Familjeplanering blir en global angelägenhet

”Familjeplanering skulle kunna medföra fler fördelar för fler människor och till lägre kostnad än någon annan enskild ’teknik’ som människosläktet nu har tillgång till. ... Detta skulle vara fallet även om det inte existerade något befolkningsproblem.” — The State of the World’s Children 1992.

FÖRR i tiden ansågs det önskvärt att ha många barn. För nära fyra tusen år sedan, då Rebecka skulle lämna sitt hem i Mesopotamien för att gifta sig med Isak, välsignade hennes mor och hennes bror henne med följande ord: ”O du, vår syster, måtte du bli till tusenden gånger tio tusen.” (1 Moseboken 24:60) Men tiderna har förändrats. I dag säger fler och fler kvinnor att de inte vill ha så många barn.

”Jag var nummer tre av sju barn”, berättar Bu, en 22-årig indonesisk kvinna som har bara en dotter. ”Min far var palmsaftförsäljare i Klaten i den centrala delen av Java, och mina föräldrar hade stora problem med att fostra upp en så stor barnskara. ... Det är lättare att ta hand om en familj om man inte har så många barn.”

Många föräldrar runt om i världen är av samma uppfattning som Bu. Allt fler par vill själva kunna bestämma när de skall få sitt första barn, hur många barn de skall ha, hur långt det skall vara mellan barnen och när de inte skall ha fler barn. Enligt statistiska uppgifter som publicerats av Förenta nationerna har det frivilliga bruket av preventivmedel ökat dramatiskt i utvecklingsländerna, från 10 procent av alla par på 1960-talet till 51 procent i dag.

De styrande är också mycket intresserade av att uppmuntra till familjeplanering. Över hälften av tredje världens länder har olika projekt på gång för att minska befolkningstillväxten. FN:s befolkningsfond beräknar att de sammanlagda utgifterna för dessa projekt nu uppgår till omkring 4.500.000.000 dollar per år. För att tillgodose framtida behov hoppas myndigheterna kunna fördubbla den siffran före år 2000.

Varför är nationer och individer så intresserade av att minska födelsetalen? Och hur bör en kristen se på denna viktiga fråga? De två följande artiklarna tar upp dessa frågor.

Barn — en tillgång eller en börda?

FRÅGAN om familjeplanering är nära förbunden med det som ofta har kallats ”befolkningsexplosionen”. Under större delen av mänsklighetens historia har befolkningstillväxten varit relativt långsam; antalet döda var nästan detsamma som antalet födda. Det var först omkring år 1830 som världens befolkning nådde en miljard.

Sedan dess har man gjort medicinska och vetenskapliga landvinningar som lett till att färre människor dör på grund av sjukdomar, i synnerhet barnsjukdomar. Omkring år 1930 var världens befolkning uppe i två miljarder. År 1960 hade ännu en miljard tillkommit, och år 1975 ytterligare en. År 1987 nådde världens befolkning fem miljarder.

För att uttrycka det på ett annat sätt: antalet invånare på den här planeten ökar för närvarande med omkring 170 personer varje minut. Det blir cirka 250.000 personer varje dygn, vilket motsvarar en stad av ansenlig storlek. Detta innebär att jordens befolkning årligen ökar med över 90 miljoner människor, vilket är jämförbart med Mexicos hela befolkning, eller tre gånger Canadas befolkning. Över 90 procent av denna ökning sker i utvecklingsländerna, där 75 procent av världens befolkning redan bor.

En angelägen fråga för de styrande

Men varför är statsmakterna angelägna om att begränsa befolkningstillväxten genom familjeplanering? Doktor Babs Sagoe, projektledare för FN:s befolkningsfonds verksamhet i Nigeria, besvarar denna fråga med en enkel illustration som, enligt vad han själv framhåller, på ett kanske väl förenklat sätt förklarar en komplicerad och kontroversiell situation. Han säger:

”Låt oss anta att en bonde äger tio tunnland jord. Om han har tio barn och delar upp jordstycket lika mellan dem, kommer barnen att få ett tunnland var. Om vart och ett av dessa barn i sin tur får tio barn och delar upp jorden på samma sätt, kommer deras barn bara att få en tiondels tunnland var. Dessa barn kommer uppenbarligen inte att vara lika välbeställda som sin farfar, som hade tio tunnland jord.”

Denna illustration framhäver sambandet mellan en växande befolkning och en ändlig jord med begränsade resurser. Samtidigt som invånarantalet ständigt ökar kämpar många uländer för att klara av de redan höga befolkningssiffrorna. Låt oss se lite närmare på några av de problem som är inbegripna.

