Utöva tro grundad på sanning

”Utan tro är det för övrigt omöjligt att behaga honom väl, ty den som närmar sig Gud måste tro att han är till och att han blir deras belönare som uppriktigt söker honom.” — HEBRÉERNA 11:6.

1, 2. Hur sattes Adams tro på prov, och med vilket resultat?

FÖR att ha verklig tro måste man göra mer än bara tro att Gud finns till. Den förste mannen, Adam, tvivlade inte på att Jehova Gud existerade. Gud hade meddelat sig med Adam, vilket med all sannolikhet hade skett genom hans Son, Ordet. (Johannes 1:1—3; Kolosserna 1:15—17) Men Adam förlorade utsikten till evigt liv, därför att han inte lydde Jehova och inte utövade tro på honom.

² Adams framtida lycka verkade äventyras, när hans hustru, Eva, var olydig mot Jehova. Ja, blotta tanken på att förlora henne satte den första människans tro på prov! Skulle Gud kunna lösa detta problem på ett sådant sätt att Adams fortsatta lycka och välgång garanterades? Genom att förena sig med Eva i överträdelse visade Adam att han av allt att döma inte trodde det. Han försökte lösa problemet på sitt eget sätt i stället för att uppriktigt söka Guds vägledning. Eftersom Adam inte utövade tro på Jehova, drog han död över sig själv och sina avkomlingar. — Romarna 5:12.

Vad är tro?

3. Hur skiljer sig bibelns definition av tro från definitionen i en ordbok?

³ En ordbok definierar tro som ”en fast övertygelse om något som det inte finns några bevis för”. Men bibeln stöder inte alls en sådan tanke, utan den betonar i stället motsatsen. Tro är grundad på fakta, på verkligheter och på sanning. Så här sägs det i bibeln: ”Tro är den säkra förväntan om ting man hoppas på, det tydliga beviset på verkligheter som man inte ser.” (Hebréerna 11:1) En person som har tro har en garanti för att allt som Gud har lovat är så gott som uppfyllt. Så starkt är det övertygande beviset på osedda verkligheter att tron sägs vara detsamma som det bevismaterialet.

4. Hur stöder en ordbok bibelns definition av tro?

⁴ I New World Translation (Nya Världens översättning) återges ibland den kausativa formen av det hebreiska verbet ’a·mán med ”utöva tro”. Enligt Theological Wordbook of the Old Testament är den ”egentliga innebörden i grundordet tanken på visshet ... till skillnad från de nutida uppfattningarna om att tro är något som är möjligt, något som förhoppningsvis är sant men som inte är säkert”. Det heter också i samma verk: ”Det avledda ’āmēn, ’sannerligen’, har överförts till Nya testamentet i ordet amēn, som är [det] engelska ordet ’amen’. Jesus använde ofta ordet (Mt 5:18, 26 osv.) för att betona att något var säkert och visst.” Det ord som översätts med ”tro” i de kristna grekiska skrifterna betyder också en tro på något som är fast grundat på fakta eller sanning.

5. Hur användes det grekiska ord som i Hebréerna 11:1 har översatts med ”säkra förväntan” i forntida affärsdokument, och vilken innebörd har detta för de kristna?

⁵ Det grekiska ord (hy·pó·sta·sis) som i Hebréerna 11:1 översätts med ”säkra förväntan” användes vanligtvis i forntida affärsdokument av papyrus för att förmedla tanken på något som garanterade framtida ägande. Språkkännarna Moulton och Milligan föreslår följande översättning: ”Tro är äganderättsbeviset på ting som man hoppas på.” (Vocabulary of the Greek Testament) Det är uppenbart att om någon innehar äganderättsbeviset på en egendom, kan han ha den ”säkra förväntan” att hans hopp om att få den förr eller senare kommer att förverkligas.

6. Vad är innebörden i det grekiska ord som i Hebréerna 11:1 har översatts med ”det tydliga beviset”?

⁶ I Hebréerna 11:1 förmedlar det grekiska ord som översätts med ”det tydliga beviset” (é·leg·khos [läs: ẹlengkhåss]) tanken på att lägga fram bevis för att bevisa något, i synnerhet något som är tvärtemot vad som verkar vara fallet. Positiva eller konkreta bevis klargör sådant som man tidigare inte kunde urskilja och vederlägger därigenom vad som endast verkade vara fallet. I både de hebreiska och de grekiska skrifterna är tron förvisso inte någon ”fast övertygelse om något som det inte finns några bevis för”. Tron är i stället grundad på sanning.

