Hjärtats behov

En av ”äktenskapets fundamentala funktioner” är enligt äktenskapsrådgivarna Marcia Lasswell och Norman Lobsenz att ”få och ge ... [emotionellt] stöd åt varandra”. På grund av de ständiga attackerna från världen omkring oss är det oerhört viktigt att vi får sådant stöd från dem vi älskar. Om vi inte får det, känner vi oss djupt sårade, och ”vid hjärtesorg är modet brutet”. (Ordspråksboken 15:13) Ens självförtroende och livsmod kan brytas ner.

När hjärtat är sorgset på grund av äktenskapspartnerns brist på förståelse, blossar vreden ofta upp. ”När han bara sitter där och säger att jag är för känslosam, blir jag så arg”, berättar en hustru. ”Till slut börjar jag gråta och känner mig eländig.” Eller som Paul kände det: ”Jag märkte att när vi två var ensamma var Joan aldrig så värst entusiastisk, men så snart någon ringde eller kom på besök, blev hon så begeistrad och ignorerade mig fullständigt. Jag kände mig förkrossad och samtidigt arg, eftersom jag tyckte att jag blev utnyttjad. Jag försörjde henne, och ändå uppträdde hon som om hon föredrog andras sällskap.”

Somliga par väljer att lida i tysthet och spelar ett ”låtsasspel”, som om allt stod väl till i deras äktenskap. Men kroppen känner av det som hjärnan väljer att ignorera. Kroniska smärtor, huvudvärk, knutar i magen, depression, känslokyla och impotens är symptom som läkare finner hos personer med olösta äktenskapsproblem. Ofta kulminerar den allt fientligare inställningen i en brytning. Forskare beräknar att hälften av alla förstagångsäktenskap som nu ingås i Förenta staterna kommer att sluta med skilsmässa.

Men vad kan man göra för att överbrygga motsättningarna och utveckla förtrolighet? Hemligheten är: Tillämpa bibelns principer. Gud, som har skapat hjärtat och sinnet, känner våra känslomässiga behov. Bibeln, som innehåller hans råd, ger oss därför den allra bästa vägledningen. Äkta makar måste inte bara känna till, utan också uppriktigt försöka tillämpa, dessa inspirerade råd. Om bibelns råd tillämpas, kan de hjälpa äkta makar att på ett tillfredsställande sätt fylla varandras känslomässiga behov. — Efesierna 5:22—33.

”Jag vet inte vad hon vill”

Det är inte lätt att urskilja ens äktenskapspartners känslomässiga behov. Man kan vara tveksam att tala om sina behov för andra av fruktan för att bli avvisad, ännu mer sårad eller besviken, eller också känner man inte själv till sina behov. ”Jag försäkrar, jag vet inte vad hon vill”, medgav en äkta man. ”Hon säger hela tiden att vi måste prata, och när vi sedan gör det, verkar det alltid som om jag säger fel saker. ... Jag blir därför så rädd att göra det att jag inte säger någonting.”

Bibeln visar emellertid att vi, i stället för att sluta oss inom vårt skal som denne man, behöver visa urskillning. ”Genom vishet skall ett hushåll bli uppbyggt, och genom urskillning skall det visa sig vara fast grundat”, sägs det i Ordspråksboken 24:3 (NW). Försök därför att urskilja vad som ligger bakom din partners handlingssätt eller kommentarer. Fråga dig själv: Varför säger han eller hon detta? Vad är det egentligen som han eller hon vill eller behöver?

En hustru kan ibland förbrylla sin man genom sitt ombytliga humör. Men ”lugn till sinnes är en man med förstånd [med urskillningsförmåga, NW]”, och han ”hämtar upp” ur hennes hjärta den verkliga orsaken till problemet. (Ordspråksboken 17:27; 20:5) Går hon och bär på någon tung känslomässig börda? (Jämför Predikaren 7:8, NW.) Är hennes kallsinnighet när du kommer hem från arbetet i själva verket en protest mot din likgiltighet och brist på tillgivenhet? Eller har du kanske sårat henne genom något tanklöst yttrande? Krävs det extra ansträngning — och tid — för att överbrygga problemet? Att urskilja vad som behöver göras är emellertid bara första steget. — Ordspråksboken 12:18; 18:19.

