1, 2. a) Beskriv Ruts och Noomis resa och hur de kände sig. b) Hur skilde sig Ruts resa från Noomis?

RUT går vid Noomis sida på väg över Moabs höga, vindpinade slätter. De är ensamma nu, två kvinnor i ett vidsträckt landskap. Rut ser hur skuggorna på eftermiddagen blir allt längre. Hon tittar på sin svärmor och undrar om det inte börjar bli dags att hitta en lägerplats för natten. Hon älskar Noomi mycket innerligt och skulle göra vad som helst för henne.

² Båda kvinnorna var nedtyngda av sorg. Noomi hade varit änka i flera år, men hon sörjde även sina båda söner, Kiljon och Mahlon, som hade dött mer nyligen. Rut sörjde också. Mahlon hade varit hennes man. Rut och Noomi var på väg åt samma håll, från Moab till staden Betlehem i Israel. Men resan måste ändå ha känts helt olika för dem. Noomi var på väg hem. Men Rut var på väg mot något helt okänt, och hon lämnade sin familj, sitt hemland, sin kultur och moabiternas gudar bakom sig. (Läs Rut 1:3–6.)

3. Vad ska vi ta reda på för att bli motiverade att efterlikna Ruts tro?

³ Vad kunde få en ung kvinna att göra så stora förändringar i sitt liv? Hur skulle Rut få kraft att bygga upp ett nytt liv och samtidigt ta hand om Noomi? När vi undersöker svaren kommer vi att se olika aspekter av Ruts tro som vi kan efterlikna. (Se rutan ”Ett litet mästerverk” på sidan 39.) Men först ska vi undersöka varför de här kvinnorna började sin långa resa till Betlehem.

En familj drabbas av tragedier

4, 5. a) Varför flyttade Noomis familj till Moab? b) Vilka svårigheter drabbades Noomi av i Moab?

⁴ Rut växte upp i Moab, ett litet land som låg öster om Döda havet. Här fanns inte så mycket skog, utan området bestod till största delen av en högslätt med stup och branta raviner. Men Moabs slätter gav ofta goda skördar, även när Israel hemsöktes av hungersnöd. Och det var anledningen till att Rut träffade Mahlon och hans familj från första början. (Rut 1:1)

⁵ En hungersnöd i Israel hade gjort att Noomis man, Elimelek, bestämde sig för att ta med sin fru och deras två söner och flytta till Moab. Att bo i ett främmande land måste ha satt alla familjemedlemmars tro på prov, eftersom israeliterna regelbundet skulle tillbe Jehova på den heliga plats som han hade utvalt. (5 Mos. 16:16, 17) Noomi lyckades hålla sin tro vid liv. Men naturligtvis sörjde hon när hennes man gick bort. (Rut 1:2, 3)

6, 7. a) Varför kan det ha oroat Noomi att hennes söner gifte sig med moabitiska kvinnor? b) Vad lär vi oss av Noomis fina sätt att behandla sina svärdöttrar?

⁶ Längre fram gifte sig Noomis söner med moabitiska kvinnor, och det gjorde nog inte livet lättare för henne. (Rut 1:4) Noomi visste att israeliternas förfader, Abraham, hade gjort stora ansträngningar för att hitta en hustru till sin son Isak. Hon skulle vara från hans eget folk, som tjänade Jehova. (1 Mos. 24:3, 4) Senare varnade den mosaiska lagen israeliterna för att låta sina söner och döttrar gifta sig med utlänningar, eftersom det kunde leda dem in i avgudadyrkan. (5 Mos. 7:3, 4)

⁷ Trots det gifte sig Mahlon och Kiljon med moabitiska kvinnor. Även om det här kanske oroade Noomi och gjorde henne besviken är det tydligt att hon gjorde allt för att visa sina svärdöttrar, Rut och Orpa, kärlek och omtanke. Hon hoppades säkert att de också en dag skulle tjäna Jehova, och både Rut och Orpa tyckte om Noomi. Deras nära relation var till stor hjälp när de drabbades av tragedier. Både Rut och Orpa blev änkor i unga år utan att ha fått några barn. (Rut 1:5)