Naturtillgångar. Allteftersom folkmängden ökar, ställs större anspråk på skogar, åkerjord och färskvatten. Vad blir följden? Tidskriften Populi konstaterar beklagande: ”Utvecklingsländer ... tvingas ofta att överexploatera de naturtillgångar som deras framtida utveckling är beroende av.”

Infrastruktur. Allteftersom befolkningen ökar, får myndigheterna allt svårare att förse invånarna med lämpliga bostäder, skolor, sanitära anordningar, vägar och hälsovård. Dignande under den dubbla bördan av omfattande skuldsättning och krympande resurser kan uländerna knappast tillgodose den nuvarande befolkningens behov, långt mindre behoven hos en ännu större befolkning.

Arbetstillfällen. Enligt FN-publikationen Population and the Environment: The Challenges Ahead har många uländer redan en 40-procentig arbetslöshet. I tredje världen är över en halv miljard människor antingen arbetslösa eller undersysselsatta, en siffra som i det närmaste motsvarar iländernas hela arbetsstyrka.

För att hindra dessa siffror från att ytterligare förvärras måste uländerna skapa över 30 miljoner nya arbetstillfällen varje år. De som kommer att behöva dessa arbeten är vid liv i dag — det är dagens barn. Experter befarar att massiv arbetslöshet kan komma att resultera i inbördeskrig, växande fattigdom och en ytterligare utarmning av naturtillgångarna.

Det är därför inte så underligt att fler och fler uländer försöker främja åtgärder för familjeplanering. En redaktionell artikel i den brittiska läkartidningen The Lancet skriver beträffande framtidsutsikterna: ”Problemet med befolkningsökningen, som i huvudsak är begränsad till de fattigare länderna i världen, gör deras uppgift oerhört mycket svårare. ... Miljontals människor kommer att framleva livet utan utbildning, utan arbete, utan människovärdig bostad och utan tillgång till de mest elementära anordningar i fråga om sjukvård, samhällsservice och hygien, och ohämmad befolkningstillväxt är en starkt bidragande faktor.”

En familjeangelägenhet

Att sätta upp mål och upprätta familjeplaneringsprogram på det nationella planet är en sak, men att övertyga allmänheten är något helt annat. I många kulturer hyllar man av hävd uppfattningen att stora familjer är att föredra. En nigeriansk mor reagerade till exempel på följande sätt inför regeringens uppmaning att minska barnafödandet: ”Jag är den yngsta av min fars 26 barn. Alla mina äldre syskon, både bröder och systrar, har mellan 8 och 12 barn. Skall jag då vara den enda som har få barn?”

Men denna uppfattning är trots allt inte lika vanlig som den en gång var — inte ens i Nigeria, där varje kvinna föder i genomsnitt sex barn. Till följd av ständigt stigande priser har miljontals människor stora problem med att skaffa mat och kläder till familjen. Många har genom egna erfarenheter insett sanningen i ett talesätt som förekommer bland jorubafolket: ”Ọmọ bẹẹrẹ, òṣì bẹẹrẹ” (ett överflöd av barn, ett överflöd av fattigdom).

Många par inser fördelarna med familjeplanering men tillämpar det inte i praktiken. Vad har följden blivit? Publikationen The State of the World’s Children 1992, utgiven av Förenta nationernas barnfond, beräknar att var tredje graviditet i uländerna inte bara är oplanerad, utan också oönskad.

Familjeplanering räddar liv

Utöver de ekonomiska svårigheterna är ett viktigt skäl till att överväga familjeplanering moderns och hennes barns hälsa. ”Havandeskap är ett vågspel, och att föda barn är en kamp på liv och död”, lyder ett västafrikanskt ordspråk. I uländerna dör årligen en halv miljon kvinnor i samband med havandeskap eller barnafödande, varigenom en miljon barn blir moderlösa, och mellan fem och sju miljoner kvinnor blir handikappade eller invalidiserade på grund av komplikationer i samband med förlossningen.

Inte alla kvinnor i uländerna är lika utsatta. Som framgår av vidstående ruta är de som löper största risken kvinnor som föder alltför många barn alltför tidigt, alltför tätt eller alltför sent. Enligt FN-källor skulle olika åtgärder för familjeplanering kunna förhindra mellan en fjärdedel och en tredjedel av dessa dödsfall och miljontals fall av invaliditet.