Hur förtroligheten kan byggas upp

I bibeln säger Job att han med sin mun kunde styrka dem som lyssnade till honom. (Job 16:5) Detta kan också tillämpas i äktenskapet. Uppriktiga ord som stärker den andres känsla av egenvärde är till stor uppmuntran. ”Ni män”, lyder bibelns befallning, ”skall på samma sätt fortsätta att leva tillsammans med ... [era hustrur] enligt kunskap, i det ni visar dem ära [betraktar som värdefull; håller särskilt kär] som ett svagare kärl, det kvinnliga.” (1 Petrus 3:7) När en man får sin hustru att känna sig värdefull, mjuknar ofta hennes inställning.

På grund av olika sedvänjor är det naturligtvis så att äkta makar i vissa länder står varandra närmare i känslomässigt avseende än i andra länder. Men de män som tillämpar bibelns principer i sitt äktenskap inser värdet av att komma sin hustru närmare, oavsett lokala sedvänjor. Om en hustru vet att hon är älskad av sin man, är det lättare för henne att uppenbara sitt hjärtas innersta tankar för honom, och det gör henne lyckligare.

”En god lyssnare”, sägs det i boken The Individual, Marriage, and the Family, ”har förmågan att få den andre att känna att han är särskilt uppskattad och att det han har att säga är av vikt och betydelse.” Äkta makar som önskar uppodla förtrolighet bör därför ge akt på hur de lyssnar. En aktiv lyssnare ägnar sin äktenskapspartner full uppmärksamhet och försöker förstå vad han eller hon säger utan att avbryta, säga emot eller byta ämne. Att lyssna med empati och uppodla ett osjälviskt personligt intresse för varandra är själva livsnerven i förtroligheten äkta makar emellan. — Filipperna 2:3, 4.

För att öka förtroligheten i äktenskapet ger experter följande förslag: 1) Lär dig att anförtro dig åt din äktenskapspartner hellre än åt någon annan. 2) Försök att få en lugn stund tillsammans varje dag, eller åtminstone varje vecka, då ni kan utgjuta era känslor och tankar för varandra. 3) Berätta små vardagliga händelser för varandra. 4) Visa regelbundet tillgivenhet i små ting — till exempel genom att ge en liten present utan speciell anledning, uträtta någon syssla som den andre tycker illa om att göra (utan att bli tillfrågad), lägga en lapp med några kärleksfulla ord i matlådan eller ge en oväntad kram eller smekning.

Men även tillgivna äkta makar blir ibland oense. De förslag som ges i rutan här ovan kan bidra till att förhindra att sådana meningsskiljaktigheter trappas upp och förstör äktenskapet.

Även om meningsskiljaktigheterna blir allvarliga, bör ni vägra att ge upp ert äktenskap. Ett par, vars konflikter hade lett till separation, försonades igen genom att de tillsammans läste bibelns råd om äktenskap i Kolosserna 3:18, 19 fullt beslutna att tillämpa det. När de rättframt resonerade om de känslor som ledde till förbittring, sade båda: ”Varför har du inte tidigare sagt att du kände det på det sättet?” De lyssnade och försökte se saken ur den andres synvinkel. Nu, när de har bott tillsammans igen i nästan tio år, säger mannen: ”Det har bara blivit bättre tack vare de underbara råden i Jehova Guds ord. Vår lycka var värd den ansträngningen.”

Tonåringar – Hur kan ni bidra till familjefriden?

”JAG skriver till er för att be om hjälp”, började ett brev från en ung flicka. ”Det verkar som om jag alltid bråkar med mina föräldrar. Jag känner mig så ensam och är ofta deprimerad. Om inte någonting händer snart, kommer jag att ta mitt liv. ... PS Föreslå inte att jag skall tala med mina föräldrar. Ingen lyssnar på mig.”

Du kanske inte är lika desperat som denna flicka, men många tonåringar brottas med liknande problem i sina hem. Hushållssysslor, hemkomsttider, klädsel och utseende, uppförande i skolan, sällskapande med personer av det motsatta könet och inställningen till andra familjemedlemmar — allt detta är vanliga tvistefrågor.

Många ungdomar har emellertid funnit att bibelns råd verkligen främjar familjefriden, om man bara tillämpar dem. Och självfallet är det till stor fördel för dig att du håller frid med dina föräldrar. (Se rutan på motstående sida.) Men vilka bibliska råd kan då hjälpa dig att göra detta?

