somliga av dessa ränksmidare, medan andra skulle bli fångar. Detta skulle inträffa, eftersom Gud höll judarna ansvariga för att ha brutit hans förbund. (Hesekiel 11:1—13; 2 Moseboken 19:1—8; 24:1—7; Jeremia 52:24—27) Kristenheten kommer också att förgås under ett angrepp av Jehovas avrättningsstyrkor, därför att den sätter sin förtröstan till världsliga allianser samtidigt som den gör anspråk på att vara i förbund med Gud.

21. Vad hände efter det att Juda legat öde i 70 år, och vilken liknande utveckling påverkade den smorda kvarlevan?

²¹ Fastän israeliterna, till exempel år 617 f.v.t., hade blivit ”kringspridda” (NW) ”bland länderna” (NW), var Gud ”en helgedom” eller tillflykt för de ångrande landsflyktiga. (Hesekiel 11:14—16) Men vad mer kunde man förvänta? (Läs Hesekiel 11:17—21.) Efter det att Juda legat öde i 70 år återfördes en kvarleva till Israels renade ”jord” (NW). På liknande sätt befriades den smorda kvarlevan år 1919 efter en babylonisk fångenskap, och under ledning av Guds heliga ande har det andliga Israels en gång öde ”jord” blivit renad. De som fått ett märke för att bevaras åtnjuter därför nu Guds ynnest tillsammans med den återupplivade kvarlevan av det andliga Israel. Och om du fortsätter att lyssna på Guds ”väktare”, så kan du komma att få vara bland de överlevande, när Jehova drar sitt svärd ur skidan.

[Fotnot]

Jehova drar sitt svärd ur skidan!

”Alla av kött kommer att bli tvungna att inse att jag själv, Jehova, har dragit ut mitt svärd ur dess skida.” — HESEKIEL 21:5,NW.

1. Mot vilka svingade Jehova sitt svärd i Juda och Israel?

JEHOVAS svärd injagar med rätta skräck i hans fiender. Men insåg verkligen ogärningsmännen i Juda rike och Israels rike vad det var fråga om, när han svingade svärdet mot dem? Ja, de tvingades inse att Jehova hade dragit ut sitt symboliska svärd ur dess skida. — Esra 9:6—9; Nehemja 1:8; 9:26—30.

2. Vad sade Jehova om sitt ”svärd”, och vilka frågor väcker det?

² Genom sin profet och väktare, Hesekiel, sade Gud: ”Alla av kött kommer att bli tvungna att inse att jag själv, Jehova, har dragit ut mitt svärd ur dess skida.” (Hesekiel 21:5, NW) Var dessa ord tillämpliga enbart i forna tider? Eller är de av betydelse också för oss?

Förutsägelser om Jerusalems dom

3. Vad talade Hesekiel om för de landsflyktiga i Babylon, och vilken nutida motsvarighet har detta?

³ Jehovas vagn förflyttade sig igen, och Hesekiel kom också att befinna sig på en annan ort. Det var som om Guds vagnliknande himmelska organisation flyttade sig till en utsiktspost ovanför Olivberget. Det var därifrån som Jesus förutsade den förstöring som kom över Jerusalem år 70 v.t., en ödeläggelse som utgjorde en profetia om slutet för kristenheten. (Markus 13:1—20) I en syn hade Hesekiel förts från floden Kebar, men genom Guds ande fördes han nu tillbaka till det hus i Babylonien där han bodde som landsflykting. Där berättade han för andra landsflyktiga om ”alla de Jehovas ting” (NW) som Jehova hade låtit honom få se. På liknande sätt förkunnar Guds smorde ”väktare” och dennes medförbundna vittnen i våra dagar allt det som har uppenbarats för dem av föraren av den himmelska vagnen. — Hesekiel 11:22—25.

4. Hur reagerade de judiska landsflyktingarna för Hesekiels symboliska handlingar?

⁴ Genom symboliska handlingar visade Hesekiel de judiska landsflyktingarna att en nationell katastrof nu var nära förestående. (Läs Hesekiel 12:1—7.) Profeten bar ”packning för landsflykt” (NW) för att visa hur få saker som fångarna skulle orka bära på sina skuldror. Det skulle snart råda skräck i det belägrade Jerusalem. Även om det inte var många som tog sådana varningar på allvar, skulle Hesekiel säga till folket: ”Det kommer inte mer att vara någon fördröjning.” (NW) I våra dagar hyser man också förakt för varningar och profetior från Gud, men vi kan göra mycket för att hjälpa sanningssökare att sätta sin tillit till deras uppfyllelse. — Hesekiel 12:8—28.

5. Vilka förkastelsedomar var passande, då ju ”Jehovas dag” var nära förestående?

⁵ De som inte lyssnade på Jehovas väktare måste få inse att de skulle få känna på Guds ”svärd”. De som var ansvariga för missuppfattningarna om Jerusalems och Juda säkerhet blev således fördömda. Falska profeter liknades vid destruktiva rävar, och det påvisades hur lögnare vitkalkade de rangliga väggarna eller folkets meningslösa projekt. Falska profetissor fördömdes också. ”Jehovas dag” (NW) var nära förestående, och han ogillade skarpt dem som hade ”vikit bort ifrån” honom, det vill säga de som hade överlämnat sig bort från att följa Gud. Om vi är överlämnade åt Jehova, bör vi verkligen aldrig önska dra oss bort från hans heliga tjänst. — Hesekiel 13:1—14:11.