Men skulle inte åtgärder som syftar till att rädda miljontals människoliv bara göra att befolkningen ökar ännu mer? Förvånande nog svarar många experter nej på den frågan. Som det sägs i Human Development Report för år 1991: ”Man skulle kunna tro att om fler barn överlevde, skulle befolkningsproblemen förvärras. Men det förhåller sig faktiskt tvärtom. Fertiliteten tenderar att sjunka när föräldrarna är säkrare på att deras barn kommer att överleva.”

Men faktum kvarstår att miljontals kvinnor, i synnerhet i fattiga områden, fortsätter att föda det ena barnet efter det andra. Varför? Därför att deras omgivning förväntar det av dem, eftersom en stor barnskara ökar sannolikheten för att några kommer att överleva och eftersom de kanske inte känner till eller inte har tillgång till familjeplaneringstjänster.

Många kvinnor med stora familjer skulle emellertid inte vilja ha det på något annat sätt. De betraktar varje barn som en gåva från Gud.

[Ruta på sidan 6]

Högriskgraviditeter i uländerna

Alltför tidigt: Risken för dödsfall i samband med havandeskap och barnafödande bland kvinnor i åldern 15—19 år är upp till tre gånger större än bland kvinnor i åldern 20—24 år. Barn som föds av tonåriga kvinnor löper större risk att dö, födas för tidigt eller vara underviktiga vid födelsen.

Alltför tätt: Den tidrymd som förflyter mellan födslarna påverkar i hög grad barnets möjlighet att överleva. Ett barn som föds mindre än två år efter moderns föregående nedkomst löper 66 procent större risk att dö i späd ålder, och även om sådana barn överlever är sannolikheten större för att deras fysiska och intellektuella utveckling skall hämmas. Spädbarnsdödligheten skulle kunna minskas med en femtedel om barnen inte föddes så tätt. Det bästa är om det är minst tre år mellan födslarna.

Alltför många: Att föda mer än fyra barn ökar riskerna i samband med havandeskap och förlossning, i synnerhet om barnen föds med mindre än två års mellanrum. Efter fyra graviditeter löper modern större risk att drabbas av anemi och är mer benägen att få blödningar, och barnen löper större risk att drabbas av medfödda defekter.

Alltför sent: Kvinnor över 35 års ålder löper fem gånger större risk att dö i samband med havandeskap eller barnafödande än kvinnor i åldern 20—24 år. Barn som föds av äldre kvinnor löper också större risk att dö.

Källor: Världshälsoorganisationen, FN:s barnfond och FN:s befolkningsfond.

Den kristna synen på familjeplanering

VID den första Världsbefolkningskonferensen, som hölls år 1974, deklarerade de 140 nationer som var församlade att alla par ”har den grundläggande rätten att på ett fritt och ansvarsfullt sätt besluta hur många barn de skall ha och tidpunkten för deras födelse och att få tillgång till information, utbildning och medel för att kunna göra detta”.

Många anser att denna deklaration var ett steg i rätt riktning. Det är sant att Gud befallde Adam och Eva, och längre fram Noas familj, att vara ”fruktsamma och bli många och uppfylla jorden”, men de kristna har inte fått någon sådan befallning. (1 Moseboken 1:28; 9:1) Bibeln uppmuntrar inte kristna par att skaffa sig barn, men den avråder dem inte heller från att göra det. Gifta par får själva bestämma om de skall ha barn eller inte, och om de väljer att skaffa sig barn, har de också rätt att bestämma hur många barn de skall ha och tidpunkten för deras födelse.

Ett gudagivet ansvar

Lade du märke till att Världsbefolkningskonferensens deklaration förklarade att detta beslut skulle fattas på ett ”ansvarsfullt” sätt? Denna princip är också i harmoni med Bibeln. Kristna föräldrar inser att även om barn är en dyrbar gåva från Gud, är denna gåva förbunden med ett stort mått av ansvar.

För det första är föräldrar förpliktade att sörja för sina barn i materiellt avseende. Som det sägs i Bibeln: ”Om någon inte sörjer för sina egna, och särskilt för dem som är medlemmar av hans hushåll, då har han förnekat tron och är värre än en som är utan tro.” — 1 Timoteus 5:8.

Att sörja för sin familj inbegriper emellertid mer än att bara se till att det finns mat på bordet och betala räkningarna, även om detta kan vara en nog så besvärlig uppgift. När ansvarsfulla kristna par planerar sin familjs storlek, tar de också hänsyn till moderns fysiska välbefinnande, såväl som hennes känslomässiga, mentala och andliga välfärd. Att ta hand om ett litet barn tar mycket tid, och när en mor föder det ena barnet efter det andra, får hon ofta offra inte bara sina möjligheter till vila, rekreation, personlig utveckling och engagemang i kristen verksamhet, utan också sin fysiska och andliga hälsa.