8. Vad kan ha fått Rut att vilja lära känna Jehova?

⁸ Kunde den religiösa bakgrund Rut hade hjälpa henne att klara av den här förlusten? Troligen inte. Moabiterna tillbad många gudar, och den främste guden var Kemosh. (4 Mos. 21:29) Och precis som hos många andra folk på den tiden verkar moabiternas tillbedjan varit fylld av fruktansvärda riter, däribland barnoffer. När Mahlon och Noomi berättade för Rut om israeliternas kärleksfulle och omtänksamme Gud, Jehova, tyckte hon nog att det lät väldigt annorlunda. Jehova styrde sitt folk med kärlek, inte förtryck. (Läs 5 Moseboken 6:5.) Så nu när Rut sörjde sin man kanske hon drogs ännu närmare Noomi och lyssnade på vad hon berättade om Jehova, hans storslagna gärningar och hur kärleksfullt och barmhärtigt han behandlade sitt folk.

9–11. a) Vad bestämde sig Noomi, Rut och Orpa för att göra? b) Vad kan vi lära oss av de tragedier som drabbade Noomi, Rut och Orpa?

⁹ Noomi var säkert nyfiken på vad som hände i hennes hemland. Kanske var det en resande köpman som en dag berättade att hungersnöden i Israel var över. Jehova visade sitt folk barmhärtighet. Betlehem levde återigen upp till sitt namn, som betyder ”brödhus”. Noomi bestämde sig för att återvända hem. (Rut 1:6)

¹⁰ Men hur skulle Rut och Orpa göra? (Rut 1:7) De hade fått en mycket nära relation till Noomi efter allt de hade gått igenom. Särskilt Rut verkar ha tagit intryck av Noomis omtanke och starka tro på Jehova. Så de tre änkorna gav sig av mot Juda tillsammans.

¹¹ Den här skildringen påminner oss om att tragedier och svåra förluster drabbar både goda och onda människor. (Pred. 9:2, 11) Den visar också att det är förståndigt att söka tröst och lindring hos vänner när vi drabbas av svåra förluster – särskilt hos dem som tjänar Jehova, den Gud som Noomi tillbad. (Ords. 17:17)

Rut visar lojal kärlek

12, 13. Varför ville Noomi att Rut och Orpa skulle gå tillbaka till Moab i stället för att följa med henne, och hur reagerade de?

¹² De tre änkorna kom allt längre på sin resa, men det var något som började gnaga i Noomis sinne. Hon tänkte på vilken kärlek de två yngre kvinnorna hade visat henne och hennes söner. Och hon kunde inte stå ut med tanken på att förvärra deras redan svåra situation. Vad skulle hon kunna erbjuda dem, om de lämnade sitt hemland och följde med henne till Betlehem?

¹³ Till slut sa Noomi: ”Gå, vänd tillbaka, var och en till sin mors hus. Må Jehova visa kärleksfull omtanke mot er, alldeles som ni har visat kärleksfull omtanke mot de män som nu är döda och mot mig.” Hon sa också att hon hoppades att Jehova skulle belöna dem med en ny start i livet och ett nytt äktenskap. ”Sedan kysste hon dem, men de började gråta högljutt.” Det är inte svårt att förstå varför Rut och Orpa var så fästa vid Noomi som var så omtänksam och osjälvisk. De sa om och om igen: ”Nej, tillsammans med dig vill vi vända tillbaka till ditt folk.” (Rut 1:8–10)

14, 15. a) Vad återvände Orpa till? b) Hur försökte Noomi övertala Rut?

¹⁴ Men det var inte så lätt att övertyga Noomi. Hon förklarade bestämt att hon inte hade mycket till framtid att erbjuda dem i Israel. Hon hade ju ingen man som försörjde henne och inga söner de kunde gifta sig med, så utsikterna verkade ganska dystra. Det kändes mycket bittert för henne att hon inte kunde göra så mycket för dem. Orpa förstod att det låg någonting i det Noomi sa. Orpa hade sin familj där i Moab, sin mamma och ett hem som väntade. Det verkade mycket mer praktiskt att stanna kvar i Moab. Hon grät när hon tog farväl av Noomi, och med tunga steg vände hon tillbaka hemåt igen. (Rut 1:11–14)

¹⁵ Men hur skulle Rut göra? Det Noomi hade sagt gällde ju henne också. Ändå läser vi: ”Men Rut höll fast vid henne.” Noomi hade kanske fortsatt en bit på vägen när hon märkte att Rut följde efter henne. Hon försökte övertala henne: ”Se! Din svägerska som har blivit änka har vänt tillbaka till sitt folk och sina gudar. Vänd tillbaka tillsammans med din svägerska som har blivit änka.” (Rut 1:15) Det Noomi säger här förmedlar en viktig detalj till läsarna. Orpa återvände inte bara till sitt folk utan även till ”sina gudar”. Hon var nöjd med att fortsätta tillbe Kemosh och andra falska gudar. Kände Rut likadant?