6. Kunde någon människa rädda de egensinniga människorna i Juda, och vad lär detta oss?

⁶ Vem skulle kunna rädda de egensinniga människorna i Juda? Inte ens sådana rättfärdiga män som Noa, Daniel eller Job skulle kunna befria dem, när Gud verkställde sina domar över landet. Om vi skall få uppleva räddning, måste vi således själva axla vårt ansvar inför Gud och göra hans vilja. — Hesekiel 14:12—23; Romarna 14:12.

7. Vad liknades Juda vid, men vad skulle Gud upprätta med de trogna?

⁷ På grund av sina otrogna invånare liknades Juda vid en förvildad vinstock utan någon god frukt och endast lämpad för elden. (Hesekiel 15:1—8) Det liknades också vid ett hittebarn, som Gud räddat från Egypten och fostrat upp till en mogen kvinna. Jehova tog henne som sin hustru, men hon vände sig till falska gudar, och hon skulle komma att drabbas av tillintetgörelse för sitt andliga äktenskapsbrott. Men med de trogna skulle Gud ”upprätta ... ett till obestämd tid bestående förbund” (NW) — det nya förbundet med det andliga Israel. — Hesekiel 16:1—63; Jeremia 31:31—34; Galaterna 6:16.

8. a) Vid vad liknades Babylon och Egypten? b) Hur bör vi påverkas av att Sidkia bröt sin ed?

⁸ Därefter liknades Babylons och Egyptens härskare vid stora örnar. Den ene bröt av en topp av en ceder genom att avsätta kung Jojakin och ersätta honom med Sidkia. Trots att Sidkia avlade en lojalitetsed till Nebukadnessar, bröt han sin ed genom att söka militär hjälp från Egyptens härskare, den andra stora örnen. Om det var så att Sidkia hade anropat Guds namn, när han avlade sin ed, så drog det vanära över Jehova att han bröt den. Själva tanken på att dra vanära över Jehova bör avhålla oss från att någonsin svika våra löften. Vi är verkligen privilegierade som får bära Guds namn som Jehovas vittnen! — Hesekiel 17:1—21.

9, 10. a) Vilken profetia finns nedtecknad i Hesekiel 17:22—24, men vad måste vi göra, om vi skall få gagn av dess uppfyllelse? b) Vem är ansvarig för följderna av vårt handlingssätt?

⁹ Därefter kom en uppmuntrande profetia om Messias. (Läs Hesekiel 17:22—24.) Den ”späda kvisten” här är den messianske kungen, Jesus Kristus. Jehova planterade honom på det himmelska Sions berg, och han skulle bli ”en majestätisk ceder” (NW), en källa till beskydd och välsignelse, när han härskade över jorden. (Uppenbarelseboken 14:1) Vi kan verkligen hämta mod av detta.

¹⁰ Men om vi skall få nytta av uppfyllelsen av profetian om Messias, måste vi bevara ett gott förhållande till Jehova. Hesekiels landsflyktiga kamrater trodde antagligen att de hade ett gott anseende hos Gud, och de gav sina förfäder skulden för sitt lidande. Men profeten påpekade att varje person själv är ansvarig för följderna av sitt handlande. (Hesekiel 18:1—29; jämför Jeremia 31:28—30.) Därefter kom en vädjan. (Läs Hesekiel 18:30—32.) Ja, Jehova är barmhärtig mot de ångrande och har ingen lust till någons död. Därför säger Gud: ”[Vänd] om och förbli vid liv.” (NW) — Jämför 2 Petrus 3:9.

11. Vad liknades Juda härskare vid, och vad skulle hända med det, när det blev slaget av Jehovas ”svärd”?

¹¹ I en sorgesång över Juda fall jämfördes dess härskare med unga lejon. Kung Joahas dog i landsflykt i Egypten, Jojakim blev tillfångatagen av Nebukadnessar, och Jojakin fördes i landsflykt till Babylon. Därefter satte Nebukadnessar Sidkia på Juda tron, men han gjorde uppror. Till slut fördes Sidkia fängslad likt ett lejon i bur till Babylon. Enligt den profetiska sorgesången blev Juda år 607 f.v.t. en fördärvad vinstock, ”och det visade sig inte vara någon stark stav i henne, ingen spira till att härska” (NW). Det hade träffats av Jehovas ”svärd”! — Hesekiel 19:1—14; Jeremia 39:1—7.

12. a) Vilka synder ägnade sig Hesekiels samtida åt, precis som sina förfäder? b) Varför frågade folket om inte Hesekiel författade ”ordstäv”, och vilken varning utgör detta för oss?

¹² När ”män av de äldre i Israel” (NW) besökte Hesekiel, förkunnade han Guds budskap. Han påpekade att fastän Jehova hade befriat israeliterna ur Egypten och gett dem sin lag, så hade de förkastat den och utövat avgudadyrkan. Eftersom Hesekiels samtida var skyldiga till en liknande synd, skulle Gud döma dem. Antagligen av skepsis och inte därför att de inte förstod vad Hesekiel menade frågade nu folket: ”Författar han inte ordstäv?” (NW) De skulle snart få erfara att profetens budskap inte bara var några ordstäv. Detta bör utgöra en varning för oss, så att vi aldrig lägger oss till med en skeptisk inställning till uppfyllelsen av bibelns varningar. — Hesekiel 20:1—49.