Ansvarsfulla kristna föräldrar tar också hänsyn till barnens behov. Som det uttrycks i publikationen The State of the World’s Population 1991: ”Barn som föds i stora familjer, med små intervaller mellan födslarna, måste konkurrera med sina syskon om mat, kläder och föräldrarnas tillgivenhet. De är också mer mottagliga för infektioner. Om dessa barn överlever de känsliga barnaåren, löper de större risk att hämmas i växten och i sin intellektuella utveckling. Utsikterna för dessa barns vuxenliv är starkt försämrade.” Detta gäller naturligtvis inte alla stora familjer, men det är ändå något som kristna par bör tänka på när de planerar hur många barn de skall ha.

Kristna föräldrar har också förpliktelsen att sörja för sina barn i andligt avseende. Bibeln ger befallningen: ”Ni, fäder, håll inte på med att irritera era barn, utan fortsätt att uppfostra dem i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning.” — Efesierna 6:4.

Emeka, en kristen man som undervisar i juridik i Nigeria, har varit gift i ett år och har inte någon brådska med att skaffa sig en stor familj. ”Min hustru och jag har diskuterat hur många barn vi skall ha. Vi tyckte först att fem skulle vara lagom, men bestämde oss sedan för tre. Längre fram beslöt vi att det skulle vara bättre med två. Det är svårt att uppfostra barn efter bibliska principer. Det är ett stort ansvar.”

En del kristna par har bestämt sig för att inte alls skaffa sig barn för att kunna ägna all sin tid åt att tjäna Gud. Så här säger en kvinnlig missionär i Afrika, som i samråd med sin man bestämt sig för att förbli barnlös: ”Jag tycker inte att jag gått miste om något genom att inte skaffa mig barn. Även om min man och jag inte har fått erfara föräldraskapets glädje, har vårt liv varit fyllt med andra glädjeämnen. Genom att ta del i att hjälpa andra att lära känna Bibelns sanning har vi fått andliga barn i många delar av världen. Vi älskar dem, och de älskar oss. Det är ett alldeles speciellt band mellan dem och oss. Aposteln Paulus liknade mycket träffande sig själv vid en ammande mor på grund av den ömma tillgivenhet som han kände för dem som han hade hjälpt i andligt avseende.” — 1 Thessalonikerna 2:7, 8.

Födelsekontroll

Fördömer Bibeln födelsekontroll? Nej, det gör den inte. Det är något som varje par självt måste avgöra. Om ett gift par bestämmer sig för att tillämpa någon form av födelsekontroll, är deras val av preventivmedel en personlig angelägenhet. I sitt val av preventivmetod bör emellertid ett kristet par låta sig styras av sin respekt för livets helgd. Eftersom Bibeln visar att en människas liv börjar vid befruktningen, måste de kristna undvika metoder som innebär att man utsläcker ett redan påbörjat liv. Att göra detta skulle vara detsamma som abort. — Psalm 139:16; jämför 2 Moseboken 21:22, 23; Jeremia 1:5.

Gifta par kan därför fatta olika beslut i frågor som har med familjeplanering att göra. Somliga kan vilja begränsa sin familjs storlek. Andra kan, genom att använda någon form av preventivmedel, besluta sig för att inte skaffa några barn alls. Det finns många olika preventivmetoder, och alla har sina fördelar och nackdelar. När ett par bestämmer sig för vilken metod de skall använda, bör de hålla i minnet att somliga metoder är mycket säkrare än andra. De bör också tänka på eventuella biverkningar. Läkare och rådgivningsbyråer kan ge upplysningar om olika preventivmetoder och hjälpa makarna att välja den metod som bäst tillgodoser deras behov.

Om ett par beslutar sig för att ha många barn, få barn eller inga barn alls är deras privatsak. Men det är också ett viktigt beslut med vittgående konsekvenser. Gifta par bör omsorgsfullt och under bön begrunda denna fråga.

[Ruta på sidorna 8, 9]

Vanliga preventivmetoder

Sterilisering

Hos män: Ett enkelt kirurgiskt ingrepp varvid två små snitt görs i pungen och ett stycke av sädesledarna skärs bort.

Hos kvinnor: Ett kirurgiskt ingrepp vid vilket äggledarna skärs av och binds upp eller bränns, så att de löds samman, för att hindra ägget från att nå livmodern.

Fördelar: Sterilisering är den mest effektiva av alla preventivmetoder.

