Varför du behöver vara med vid kristna möten
I FLERA månader tyckte Rosario, som bor i Sydamerika, att det var roligt att studera Bibeln tillsammans med Elizabeth. Rosario tyckte att det var spännande att få lära sig om Guds kungarike och om hur det kommer att införa paradisiska förhållanden på jorden. Men när Elizabeth inbjöd henne att vara med vid mötena i Rikets sal, avböjde hon varje gång. Hon tyckte att hon kunde studera Bibeln hemma och tillämpa det den säger utan att vara med vid församlingens möten. Har du också undrat om du verkligen har någon nytta av de kristna mötena? Varför ordnar Gud med att hans folk skall församlas?
Eftersom de kristna under det första århundradet skilde sig så från människor omkring dem, var ett rätt umgänge nödvändigt för deras överlevnad. Aposteln Paulus skrev till en församling av tidiga kristna: ”Ni ... [kom] att vara klanderfria och oskyldiga ... mitt i en förvriden och förvänd generation, i vilken ni lyser som ljusspridare i världen.” (Filipperna 2:15) De kristna i Judeen hade det speciellt svårt, och det var till dem Paulus skrev: ”Och låt oss tänka på varandra för att sporra till kärlek och förträffliga gärningar, i det vi inte underlåter att själva församlas, såsom några har för sed, utan uppmuntrar varandra, och det så mycket mer som ni ser dagen närma sig.” (Hebréerna 10:24, 25) Hur kan vi sporra varandra till kärlek och förträffliga gärningar genom att församlas?
Hur de kristna ”skärper” varandra
Det grekiska ord som Paulus använde och som översätts med ”sporra” betyder ordagrant ”skärpa”. Ett bibliskt ordspråk förklarar hur de kristna ”skärper” varandra när det säger: ”Med järn skärps järnet självt. Så skärper den ene mannen den andres ansikte.” (Ordspråken 27:17; Predikaren 10:10) Vi är som redskap som behöver vässas regelbundet. Eftersom vi genom att ge uttryck åt vår kärlek till Jehova och fatta beslut som är grundade på vår tro skiljer oss från världen, måste vi hela tiden så att säga staka ut en annan kurs än majoriteten.
Den oupphörliga ansträngning det innebär att vara annorlunda kan trubba av vår iver för förträffliga gärningar. Men när vi är tillsammans med andra som älskar Jehova, skärper vi varandra — vi sporrar varandra till kärlek och förträffliga gärningar. När vi å andra sidan är ensamma, har vi en benägenhet att tänka mer på oss själva. Omoraliska, själviska eller dåraktiga tankar kan tränga in i vårt sinne. ”Den som isolerar sig kommer att söka sin egen själviska längtan; mot all praktisk vishet kommer han att bryta ut.” (Ordspråken 18:1) Det var därför Paulus skrev följande till församlingen i staden Thessalonike: ”Fortsätt ... med att trösta varandra och uppbygga varandra, alldeles som ni ju också gör.” — 1 Thessalonikerna 5:11.
När Rosario hade avslutat sitt studium av grundläggande bibliska läror, höll hon sig fortfarande tillbaka från att komma tillsammans med församlingen. Elizabeth kunde därför inte hjälpa henne mer, utan slutade besöka henne. Några månader senare besökte en resande tillsyningsman Rosario och frågade: ”Även om varje medlem av en familj skulle kunna få god mat genom att äta ute, vad skulle alla familjemedlemmar gå miste om genom att inte äta tillsammans i hemmet?” Rosario svarade: ”De skulle gå miste om kamratskapet i familjen.” Hon förstod poängen och började komma regelbundet till mötena. Hon fann att det var så givande att hon har varit med vid nästan alla möten sedan dess.
Att höra andra människor uttrycka sin tro på samma saker som du tror på är uppmuntrande liksom det är att se hur denna tro har förändrat deras liv. Paulus visste detta av personlig erfarenhet, och han skrev till församlingen i Rom: ”Jag längtar ... efter att få se er, för att jag må meddela er någon andlig gåva så att ni må göras fasta; eller rättare: för att det skall bli ett utbyte av uppmuntran bland er, genom att var och en blir uppmuntrad av den andres tro, både er och min.” (Romarna 1:11, 12) Faktum är att det tog åratal innan Paulus kunde besöka Rom, och när han gjorde det, var det som fånge i romarnas händer. Men när Paulus fick se bröder från Rom, som hade gått mer än 60 kilometer från staden för att möta honom, ”tackade han Gud och fattade mod”. — Apostlagärningarna 28:15.