Jehova, krigaren

13. Vad symboliserar Guds ”svärd”, och vad skulle ”alla av kött” tvingas inse, när det svärdet svingades?

¹³ I det sjunde året av landsflykten (omkring den 10 ab år 611 f.v.t.) återstod inte fullt två och ett halvt år innan ”striden på Jehovas dag” (NW) skulle börja mot Juda och Jerusalem. (Hesekiel 13:5; 20:1) Lägg märke till vad krigaren Jehova därefter sade genom Hesekiel. (Läs Hesekiel 21:1—5.) Guds ”svärd” betecknar det jordiska redskap som han skulle använda, men det kan också inbegripa hans himmelska, vagnliknande organisation. ”Rättfärdiga” och ”ondskefulla” (NW) invånare i Juda och Israel, såväl som de nationer som hyste agg mot Guds folk, skulle falla för Guds ”svärds” egg. Ja, ”alla av kött” (NW) skulle tvingas inse att Jehova krigade mot dem.

14. a) Vad riktar Jehovas smorda vittnen i likhet med Hesekiel uppmärksamheten på? b) Vad visar att kristenhetens härskare inte kommer att undkomma ”svärdet”?

¹⁴ Likt Hesekiel riktar Jehovas smorda kristna vittnen i våra dagar uppmärksamheten på det ”svärd” som Gud kommer att svinga mot anhängarna av kristenheten, vars domän är motbilden till ”Israels jord” (NW). Snart kommer ”allt kött från söder till norr”, alla som utövar falsk religion, att få känna på det ”svärdet”. Självsäkra individer på Hesekiels tid hade ingen anledning att ”jubla” (NW) och dra slutsatsen att Jehovas ”svärd” inte skulle anställa ”ett slaktande” mot dem. Det ”svärdet” ”förkastade” (NW) Juda rikes kungliga ”spira” (NW), precis som det förkastade varje annat ”träd” (NW) eller varje annan ”spira”. Kristenhetens härskare kommer därför helt visst inte att skonas av Guds avrättningsorgan. — Hesekiel 21:6—17.

15. Vilken händelse i samband med Nebukadnessar visar att ingen kan avvända Jehovas ”svärd”?

¹⁵ Hesekiels profetia fortsätter med att visa att ingen, inte ens demonerna, kan avvända Jehovas ”svärd”. (Läs Hesekiel 21:18—22.) Även om kung Nebukadnessar använde sig av demonistisk spådom, skulle Jehova se till att den babyloniske härskaren tågade mot Jerusalem och inte mot den svagare ammonitiska huvudstaden Rabba. Från ett pilkoger skulle Nebukadnessar välja ut en pil märkt för Jerusalem. Han skulle använda ”terafimbilder” (NW) (antagligen små avgudar som var formade som människor) och skulle titta efter tecken i levern på ett slaktat djur. Men trots spådom skulle han ta vägen till den judeiska huvudstaden och belägra den. Det är sant att Nebukadnessar hade slutit ett förbund med kung Sidkia. Men på grund av att Sidkia och andra judar brutit den eden, skulle de ”gripas, ja med handen” (NW), och föras som fångar till Babylon. — Hesekiel 21:23, 24.

16. a) Vad hände i uppfyllelse av Hesekiel 21:25—27? b) När började hedningarnas tider, och med vilken händelse slutade de?

¹⁶ Genom att göra uppror ”sårade” (NW) Sidkia sig själv på ett dödligt sätt. (Läs Hesekiel 21:25—27.) När Juda kung var avsatt, togs den kungliga ”turbanen” (NW) och ”kronan” av. (2 Kungaboken 25:1—7) Det ”höga” Juda rike ”förödmjukades” genom att förstöras år 607 f.v.t. Därigenom ”upphöjdes” de ”låga” hedniska rikena genom att de utan inblandning av Guds förebildliga rike fick herraväldet över jorden. (5 Moseboken 28:13, 15, 36, 43, 44) Så började ”nationernas fastställda tider” — hedningarnas tider — som slutade år 1914, när Gud gav kungamakten till Jesus Kristus, som ”har den lagliga rätten” (NW) till den. (Lukas 21:20—24; Psalm 110:1, 2; Daniel 4:12—25; 7:13, 14) Med Jesus på en himmelsk tron kan de hedniska nationerna inte trampa under fötterna det som det forntida Jerusalem symboliserade, nämligen Davids laglige arvinges rike. — Hebréerna 12:22.

17. Vilken ”lögn” förkunnades av ammonitiska profeter?

¹⁷ Ammonitiska profeter sade att Ammons huvudstad, Rabba, skulle undgå att förstöras av Nebukadnessars svärd. Men detta var ”en lögn” (NW), eftersom hela Ammons land skulle ödeläggas. Och precis som Rabba blev förstört efter Jerusalem, så har Gud bestämt att nationerna i våra dagar skall tillintetgöras efter kristenheten. — Hesekiel 21:28—32; Uppenbarelseboken 16:14—16.

