Efter ankomsten till Betlehem får Rut Noomis tillåtelse att plocka ax under kornskörden. Boas, som äger fältet där Rut plockar, är en äldre jude och nära släkting till Ruts svärfar, Elimelek, och han lägger märke till henne. Fastän Guds lag ger Rut rätt att plocka ax, ber hon ödmjukt om tillåtelse att arbeta på fältet. (3 Mos. 19:9, 10) Detta beviljas henne villigt, och Boas uppmanar henne att plocka ax enbart på hans fält tillsammans med hans unga kvinnor. Han talar om för henne att han har hört talas om hennes lojalitet mot Noomi, och han uppmuntrar henne med orden: ”Må Jehova belöna ditt handlingssätt, och må du få full lön från Jehova, Israels Gud, under vars vingar du har kommit för att söka tillflykt.” (Rut 2:12) Den kvällen delar Rut frikostigt med sig av frukterna av sitt arbete åt Noomi och förklarar att det är tack vare Boas’ välvilja som det har gått så bra för henne med axplockningen. Noomi ser i detta Jehovas hand och säger: ”Välsignad vare han av Jehova, som inte har övergett sin kärleksfulla omtanke mot de levande och de döda. ... Mannen är släkt med oss. Han är en av våra återköpare.” (2:20) Ja, Boas är en nära släkting, som enligt Lagen kan uppväcka avkomma åt Noomi i den döde Elimeleks namn. Rut fortsätter att plocka ax på Boas’ fält tills kornskörden och veteskörden är förbi.

6. Hur ber Rut om äktenskap genom en återköpare, och hur reagerar Boas?

⁶ Boas gifter sig i egenskap av återköpare med Rut (3:1—4:22). Noomi, som själv är för gammal för att föda barn, uppmanar nu Rut att i hennes ställe ingå äktenskap med en återköpare. Vid en sådan viktig tid på året var det brukligt att jordägaren personligen övervakade rensningen av säden på tröskplatsen. Eftersom rensningen gick till så att säden kastades upp i luften, gjorde man detta på kvällen, när man kunde utnyttja den friska bris som blåste efter en het dag. Boas sover alltså på tröskplatsen, och det är där Rut finner honom. Hon går stilla fram till honom, lyfter upp manteln vid hans fötter och lägger sig ner. När han vaknar vid midnatt, talar hon om vem hon är. Som seden är när kvinnor åberopar rätten till svågeräktenskap, ber hon honom breda ut sin mantelflik över henne.a Boas säger: ”Välsignad må du vara av Jehova, min dotter”, varefter han berömmer henne för att hon inte av passion eller girighet springer efter de unga männen. Rut är inte det slags kvinna som skulle komma med ett skamligt förslag; hon har i stället ord om sig att vara ”en förträfflig kvinna”. (3:10, 11) Som Boas nu förklarar för henne, finns det emellertid en annan återköpare som är närmare släkt än han; han skall rådgöra med denne på morgonen. Rut ligger kvar vid hans fötter ända till tidigt på morgonen. Då ger han henne korn, och hon återvänder till Noomi, som ivrigt frågar henne om hur det har gått.

7. Hur får Boas äktenskapet till stånd, och vilken välsignelse blir följden?

⁷ Boas går tidigt till stadsporten för att söka upp återköparen. Han tar tio av stadens äldste till vittnen och ger denne närmaste släkting första tillfället att köpa allt som hade tillhört Elimelek. Vill han göra det? Hans omedelbara svar blir ja, eftersom det ser ut som om han därigenom kunde öka sin rikedom. Men när han får veta att han måste ingå svågeräktenskap med Rut, fruktar han att det skulle kunna bli till skada för hans egen arvedel. Genom att dra av sig sandalen tillkännager han juridiskt att han avstår från återköpet. I den bibliska skildringen förblir han namnlös och får bara ett vanärande omnämnande som ”Så-och-så”. Inför samma vittnen köper Boas sedan Rut till hustru åt sig. Gör han det av själviska motiv? Nej, han gör det för att ”den dödes namn inte må avskäras” från hans brödrakrets och från hans stad. (4:1, 10) Alla de närvarande ber Jehova välsigna denna kärleksfulla anordning, och den visar sig verkligen vara en underbar välsignelse. Rut föder en son åt Boas på hans ålderdom, och Noomi blir barnets sköterska. Man kallar honom ”en son ... åt Noomi”, och han får namnet Obed. — 4:17.

Alla huvudpersonerna i detta spännande drama visade en enastående tro på Jehova, och de ”fick gott vittnesbörd genom sin tro”. (Hebr. 11:39) De är utmärkta föredömen för oss i våra dagar. Noomi hyste stark tillit till Jehovas lojala kärlek. (Rut 1:8; 2:20) Rut lämnade villigt sitt hemland för att fortsätta att tillbe Jehova; hon visade sig vara lojal, undergiven och villig att arbeta. Det var Boas’ klara förståelse av Jehovas lag, hans ödmjukhet och villighet att handla i samklang med Jehovas vilja och hans kärlek till den trogna Noomi och den flitiga Rut som fick honom att begagna sig av sitt privilegium att ingå äktenskap som återköpare.