16–18. a) Vad sa Rut som visade hennes lojala kärlek? b) Hur stark var Ruts kärlek till Noomi? (Se även bilderna.)

¹⁶ Rut hejdade Noomi på den ödsliga vägen, för hon var säker på sin sak. Hon älskade både Noomi och den Gud som Noomi tjänade. Så Rut sa: ”Försök inte övertala mig att överge dig, att vända tillbaka och inte följa med dig; ty dit du går, går också jag, och där du tillbringar natten, tillbringar jag natten. Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud. Där du dör vill jag dö, och där vill jag bli begravd. Må Jehova göra så mot mig och lägga mer därtill, om något annat än döden skulle skilja mig från dig.” (Rut 1:16, 17)

¹⁷ Ruts ord är verkligen fantastiska! Mer än 3 000 år senare är de här poetiska orden fortfarande kända. De uttrycker en viktig egenskap hos Rut, lojal kärlek. Hennes kärlek var så stark, så lojal, att hon skulle hålla fast vid Noomi vart hon än gick. Det var bara döden som kunde skilja dem åt. Noomis folk skulle bli hennes folk. Rut var beredd att lämna allt i Moab bakom sig, även de moabitiska gudarna. Till skillnad från Orpa kunde Rut av hela sitt hjärta säga att hon ville att Noomis Gud, Jehova, skulle bli hennes Gud också.a

¹⁸ Så de två kvinnorna fortsatte sin långa resa till Betlehem utan Orpa. Enligt en beräkning kan resan ha tagit en hel vecka. Men att de hade varandras stöd gjorde det säkert lättare för dem att hantera sin sorg.

19. Hur kan vi efterlikna Ruts lojala kärlek?

¹⁹ Även i vår tid är det många människor som bär på sorg. Bibeln kallar det för ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med”, och många människor har drabbats hårt av olika tragedier. (2 Tim. 3:1) Så den egenskap som Rut visade har blivit viktigare än någonsin. Lojal kärlek – den kärlek som håller fast och helt enkelt vägrar släppa taget – är en mäktig kraft i en värld som blir allt mörkare. Vi behöver visa lojal kärlek i äktenskapet, i familjen, i den kristna församlingen och till våra vänner. (Läs 1 Johannes 4:7, 8, 20.) Om vi odlar den här egenskapen följer vi Ruts fina exempel.

Rut och Noomi i Betlehem

20–22. a) Hur hade Noomi påverkats av åren i Moab? b) Vilken felaktig uppfattning hade Noomi om sina svårigheter? (Se också Jakob 1:13.)

²⁰ Det är naturligtvis stor skillnad på att bara säga att man har en sådan kärlek och att visa det med handlingar. Rut skulle få möjlighet att visa sin lojala kärlek både mot Noomi och mot den Gud som hon hade valt att tjäna, Jehova.

²¹ De två kvinnorna kom till slut fram till Betlehem, en by som ligger ungefär en mil söder om Jerusalem. Noomi och hennes familj verkar ha varit respekterade i det lilla samhället, för ryktet att hon var tillbaka spred sig snabbt. Kvinnorna tittade nyfiket på henne och sa: ”Är detta Noomi?” Hon hade av allt att döma förändrats en hel del av åren i Moab. Hennes ansikte och hennes hållning bar tydliga spår av sorg och bedrövelse. (Rut 1:19)

²² Noomi berättade för sina kvinnliga släktingar och sina tidigare grannar hur bittert hennes liv hade blivit. Hon tyckte till och med att hennes namn skulle ändras från Noomi, som betyder ”min ljuvlighet”, till Mara, som betyder ”bitter”. Stackars Noomi! Hon trodde att det var Jehova som var orsak till hennes lidande, precis som Job tidigare hade trott. (Rut 1:20, 21; Job 2:10; 13:24–26)

23. Vad började Rut tänka på, och hur kunde de fattiga försörja sig enligt den mosaiska lagen? (Se också fotnoten.)

²³ När de två kvinnorna slog sig ner i Betlehem började Rut fundera på hur hon bäst kunde försörja sig själv och Noomi. Hon fick veta att Jehova hade gett israeliterna lagar som var till hjälp för de fattiga. De hade tillåtelse att gå ut på fälten under skördetiden, följa efter arbetarna och samla ihop det som lämnades kvar. De kunde också plocka ax som växte längs kanterna och i hörnen av åkrarna.b (3 Mos. 19:9, 10; 5 Mos. 24:19–21)

24, 25. Vad gjorde Rut när hon råkade hamna på Boas fält, och hur var det att plocka ax?