Jerusalem ställt inför rätta

18. För vilka synder fördömde Hesekiel Jerusalem, och hur bör vi reagera för detta?

¹⁸ Återigen talade Hesekiel Jehovas ord och fördömde Jerusalem för sådana synder som blodsutgjutelse, avgudadyrkan, tygellöshet och bedrägeri och för att man glömt Gud. Dess hövdingar, som bar på blodskuld, missbrukade sin makt på gränsen till justitiemord, och personer som förtalade andra gjorde sig av med sina fiender genom att komma med falska anklagelser mot dem. På grund av sådana synder skulle Jerusalems invånare bli ”kringspridda” (NW). Kunskap om detta bör styrka oss i vårt beslut att undvika maktmissbruk, tygellöshet, förtal och andra grova synder. — Hesekiel 22:1—16.

19. På vad sätt skulle Juda folk smältas, och varför var det berättigat att förinta dem?

¹⁹ Jehova skulle också smälta Juda folk i en ”smältugn” (NW). Detta var inte för att rena dem i en reningsprocess, utan för att smälta dem i hans flammande vrede. (Hesekiel 22:17—22) De ”konspirerande” (NW) profeterna, de laglösa prästerna, de giriga furstarna och det orättfärdiga folket hade gjort sig förtjänta av denna dom. Alla blev förkastade. Eftersom inte någon av dem höll på rättfärdighet, skulle Gud ”utrota” (NW) dem med sin förgrymmelses eld. — Hesekiel 22:23—31.

Förtjänta av straff

20. Över vilka symboliska kvinnor skulle Guds vrede utgjutas, och kan du nämna några detaljer som visar vilka de var?

²⁰ För att ge en bild av hur Gud skulle utgjuta sin vrede verkställdes därefter dom över två symboliska kvinnor, som gjort sig skyldiga till andligt äktenskapsbrott. Den ena var Ohola, tiostammarsriket Israel med Samaria som sin huvudstad. Hon var ”den äldre”, på grund av att hon bestod av de flesta av Israels stammar, inbegripet de båda som härstammade från Jakobs äldsta söner, Ruben och Simeon. Hennes syster var Oholiba, tvåstammarsriket Juda med Jerusalem som sin huvudstad. Ohola betyder ”hennes tält” (NW), och Oholiba betyder ”mitt tält är i henne” (NW), vilket är passande, eftersom Guds tält eller tempel låg i Juda. — Hesekiel 23:1—4.

21. I vad sökte Ohola säkerhet, och vilken varning utgör detta för oss?

²¹ Ohola (Israel) upphörde att existera, när landet omstörtades av Assyrien år 740 f.v.t. Vad hade Ohola gjort? (Läs Hesekiel 23:5—7.) Hon hade trolöst sökt säkerhet i politiska allianser, men detta fick till följd att hon omfattade sina bundsförvanters falska tillbedjan, så att hon orenade sig ”med deras dyngiga avgudar” (NW). Vi bör ta varning av Oholas andliga äktenskapsbrott och akta oss för världsliga band, som kan fördärva vår tro. — Jakob 4:4; 1 Johannes 2:15—17.

22. Vad gör kristenheten likt Ohola och Oholiba, men vad kommer att hända med den?

²² På grund av att Oholiba (Juda) följde en syndigare kurs än sin syster drabbades hon av en nationell katastrof genom babylonierna år 607 f.v.t. Hennes barn föll för svärd eller fördes i väg som fångar, och hon vanärades bland nationerna. Likt Ohola och Oholiba begår kristenheten andligt äktenskapsbrott, en synd i den Guds ögon som den påstår sig tillbe. Protestantismen med sina många kyrkosamfund har befläckat sig själv genom sitt samröre med denna världens kommersiella och politiska makter ännu mer än sin äldre syster, den romerska katolicismen. Därför kommer Jehova att se till att hela kristenheten förintas. Då kommer människorna att inse att han är den suveräne Herren Jehova. Vi kommer att stärkas i vår beslutsamhet att sky otillbörliga världsliga band, om vi kommer ihåg att kristenhetens bundsförvanter snart kommer att ge sig på den och verkställa Guds dom över den, som den förnämsta delen av det stora Babylon, världsväldet av falsk religion. — Hesekiel 23:8—49; Uppenbarelseboken 17:1—6, 15—18.

Skrymtare blir som bedövade

23. Hur framställdes Jerusalem i Guds budskap till Hesekiel i slutet av december år 609 f.v.t., och vad skulle hända med Jerusalem?

²³ På själva den dag i slutet av december som Nebukadnessar började sin 18 månader långa belägring av Jerusalem (den 10 tebet år 609 f.v.t.) gav Gud Hesekiel ännu ett åskådligt budskap. I det framställdes den belägrade staden Jerusalem som en gryta i vilken dess invånare skulle kokas. Moralisk smuts hade orsakat ”rost” i denna symboliska gryta. ”Stycke för stycke” (NW) skulle ogärningsmännen föras ut ur Jerusalem, och dess ve skulle inte upphöra förrän det led tillintetgörelse. Jehova hade dömt Jerusalem enligt dess onda gärningar, och det måste tillintetgöras precis som också kristenheten måste. — Hesekiel 24:1—11.

24. a) Varför visade Hesekiel inte någon sorg, när hans hustru dog? b) Hur kommer kristenheten att reagera, när den överrumplas av Jehovas ”svärd”, och vad kommer den att få ”inse”?