Grundad på grundläggande sanningar

7. Hur beskriver Paulus och David dem som förnekar Guds existens?

⁷ Aposteln Paulus uttryckte en grundläggande sanning, när han skrev att Skaparens ”osynliga egenskaper ses ... tydligt alltifrån världens skapelse, eftersom de uppfattas genom de ting som är gjorda, ja, hans eviga makt och gudomlighet, så att de [motståndare till sanningen] är oursäktliga”. (Romarna 1:20) Ja, ”himlarna förkunnar Guds härlighet”, och ”jorden är full” av hans ”produkter”. (Psalm 19:2; 104:24; NW) Men hur är det då om en person inte vill begrunda bevismaterialet? Så här skrev psalmisten David: ”I enlighet med sin högdragenhet [”Arrogant som han är”, The New English Bible] gör den ondskefulle ingen efterforskning; alla hans tankar är: ’Det finns ingen Gud.’” (Psalm 10:4; 14:1; NW) Tron grundar sig delvis på den grundläggande sanningen att Gud existerar.

8. Vilken försäkran kan de som utövar tro ha, och vad urskiljer de?

⁸ Men det är inte så att Jehova bara existerar, utan han är också pålitlig, och vi kan lita på hans löften. Han har ju sagt: ”Sannerligen, alldeles som jag har tänkt, så skall det ske; och just det som jag har beslutat, det kommer att bli verklighet.” (Jesaja 14:24; 46:9, 10; NW) Detta är inte några tomma ord. Det finns klara och tydliga bevis för att hundratals av de profetior som finns nedtecknade i bibeln har uppfyllts. Med hjälp av denna upplysning kan de som utövar tro också urskilja hur många andra av bibelns profetior nu håller på att uppfyllas. (Efesierna 1:18) De ser till exempel uppfyllelsen av ”tecknet” på Jesu närvaro, i vilket det accelererande predikandet av det upprättade Riket ingår. Och de ser också den förutsagda utbredningen av sann tillbedjan. (Matteus 24:3—14; Jesaja 2:2—4; 60:8, 22) De vet att nationerna snart kommer att ropa ”fred och säkerhet!” och att Gud kort därefter kommer att ”störta dem i fördärvet som fördärvar jorden”. (1 Tessalonikerna 5:3; Uppenbarelseboken 11:18) Det är verkligen en välsignelse att ha en tro som grundar sig på profetiska sanningar!

En frukt av helig ande

9. Vilket samband finns det mellan tro och helig ande?

⁹ Sanningen, som tron grundar sig på, finns i bibeln, en produkt av Guds heliga ande. (2 Samuelsboken 23:2; Sakarja 7:12; Markus 12:36) Tron kan därför helt logiskt inte existera skild från den heliga andens verkan. Det var därför som Paulus kunde skriva att ”tro” ingår i”andens frukt”. (Galaterna 5:22) Men många förkastar Guds sanning och fördärvar sitt liv med köttsliga begär och uppfattningar som bedrövar Guds ande, och tron är därför ”inte allas egendom”, då de ju inte har någon grundval att utveckla den på. — 2 Tessalonikerna 3:2; Galaterna 5:16—21; Efesierna 4:30.

10. Hur visade vissa forntida Jehovas tjänare att de utövade tro?

¹⁰ Men somliga av Adams avkomlingar har utövat tro. Hebréerna, kapitel 11, nämner Abel, Enok, Noa, Abraham, Sara, Isak, Jakob, Josef, Mose, Rahab, Gideon, Barak, Simson, Jefta, David och Samuel, såväl som många icke namngivna Jehovas tjänare, som ”fick gott vittnesbörd genom sin tro”. Lägg märke till vad som gjordes ”genom tro”. Det var genom tro som Abel ”frambar” ett ”offer” åt Gud och som Noa ”byggde en ark”. Genom tro var Abraham ”lydig”, ”i det han drog ut till en plats som han var bestämd att få till arv”. Och genom tro ”lämnade” Mose Egypten. — Hebréerna 11:4, 7, 8, 27, 29, 39.

11. Vad visar Apostlagärningarna 5:32 om personer som lyder Gud?

¹¹ Det är uppenbart att alla dessa Jehovas tjänare gjorde mer än att bara tro att Gud finns. Eftersom de utövade tro, förtröstade de på honom som den som är ”deras belönare som uppriktigt söker honom”. (Hebréerna 11:6) De gjorde vad Guds ande ledde dem till att göra och handlade enligt den begränsade exakta kunskap om sanningen som var tillgänglig på den tiden. Hur annorlunda mot Adam! Han handlade inte i tro grundad på sanning eller enligt den heliga andens vägledning. Gud ger sin ande endast åt dem som lyder honom. — Apostlagärningarna 5:32.

12. a) Vad hade Abel tro på, och hur visade han detta? b) Vad var det som Jehovas förkristna vittnen inte fick, trots att de hade tro?