²⁴ Det var nu tiden för kornskörden, troligen i april enligt vår kalender, och Rut gick till fälten för att se vem som skulle låta henne gå efter skördemännen och plocka ax. Hon råkade hamna på ett fält som tillhörde en man som hette Boas, en välbärgad markägare som var släkt med Noomis avlidne man, Elimelek. Trots att lagen gav henne rätten att plocka ax tog hon det inte för givet. Hon gick till den unge man som hade ansvaret för skördemännen och frågade om lov att arbeta på fältet. Han gav henne tillåtelse, så hon satte genast i gång. (Rut 1:22–2:3, 7)

²⁵ Tänk dig hur Rut följer efter skördearbetarna. När de skär av axen med sina skäror av flinta, böjer hon sig ner och plockar upp det de tappar eller lämnar efter sig. Hon binder ihop stråna till kärvar och bär i väg dem till en plats där hon kan klappa ut kornen. Det var ett tidsödande, tröttsamt arbete, och det blev allt tuffare när solen klättrade högre på himlen. Men Rut var uthållig och tog bara paus för att torka svetten ur pannan och för att äta en enkel lunch ”i huset” – troligen ett skydd som gav arbetarna lite skugga.

26, 27. Hur var Boas, och hur behandlade han Rut?

²⁶ Rut trodde nog inte, och förväntade inte heller, att någon skulle lägga märke till henne. Men Boas gjorde det. Han frågade den unge arbetsledaren vem hon var. Boas hade stark tro, och det märktes när han hälsade på sina arbetare, som kan ha varit tillfälliga arbetare och utlänningar. Han sa: ”Jehova vare med er”, och de svarade på samma sätt. Den här andlige äldre mannen visade Rut samma intresse som en far visar sina barn. (Rut 2:4–7)

²⁷ Boas kallade Rut ”min dotter” och gav henne rådet att fortsätta komma till hans fält och plocka ax. Han sa att hon skulle hålla sig nära de unga kvinnorna i hans hushåll för att undvika att bli ofredad av arbetarna. Han såg också till att hon fick mat när det var dags att äta. (Läs Rut 2:8, 9, 14.) Men framför allt försökte han berömma och uppmuntra henne. Hur då?

28, 29. a) Vilket rykte hade Rut? b) Hur kan vi på liknande sätt söka skydd hos Jehova?

²⁸ Rut frågade Boas vad hon hade gjort för att förtjäna hans godhet. Hon var ju trots allt en utlänning. Han svarade att han hade hört om allt hon gjort för sin svärmor, Noomi. När Noomi hade pratat med kvinnorna i Betlehem hade hon säkert berömt sin fina svärdotter, och ryktet hade nått Boas. Han visste också att Rut hade börjat tjäna Jehova, för han sa: ”Må Jehova belöna ditt handlingssätt, och må du få full lön från Jehova, Israels Gud, när du nu har kommit för att söka tillflykt under hans vingar.” (Rut 2:12)

²⁹ Rut måste ha blivit glad av de orden. Hon hade bestämt sig för att söka skydd under Jehovas vingar, likt en fågelunge som trycker sig tätt intill en beskyddande förälder. Hon tackade Boas för att han var så uppmuntrande, och hon fortsatte arbeta ända till kvällen. (Rut 2:13, 17)

30, 31. Vad kan vi lära oss av Rut när det handlar om arbete, uppskattning och lojal kärlek?

³⁰ Rut visade verkligen stark tro, och hon är ett fint exempel för alla som kämpar med ekonomiska problem i vår tid. Hon tyckte inte att andra var skyldiga henne något, så därför uppskattade hon all hjälp hon fick. Rut skämdes inte för att ta ett arbete med lägre status och arbeta hårt och länge för att kunna ta hand om någon hon älskade. Hon tog tacksamt emot och tillämpade goda råd om att arbeta på ett säkert sätt och i rätt sällskap. Och framför allt, hon glömde aldrig vem som var hennes verkliga trygghet – hennes beskyddande Far, Jehova Gud.