²⁴ Därefter skulle Hesekiel uppträda på ett ovanligt sätt. (Läs Hesekiel 24:15—18.) Varför skulle profeten inte visa någon sorg, när hans hustru dog? För att visa hur judarna skulle bli som bedövade vid tillintetgörelsen av Jerusalem, dess invånare och dess tempel. Hesekiel hade redan sagt nog om dessa ting och skulle inte tala Guds budskap mer, förrän Jerusalems fall hade rapporterats för honom. På liknande sätt kommer kristenheten och dess skrymtaktiga religiösa fanatiker att bli som bedövade, då de skall tillintetgöras. Och när den ”stora vedermödan” har börjat, kommer det som den smorda väktarklassen har sagt om dess slut att räcka. (Matteus 24:21) Men när Guds ”svärd” överrumplar kristenheten, kommer sådana bedövade religiösa fanatiker och andra att bli tvungna att ”inse” att han är Jehova. — Hesekiel 24:19—27.

De ”kommer att bli tvungna att inse att jag är Jehova”

”Jag kommer inte mer att låta mitt heliga namn bli vanhelgat; och nationerna kommer att bli tvungna att inse att jag är Jehova.” — HESEKIEL 39:7, NW.

1, 2. Hur vet vi att Jehova inte kommer att tolerera vanhelgandet av sitt namn hur länge som helst?

JEHOVAS heliga namn blev vanhelgat av de forntida israeliterna, vilket Hesekiels bok klargör. Men människorna i kristenheten vanhelgar också den Guds namn som de påstår sig tillbe.

² Kommer den universelle Suveränen att tillåta att hans namn blir vanhelgat hur länge som helst? Nej, för han har förklarat: ”Jag kommer inte mer att låta mitt heliga namn bli vanhelgat; och nationerna kommer att bli tvungna att inse att jag är Jehova, den Helige i Israel.” (Hesekiel 39:7, NW; se också Hesekiel 38:23, NW.) Vad kommer detta att innebära? Och vilka lärdomar kan vi hämta från de senare kapitlen i Hesekiels bok?

Profetior mot andra

3. a) Hur reagerade andra nationer för Juda lidande? b) För vilken andas skull avsattes Tyrus’ kung, och hur bör detta påverka oss?

³ Efter Jerusalems ödeläggande blev Ammon fördömt för att det hade gett uttryck åt munterhet över Juda lidande och Moab för att det hade antagit en hånfull inställning till Juda. Edom förklarades skyldigt till skadeglädje, och filistéernas hämndlystna anda skulle medföra ”raseriets tillrättavisningar” (NW) från Gud. (Hesekiel 25:1—17; Ordspråksboken 24:17, 18) Staden Tyrus skulle falla för Nebukadnessar eller Nebukadressar (en stavning närmare den babyloniska), därför att den hade jublat över Jerusalems olycka. (Hesekiel 26:1—21) Den var lik ett skepp, som säkert skulle komma att sjunka. (Hesekiel 27:1—36) Tyrus’ ”kung” (antagligen dess härskarätt) avsattes för att han hade samma stolta anda som Satan. (Hesekiel 28:1—26) Därför bör vi verkligen undvika syndigt högmod som kan få oss att vanhelga Jehovas namn. — Psalm 138:6; Ordspråksboken 21:4.

4. Vad väntade Farao och Egypten?

⁴ Hesekiel förutsade att Egypten skulle ligga öde i 40 år. Dess rikedomar skulle bli Nebukadressars betalning för den militära tjänst han utförde, när han verkställde Jehovas dom över Tyrus. (Hesekiel 29:1—21) När Gud ombesörjde att egyptierna blev ”kringspridda” (NW), skulle de ”bli tvungna att inse” (NW) att han var Jehova. (Hesekiel 30:1—26) Den stolte Farao, som representerade Egypten, liknades vid en hög ceder, som skulle huggas ner. (Hesekiel 31:1—18) Slutligen stämde Hesekiel upp ”sorgesånger” (NW) om Farao och om Egyptens nedstigande i ”sheol” (NW). — Hesekiel 32:1—32.

Väktarens plikt

5. a) Vad måste en andlig väktare göra för att bli godkänd av Gud? b) Vad innebär det att vandra ”i livets stadgar”?

⁵ Hesekiel påmindes om sin plikt som väktare. (Hesekiel 33:1—7) Gud godkänner naturligtvis en andlig väktare bara om denne gör sin plikt och varnar de ”ondskefulla”. (Läs Hesekiel 33:8, 9.) Likt Hesekiel förkunnar därför den smorda ”väktar”-klassen modigt gudomliga varningar. Eftersom Gud inte finner ”behag” (NW) i de ondskefullas död, kommer han inte att lasta dem för deras förflutna, om de lyssnar till varningar och ”vandrar i livets stadgar” (NW). Att vandra i dessa stadgar på Hesekiels tid innebar att hålla lagen, men nu innebär det att acceptera Kristi lösen och bli hans efterföljare. (1 Petrus 2:21) Det finns inget felaktigt i Guds sätt att straffa eller belöna människor, och för att bli bevarad genom den ”stora vedermödan” måste man rätta sig efter hans stadgar. — Hesekiel 33:10—20; Matteus 24:21.