Aktning och lydnad

”Lyd era föräldrar. ... Visa aktning för [uppskatta och sätt värde på] din far och din mor ... för att det skall gå dig väl och du skall få leva länge på jorden”, lyder bibelns befallning i Efesierna 6:1—3. (1981 års svenska översättning) Bör du inte visa aktning för dina föräldrar, som har gett dig livet, skött om dig när du var ett hjälplöst spädbarn och gjort stora uppoffringar för att ge dig husrum, kläder och mat och vårda din hälsa? Lydnad innebär att du skall göra vad dina gudfruktiga föräldrar ber dig om — även om det är svårt. Detta är lättare sagt än gjort! Men att du lyder de råd du får av dina föräldrar, som har mycket större erfarenhet i livet, kan göra dig förståndigare och skydda dig från många sorger och bedrövelser.

Det är sant att detta kan innebära att du måste lära dig att göra eller acceptera vissa saker som du tycker illa om. Men detta är en viktig övning för att du skall kunna klara av de påfrestningar du kommer att möta i de vuxnas värld. Barnpsykiatern dr Paul Gabriel fann att ”barn som klarar sig bra” är sådana som ”kan tåla besvikelser”. De lär sig att klara av motgångar utan att bli alldeles upprivna och att finna sig i det oundvikliga. Bibeln visar också att prövningar och motgångar kan utveckla vår personlighet. I Klagovisorna 3:27 sägs det: ”Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.”

Men om du nu anser att dina föräldrar inte tar hänsyn till dina synpunkter? Bibeln ger oss följande råd: 1) Tala lugnt i stället för att strida med ord. (Ordspråksboken 29:11) 2) Använd ord som har ”sötma”. Kräv inte hänsyn och hjälp, utan be om det. (Ordspråksboken 16:21) 3) Var resonlig. Ge välgrundade skäl för dina synpunkter i stället för ovidkommande kommentarer, till exempel: ”Alla andra får göra det.” — Se Filipperna 4:5.

Tala ”av uppriktigt hjärta”

När Gregory var tonåring, kände han det som om han inte fick något känslomässigt stöd från sin mor. Hennes restriktioner föreföll honom orimliga. Utan någon egentlig orsak anklagade hon honom ofta för att ha handlat fel. Gregory plågades mycket av detta, och det ledde dagligen till konfliktsituationer. Han talade med en av tjänarna i Jehovas vittnens Rikets sal, och denne uppmanade honom att tala med sin mor ”av uppriktigt hjärta”. — Job 33:3, Åkeson.

”Jag gjorde stora ansträngningar för att få henne att förstå hur jag kände det innerst inne. Jag behövde hennes förståelse och känslomässiga stöd”, sade Gregory. ”Jag hjälpte henne att inse att jag inte gjorde något orätt och hur sårad jag var över att hon inte litade på mig. Hon började faktiskt förstå mina känslor, och förhållandet mellan oss blev bättre. Jag var också lydig mot henne och undvek att ge henne någon anledning att misstro mig.” När en ung människas känslomässiga behov inte blir tillfredsställda, blir hon ofta alltmer förbittrad. Men uppriktiga samtal med föräldrarna kan förbättra atmosfären i hemmet.

Den förbättrade situationen i Gregorys hem är desto mer anmärkningsvärd när man tänker på att han tillhörde en snabbt växande typ av familj med unika problem, nämligen enförälderfamiljen.

Enförälderfamiljen

För närvarande lever vart femte barn i Förenta staterna i en familj med bara en förälder, och situationen är likartad i andra länder. En ensam mor i Peru berättade om den enorma arbetsbörda hon hade med långa arbetsdagar och dessutom allt hushållsarbete. Men ändå sade hon: ”Det som gör livet ännu svårare är när barnen inte respekterar mina tillsägelser.”

Om du är ett barn i en sådan familj, visa då förståelse genom att uppodla vad bibeln kallar ”medkänsla”. (1 Petrus 3:8) Var lydig. Visa att du är en verklig son eller dotter genom att inte bara hjälpa till med hushållssysslorna, utan också ge din förälder känslomässigt stöd. Var glad att du har någon som bryr sig om dig och är besluten att uppfostra dig ordentligt. Att du framgångsrikt tar itu med den större utmaning som en enförälderfamilj innebär kommer att göra dig till en bättre människa.a

Inget hem är fullkomligt, det är sant. Men se med uppskattning på din familjs starka sidor, så kommer du därigenom att främja friden.

