Varför begränsar då inte afrikanska par storleken på sina familjer? I den ovan nämnda rapporten förklaras det: ”En [afrikansk] kvinnas ekonomiska och sociala ställning stiger i takt med det antal barn hon föder, i synnerhet med tanke på att barn ger fler händer som kan hjälpa till med jordbruket, torghandeln och andra uppgifter.” Boken Africa in Crisis (Afrika i kris) tillägger: ”Den höga sannolikheten för att barn inte kommer att leva uppmuntrar afrikanska föräldrar att skaffa sig stora familjer.” I en del afrikanska länder dör nära en femtedel av alla nyfödda under sitt första levnadsår! Men om man skaffar många barn skapar detta ironiskt nog ofta en ond cirkel i form av överbefolkade, ohälsosamma bostäder och undermåliga sanitära förhållanden — just sådana förhållanden som spelar en stor roll för barndödligheten.

Läkare säger vidare att en kvinna behöver få tid på sig att återhämta sig från havandeskap och barnafödande, innan hon blir gravid på nytt. I annat fall kan hennes förmåga att föda friska barn allvarligt försämras.

Trots dessa fakta har afrikaner en benägenhet att motstå tanken på familjeplanering.a Den enskilde bör emellertid inte avfärda saken utan allvarlig eftertanke. Kristna kan tänka på att även om bibeln inte fördömer barnafödande, så sägs det i 1 Timoteus 5:8: ”Om någon inte sörjer för sina egna, och särskilt för sitt husfolk, då har han förnekat tron.” Att ha en alltför stor familj kan göra det omöjligt för föräldrarna att sörja för att det finns tillräckligt med mat, kläder och bostadsutrymmen för deras barn. Det här är en personlig angelägenhet, men en del par har lärt sig att använda preventivmedel och undviker på så sätt att skaffa sig fler barn än de kan försörja ordentligt.