6. Hur är många i våra dagar lika de judiska landsflyktingarna på Hesekiels tid?

⁶ Nära slutet av år 607 f.v.t. rapporterade en flykting om Jerusalems ödeläggande, och Hesekiel förkunnade återigen Jehovas budskap. (Hesekiel 33:21—29, NW) Hur reagerade de landsflyktiga? (Läs Hesekiel 33:30—33.) I våra dagar finns det många som liknar de judiska landsflyktingar för vilka Hesekiel var som en som sjöng ”en sång om sensuell kärlek” (NW). När de smorda och deras medförbundna predikar från hus till hus, tycker sådana personer om att höra Rikets budskap, men de omfattar det inte. För dem liknar det bara en behaglig kärlekssång, men de överlämnar sig inte åt Jehova, och de kommer inte att få överleva den ”stora vedermödan”.

Jehovas ende herde

7. Vilka åtgärder av Jehova i vår tid kan jämföras med det han gjorde för fåren på Hesekiels tid?

⁷ I ett budskap till Hesekiel efter Jerusalems fall fördömde Jehova dem som vanhelgade hans heliga namn, nämligen Israels styrande ”herdar”. Hur väl passar inte dessa ord in på styresmännen i kristenheten! (Läs Hesekiel 34:1—6.) Till skillnad från den rätte herden, Jesus Kristus, göder sig kristenhetens politiska ledare materiellt på ”fåren”. (Johannes 10:9—15) Men precis som Gud befriade sina får genom att han tog makten från de själviska herdarna, när Juda blev ödelagt, så kommer han återigen att befria sina får genom att beröva kristenhetens härskare deras makt under den ”stora vedermödan”. (Uppenbarelseboken 16:14—16; 19:11—21) Jehova visade sitt fårlika folk kärlek, när han befriade dem ur Babylon år 537 f.v.t., precis som han också visade den egenskapen, när han använde den större Cyrus, Jesus Kristus, till att befria kvarlevan av det andliga Israel från slaveri under det stora Babylon år 1919. — Hesekiel 34:7—14.

8. Vad skulle Jehova göra, om ett ”fett” får förtryckte hjorden, och hur måste kristna underherdar behandla fåren?

⁸ Gud ger sina får öm omvårdnad. (Läs Hesekiel 34:15, 16.) Om ett ”fett” får förtryckte Guds hjord i våra dagar, skulle Jehova ”föda” (NW) honom med uteslutning nu och med tillintetgörelse i den ”stora vedermödan”. År 1914 satte Jehova ”en enda herde” (NW), Jesus Kristus, över den smorda kvarlevan. Sedan år 1935 har han lett församlandet av en ”stor skara” av ”andra får”, vilka nu tjänar tillsammans med de smorda fåren på Jehovas ”betesmark” (NW). Likt Gud och Kristus måste kristna underherdar behandla alla dessa får skonsamt. — Hesekiel 34:17—31; Uppenbarelseboken 7:9; Johannes 10:16; Psalm 23:1—4; Apostlagärningarna 20:28—30.

En Edens trädgård

9. Vad gjorde Jehova, eftersom han hade bestämt att Juda och Israels land skulle hålla sabbat?

⁹ Tänk återigen på Juda och Israels ödelagda land. Eftersom Gud hade bestämt att landet skulle hålla sabbat genom att förbli obebott i 70 år, vidtog han åtgärder för att förhindra att Edom och andra nationer tog detta område i besittning. (2 Krönikeboken 36:19—21; Daniel 9:2) Precis som det hade förutsagts blev Edom och dess bergstrakt, Seir, faktiskt också ödelagda genom att de blev underkuvade av babylonierna år 602/601 f.v.t. — Hesekiel 35:1—36:5; Jeremia 25:15—26.

10. Vilka nutida händelser pekade återförandet av en kvarleva till Juda år 537 f.v.t. fram emot?

¹⁰ Återförandet av en kvarleva till Juda år 537 f.v.t. pekade fram emot spännande händelser i vår tid. År 1919 började ”Israels berg”, eller Jehovas smorda vittnens andliga område, återigen att bli befolkat med en andligen återupplivad kvarleva. (Hesekiel 36:6—15) Gud renade dem från religiös orenhet och ingav dem ”en ny ande”, som satte dem i stånd att frambringa hans heliga andes frukt. (Galaterna 5:22, 23) Och för att Jehovas namn inte skulle bli vanhelgat av världsmänniskor på grund av att han hade tuktat sitt folk, har han rikligen välsignat kvarlevan. — Hesekiel 36:16—32.

11. Vad har Gud i enlighet med Hesekiel 36:33—36 gjort med den smorda kvarlevans andliga område?

¹¹ Efter det att en kvarleva hade återvänt till Juda, förvandlades detta ödelagda land till en bördig ”Edens trädgård” (NW). (Läs Hesekiel 36:33—36.) Sedan år 1919 har Jehova likaså förvandlat den smorda kvarlevans en gång ödelagda område till ett bördigt andligt paradis, som kvarlevan nu delar med den ”stora skaran”. Detta andliga paradis har befolkats med ett heligt folk, och må därför varje överlämnad kristen arbeta på att bevara det rent. — Hesekiel 36:37, 38.

Endräkten återställd

12. Hur illustrerades återupplivandet av den forntida judiska nationen i Hesekiel 37:1—14, och vilken nutida motsvarighet hade detta?