¹² Till skillnad från sin far, Adam, hade den gudfruktige Abel tro. Genom sina föräldrar hade han antagligen fått höra om den första profetia som någonsin uttalats. ”Jag [Jehova Gud] kommer att sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din säd och hennes säd. Han kommer att krossa huvudet på dig, och du kommer att krossa hälen på honom.” (1 Moseboken 3:15, NW) Gud hade således lovat att göra slut på ondskan och återställa rättfärdigheten. Abel visste inte hur detta löfte skulle uppfyllas. Men hans tro på att Gud är deras belönare som uppriktigt söker honom var tillräckligt stark för att få honom att frambära ett offer. Han hade antagligen tänkt mycket på profetian och trodde att det skulle vara nödvändigt att utgjuta blod för att uppfylla löftet och lyfta upp mänskligheten till fullkomlighet. Därför var Abels djuroffer passande. Men trots sin tro fick varken Abel eller Jehovas andra förkristna vittnen ”uppfyllelsen av löftet”. — Hebréerna 11:39.

Tron görs fullkomlig

13. a) Vad lärde sig Abraham och David om uppfyllelsen av löftet? b) Varför kan det sägas att ”sanningen kom till genom Jesus Kristus”?

¹³ Under århundradenas lopp uppenbarade Gud under olika perioder ytterligare sanningar om hur detta löfte om kvinnans säd skulle komma att uppfyllas. Abraham fick höra: ”Genom din säd kommer sannerligen alla nationer på jorden att välsigna sig.” (1 Moseboken 22:18, NW) Senare fick kung David höra att den utlovade Säden skulle komma genom hans kungliga släktlinje. År 29 v.t. framträdde den Säden i Jesu Kristi person. (Psalm 89:4, 5; Matteus 1:1; 3:16, 17) Till skillnad från Adam, som saknade tro, var ”den siste Adam”, Jesus Kristus, föredömlig i fråga om att visa tro. (1 Korintierna 15:45) Hans liv kännetecknades av hängiven tjänst för Jehova, och han uppfyllde alla profetior med förutsägelser om Messias. Jesus gjorde således sanningen om den utlovade Säden klarare och tydligare och förde de ting som den mosaiska lagen hade utgjort skuggbilder av in i verklighetens värld. (Kolosserna 2:16, 17) Det kunde därför sägas att ”sanningen kom till genom Jesus Kristus”. — Johannes 1:17.

14. Hur visade Paulus galaterna att tron hade antagit nya dimensioner?

¹⁴ Nu, när sanningen hade kommit till genom Jesus Kristus, fanns det ett större underlag att grunda tron på ”löftet” på. Tron hade gjorts fastare, den hade så att säga antagit nya dimensioner. Så här skrev Paulus till smorda medkristna om detta: ”Skriften har spärrat in allt tillsammans under synd, för att löftet som följd av tro gentemot Jesus Kristus skulle kunna ges åt dem som utövar tro. Men innan tron kom, hölls vi bevakade under lag, inspärrade tillsammans i väntan på den tro som var bestämd att uppenbaras. Följaktligen har lagen blivit vår uppfostrare som leder oss till Kristus, för att vi skall kunna förklaras rättfärdiga på grund av tro. Men nu då tron har kommit, är vi inte längre under en uppfostrare. Alla är ni ju Guds söner genom er tro på Kristus Jesus.” — Galaterna 3:22—26.

15. Endast hur kunde tron fullkomnas?

¹⁵ Israeliterna hade utövat tro på Guds handlande med dem genom lagförbundet. Men nu behövde denna tro utökas. Hur då? Genom att de skulle utöva tro på den med anden smorde Jesus, som lagen var avsedd att leda dem till. Det var endast på det sättet som den förkristna tron kunde fullkomnas. Det var verkligen nödvändigt för dessa första kristna att ”uppmärksamt” se på sin ”tros främste förmedlare och fullkomnare, Jesus”! (Hebréerna 12:2) Ja, detta är verkligen något som alla kristna måste göra.

16. Hur kom helig ande på ett intensifierat sätt, och varför det?

¹⁶ Skulle helig ande, med tanke på den ökade kunskapen om Guds sanning och den fullkomnade tro som blev följden, komma på ett intensifierat sätt? Ja. Vid pingsten år 33 v.t. utgöts Guds ande, den utlovade hjälparen som Jesus hade talat om, över hans lärjungar. (Johannes 14:26; Apostlagärningarna 2:1—4) Helig ande var sedan verksam över dem på ett helt nytt sätt i deras egenskap av smorda bröder till Kristus. Deras tro, en frukt av helig ande, stärktes. Detta rustade dem för det ofantliga arbete med att göra lärjungar som låg framför dem. — Matteus 28:19, 20.

