Liksom ett träd bär god frukt om det får rikligt med vatten, bär också andligt välnärda familjer god frukt, till Jehovas ära. Ett exempel på detta är Uwadiegwus familj, som bor i Västafrika. Trots att Uwadiegwu och hans hustru har åtta barn, tjänar de båda som reguljära pionjärer — heltidsförkunnare bland Jehovas vittnen. Han säger: ”Vår familj har haft ett regelbundet familjestudium i över 20 år. Vi har undervisat barnen i Guds ord från deras späda barndom, inte bara under familjestudiet, utan också i tjänsten på fältet och vid andra tillfällen. Alla våra barn är förkunnare av de goda nyheterna om Guds kungarike, och det är bara den yngsta, som är sex år, som inte är döpt.”

I lagarbetet ingår att ge barnen andliga ansvarsuppgifter när de är redo för sådana. En kristen äldste med 11 barn stiger upp tidigt på morgonen och leder studier med flera av dem innan han går till arbetet. De äldre barnen, som är döpta, turas om att hjälpa sina yngre syskon med olika saker, däribland att undervisa dem i Bibeln. Fadern övervakar det hela och berömmer dem för deras insatser. Sex av barnen är nu döpta, och de andra fortsätter att arbeta hänemot detta mål.

Ett gott kommunicerande och gemensamma mål

Något som är mycket viktigt för familjesammanhållningen är ett varmt och öppet kommunicerande och gemensamma andliga mål. Gordon, en kristen äldste som bor i Nigeria, har sju barn i åldrarna 11–27 år. Sex av dem är pionjärer, precis som föräldrarna. Den yngste, som nyligen döpts, tar regelbundet del i arbetet med att göra lärjungar tillsammans med den övriga familjen. De två vuxna sönerna är biträdande tjänare i församlingen.

Gordon har lett ett personligt bibelstudium med vart och ett av sina barn, och dessutom har familjen haft ett omfattande program för biblisk undervisning. Varje morgon samlas familjen för att dryfta en bibeltext och förbereda sig för församlingens möten.

Ett av de mål som satts upp för var och en i familjen är att läsa alla artiklar i tidskrifterna Vakttornet och Vakna! Nyligen utökade de sitt studieprogram med att läsa ett stycke ur Bibeln varje dag. Genom att sedan samtala om det de har läst uppmuntrar de varandra att fortsätta med denna goda vana.

Veckans familjestudium är en så invand rutin att ingen behöver påminnas om det — alla ser fram emot det. Under årens lopp har innehållet, uppläggningen och studiestundens längd varierat med barnens ålder och behov. Familjen har också haft ett nära umgänge med andra trogna Guds tjänare, och detta har haft en positiv verkan på barnen.

Familjen gör ofta saker och ting tillsammans och avsätter även tid för rekreation. En gång i veckan har de en ”familjekväll”, då de ägnar sig åt frågelekar, berättar roliga historier och erfarenheter, spelar piano och kopplar av tillsammans. Ibland går de till stranden eller besöker andra platser där det finns något intressant.

Vikten av att förtrösta på Jehova

Det som sagts här ovan innebär inte att det är en lätt uppgift att fostra en stor barnaskara. ”Det är en verklig utmaning att vara en bra far för åtta barn”, säger en kristen. ”De kräver mycket andlig och bokstavlig mat, och jag måste arbeta hårt för att försörja dem. De äldre barnen är nu i tonåren, och alla åtta går i skolan. Jag vet att det är viktigt med andlig undervisning, men en del av mina barn är motspänstiga och olydiga. Detta gör mig bedrövad, men jag vet att jag själv ibland gör sådant som bedrövar Jehovas hjärta, och ändå förlåter han mig. Jag måste därför tålmodigt fortsätta att tillrättavisa mina barn tills de tar sitt förnuft till fånga.

Jag försöker följa Jehovas exempel — han är tålmodig mot oss därför att han önskar att alla skall nå fram till sinnesändring. Jag studerar med min familj, och en del av mina barn strävar efter att kvalificera sig för dop. Jag förlitar mig inte på min egen styrka för att få framgång; i egen kraft kan jag inte uträtta mycket. Jag försöker komma allt närmare Jehova genom att be till honom och tillämpa ordspråket som lyder: ’Förtrösta på Jehova av allt ditt hjärta och stöd dig inte på ditt eget förstånd. Ta notis om honom på alla dina vägar, och han själv kommer att göra dina stigar raka.’ Jehova kommer att hjälpa mig att fostra mina barn.” — Ordspråken 3:5, 6.

Ge aldrig upp!

Ibland kan barnuppfostran tyckas vara en otacksam uppgift, men ge aldrig upp! Kämpa vidare! Om dina barn inte reagerar positivt eller uppskattar dina ansträngningar nu, kanske de kommer att göra det längre fram. Det tar tid för ett barn att växa upp till en kristen som frambringar andens frukt. — Galaterna 5:22, 23.

Monica, som bor i Kenya, har vuxit upp i en familj med tio barn. Hon säger: ”Mina föräldrar lärde oss Bibelns sanning från vår tidiga barndom. Pappa studerade kristna publikationer med oss varje vecka. På grund av hans förvärvsarbete kunde studiet inte alltid hållas på samma veckodag. Ibland, när han kom hem från arbetet, såg han oss leka utanför och sade att vi skulle komma in om fem minuter för att ha vårt bibelstudium. Efter studiet uppmuntrades vi att ställa frågor eller att samtala om något problem.

Pappa såg alltid till att vi umgicks med gudfruktiga barn. Han besökte också regelbundet skolan för att fråga lärarna hur vi uppförde oss. Vid ett sådant besök fick han höra att mina tre äldre bröder hade slagits med andra pojkar och att de ibland var uppnosiga. Pappa tog itu med dem för att de hade uppfört sig illa, men han tog sig också tid att visa dem från Bibeln varför de måste uppföra sig på ett gudaktigt sätt.

Våra föräldrar lärde oss hur viktiga mötena är genom att hjälpa oss att förbereda oss för dem. Vi lärde oss också att bli effektiva förkunnare genom att ha övningsstunder hemma. Ända sedan vi var små har vi följt med våra föräldrar i tjänsten på fältet.

I dag är två äldre bröder pionjärer med särskilt uppdrag, en syster är reguljär pionjär och en annan syster, som är gift och har familj, är ett nitiskt vittne. Mina två yngre systrar, som är 18 och 16 år, är odöpta förkunnare. De två yngre pojkarna övas också i tjänsten. Själv har jag tjänat vid Jehovas vittnens avdelningskontor i Kenya i tre år. Jag älskar och uppskattar mina föräldrar därför att de är andliga människor; de är ett fint exempel för oss.”