³¹ Om vi visar lojal kärlek som Rut gjorde och är ödmjuka, flitiga och uppskattande kan vi också bli ett fint exempel för andra. Men hur såg Jehova till att Rut och Noomi fick det de behövde? Det ska vi besvara i nästa kapitel.

1, 2. a) Vilket arbete fick Rut göra? b) Vad förstod Rut när hon fick insikt om Jehovas lag?

RUT stod på knä vid högen med all säd hon hade samlat under dagen. Det var nästan kväll, och solen höll på att gå ner över fälten runt om Betlehem. Många arbetare var redan på väg tillbaka mot den lilla stadsporten som syntes uppe på en höjd inte långt därifrån. Rut kände nog hur musklerna protesterade efter en lång dags hårt arbete. Hon hade arbetat ända sedan morgonen, och hon hade fortfarande inte gett upp. Nu använde hon en liten stav eller slaga för att få kornen att lossna från stråna. Trots allt hade det varit en bra dag, bättre än hon någonsin kunnat önska sig.

² Började situationen äntligen ljusna för den här unga änkan? Som vi såg i förra kapitlet hade Rut blivit väldigt fäst vid sin svärmor, Noomi. Rut lovade att stanna hos henne och göra Noomis Gud till sin egen Gud. De två sörjande kvinnorna hade kommit till Betlehem från Moab. Rut, som var moabitiska, insåg snart att Jehovas lagar innehöll praktiska anvisningar som skyddade de fattiga i Israel, även om de var utlänningar. Hon hade sett att Jehovas tjänare som levde efter Lagen och lät sig fostras av den blev andliga och vänliga människor. Det här tilltalade henne.

3, 4. a) Hur uppmuntrade Boas Rut? b) Vad ska vi behandla som kan hjälpa oss under svåra ekonomiska tider?

³ Ett exempel på en sådan andlig människa var Boas. Han var en äldre, ganska rik man som ägde fälten där hon samlade ax. Under dagen hade han varit omtänksam mot henne, precis som en far. Hon kunde inte låta bli att le när hon tänkte på hur vänlig Boas hade varit. Han hade berömt henne för att hon tog hand om Noomi och för att hon litade på den sanne Guden, Jehova, och sökte ”tillflykt under hans vingar”. (Läs Rut 2:11–14.)

⁴ Men Rut måste ha funderat på vilket liv hon hade framför sig. Hon var en fattig utlänning, och dessutom var hon änka och hade inga barn. Hur skulle hon försörja sig själv och Noomi? Skulle det räcka med att plocka ax på fälten? Och vem skulle ta hand om henne, när hon själv blev gammal? Det är fullt förståeligt om sådana tankar for runt i huvudet. Nu i dag, med den kärva världsekonomin, får många kämpa med liknande problem. Vi ska se hur Ruts tro hjälpte henne att ta itu med sin situation och att det finns mycket vi kan efterlikna.

Vad är en familj?

5, 6. a) Hur gick Ruts första arbetsdag på fältet? b) Hur reagerade Noomi när Rut kom hem?

⁵ När Rut var färdig med att klappa ut axen och hade samlat ihop kornen så visade det sig att hon hade fått ihop ungefär en efa, alltså 22 liter korn. Högen med korn kan ha vägt omkring 14 kilo! Hon kanske lade kornen på ett tygstycke och knöt ihop det innan hon lyfte upp det på huvudet och började gå tillbaka mot Betlehem i skymningen. (Rut 2:17)

⁶ Noomi blev glad när hennes kära svärdotter kom hem, och hon kanske tappade hakan av förvåning när hon såg hur mycket Rut hade samlat. Rut hade också med sig lite rester från maten som Boas hade gett arbetarna, så nu kunde de äta en enkel måltid tillsammans. Noomi frågade: ”Var har du plockat i dag, och var har du arbetat? Må den som brydde sig om dig bli välsignad.” (Rut 2:19) Noomi var insiktsfull. När hon såg hur mycket Rut kom hem med, förstod hon att någon hade brytt sig om den unga änkan och hjälpt henne.

7, 8. a) Hur tolkade Noomi Boas omtanke, och varför? b) Hur visade Rut lojal kärlek till sin svärmor?