17. a) Hur har sanningen kommit och tron fullkomnats sedan år 1914? b) Vilket bevis har vi för att den heliga anden är i verksamhet sedan år 1919?

¹⁷ Tron kom när Jesus för mer än 1.900 år sedan presenterade sig som den som var utsedd till kung. Men nu, när han regerar som himmelsk kung, har vår grundval för tron, den uppenbarade sanningen, vuxit oerhört och därigenom fullkomnat vår tro. Den heliga andens verkan har också intensifierats. Det fanns klara bevis för detta år 1919, då helig ande återupplivade Guds överlämnade tjänare från ett nästan overksamt tillstånd. (Hesekiel 37:1—14; Uppenbarelseboken 11:7—12) Då lades grunden till ett andligt paradis, vilket för varje år som gått sedan dess har blivit allt tydligare och härligare. Kan det finnas något bättre bevis för att Guds ande är i verksamhet?

Varför skall vi analysera vår tro?

18. Hur skilde sig de israelitiska spejarna från varandra, när det gällde tron?

¹⁸ Kort efter det att israeliterna hade befriats från slaveriet i Egypten sändes 12 män i väg för att bespeja Kanaans land. Men tio av dem saknade tro och tvivlade på Jehovas förmåga att uppfylla sitt löfte att ge israeliterna landet. De motiverades av vad de såg, av fysiska ting. Bland dessa tolv var det bara Josua och Kaleb som visade att de vandrade efter vad de trodde och inte efter vad de såg. (Jämför 2 Korintierna 5:7.) Eftersom de utövade tro, var de de enda bland dessa män som fick överleva för att gå in i det utlovade landet. — 4 Moseboken 13:1—33; 14:35—38.

19. Hur har vi nu en djupare grundval än någonsin tidigare att bygga vår tro på, men vad bör vi ändå göra?

¹⁹ I våra dagar står vi på tröskeln till Guds nya rättfärdiga värld. Vi måste ha tro för att få träda in i den. Lyckligtvis har sanningens grundval på vilken vi grundar den tron aldrig varit djupare. Vi har Guds ord komplett, Jesu Kristi och hans smorda efterföljares exempel, miljontals andliga bröders och systrars stöd och Guds heliga andes stöd i hittills okänd omfattning. Men vi gör ändå väl i att analysera vår tro och vidta åtgärder för att stärka den medan vi fortfarande kan göra det.

20. Vilka frågor kan det vara på sin plats att vi ställer oss själva?

²⁰ ”Ja, men jag tror ju att det här är sanningen”, kanske du säger. Men hur stark är din tro? Fråga dig själv: ”Är Jehovas himmelska rike lika verkligt för mig som en mänsklig regering är? Erkänner och stöder jag helt och fullt Jehovas synliga organisation och dess styrande krets? Kan jag med trons ögon se att nationerna nu manövreras till sin slutliga position för Harmageddon? Kan min tro mäta sig med tron hos dem som utgör den ’stora sky av vittnen’ som omnämns i Hebréerna, kapitel 11?” — Hebréerna 12:1; Uppenbarelseboken 16:14—16.

21. Hur motiverar tron dem som har den, och hur blir de välsignade? (Ta med tankar från rutan på sidan 13.)

²¹ De som äger tro grundad på sanning drivs till handling. Deras offer av lovprisning behagar Gud, precis som Abels godtagbara offer gjorde.(Hebréerna 13:15, 16) Precis som Noa, som var en rättfärdighetens predikare som lydde Gud, följer de en rättfärdig kurs som predikare av Riket. (Hebréerna 11:7; 2 Petrus 2:5) De som har tro grundad på sanning lyder likt Abraham Jehova trots obehag och till och med under de mest prövande omständigheter. (Hebréerna 11:17—19) Likt Jehovas trogna tjänare i forna tider blir de som har tro i våra dagar rikligen välsignade och omhändertagna av sin kärleksfulle himmelske Fader. — Matteus 6:25—34; 1 Timoteus 6:6—10.

22. Hur kan tron stärkas?

²² Vad kan då du göra, om du är en Jehovas tjänare men finner att din tro på något sätt är svag? Stärk din tro genom att flitigt studera Guds ord och genom att låta sanningens vatten som fyller ditt hjärta flöda fram ur din mun. (Ordspråksboken 18:4) Men om din tro inte regelbundet stärks, kan den bli svag, overksam eller rentav död. (1 Timoteus 1:19; Jakob 2:20, 26) Besluta dig för att detta aldrig skall få hända med din tro. Be om Jehovas hjälp med orden: ”Hjälp mig där jag brister i tro!” — Markus 9:24.

