En människa förklaras rättfärdig på grund av tro. Paulus slår fast detta faktum och anger temat för sitt brev när han skriver: ”Jag skäms ... inte för de goda nyheterna; de är ju Guds kraft till frälsning för var och en som tror, för juden först och även för greken; i dem uppenbaras nämligen Guds rättfärdighet på grund av tro och till tro, alldeles som det är skrivet: ’Men den rättfärdige — av tro skall han leva.’” — Romarna 1:16, 17.

I de fyra första kapitlen inleder Paulus sin argumentering med att konstatera att alla är behäftade med synd. Det enda sätt varpå människor kan förklaras rättfärdiga är därför genom tro. Det är sant att judarna försökte vinna rättfärdighet genom att hålla den mosaiska lagen. Men de misslyckades. Paulus säger därför dristigt: ”Judar såväl som greker ... är [alla] under synd.” Han bestyrker denna impopulära sanning med ett antal skriftställen. — Romarna 3:9.

Eftersom inget kött skall förklaras rättfärdigt genom laggärningar, vilket hopp finns det då? Gud kommer att förklara människor rättfärdiga som en fri gåva på grundval av Jesu lösenoffer. (Romarna 3:20, 24) För att kunna begagna sig av denna anordning måste man ha tro på detta lösenoffer. Är detta att människor blir förklarade rättfärdiga genom tro någon ny lära? Inte alls. Abraham blev själv förklarad rättfärdig på grund av sin tro långt innan lagen ens kommit till. — Romarna 4:3.

Efter att ha slagit fast trons stora betydelse övergår Paulus i kapitel 5 till att dryfta grundvalen för den kristna tron. Denna grundval är Jesus, vars rättfärdiga livskurs upphäver de dåliga verkningarna av Adams synd för dem som tror på honom. Det är således genom detta ”enda rättfärdiggörelseverk”, och inte genom lydnad för den mosaiska lagen, som ”följden för människor av alla slag [har] blivit att de har förklarats rättfärdiga för liv”. — Romarna 5:18.