Lärdomar för oss:

1:2. Det Jesaja hade profeterat om 200 år tidigare gick i uppfyllelse. (Jesaja 44:28) Profetior i Jehovas ord slår aldrig fel.

1:3–6. I likhet med somliga av de israeliter som stannade kvar i Babylon är det många Jehovas vittnen som inte kan ta del i heltidstjänsten eller tjäna där behovet är större. Men de understöder ändå dem som kan det, och de ger frivilliga bidrag för att främja predikandet om Guds kungarike och arbetet med att göra lärjungar.

3:1–6. År 537 f.v.t., i den sjunde månaden (tishri, som motsvarar september/oktober), frambar de trogna judar som hade återvänt sina första offer. Babylonierna hade kommit in i Jerusalem i den femte månaden (ab, som motsvarar juli/augusti) 607 f.v.t., och två månader senare var staden ödelagd. (2 Kungaboken 25:8–17, 22–26) De 70 år som Jerusalem skulle ligga öde slutade precis när det var förutsagt. (Jeremia 25:11; 29:10) Profetiorna i Jehovas ord går alltid i uppfyllelse.

4:1–3. Den trogna kvarlevan avböjde ett erbjudande som hade varit detsamma som att ingå en religiös allians med falska tillbedjare. (2 Moseboken 20:5; 34:12) Jehovas tillbedjare i dag följer samma mönster. De säger nej till alla former av samgående mellan trosriktningar.

5:1–7; 6:1–12. Jehova kan leda händelseutvecklingen till förmån för sitt folk.

6:14, 22. Att helhjärtat ta del i arbetet för Jehova leder till hans godkännande och välsignelse.

6:21. Samarier som då bodde i judarnas hemland och judar som hade återvänt men som påverkats av hedniskt inflytande gjorde nödvändiga förändringar i sitt liv när de bevittnade den framgång som Jehovas verk hade. Bör vi inte entusiastiskt ta del i det arbete Gud har gett oss, inbegripet arbetet med att predika om hans kungarike?

Lärdomar för oss:

7:10. Esra, som flitigt studerade Guds ord och var skicklig i att undervisa, var ett fint föredöme för oss. Under bön gjorde han sitt hjärta berett att rådfråga Jehovas lag och gav sedan noga akt på det Jehova sade. Esra tillämpade det han lärde sig och bemödade sig verkligen om att undervisa andra.

7:13. Jehova önskar se villighet hos sina tjänare.

7:27, 28; 8:21–23. Esra gav ära åt Jehova, bad uppriktigt till honom före den långa och farliga resan till Jerusalem och var villig att riskera sin personliga säkerhet för att Gud skulle bli upphöjd. Han var därför ett gott exempel för oss.

9:2. De kristna måste ta allvarligt på förmaningen att gifta sig ”bara ... i Herren”. (1 Korinthierna 7:39)

9:14, 15. Dåligt umgänge kan medföra Jehovas misshag.

10:2–12, 44. De som hade tagit sig utländska hustrur ångrade sig ödmjukt och rättade till sitt felaktiga handlingssätt. De var mycket föredömliga i sin inställning och sitt handlande.

Jehova håller sina löften

Esras bok är verkligen värdefull för oss. I precis rätt tid uppfyllde Jehova sitt löfte om att befria sitt folk från fångenskapen i Babylon och återställa den sanna tillbedjan i Jerusalem. Stärker det inte vår tro på Jehova och hans löften?

Tänk på de exempel Esras bok ger oss. Esra och den kvarleva som återvände för att ta del i återställandet av den sanna tillbedjan i Jerusalem var fullständigt hängivna Jehova. Den här boken framhåller också den tro som visades av gudfruktiga utlänningar och den ödmjuka inställning som ångerfulla syndare hade. Ja, Esras inspirerade ord vittnar verkligen om att ”Guds ord är levande och utvecklar kraft”. (Hebréerna 4:12)