”Hjälp mig där jag brister i tro!”

”Barnets far ... sade: ’Jag har tro! Hjälp mig där jag brister i tro!’”— MARKUS 9:24.

1. Vad fick en far att utropa: ”Hjälp mig där jag brister i tro”?

FADERN till en demonbesatt pojke stod framför Jesus Kristus. Vad denne man längtade efter att hans barn skulle bli botat! Jesu lärjungar hade inte haft tillräckligt med tro för att kunna driva ut demonen, men fadern ropade: ”Jag har tro! Hjälp mig där jag brister i tro!” Genom kraft från Gud drev Jesus därefter ut demonen, och därigenom stärkte han utan tvivel tron hos pojkens far. — Markus 9:14—29.

2. På vilka två sätt skäms de kristna inte, när det gäller tro?

² Precis som den pojkens hoppfulle far skäms inte Jehovas lojala tjänare för att säga: ”Jag har tro!” Bespottare kan förneka Guds kraft, Guds ords sannfärdighet och till och med Guds själva existens. Men sanna kristna erkänner villigt att de har tro på Jehova Gud. Men när samma personer enskilt talar till sin himmelske Fader i bön, kan de dock vädja: ”Hjälp mig där jag brister i tro!” Och de gör detta utan att skämmas, eftersom de vet att till och med Jesu Kristi apostlar bad: ”Ge oss mera tro.” — Lukas 17:5.

3. Vad är anmärkningsvärt i fråga om Johannes’ sätt att använda ordet ”tro” i sitt evangelium, och varför var detta passande?

³ Det är framför allt de kristna grekiska skrifterna som talar mycket om tro. I Johannes’ evangelium förekommer faktiskt olika grekiska ord som har samband med ”tro” över 40 procent oftare än vad det gör i de andra tre evangelierna tillsammans. Johannes betonar att det inte räcker med att ha tro, utan att man måste utöva tro. Johannes skrev omkring år 98 v.t., och han såg då hur avfällighetens giftiga tentakler sträckte ut sig för att söka snärja sådana kristna som var svaga i tron. (Apostlagärningarna 20:28—30; 2 Petrus 2:1—3; 1 Johannes 2:18, 19) Det var således nödvändigt att utöva tro och att bevisa sin tro genom gärningar av gudaktig hängivenhet. Svåra tider väntade.

4. Varför är ingenting omöjligt för dem som har tro?

⁴ Tron sätter de kristna i stånd att klara av vilka som helst svårigheter som de kan komma att ställas inför. Jesus sade till sina lärjungar att ingenting skulle vara omöjligt för dem, om de hade ”tro så stor som ett senapskorn”. (Matteus 17:20) Jesus betonade därigenom kraften i tron, en frukt av helig ande, och vidare — inte vad människor kan göra — utan vad Guds ande eller verksamma kraft kan göra. De som vägleds av tro förstorar inte upp små hinder och problem till att bli stora hinder och problem. Genom att de tillämpar den vishet som Guds ande ger får de hjälp att ha rätt perspektiv på saker och ting. Också allvarliga problem krymper ihop, när de utsätts för trons uppehållande kraft. — Matteus 21:21, 22; Markus 11:22—24; Lukas 17:5, 6.

Att be om att tron inte må svikta

5—7. a) Vilka varningens ord om tro yttrade Jesus, när han instiftade Åminnelsen? b) Hur gjorde Petrus’ tro det möjligt för honom att styrka sina bröder?

⁵ År 33 v.t. firade Jesus för sista gången den judiska påsken med sina lärjungar. Efter att ha skickat i väg Judas Iskariot instiftade han sedan Åminnelsen och sade: ”Jag sluter ett förbund med er, alldeles som min Fader har slutit ett förbund med mig, om ett rike. ... Simon, Simon, se, Satan har utkrävt er för att sålla er som vete. Men jag har framburit ödmjuk bön för dig, att din tro inte må tryta; och du, när du en gång har vänt åter: styrk dina bröder.” — Lukas 22:28—32.

⁶ Jesus bad att Simon Petrus’ tro inte måtte tryta, för trots att Petrus alltför självsäkert skröt om att han aldrig skulle förneka Jesus, gjorde han det kort därefter tre gånger. (Lukas 22:33, 34, 54—62) Ja, i och med att herden, som det var förutsagt, slogs ner genom att bli dödad, blev faktiskt fåren förskingrade. (Sakarja 13:7; Markus 14:27) Men när Petrus hade återhämtat sig från sitt fall ner i fruktans snara, styrkte han sina andliga bröder. Det var han som tog upp frågan om att ersätta den otrogne Judas Iskariot. När Petrus tjänstgjorde som apostlarnas talesman vid pingsten år 33 v.t., använde han den första av de ”nycklar” som Jesus hade gett honom och öppnade därigenom vägen för judarna att kunna bli medlemmar av Riket. (Matteus 16:19; Apostlagärningarna 1:15—2:41) Satan hade utkrävt apostlarna för att sålla dem som vete, men Gud såg till att deras tro inte sviktade.