¹² När judarna var i fångenskap i Babylon, var de nästan en död nation; de var bara som ben på ett fält. (Hesekiel 37:1—4) Men vad fick Hesekiel därefter se? (Läs Hesekiel 37:5—10.) Dessa ben täcktes åter med senor, kött och hud, och de aktiverades återigen med livets ”andedräkt” (NW). (Hesekiel 37:11—14) Gud återuppväckte den judiska nationen, när 42.360 personer ur alla Israels stammar och omkring 7.500 icke-israeliter grep tillfället att få återbefolka Juda, återuppbygga Jerusalem och dess tempel och återställa den sanna tillbedjan i sitt hemland. (Esra 1:1—4; 2:64, 65) År 1918 blev också den förföljda kvarlevan av det andliga Israel lik dessa torra ben — den var dödad med avseende på sitt offentliga vittnande. Men år 1919 återupplivade Jehova dess medlemmar som Rikets förkunnare. (Uppenbarelseboken 11:7—12) Denna parallell bör styrka oss i vår övertygelse att dessa smorda och deras medförbundna utgör den jordiska organisation som Jehova använder i våra dagar. — Se 1975 Yearbook of Jehovah’s Witnesses, sidorna 87—125.

13. Hur illustrerades återställandet av den organisatoriska endräkten bland Jehovas forntida folk i Hesekiel 37:15—20, och vilken motsvarighet fanns det till detta?

¹³ Hur illustrerades återställandet av den organisatoriska endräkten bland Jehovas forntida folk? (Läs Hesekiel 37:15—20.) Det finns en nutida motsvarighet till förenandet av de båda stavarna (den ena var märkt för tvåstammarsriket Juda och den andra för tiostammarsriket Israel). Under första världskriget försökte ärelystna män fördärva Guds tjänares endräkt, men år 1919 förenades de trogna smorda under Kristus, deras ende kung och ende herde. Likt de över 7.500 icke-israeliter som återvände till Juda är nu också den ”stora skarans” medlemmar förenade med den smorda kvarlevan. Vilken glädje är det inte att få vara i det andliga paradiset och tjäna Jehova i endräkt under vår ende kung! — Hesekiel 37:21—28.

Gog angriper!

14. Vem är Gog i Magog, och vilken åtgärd kommer han att vidta? (Hesekiel 38:1—17)

¹⁴ Därefter förutsägs en dramatisk händelse. Gog i Magog hoppas kunna vanhelga Guds namn och fördärva hans folk, och därför kommer han att angripa kvarlevan av det andliga Israel, som representerar Jehovas ”kvinna” eller himmelska organisation. (Uppenbarelseboken 12:1—17) Gog är ”den här världens härskare”, Satan, djävulen. Han fick namnet Gog sedan han efter Rikets födelse år 1914 hade blivit utdriven ur himmelen. (Johannes 12:31) ”Magogs land” är det område i närheten av jorden som Gog och hans demoner måste hålla sig inom. När de antireligiösa styrkorna förstör kristenheten och resten av det stora Babylon, kommer Jehova att föra Gog mot den till synes försvarslösa kvarlevan av det andliga Israel och dess överlämnade medförbundna. — Hesekiel 38:1—17; Uppenbarelseboken 17:12—14.

15. Vad kommer att hända, när Gog angriper Jehovas vittnen?

¹⁵ Vad kommer att hända när Gog angriper Jehovas vittnen? (Läs Hesekiel 38:18—23.) Jehova kommer att rädda sitt folk! Hans vapen kommer att vara översvämmande skyfall, stora hagelstenar, svepande eld och grasserande pest. I sin förvirring kommer Gogs styrkor att vända sina svärd mot varandra. Men innan Gud utrotar dem, kommer de att bli tvungna att ”inse” (NW) att han är Jehova.

16. a) Vad kommer att hända med ”Magogs land”? b) Hur bör vår kunskap om de händelser som förutsagts i samband med Gog påverka oss?

¹⁶ När Satan och hans demoner har slungats i avgrunden, kommer ”Magogs land”, deras förnedrade område vid jorden, att vara borta för evigt. (Uppenbarelseboken 20:1—3) Gogs krigsutrustning kommer att vara så omfattande att det kommer att ta tid att göra sig av med den. Fåglar och djur kommer att frossa på Gogs hops obegravda kroppar. Hur bör kunskap om allt detta påverka oss? Jo, när vi får reda på att Gogs angrepp är nära förestående och att Jehova kommer att rädda sitt folk, bör detta öka vår tro och få oss att glädja oss över att sådana händelser kommer att leda till att Guds sedan länge vanhelgade namn kommer att helgas! — Hesekiel 39:1—29.

Jehovas helgedom

17. a) Vilken syn fick Hesekiel se år 593 f.v.t.? b) Vad bevisas genom templet i synen?

¹⁷ År 593 f.v.t., det 14:e året efter förstöringen av Jerusalems tempel, fick Hesekiel se en syn av en ny helgedom för Jehovas tillbedjan. Profetens änglaguide mätte den, och den hade väldiga dimensioner. (Hesekiel 40:1—48:35) Detta tempel var en bild av ”det sanna tält, som Jehova har uppfört”, och det hade ”de symboliska framställningarna av tingen i himlarna”. År 33 v.t. gick Jesus Kristus in i dess allraheligaste, i ”själva himmelen”, för att åt Gud överlämna värdet av sitt lösenoffer. (Hebréerna 8:2; 9:23, 24) Templet i synen bevisar att sann tillbedjan kommer att överleva Gogs angrepp. Vilken tröst för dem som älskar Jehovas namn!

