Aposteln Paulus blev inspirerad att säga så här om Abel: ”Genom den talar han ännu, fastän han är död.” (Hebréerna 11:4) Genom vad talar Abel? Genom sin tro. Abel var den första människa någonsin som utvecklade den värdefulla egenskapen. Hans tro var så stark att han fortfarande ”lever” genom sitt exempel och är en dynamisk förebild för oss i dag. Om vi lär oss av hans tro och försöker efterlikna den, då kan man säga att berättelsen om Abel talar till oss på ett mycket verkligt och levande sätt.

Men vad kan vi lära oss av Abel och hans tro när det står så lite om honom i Bibeln? Låt oss se.

ABEL UTVECKLADE TRO – HUR?

När de båda pojkarna växte upp lärde Adam dem säkert att arbeta för att försörja familjen. Kain började ägna sig åt jordbruk, och Abel blev herde.

Men Abel gjorde också något mycket viktigare. Under årens lopp utvecklade han tro – den vackra egenskap som Paulus senare skrev om. Tänk efter en stund. Abel hade ingen människa han kunde se upp till. Så hur kunde han bygga upp en tro på Jehova Gud? Vi ska se på tre saker som troligen hjälpte honom.

Jehovas skaparverk.

Det är sant att Jehova hade förbannat marken så att det växte törnen och tistlar som försvårade jordbruket. Men den producerade ändå all mat som Abel och hans familj behövde. Och det låg ingen förbannelse över djuren, inte heller över berg, sjöar, floder och hav eller himlen, molnen, solen, månen och stjärnorna. Vart Abel än vände sig såg han tecken på den djupa kärleken, visheten och godheten hos Jehova Gud, den som har skapat allt. (Romarna 1:20) Abels tro stärktes när han mediterade över detta.

Abel tog sig säkert tid att begrunda andliga ämnen. Försök att se honom framför dig när han vallade sina får. En herde var tvungen att gå en hel del. Han ledde de fromma små djuren över kullar, genom dalar, över floder för att hitta det grönaste gräset, de bästa vattenhålen, de tryggaste viloställena. Fåren tycktes vara de mest hjälplösa av alla djur, som om de var skapade för att få människans vägledning och beskydd. Insåg Abel att han också behövde vägledning, beskydd och omvårdnad från någon som var mycket visare och mäktigare än en människa? Säkert nämnde han många sådana tankar i sina böner, och det gjorde att hans tro växte.

Jehovas löften.

Adam och Eva måste ha berättat för sina söner vad som ledde fram till att de blev utkastade ur Eden. Det gav Abel mycket att meditera över.

Jehova hade uttalat en förbannelse över marken. Abel kunde själv se de törnen och tistlar som uppfyllde de orden. Jehova hade också förutsagt att Eva skulle ha smärtsamma graviditeter och förlossningar. När Abels syskon föddes fick han utan tvivel se att det uttalandet också uppfylldes. Jehova hade förutsagt att Eva skulle ha ett överdrivet behov av att känna sig uppmärksammad och älskad av sin man och att Adam i sin tur skulle förtrycka henne. Abel såg med egna ögon hur det blev verklighet. Han såg att man alltid kunde lita på det Jehova hade sagt. Därför hade han goda skäl att också tro på Guds löfte om en ”avkomma” som en dag skulle rätta till det som hade gått snett i Eden. (1 Moseboken 3:15–19)

Jehovas tjänare.

Det fanns inga goda förebilder för Abel bland människorna, men det fanns andra intelligenta skapelser på jorden vid den tiden. När Adam och Eva drevs ut ur paradiset såg Jehova till att varken de eller deras avkomlingar skulle kunna komma in dit igen. Han satte keruber – mycket högt uppsatta änglar – till att vakta ingången tillsammans med en roterande, flammande svärdsklinga. (1 Moseboken 3:24)

Föreställ dig hur Abel iakttog keruberna när han var liten. De måste ha sett enormt kraftfulla och imponerande ut. Och ”svärdet” som ständigt flammade och roterade ingav också respekt. Såg Abel någonsin under sin uppväxt att keruberna blev uttråkade och lämnade sin post? Nej. Dag och natt, år efter år, årtionde efter årtionde stod dessa mäktiga skapelser på sin plats. Abel lärde sig därför att Jehova Gud hade rättfärdiga, trogna tjänare. Keruberna visade en lojalitet och lydnad mot Jehova som han inte kunde se i sin egen familj. Änglarnas exempel måste verkligen ha stärkt hans tro.

När Abel begrundade allt som Jehova hade uppenbarat om sig själv genom skaparverket, sina löften och sina tjänares exempel blev hans tro allt starkare. Man kan verkligen säga att hans tro talar till oss, eller hur? Det är särskilt tröstande för yngre att veta att de kan bygga upp tro på Jehova Gud oavsett vad de andra i familjen gör. Vi som förutom det fantastiska skaparverket också har tillgång till hela Bibeln och många fina exempel på trogna människor har verkligen alla möjligheter att bygga en stark tro.