Att finna andlig föda i kritiska tider
Medan Paulus var i husarrest i Rom, skrev han till hebréerna om att inte underlåta att församlas. Det är av särskild betydelse för oss att han tillade orden: ”Och det så mycket mer som ni ser dagen närma sig.” (Hebréerna 10:25) Jehovas vittnen har konsekvent visat från Bibeln att året 1914 markerade början av ändens tid för den här världen och att ”de ogudaktiga människornas doms och förintelses dag” har närmat sig. (2 Petrus 3:7) Enligt bibelboken Uppenbarelseboken var Djävulen mycket förbittrad när han hade kastats ut ur himlen vid början av ändens tid, och han ”gick bort för att föra krig mot de kvarvarande ... som håller Guds bud och har arbetet att vittna om Jesus”. (Uppenbarelseboken 12:7—17) Därför är det särskilt svårt att hålla Guds bud nu; vi har ännu större behov av att komma tillsammans med medtroende. Mötena hjälper oss att stärka vår tro och vår kärlek till Gud, så att vi kan stå emot Djävulens angrepp.
Kärlek till Gud och tro är inte som byggnader som står kvar när man väl har uppfört dem. De liknar i stället levande organismer som långsamt växer till om de får ständig näringstillförsel men som tynar bort och dör om de sätts på svältkost. Det är orsaken till att Jehova regelbundet tillhandahåller andlig föda för att styrka sitt folk. Vi behöver alla denna föda. Men var kan vi få den utanför Guds organisation och dess möten? Ingenstans. — 5 Moseboken 32:2; Matteus 4:4; 5:3.
Jesus ställde en fråga som kan hjälpa oss att se hur han livnär den kristna församlingen. Han frågade: ”Vem är i själva verket den trogne och omdömesgille slaven, som hans herre har satt över sitt tjänstefolk till att ge dem deras mat i rätt tid? Lycklig är den slaven, om hans herre vid sin ankomst finner honom i färd med att göra så!” (Matteus 24:45, 46) Vem utnämnde Jesus under det första århundradet till att ge mat åt hans efterföljare, och vem fann han troget i färd med att ge dem mat vid sin återkomst som kung i Guds rike? Helt klart är att ingen människa har levt genom alla dessa århundraden. Bevismaterialet pekar på att slaven är församlingen av kristna som är smorda med anden, precis som Israels nation var Guds tjänare under förkristen tid. (Jesaja 43:10) Ja, Jesus förser oss med andlig föda genom denna världsomfattande grupp av kristna som är smorda med anden, vilka i dag förmedlar andlig föda genom de lokala församlingarna av Jehovas vittnen.
Att Jesus har sörjt för en kanal för andlig föda beskrevs närmare av aposteln Paulus: ”När han for upp i höjden förde han bort fångar; han gav gåvor i form av människor. ... Han gav några som apostlar, några som profeter, några som evangelieförkunnare, några som herdar och lärare, i avsikt att föra de heliga till rätta igen, för tjänsteverksamhet, för uppbyggande av Kristi kropp, tills vi alla når fram till enheten i tron och i den exakta kunskapen om Guds Son, till en fullvuxen mans ställning, till det mått av kroppslig resning som hör Kristi fullhet till.” — Efesierna 4:8, 11—13.
Det var huvudsakligen inom de lokala församlingarna — vid mötena — som dessa ”gåvor i form av människor” byggde upp bröderna. I Antiokia, till exempel, uppmuntrade ”Judas och Silas, som ju själva också var profeter, ... bröderna med månget tal och styrkte dem”. (Apostlagärningarna 15:32) Tal som hålls av andligen väl kvalificerade män ger i dag på liknande sätt näring åt vår tro, så att den inte undergrävs eller blir overksam.
Det kan vara sant att vi kan ha gjort goda framsteg beroende på personlig hjälp från en medlem av församlingen trots att vi ännu inte har börjat vara med vid mötena. Bibeln riktar sig till vissa och förklarar att det finns en tid då ”ni [behöver] ... någon till att från början undervisa er om de elementära tingen i Guds heliga utsagor; och ni ... behöver mjölk, inte fast föda”. (Hebréerna 5:12) Men man kan inte stanna kvar på mjölkstadiet för alltid. De kristna mötena förser oss med ett fortlöpande program av biblisk undervisning som är utformat i syfte att hålla kärleken till Jehova och tron på honom levande såväl som att ge praktisk hjälp i att tillämpa ”allt Guds rådslut”. (Apostlagärningarna 20:27) Det är mer än ”mjölk”. Bibeln säger vidare: ”Den fasta födan är för de mogna, för dem som genom användning har fått sina uppfattningsförmågor övade till att skilja mellan rätt och orätt.” (Hebréerna 5:14) Vid mötena behandlas många ämnen som kanske inte ingår i ett grundläggande bibelstudium i hemmet, till exempel ett studium vers för vers av viktiga bibliska profetior och djupgående dryftanden av hur vi kan efterlikna Gud i vårt liv.