⁷ Föreställ dig hur Petrus måste ha känt det, när han hörde Jesus säga: ”Jag har framburit ödmjuk bön för dig, att din tro inte må tryta.” Tänk bara! Petrus’ Herre hade bett att Petrus’ tro inte skulle svikta. Och den sviktade eller tröt inte heller. På pingstdagen blev faktiskt Petrus och andra lärjungar de första som blev smorda med helig ande till att bli Guds andliga barn, blivande medregenter med Kristus i himmelsk härlighet. De kunde då, när helig ande i tidigare okänd omfattning verkade på dem, som aldrig förr visa dess frukt, tron inbegripen. Vilket underbart svar på deras vädjan: ”Ge oss mera tro.” — Lukas 17:5; Galaterna 3:2, 22—26; 5:22, 23.

Att möta förestående prov med tro

8. Vilken varning i rätt tid har organisationen gett oss om uppfyllelsen av 1 Tessalonikerna 5:3?

⁸ I uppfyllelse av bibelns profetior kommer vi snart att få höra ropet: ”Fred och säkerhet!” (1 Tessalonikerna 5:3) Skulle detta kunna sätta vår tro på prov? Ja, eftersom vi riskerar att överrumplas av den skenbara framgång som nationerna kan få i att åstadkomma fred. Men vi kommer inte att dela sådana fredsförkunnares anda, om vi kommer ihåg att Jehova Gud inte använder några av denna världens organ till att skapa fred. Han har sitt eget sätt att åstadkomma verklig fred, och det är genom sitt rike under Jesus Kristus. Vilken framgång nationerna än kan komma att få i att åstadkomma fred, kommer den därför att bli kortvarig och endast skenbar. För att hjälpa oss att som Jehovas tjänare vara på vår vakt, när det gäller detta, kommer ”den trogne och omdömesgille slaven” att fortsätta att i rätt tid sända ut varningar för att vi inte skall överrumplas av den kommande pretentiösa proklamationen om ”fred och säkerhet” av nationerna i denna gamla tingens ordning. — Matteus 24:45—47.

9. Varför kommer det att krävas mod och tro från vår sida vid tillintetgörandet av det stora Babylon?

⁹ Ropet ”fred och säkerhet!” kommer att bli signalen till att ”plötslig undergång” skall komma över det stora Babylon, världsväldet av falsk religion. (Uppenbarelseboken 17:1—6; 18:4, 5) Detta kommer också att sätta de kristnas tro på prov. Kommer Jehovas vittnen att förbli fasta i tron, när den falska religionen brakar samman i ruiner? Det kommer de naturligtvis att vara. Denna händelse — som är oväntad och ofattbar för de flesta människor — kommer inte att vara ett verk av människor. Människor måste få veta att det faktiskt är Jehovas dom till helgande av det namn som den falska religionen så länge har smädat. Men hur skulle människor kunna veta detta, om inte någon hade talat om det för dem? Och vilka utom Jehovas vittnen kan förväntas göra detta? — Jämför Hesekiel 35:14, 15; Romarna 10:13—15.

10. Hur kommer Gogs angrepp på Jehovas folk att också bli ett trosprov?

¹⁰ Smorda Jehovas vittnen och deras medförbundna med ett jordiskt hopp har haft det mod som har krävts för att berätta för andra om det nära förestående verkställandet av Jehovas dom över det stora Babylon och resten av Satans tingens ordning. (2 Korintierna 4:4) I sin roll som Gog i Magog, som betecknar Satans nuvarande förnedrade ställning, kommer Satan att ställa upp sina jordiska styrkor till ett angrepp på bred front mot Guds folk. Då kommer Jehovas vittnens tro på Guds makt att beskydda dem att sättas på prov. Men vi kan ha tro på att Jehova kommer att rädda sitt folk, precis som hans ord har förutsagt. — Hesekiel 38:16; 39:18—23.

11, 12. a) Vad säkerställde Noas och hans familjs frälsning under floden? b) Vad behöver vi inte bekymra oss om under den stora vedermödan?