⁷ Rut berättade för Noomi hur omtänksam Boas hade varit. Noomi blev rörd och sa: ”Välsignad vare han av Jehova, som inte har övergett sin kärleksfulla omtanke mot de levande och de döda.” (Rut 2:20) Hon såg Boas omtanke som en gåva från Jehova. Han påverkar sina tjänare att vara generösa och lovar att belöna sitt folk när de är omtänksamma.a (Läs Ordspråksboken 19:17.)

⁸ Noomi uppmuntrade Rut att ta emot Boas erbjudande att fortsätta plocka ax på hans fält och hålla sig nära de unga kvinnorna som arbetade för honom, så hon skulle slippa bli antastad av skördemännen. Rut lyssnade på hennes råd, ”och hon fortsatte att bo hos sin svärmor”. (Rut 2:22, 23) Här får vi återigen bevis för en stark egenskap hos Rut, hennes lojala kärlek. Vi kan fråga oss själva om vi efterliknar henne och värnar om vår familj, stöttar våra nära och kära och erbjuder dem vår hjälp. Jehova lägger alltid märke till när vi visar lojal kärlek.

9. Vad kan Rut och Noomi lära oss om att vara en familj?

⁹ Kan man verkligen säga att Rut och Noomi var en riktig familj? En del menar att det måste finnas en man, hustru, son, dotter, mormor och morfar och så vidare för att det ska kallas en familj. Men berättelsen om Rut och Noomi hjälper oss att förstå att Jehovas tjänare kan öppna sina hjärtan och få minsta lilla spillra av en familj att glöda av värme, omtänksamhet och kärlek. Uppskattar du den familj du har? Jesus gav oss en fin påminnelse. Även om man inte har någon egen familj, kan man få en i den kristna församlingen. (Mark. 10:29, 30)

”Han är en av våra återköpare”

10. Hur ville Noomi hjälpa Rut?

¹⁰ Från kornskörden i april till veteskörden i juni fortsatte Rut att plocka ax på Boas fält. Veckorna gick, och Noomi tänkte nog på hur hon kunde hjälpa sin svärdotter. När de var kvar i Moab hade Noomi varit helt säker på att hon aldrig skulle hitta en ny man åt Rut. (Rut 1:11–13) Men nu tänkte hon annorlunda. Hon tog upp saken med Rut och sa: ”Min dotter, borde jag inte söka ett tryggt hem åt dig?” (Rut 3:1) På den tiden var det föräldrarna som skulle ordna en äktenskapspartner åt sina barn, och Rut hade blivit som en dotter för Noomi. Hon ville att Rut skulle få ”ett tryggt hem”, alltså den stabilitet och trygghet som ett eget hem och en äkta man kunde ge. Men vilka möjligheter hade Noomi?

11, 12. a) Vilken kärleksfull anordning tänkte Noomi på när hon kallade Boas en ”återköpare”? b) Hur reagerade Rut på Noomis förslag?

¹¹ Första gången Rut nämnde Boas sa Noomi: ”Mannen är nära släkt med oss. Han är en av våra återköpare.” (Rut 2:20) Vad betydde det? Guds lag till Israel innehöll kärleksfulla anvisningar som skyddade familjer som hade det svårt på grund av fattigdom eller dödsfall. Om en kvinna blev änka utan att ha fått några barn var det ett särskilt hårt slag, eftersom makens släktlinje hade blivit bruten. Hans familjenamn skulle inte föras vidare av framtida generationer. Men Guds lag tillät att mannens bror gifte sig med änkan. Då kunde hon få en arvinge som skulle föra den döde makens namn vidare och trygga släktens egendom.b (5 Mos. 25:5–7)

¹² Noomi berättade för Rut hur hon skulle gå till väga. Rut kanske spärrade upp ögonen när hennes svärmor började förklara. Rut var ganska obekant med Israels lagar, och många av landets seder och bruk måste ha känts främmande för henne. Men hon hade stor respekt för Noomi, och därför lyssnade hon noga. Noomis förslag kanske kändes konstigt och pinsamt, och Rut riskerade dessutom att bli avspisad, men hon gick ändå med på det hela. Hon sa ödmjukt: ”Allt vad du säger till mig skall jag göra.” (Rut 3:5)

13. Hur ska vi se på råd från äldre vänner? (Se också Job 12:12.)

¹³ Ibland är det svårt för unga människor att lyssna på råd från äldre med större erfarenhet. Man kanske tror att de äldre inte riktigt fattar vilka problem eller utmaningar man har som ung. Men när vi tänker på hur ödmjuk Rut var blir vi påminda om att utnyttja erfarenheten hos våra äldre, kloka bröder och systrar som älskar oss och vill oss väl. (Läs Psalm 71:17, 18.) Men vad sa Noomi egentligen, och hur fick Rut nytta av att följa hennes råd?