Jehovas påminnelser — som en röst bakom dig
Genom ett sådant studium i församlingen påminner Jehova oss regelbundet om vad slags människor vi bör vara. Sådana påminnelser är livsviktiga. Utan dem utvecklar vi lätt en benägenhet för själviskhet, stolthet och girighet. Påminnelser från Skriften hjälper oss att åtnjuta goda relationer till andra människor och till Gud själv. ”Jag har tänkt över mina vägar, för att jag må vända mina fötter tillbaka till dina påminnelser”, erkände skribenten till Psalm 119:59.
När vi regelbundet är närvarande vid kristna möten, får vi uppleva uppfyllelsen av Jehovas profetia genom Jesaja: ”Din store Undervisare [kommer] inte längre att gömma sig, och dina ögon skall bli ögon som ser din store Undervisare. Och dina öron, de kommer att höra ett ord bakom dig säga: ’Detta är vägen. Vandra på den.’” Jehova vakar över våra framsteg och för oss kärleksfullt till rätta om vi begår ett felsteg. (Jesaja 30:20, 21; Galaterna 6:1) Och han ger oss ännu mer hjälp.
Att ta emot helig ande genom församlingen
Genom att regelbundet vara med vid kristna möten tillsammans med Jehovas vittnen styrks vi av Guds heliga ande, vilken vilar över hans folk. (1 Petrus 4:14) Dessutom har de kristna tillsyningsmännen i församlingen förordnats genom helig ande. (Apostlagärningarna 20:28) Denna Guds aktiva kraft har en kraftfull inverkan på en kristen. Bibeln säger: ”Andens frukt ... är kärlek, glädje, frid, långmodighet, omtänksamhet, godhet, tro, mildhet, självbehärskning.” (Galaterna 5:22, 23) Helig ande, som verkar genom Guds organisation, kommer också att hjälpa oss att få en underbart klar förståelse av vad Jehova har berett åt dem som älskar honom. Efter att ha förklarat att framträdande människor i den nuvarande tingens ordning inte kan förstå Guds uppsåt skrev Paulus: ”För oss är det ju som Gud har uppenbarat det genom sin ande.” — 1 Korinthierna 2:8—10.
Förutom trosstärkande andlig föda ger församlingen övning till dem som vill ta del i församlingens viktigaste aktivitet. Vilken är det?
Övning som församlingen ger
Den kristna församlingen är inte någon förening för inbördes umgänge där människor bara blir underhållna och kanske uppmuntrar varandra att leva ett bättre liv. Jesus gav församlingen i uppdrag att föra de goda nyheterna om Guds kungarike till sådana som levde i andligt mörker. (Apostlagärningarna 1:8; 1 Petrus 2:9) Från den dag den grundades, vid pingsten år 33 v.t., var den en organisation av predikare. (Apostlagärningarna 2:4) Har du varit med om att försöka berätta för någon om Jehovas uppsåt men inte lyckats övertyga honom? Församlingens möten ger oss personlig övning i konsten att undervisa. Genom att undersöka exempel från Bibeln lär vi oss hur man lägger en gemensam grundval från vilken man kan resonera, hur man använder Bibeln som grund för logiska argument och hur man hjälper andra att resonera genom att använda frågor och illustrationer. Sådana färdigheter kan hjälpa dig att få känna den outsägliga glädjen i att bistå en annan människa att förstå Bibelns sanning.
I denna konfliktfyllda, omoraliska värld är den kristna församlingen en verklig andlig tillflyktsort. Trots att den utgörs av ofullkomliga människor, är den en oas av frid och kärlek. Var därför regelbundet närvarande vid alla dess möten och upplev själv sanningen i psalmistens ord: ”Se, hur gott och ljuvligt det är att bröder bor tillsammans i endräkt! ... Ty där har Jehova befallt att välsignelsen skall vara, ja liv till obestämd tid.” — Psalm 133:1, 3.