[Fotnot]

Fridsamma styvfamiljer

• ”Styvfar förlorar tålamodet och misshandlar styvson till döds”.

• ”Tonårsflicka skjuter ihjäl sin styvfar”.

• ”Fjortonårig pojke skjuten av sin styvmor, som uppges ha tröttnat på hans uppförande”.

”STYVFAMILJEN kan vara en synnerligen stressande miljö”, förklarar dr John Visher, en av grundarna av Stepfamily Association of America, en organisation som sysslar med styvfamiljernas speciella problem. ”När människor går in i ett förhållande med orealistiska förväntningar, kommer de med all sannolikhet senare att klaga över sin stressfyllda situation.” På grund av den lavinartade ökningen av antalet skilsmässor har också styvfamiljerna ökat drastiskt i antal. Men sorgligt nog splittras 44 procent av dessa inom de fem första åren! Men det är ändå många som har klarat av de unika problem som är inbegripna när delar av två familjer skall smälta samman till en. En viktig faktor har varit att man har tillämpat följande bibliska principer:

”Bättre är slutet på en sak än dess början, bättre är en tålmodig man än en högmodig. Var inte för hastig ... att gräma dig.” (Predikaren 7:9, 10) Tålamod är en nödvändighet! Man måste bygga upp förhållanden som tas för givna i vanliga familjer. Det finns inte något sådant som en ”snabbfamilj”. Experter säger att det kan ta mellan fyra och sju år att utveckla en ”vi-känsla”. Den första tiden bör styvföräldrar ta det lugnt. Försök att inte vara så lättsårad om dina ansträngningar att bli vän med styvbarnen till en början avvisas.

”Genom övermod åstadkommer man endast oenighet, men hos dem som tar emot råd [samråder, NW] är vishet.” (Ordspråksboken 13:10) En egensinnig, övermodig inställning — från barnens eller föräldrarnas sida — skapar konflikt. Kom regelbundet tillsammans som familj för att samråda och tala ut om problemen. Lär dig att uttrycka dina känslor på ett sätt som visar lyhördhet för andra. Ju mer du lär känna dina ”nya” familjemedlemmar genom ett fritt och öppet kommunicerande, desto mer sammansvetsade kommer ni att bli.

”Den som visar insikt i en sak kommer att finna vad gott är, och lycklig är den som förtröstar på Jehova.” (Ordspråksboken 16:20, NW) Detta att ha insikt innebär att se längre än till det uppenbara och att kunna urskilja orsakerna till vissa beteenden eller attityder. (Se intervjun på motstående sida.) Denna egenskap kan hjälpa oss att se de goda sidorna hos andra människor.

Under en hetsig diskussion avbröt exempelvis en styvmor och kom med följande förslag: ”Vi kan väl göra så att var och en av oss får säga en sak om de andra som vi tycker illa om och sedan omedelbart därefter någonting som vi verkligen tycker om.” Senare skrev hon: ”Vi blev mycket förvånade över alla de goda drag vi fann hos varandra.” Det slutade med att de grät och kramade om varandra. I en annan familj satte sig en tonåring på tvären när hans mamma gifte om sig, men insikt återställde friden. ”Efter några månader insåg jag att detta är den man som gör min mor lycklig”, sade Jeff. ”Och det är det enda som betyder något.”

Men huruvida du kommer att tillämpa dessa principer eller inte beror på din andlighet. Den som ”förtröstar på Jehova” och önskar behaga honom har funnit nyckeln till fridsamma förhållanden i styvfamiljen.

”Att leva i styvfamilj”

– En intervju med chefen för Stepfamily Foundation

Jeannette Lofas, chef för Stepfamily Foundation och en av författarna till boken Living in Step (Att leva i styvfamilj), har studerat de unika påfrestningar som styvfamiljen utsätts för. I följande intervju som en av Vakna!:s fasta medarbetare har gjort med henne får vi reda på hur man med framgång kan ta itu med dessa påfrestningar.

F. Jeannette Lofas, varför är det så svårt att vara styvförälder?

S. Myten om den illa sedde styvföräldern visar sig ofta bli en verklighet. Många styvföräldrar hoppas på att få röna det erkännande som en biologisk förälder får. Detta lyckas i allmänhet inte. Medvetet eller omedvetet försöker de nästan alltid bevisa sin duglighet som föräldrar. Ofta avvisar styvbarnen all denna föräldraomsorg av lojalitet mot den saknade föräldern. Den biologiska föräldern har en helig ställning. I början kommer styvföräldern i strykklass. Det stämmer inte alltid att ”om du älskar mig, så älskar du mina barn”.