På tröskplatsen

14. Vad var en tröskplats?

¹⁴ När det blev kväll gick Rut till tröskplatsen, där jordbrukarna tröskade och rensade bort agnarna. Marken var stampad och alldeles plan. En tröskplats låg ofta på en sluttning eller en höjd där vinden blåste friskt på eftermiddagen och fram på kvällen. För att agnar och strån skulle skiljas från kornen använde man trägafflar eller kastskovlar och kastade upp säden i luften. Vinden förde med sig de lätta agnarna, och kornet föll till marken.

15, 16. a) Vad hände vid tröskplatsen när Boas var klar med arbetet för dagen? b) När upptäckte Boas att Rut låg vid hans fötter?

¹⁵ Rut iakttog arbetarna när de började bli färdiga fram på kvällskvisten. Boas hade uppsikt över arbetet, och det insamlade kornet började växa till en stor hög. Efter att ha ätit en måltid med god aptit lade han sig ner vid kornhögen. Så här brukade man tydligen göra, kanske för att skydda den värdefulla skörden från tjuvar och plundrare. Rut såg hur Boas lade sig till rätta för natten. Nu var tiden inne att verkställa Noomis plan.

¹⁶ Rut kröp närmare med bultande hjärta. Hon hörde tydligt att Boas hade somnat. Precis som Noomi hade sagt smög hon närmare hans fötter, vek undan hans mantel eller täcke och lade sig där. Sedan väntade hon. Timmarna gick. Det kändes säkert som en hel evighet. Till slut när det närmade sig midnatt började Boas röra på sig. Han huttrade nog lite i den svala nattluften, sträckte sig efter manteln och försökte dra den över fötterna igen. Men då kände han att det låg någon där. Bibeln säger: ”Se, en kvinna låg vid hans fötter!” (Rut 3:8)

17. Vilka två fakta bortser man från om man menar att det hände något omoraliskt?

¹⁷ ”Vem är du?”, frågade han. Rut kanske darrade på rösten när hon sa: ”Jag är Rut, din slavinna; bred ut din mantelflik över din slavinna, för du är en återköpare.” (Rut 3:9) En del nutida översättare har försökt antyda att det fanns sexuella undertoner i det Rut sa och gjorde, men de förbiser två grundläggande fakta. För det första följde hon bara de traditioner som var vanliga då, och många av dem känns helt främmande för oss i dag. Det vore ett misstag att utgå från vår tids omoraliska tänkesätt när vi försöker förstå vad hon gjorde. För det andra svarade Boas på ett sätt som tydligt visar att Rut hade gott rykte och absolut inte gjorde något omoraliskt.

18. Vilka värmande ord sa Boas till Rut, och på vilka två sätt visade Rut kärleksfull omtanke?

¹⁸ När Boas började prata med Rut var han mycket vänlig, och det kändes säkert lugnande. Han sa: ”Välsignad må du vara av Jehova, min dotter. Du har gett uttryck åt din kärleksfulla omtanke ännu bättre i sista fallet än i första fallet, genom att du inte har gått efter de unga männen, vare sig ringa eller rika.” (Rut 3:10) När han sa ”i första fallet” menade han att Rut visade kärleksfull omtanke när hon följde med Noomi tillbaka till Israel och försörjde henne. När han sa ”i sista fallet” syftade han på den senaste händelsen. Boas påpekade att det hade varit naturligt för en ung kvinna som Rut att föredra en mycket yngre man, vare sig han var rik eller fattig. Men hon ville hellre göra gott mot Noomi och hennes döde make genom att föra familjenamnet vidare. Det är inte så svårt att förstå varför Boas blev imponerad av den här unga kvinnans osjälviskhet.

19, 20. a) Varför gifte sig inte Boas med Rut på en gång? b) Hur tog Boas hänsyn till Rut och hennes rykte?

