Skribent: Esra

1. När fullbordade Esra Krönikeböckerna, och varför skrevs de?

DE ARGUMENT som framfördes i föregående kapitel med avseende på bakgrunden till Första Krönikeboken, vem som har skrivit den och när den skrevs, samt argumenten för att den är kanonisk och äkta, gäller också Andra Krönikeboken, eftersom båda böckerna från början uppenbarligen utgjorde en enda bok. Enligt de vittnesbörd som redan framlagts fullbordade Esra Andra Krönikeboken omkring år 460 f.v.t., troligen i Jerusalem. Det var Esras avsikt att bevara historiskt material som stod i fara att gå förlorat. Han fick hjälp av den heliga anden, och som historiker hade han dessutom förmågan att finna upplysningar och bedöma dem, så att han kunde utarbeta en exakt och pålitlig redogörelse. Han bevarade till eftervärlden det som han betraktade som historiska fakta. Esras arbete utfördes vid en mycket läglig tidpunkt, eftersom det nu också var nödvändigt att samla alla de heliga hebreiska skrifter som hade blivit nedtecknade under århundradenas gång.

5. Vilken tidsperiod omfattar Andra Krönikeboken, och varför läggs det större vikt vid Judas historia än vid tiostammarsrikets?

⁵ Berättelsen i Andra Krönikeboken redogör för händelserna i Juda från Salomos regering, som började år 1037 f.v.t., fram till Cyrus’ (Kyros’) påbud år 537 f.v.t. om att återuppbygga Jehovas hus i Jerusalem. I denna historiska redogörelse, som alltså omfattar 500 år, nämns tiostammarsriket bara när det berör Judas angelägenheter, och ödeläggandet av detta norra kungarike år 740 f.v.t. nämns inte ens. Varför inte? Därför att prästen Esra först och främst var intresserad av Jehovas tillbedjan på den rätta platsen, nämligen i Jehovas hus i Jerusalem, och av kungariket i den släktlinje som utgick från David, honom som Jehova hade ingått sitt förbund med. Det är således till det södra kungariket som Esra koncentrerar uppmärksamheten till stöd för den sanna tillbedjan och i förväntan på härskaren som skall komma från Juda. — 1 Mos. 49:10.

6. I vilka avseenden är Andra Krönikeboken positiv och upplyftande?

⁶ Esra ser händelserna ur en positiv synvinkel. Av de 36 kapitlen i Andra Krönikeboken ägnas de 9 första åt Salomos regering, och 6 av dessa ägnas helt åt uppförandet och invigningen av Jehovas hus. Redogörelsen nämner inte Salomos avfall. Av de återstående 27 kapitlen handlar 14 om de fem kungar som i stort följde Davids exempel och ägnade tillbedjan av Jehova odelad hängivenhet: Asa, Jehosafat, Jotam, Hiskia och Josia. Även i de övriga 13 kapitlen är Esra noga med att framhäva de onda kungarnas goda sidor. Han betonar alltid händelser som berör återställandet och bevarandet av den sanna tillbedjan. Hur upplyftande är inte detta synsätt!