Nackdelar: Steriliteten blir ofta bestående. Hos både män och kvinnor har man genom operativa ingrepp lyckats återställa fortplantningsförmågan, men det finns ingen garanti för att detta kan genomföras.a

P-piller

En typ av p-piller är det så kallade minipillret (som enbart innehåller gestagen). P-pillrens funktion är att påverka kvinnans hormonbalans på ett sätt som förhindrar att ägget mognar och lossnar.b

Fördelar: Mycket effektiva när det gäller att förhindra graviditet.

Nackdelar: Vissa fysiska biverkningar som dock är mindre för friska icke-rökare under 40 års ålder.

Pessar och spermiedödande medel

Pessaret är en skålformad gummimembran som är fäst vid en elastisk ring. Efter att ha applicerat spermiedödande gel eller kräm i skålen för man in pessaret i slidan och placerar det så att det täcker livmodermunnen.

Fördelar: En ofarlig och tämligen effektiv form av födelsekontroll om det används på rätt sätt.

Nackdelar: Måste användas varje gång ett par har samlag. En viss skicklighet krävs för att föra in pessaret på rätt sätt, och det måste sättas in före samlaget och sitta kvar i 6—8 timmar efteråt.

Livmoderpessar

Ett skålformigt föremål av plast eller gummi som är mindre än ett vanligt pessar. I likhet med detta placeras det över livmodermunnen, men det är mer tättslutande och kräver mindre spermiedödande gel eller kräm.

Fördelar: Det är ungefär lika effektivt som ett vanligt pessar och kan sitta kvar i 48 timmar. Spermiedödande medel behöver inte appliceras vid efterföljande samlag.

Nackdelar: Det är svårare att sätta in än ett vanligt pessar, och man bör noga kontrollera att det sitter som det skall före och efter varje samlag. Viss risk föreligger för infektioner i livmodern och livmoderhalsen. Bör endast användas av kvinnor med normala cellprov.

P-kuddar

En p-kudde är ett litet stycke skumplast som innehåller spermiedödande medel. Kudden förs in i slidan och placeras på ett sådant sätt att den täcker livmodermunnen och bildar en fysisk och kemisk barriär som hindrar spermierna från att passera. Den kasseras efter användningen.

Fördelar: Kudden kan sitta kvar i upp till ett dygn och är ett effektivt skydd även om samlag sker flera gånger under denna tid.

Nackdelar: Vissa allergiska reaktioner och ett fåtal fall av giftchocksyndrom har rapporterats.

Intrauterina preventivmedel (IUP)

IUP kallas också livmoderinlägg eller spiral och är ett litet föremål av plast eller metall som placeras i livmodern. Det råder delade meningar om hur IUP fungerar, men läkare menar att inläggen hämmar fertiliteten på flera olika sätt. Ett av dessa sätt är förmodligen att de hindrar det befruktade ägget från att sätta sig fast vid livmoderväggen.

Fördelar: En säker preventivmetod.

Nackdelar: Kan resultera i smärtor och blödningar och kan ibland fungera på ett sådant sätt att det i grund och botten är fråga om abort.c

Kondom

Ett gummihölje som träs över penis för att hindra sädesvätska från att komma in i slidan.

Fördelar: En ofarlig och säker preventivmetod. Minskar risken att smittas av sexuellt överförda sjukdomar, däribland aids.

Nackdelar: Ogillas av somliga eftersom applicerandet innebär ett avbrott i sexualakten.

Avbrutet samlag

Penis dras ut ur slidan strax före ejakulationen.

Fördelar: Metoden är kostnadsfri och kräver inga förberedelser eller yttre hjälpmedel.

Nackdelar: Den är sexuellt otillfredsställande, kräver stor självbehärskning och är mycket otillförlitlig.

Säkra perioder

Paret avstår från samlag under de dagar i kvinnans menstruationscykel då sannolikheten för befruktning är störst.

Fördelar: Metoden är ofarlig, har inga skadliga biverkningar och kräver inga åtgärder vid själva samlaget.

Nackdelar: Inte någon särskilt effektiv preventivmetod, såvida makarna inte är starkt motiverade och tillämpar den rigoröst.

Hormonimplantat

Det nyaste preventivmedlet är små kiselstavar som implanteras under huden på kvinnans arm. I upp till fem år avger dessa kontinuerligt mycket små mängder av ett hormon i blodet. Under denna tid är kvinnan skyddad mot befruktning.

Fördelar: En mycket effektiv metod. Fruktsamheten kan återställas genom att avlägsna implantatet.

Nackdelar: Minimala. Effekten jämförbar med minipillrets. Om implantatet innehåller enbart gestagen kan den preventiva effekten möjligen vara av abortiv natur.d

[Fotnoter]