¹¹ Vi vet inte nu exakt hur Jehova kommer att beskydda sitt folk under den ”stora vedermödan”, men vi behöver därför inte tvivla på att han kommer att göra det. (Matteus 24:21, 22) Situationen för Guds nutida tjänare kommer att bli lik den som Noa och hans familj befann sig i under floden. De måste ha fyllts av vördnad, när de instängda i arken såg den demonstration av Guds makt som förintelsens virvlande vattenmassor utanför arken utgjorde, och de bad säkert innerligt. Det finns inget i bibeln som tyder på att de oroade sig och frågade sig: ”Är arken verkligen tillräckligt stabil för att klara de fördärvande krafterna? Har vi mat så att det räcker tills floden är över? Kommer vi att kunna klara av de förändrade förhållandena på jorden efteråt?” De efterföljande händelserna bevisade att sådana bekymmer skulle ha varit helt obefogade.

¹² För att säkerställa sin frälsning måste Noa och hans familj utöva tro. Detta innebar att de måste följa de anvisningar och den vägledning Guds heliga ande gav. Under den stora vedermödan kommer det att vara precis lika viktigt att vi följer den heliga andens ledning och att vi lyder de anvisningar som Jehova ger genom sin organisation. Då kommer vi inte att ha någon orsak att oroa oss och fråga: ”Hur kommer våra andliga och lekamliga behov att tillgodoses? Vilka anordningar kommer att göras för äldre personer eller för dem som behöver speciell medicinsk vård eller behandling? Hur kommer Jehova att göra det möjligt för oss att överleva in i den nya världen?” Med stark tro på Jehova kommer alla Jehovas lojala tjänare att lämna allt i hans kapabla händer. — Jämför Matteus 6:25—33.

13. Varför kommer vi att behöva ha en tro lik Abrahams, när den stora vedermödan väl har börjat?

¹³ Vår tro kommer utan tvivel att i hög grad stärkas, när den stora vedermödan väl har börjat. Vi kommer ju trots allt att få se Jehova genomföra det som han har sagt att han skall göra. Vi kommer att med egna ögon få se hans verkställande av dom! Men kommer vår egen tro att vara tillräckligt stark, så att vi tror att Gud kommer att bevara sitt folk, när han tillintetgör de ondskefulla? Kommer vi att vara lika Abraham, som hade tro på att ”hela jordens Domare” kommer ”att göra det som är rätt” och inte tillintetgöra ”den rättfärdige med den ondskefulle”? — 1 Moseboken 18:23, 25, NW.

14. Vilka frågor bör få oss att analysera vår tro och att arbeta hårt på att stärka den?

¹⁴ Det är verkligen viktigt att vi nu bygger upp vår tro! Må vi, nu när slutet för den här onda tingens ordning är så nära, låta Guds ande driva oss till ”ett heligt uppförandes gärningar och handlingar präglade av gudaktig hängivenhet”. (2 Petrus 3:11—14) Då kommer vi inte att under den stora vedermödan behöva plågas av sådana oroande tankar som dessa: ”Är jag berättigad att få Jehovas beskydd? Skulle jag ha kunnat göra mer i hans tjänst? Arbetade jag verkligen tillräckligt hårt för att ta på mig ’den nya personligheten’? Är jag det slags person som Jehova önskar ha i sin nya värld?” Sådana rannsakande frågor bör få oss att analysera vår tro och att nu arbeta hårt på att stärka den! — Kolosserna 3:8—10.

Tro till att göra oss friska

15. Vad sade Jesus ibland till dem som han botade, men varför är detta inte något stöd för våra dagars helbrägdagörelse genom tro?

¹⁵ Jesus inskränkte inte sitt fysiska botande till människor med tro. (Johannes 5:5—9, 13) Hans verksamhet ger därför inget stöd för den obibliska läran om helbrägdagörelse genom tro. Det är sant att Jesus ibland sade till dem som han botade: ”Din tro har gjort dig frisk.” (Matteus 9:22; Markus 5:34; 10:52; Lukas 8:48; 17:19; 18:42) Men genom att säga detta framhöll han bara en självklar sanning: Om dessa drabbade personer hade saknat tro på Jesu förmåga att bota, skulle de ju inte alls ha kommit till honom för att bli botade.

16. Vilket program med att bota leder Jesus i våra dagar?

¹⁶ I våra dagar leder Jesus Kristus ett program av andligt botande, och över 4.000.000 personer håller nu på att få gagn av det. Som Jehovas vittnen åtnjuter de — trots de eventuella fysiska krämpor de kan ha — andlig hälsa. De smorda kristna bland dem har ett himmelskt hopp, och de ”håller blicken fäst vid” de eviga ”ting” ”som inte syns”. (2 Korintierna 4:16—18; 5:6, 7) Och de kristna med ett jordiskt hopp ser fram emot de underbara gärningar av fysiskt botande som skall ske i Guds nya värld.