18. Nämn något av det som kännetecknade templet i synen.

¹⁸ Templet hade många kännetecken. Det fanns till exempel sex portar i dess yttre och inre murar. (Hesekiel 40:6—35) Det fanns trettio ”matsalar” (NW) (antagligen för att människor skulle kunna äta sina gemenskapsoffer där) i den yttre förgården. (40:17) Brännoffersaltaret fanns i den inre förgården (43:13—17), och i templets första rum fanns det ett träaltare, antagligen för att man där skulle kunna bränna rökelse. (41:21, 22) Det allraheligaste var 20 alnar i kvadrat, och muren runt om templet var 500 stänger (1.600 m) på var sida. Vilket storslaget hus uppfyllt med Guds härlighet! — Hesekiel 41:4; 42:16—20; 43:1—7.

19. Hur bör vi påverkas av detaljerna om templet och av det förhållandet att de som gjorde tjänst där måste uppfylla Guds normer?

¹⁹ Alla dessa detaljer i samband med templet, offren och högtiderna bör inskärpa hos oss vikten av att noggrant följa anvisningar från Guds organisation och inse att vi bör göra alla ansträngningar för att upphöja Jehova och hans tillbedjan. (Hesekiel 45:13—25; 46:12—20) De som gjorde tjänst i templet måste uppfylla Guds höga normer, och de skulle undervisa folket om ”skillnaden mellan det som är heligt och det som är profant” (NW). (Hesekiel 44:15, 16, 23) Detta bör få oss att bevara vår helighet som Jehovas folk. — Efesierna 1:3, 4.

20. a) Vad symboliseras av det vatten som flöt från templet i synen? b) Vilken verkan kommer detta symboliska vatten att få?

²⁰ Från templet flöt en ström, som ”helade” (NW) eller sötade Döda havets salthaltiga vatten, så att det kom att myllra av fisk. (Hesekiel 47:1—11) Detta vatten symboliserar allt det som Gud har tillhandahållit för evigt liv, inbegripet Jesu offer, vilket gott och väl räcker till både för dem som överlever Gogs angrepp och för andra, inbegripet dem som uppväcks. (Johannes 5:28, 29; 1 Johannes 2:2; Uppenbarelseboken 22:1, 2) Döda havet representerar det element i vilket mänskligheten har existerat — den har varit dömd till nedärvd synd och död såväl som till att leva under Satans styre. Likt all fisken i Döda havets sötade vatten kommer den återlösta mänskligheten att blomstra under de helade förhållanden som kommer att råda under det messianska styret.

21. Vad visar Hesekiel 47:12 att den lydiga mänskligheten kommer att få åtnjuta i den nya världen?

²¹ Helande är också förbundet med de träd som växer längs strömmen i synen. (Läs Hesekiel 47:12.) I den nya världen kommer den lydiga mänskligheten att åtnjuta fullkomlig fysisk och andlig hälsa. Och varför inte? ”Lövverket” (NW) på fruktträden i synen har ständigt verkande helande egenskaper. Vilka välsignelser är inte detta för dem som känner och tjänar Jehova!

Därefter kommer de att inse!

22. Vad antyder att Gud kommer att placera människor där han finner för gott i paradiset?

²² Genom att nu samarbeta med Jehovas organisation kan vi utveckla egenskaper som kommer att göra oss samarbetsvilliga, när Gud placerar människor där han finner för gott i det jordiska paradiset. Att det kommer att bli ett sådant utplacerande av människor antyds av det förhållandet att de olika stammarna blev tilldelade land norr och söder om den administrationsremsa, som Hesekiel fick se i sin syn. Detta det tredelade ”bidraget” (NW) av land inbegrep en sektion för de icke-prästerliga leviterna och en prästerlig del, som rymde templet i synen. I centrum av den södra sektionen fanns en stad med en arbetsstyrka ur de olika stammarna under en kollektiv ”hövding” (NW), Messias’ furstliga representanter på den ”nya jorden”. — Hesekiel 47:13—48:34; 2 Petrus 3:13; Psalm 45:17.

23. Vad måste vi göra nu för att få bli en del av den återlösta mänskligheten i paradiset?

²³ Från tronen i sin himmelska helgedom kommer Gud att välsigna den symboliska stad som Hesekiel fick se. (Läs Hesekiel 48:35.) Detta jordiska administrationscentrum kommer att kallas ”Jehova-Shamma” (NW, fotnot) eller ”Jehova själv är där” (NW). Fortsätt att visa orubblig kärlek till Gud, så kan du få bli en del av den återlösta mänskligheten, som får leva i paradiset då ingen på jorden kommer att vara i andligt mörker, utan då alla kommer att inse att Jehova är den ende levande och sanne Guden. (Habackuk 2:14) Undvik att mot din vilja tvingas erkänna Guds namn, när de ondskefulla tillintetgörs. Utöva tro och visa att du hoppas på att få vara bland dem som överlever, när han uppfyller följande ord: ”Nationerna kommer att bli tvungna att inse att jag är Jehova.” — Hesekiel 36:23, NW.