1, 2. a) Vad gjorde Hesekiel som kunde verka märkligt? (Se den inledande bilden.) b) Vad pekade det som Hesekiel gjorde fram emot?

NYHETEN om profeten Hesekiels märkliga beteende sprider sig snabbt bland judarna i Babylon. I en vecka hade han suttit tyst och helt omtumlad bland sina landsmän, men så plötsligt reste han sig upp och stängde in sig i sitt hus. Och nu, medan hans förvånade grannar ser på, kommer han ut igen. Han tar upp en tegelsten, lägger den framför sig och ristar in en bild på den. Sedan, utan att säga ett ord, börjar han bygga en belägringsmur i miniatyr runt den. (Hes. 3:10, 11, 15, 24–26; 4:1, 2)

⁴ Belägringen av Jerusalem. Jehova sa till Hesekiel: ”Ta en tegelsten och lägg den framför dig. ... Belägra den.” (Läs Hesekiel 4:1–3.) Tegelstenen representerade staden Jerusalem, och Hesekiel själv representerade den babyloniska armén som Jehova använde sig av. Hesekiel skulle också bygga en belägringsmur och en ramp och ställa upp murbräckor runt tegelstenen, allt i miniatyrformat. Dessa representerade de krigsredskap som Jerusalems fiender skulle använda när de omringade staden och gick till anfall. För att illustrera den järnlika styrkan hos fiendesoldaterna skulle Hesekiel ta ”en bakplåt av järn” och ställa den mellan sig själv och staden. Han vände sedan sitt ”ansikte mot” staden. De här konfronterande handlingarna var ”ett tecken för Israels folk” på att det otänkbara var på väg att hända. Jehova skulle låta en fiende belägra Jerusalem – den viktigaste staden för Guds folk och den plats där Guds tempel låg!

5. Hur visade Hesekiel vad som skulle hända med Jerusalems invånare?

⁵ Invånarnas lidande. Jehova befallde Hesekiel att ”blanda vete, korn, bondbönor, linser, hirs och spelt [en underart till vete]”, ”baka bröd av det” och ”väga upp det och äta 20 siklar om dagen”. Sedan förklarade han: ”Jag ska skära av tillgången på mat.” (Hes. 4:9–16) I den här scenen representerade Hesekiel inte längre den babyloniska armén, utan i stället Jerusalems invånare. Det han gjorde var en bild av att det skulle bli matbrist i staden under den kommande belägringen. Då skulle man baka bröd av en väldigt udda blandning ingredienser, man skulle med andra ord behöva äta vad man än kom över. Hur svår skulle svälten bli? Hesekiel uttryckte sig som om han vände sig direkt till Jerusalems invånare och sa: ”Föräldrar bland er ska äta sina barn, och barn ska äta sina föräldrar.” Till slut skulle många drabbas av ”svältens dödliga pilar”, och folket skulle ”tyna bort”. (Hes. 4:17; 5:10, 16)