17, 18. Vilka föranstaltningar av Jehova beskrivs i Uppenbarelseboken 22:1, 2, och hur krävs det tro av oss för att vi skall få gagn av dem?

¹⁷ Aposteln Johannes syftade på Guds föranstaltningar för evigt liv, när han skrev det vi läser i Uppenbarelseboken 22:1, 2: ”Han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall, som flöt ut från Guds och Lammets tron och vällde fram i mitten av den breda vägen i staden. Och på den här sidan om floden och på den andra sidan stod livets träd, som frambringade tolv fruktskördar, i det de ger sin frukt var månad. Och trädens löv tjänade till botande av nationerna.” ”Livets vatten” inbegriper Guds sanningsord och varje annan föranstaltning av Jehova för att återställa lydiga människor från synd och död och ge dem evigt liv på grundval av Jesu lösenoffer. (Efesierna 5:26; 1 Johannes 2:1, 2) Medan Jesu 144.000 smorda efterföljare är på jorden dricker de av Guds föranstaltning för liv genom Kristus, och de kallas ”rättfärdighetens stora träd”. (Jesaja 61:1—3, NW; Uppenbarelseboken 14:1—5) De har frambringat mycket andlig frukt på jorden. Som uppväckta i himmelen kommer de under Kristi tusenåriga regering att få vara med om att förmedla de goda verkningarna av lösenoffret, som tjänar ”till botande av nationerna” från synd och död.

¹⁸ Ju starkare vår tro på dessa Guds föranstaltningar är, desto större kommer vår villighet att följa hans andes ledning till att ta del av dem att vara. Fysisk fullkomlighet kommer tydligen att komma allteftersom en person utövar tro på Kristus och gör andliga framsteg. Även om en person genom ett underverk kommer att bli botad från större handikapp, är det allteftersom han utövar det som är rätt som han kommer att föras närmare fullkomlighet. Han kommer regelbundet att ta del av det som Gud genom Kristi offer har tillhandahållit för att bota. Tron kommer således att påverka att vi blir botade och görs fullkomliga i fysiskt avseende.

”Frälsta genom tro”

19. Varför är det viktigt att förbli fast i tron?

¹⁹ Hur viktigt är det inte att Jehovas tjänare förblir fasta i tron, tills Guds nya värld bryter in och för evigt skingrar denna onda världs mörker! Människor ”utan tro” kommer att kastas ”i sjön som brinner med eld och svavel”, den andra döden. Detta kommer att inträffa senast efter det sista provet vid slutet av Kristi tusenåriga regering. (Uppenbarelseboken 20:6—10; 21:8) Hur välsignad kommer inte utgången att bli för dem som fortsätter att utöva tro och som får överleva för att åtnjuta en oändlig framtid!

20. Hur kommer 1 Korintierna 13:13 att få en speciell innebörd vid slutet av Kristi tusenåriga regering?

²⁰ Då kommer följande ord av Paulus i 1 Korintierna 13:13 att få en speciell innebörd: ”Nu består emellertid tro, hopp, kärlek, dessa tre; men störst av dessa är kärleken.” Vi kommer då inte längre att behöva utöva tro på att det profetiska löftet i 1 Moseboken 3:15 skall bli en verklighet eller hoppas att det skall uppfyllas. Det kommer att ha hänt. Som sådana som bevarar sin ostrafflighet kommer vi att fortsätta att hoppas på Jehova, ha tro på honom och hans Son och älska dem som de som åstadkom att denna profetia uppfylldes. Dessutom kommer djup kärlek och innerlig tacksamhet för vår frälsning att för all evighet med obrytbar hängivenhet binda oss till Gud. — 1 Petrus 1:8, 9.

21. Vad bör vi i våra dagar göra för att bli ”frälsta genom tro”?

²¹ Genom sin synliga organisation har Jehova gjort underbara föranstaltningar för att stärka tron. Utnyttja dem alla helt och fullt. Var regelbundet med vid och ta del i Guds folks möten. (Hebréerna 10:24, 25) Studera flitigt hans ord och kristna publikationer. Be Jehova om hans heliga ande. (Lukas 11:13) Efterlikna deras tro som ödmjukt har ledningen i församlingen. (Hebréerna 13:7) Motstå världsliga frestelser. (Matteus 6:9, 13) Ja, och fördjupa på allt sätt ditt eget förhållande till Jehova. Fortsätt framför allt att utöva tro. Då kan du få vara bland dem som behagar Jehova och vinner frälsning, för Paulus förklarade: ”Ja, på grund av ... oförtjänt omtanke har ni blivit frälsta genom tro; och detta beror inte på er, det är Guds gåva.” — Efesierna 2:8.