¹⁹ Boas fortsatte: ”Och nu, min dotter, var inte rädd. Allt vad du säger skall jag göra för dig, ty var och en i mitt folks port vet att du är en förträfflig kvinna.” (Rut 3:11) Han ville följa seden med återköp och gifta sig med Rut, och han var nog inte helt förvånad över frågan att bli hennes återköpare. Men Boas var en rättfärdig man, och han ville inte bara göra som han själv tyckte. Han berättade för Rut att det fanns en annan återköpare som var närmare släkt med Noomis döde man. Boas skulle först ge honom möjlighet att gifta sig med Rut.

²⁰ Han sa till Rut att stanna kvar tills det blev morgon. Sedan kunde hon smyga i väg utan att någon lade märke till det. Han ville skydda både hennes och sitt eget rykte, så att inte någon felaktigt skulle tänka att något omoraliskt hade hänt. Rut kurade ihop sig vid hans fötter igen. Det kändes nog som en lättnad att han var så omtänksam. Medan det fortfarande var mörkt reste hon sig. Hon fick ett generöst lass med korn av Boas, och så gav hon sig av tillbaka till Betlehem. (Läs Rut 3:13–15.)

21. Vad bidrog till att Rut blev känd som ”en förträfflig kvinna”, och hur kan vi efterlikna henne?

²¹ Det var nog skönt för Rut att tänka på vad Boas hade sagt, att hon var känd bland alla som ”en förträfflig kvinna”. Att hon var så villig att lära känna Jehova och tjäna honom bidrog säkert till hennes goda rykte. Hon hade också varit mycket omtänksam och hänsynsfull mot Noomi och hennes folk, för hon hade varit villig att anpassa sig till nya vanor och traditioner som säkert kändes märkliga. Om vi efterliknar Ruts tro kommer vi inte bara att respektera andra människor, utan också deras seder och bruk. Då kan vi också få ett mycket gott rykte.

Ett tryggt hem åt Rut

22, 23. a) Vad kan ha varit en anledning till att Boas gav Rut en gåva? (Se fotnoten.) b) Vad sa Noomi att Rut skulle göra?

²² ”Vem är du, min dotter?”, sa Noomi när Rut kom hem. Det kanske var så mörkt att hon var tvungen att fråga. Men Noomi kanske också ville veta om Rut fortfarande hade samma identitet som änka eller om hon kunde se fram emot äktenskap. Rut berättade snabbt för sin svärmor allt som hon och Boas hade pratat om. Hon visade också hur mycket korn Boas hade skickat med till Noomi.c (Rut 3:16, 17)

²³ Noomi gav Rut det visa rådet att stanna hemma och vänta, i stället för att gå ut och samla säd igen under dagen. Hon sa till Rut: ”Mannen kommer inte att ge sig någon ro förrän han har fört saken till sitt slut i dag.” (Rut 3:18)

24, 25. a) Hur visade Boas fina egenskaper? b) Hur blev Rut välsignad?

²⁴ Noomi hade helt rätt. Boas gick till porten där stadens äldste brukade träffas och väntade på att mannen som var en närmare släkting skulle komma förbi. Inför vittnen erbjöd Boas mannen att bli Ruts återköpare och gifta sig med henne. Men mannen tackade nej och menade att det skulle skada hans egen arvedel. Då bekräftade Boas inför männen i stadsporten som var vittnen till det hela att han skulle bli återköpare. Boas skulle alltså köpa ägorna som hade tillhört Elimelek, Noomis avlidne man, och gifta sig med Rut, änkan till Elimeleks son Mahlon. Boas sa att det skulle ”uppväcka den dödes namn över hans arvedel”. (Rut 4:1–10) Han var helt klart en god och osjälvisk man.

²⁵ Boas gifte sig med Rut. Sedan läser vi: ”Då lät Jehova henne bli havande, och hon födde en son.” Kvinnorna i Betlehem välsignade Noomi och lovprisade Rut. De sa att hon var bättre för Noomi än sju söner. Ruts son blev en av kung Davids förfäder. (Rut 4:11–22) Och i Davids släktlinje föddes längre fram Jesus Kristus. (Matt. 1:1)d

26. Vad lär vi oss av Rut och Noomi?

²⁶ Rut blev verkligen välsignad. Noomi också, som kunde vara med och uppfostra barnet som om det var hennes eget. De här två kvinnornas liv är tydliga exempel på att Jehova bryr sig om alla som ödmjukt försöker få ihop till sin försörjning och tjänar honom lojalt tillsammans med hans utvalda folk. Exemplet med Boas, Noomi och Rut visar att Jehova aldrig sviker dem som är trogna mot honom.