F. Varför har styvbarn ofta en så fientlig inställning?

S. En skilsmässa är verkligen en svår upplevelse för ett barn. Barnet mår dåligt därför att mamma har lämnat familjen eller pappa inte bryr sig om det tillräckligt mycket. Ofta överför barnen dessa negativa känslor till styvföräldern. Detta kallas förskjutning. Det blir lätt så att styvföräldern görs till syndabock för alla dessa negativa känslor. Plötsligt börjar barnet uppföra sig mycket illa mot honom eller henne.

F. Hur kan man hjälpa ett barn att klara av dessa ”negativa” känslor?

S. För det första måste både föräldrar och barn inse att sådana känslor är en normal del av en styvfamiljs dynamik eller beteendemönster. Om man klandrar barnet eller styvföräldern i stället för beteendet, kan det bli stora svårigheter. Barnen måste förstå att det i början är normalt att bli upprörd och att känna vrede och besvikelse. Bara att hjälpa barnet att inse varför det känner på det sättet och sympatisera med det är ofta till stor hjälp. Den biologiska föräldern bör försäkra sitt barn om att det alltid kommer att ha en särställning och därför inte har någon anledning att frukta att styvföräldern skall inkräkta på dess ”revir”.

F. Kan en styvförälder verkligen utdela fostran till ett styvbarn?

S. Ja, genom att fastställa vissa ”ordningsregler” redan från början. Kärlek innebär att ge barnen gränser och inte låta dem springa vind för våg. Det måste råda balans mellan fostran och kärlek, vare sig det gäller en styvfamilj eller en biologisk familj. Men det är ofta svårt att visa kärlek i en styvfamilj. Både blodsbanden och den gemensamma bakgrunden saknas, och det kan därför lätt bli så att en styvförälder reagerar för hårt eller att ett styvbarn inte vill ta emot tuktan från en ”främling”. En styvfar bör försöka befästa sin auktoritet genom att ta ledningen och inte genom att kommendera.

F. Vad är orsaken till att fostran ofta är ett så stort problem?

S. Att pappan och mamman inte är eniga inför barnen. Bland det värsta som kan hända ett barn är att de två vuxna personer som betyder mest i dess liv inte är överens. Barnet har då ingenstans att vända sig. Om det inte finns några ”klara linjer” i styvfamiljen, kan detta vara förödande. Det är mycket viktigt att föräldrarna diskuterar sådana problem i enrum och tillsammans beslutar vilka normer som skall råda i hemmet och vilka konsekvenser det skall få om dessa överträds. De måste sedan klargöra detta för barnet. Som en styvfar uttryckte det: ”Det känns bra när barnets mor säger: ’Det här är min man, din styvfar. Vi uppfostrar dig tillsammans.’”

F. Hur viktigt är makarnas inbördes förhållande?

S. Detta förhållande är det primära, och det måste vara starkt; annars fungerar inte det andra heller. De måste bygga upp en stark ”vi-känsla”. Den skapar en sammansvetsad familj. Utan den kommer de inte bara att ge barnen motstridiga normer, utan barnen kommer också att bli en orsak till splittring makarna emellan. De måste verka som ett föräldrapar och glädjas åt barnen tillsammans — inte betrakta dem som bara den ena förälderns ansvar.

F. Är religiösa värderingar till hjälp?

S. Ja, till stor hjälp. De gör att familjemedlemmarna kan sätta sig över små oförrätter som de begår mot varandra. En familjefar kan till exempel vid något tillfälle med orätt favorisera sitt biologiska barn. Hustrun kokar av ilska. Kommer hon nu att sätta sig över denna lilla meningsskiljaktighet, eller kommer hon att fastna i det förflutnas träsk? Han handlade fel, det är sant. Än sen då? Det har redan skett. Men hur skall det bli i fortsättningen? Hennes religiösa värderingar kan hjälpa henne att tänka: ”Vad kan Guds vilja vara? Att vi får familjen att fungera. Vad behöver vi då göra nu för att det skall bli så? Om vi uppriktigt försöker följa Guds vilja, kan vi få det hela att fungera.”