Jehovas familj äger en dyrbar endräkt

”Se, hur gott och hur ljuvligt det är att bröder bor tillsammans i endräkt!” — PSALM 133:1.

1. Hur är tillståndet i många familjer i våra dagar?

FAMILJEN är i kris i våra dagar. Många äktenskap är nära att spricka. Skilsmässa blir allt vanligare, och barn till många skilda par upplever stor sorg. Miljontals familjer är olyckliga och splittrade. Men det finns en familj som upplever sann glädje och verklig endräkt. Det är Jehova Guds universella familj. Myriader osynliga änglar utför i den sina tilldelade uppgifter i enlighet med Guds vilja. (Psalm 103:20, 21) Men finns det någon familj på jorden som äger en sådan endräkt?

2, 3. a) Vilka är nu en del av Guds universella familj, och vid vad kan vi likna alla Jehovas vittnen i våra dagar? b) Vilka frågor skall vi behandla?

² Aposteln Paulus skrev: ”Jag [böjer] mina knän för Fadern, som varje familj i himmel och på jord har att tacka för sitt namn.” (Efesierna 3:14, 15) Eftersom Gud är Skaparen, har varje släktlinje på jorden honom att tacka för sitt namn. Det finns inte några mänskliga familjer i himlen, men Gud är symboliskt talat gift med sin himmelska organisation, och en andlig brud skall förenas med Jesus i himlen. (Jesaja 54:5; Lukas 20:34, 35; 1 Korinthierna 15:50; 2 Korinthierna 11:2) Trogna smorda kristna på jorden är nu en del av Guds universella familj, och Jesu ”andra får”, som har hoppet att få leva på jorden, är blivande medlemmar i den. (Johannes 10:16; Romarna 8:14—17; Vakttornet, 15 januari 1996, sidan 31) Alla Jehovas vittnen i våra dagar kan emellertid liknas vid en förenad världsomfattande familj.

³ Är du en del av Guds tjänares underbara internationella familj? I så fall äger du en av de största välsignelser någon kan ha. Miljoner människor kan intyga att Jehovas världsomfattande familj, dvs. hans synliga organisation, är en oas av frid och endräkt i en världslig öken av stridigheter och oenighet. Hur skulle man kunna beskriva Jehovas världsomfattande familjs endräkt? Och vilka faktorer främjar en sådan endräkt?

Hur gott och hur ljuvligt!

4. Hur skulle du med egna ord vilja uttrycka det som Psalm 133 säger om broderlig endräkt?

⁴ Psalmisten David satte stort värde på broderlig endräkt. Han blev till och med inspirerad att sjunga om den! Föreställ dig honom med sin harpa när han sjöng: ”Se, hur gott och hur ljuvligt det är att bröder bor tillsammans i endräkt! Det är som den goda oljan på huvudet som rinner ner över skägget, Arons skägg, som rinner ner över kragen på hans kläder. Det är som Hermons dagg som faller ner på Sionsbergen. Ty där har Jehova befallt att välsignelsen skall vara, ja liv till obestämd tid.” — Psalm 133:1—3.

5. Vilken jämförelse kan vi med utgångspunkt i Psalm 133:1, 2 göra mellan israeliterna och Guds nutida tjänare?

⁵ De här orden var tillämpliga på den broderliga endräkt som rådde bland Guds forntida folk, israeliterna. När de var i Jerusalem för sina tre årliga högtider, bodde de verkligen tillsammans i endräkt. Trots att de kom från olika stammar var de en enda familj. Att de på det här sättet fick bo tillsammans i endräkt hade en välgörande inverkan på dem — det var likt en uppfriskande smörjelseolja med en angenäm doft. Den välgörande verkan av att på det här sättet vara tillsammans var något som trängde igenom till alla de församlade, och det var på så sätt likt den olja som hälldes över Arons huvud och flöt ner över hans skägg och rann ner över kragen på hans kläder. Missförstånd klarades upp, och endräkten främjades. En liknande endräkt finns i Jehovas världsomfattande familj i våra dagar. Att dess medlemmar regelbundet kommer tillsammans har en välgörande andlig inverkan på dem. När råden i Guds ord tillämpas, röjs eventuella missförstånd eller problem undan. (Matteus 5:23, 24; 18:15—17) Jehovas folk uppskattar mycket den ömsesidiga uppmuntran som blir följden av deras broderliga endräkt.

6, 7. Hur var israeliternas endräkt lik berget Hermons dagg, och var kan man finna Guds välsignelse i våra dagar?

⁶ Hur var detta att israeliterna bodde tillsammans i endräkt också likt berget Hermons dagg? Jo, eftersom detta berg har en höjd på mer än 2.800 meter över havet, är dess topp snötäckt nästan hela året. Hermons snötäckta topp får nattens vattenånga att kondensera, och därigenom bildas den rikliga dagg som bevarar växtligheten under den långa torra årstiden. Kalla luftströmmar från den bergskedja där berget Hermon ingår kan föra sådan vattenånga så långt söderut som till trakten kring Jerusalem, där den kondenseras som dagg. Psalmisten talade således helt korrekt om att ”Hermons dagg ... faller ner på Sionsbergen”. Vilken fin påminnelse om det vederkvickande inflytande som främjar endräkten bland Jehovas familj av tillbedjare!

⁷ Innan den kristna församlingen bildades var Sion eller Jerusalem centrum för sann tillbedjan. Det var följaktligen där som Gud befallde att välsignelsen skulle vara. Eftersom källan till alla välsignelser bildligt talat bodde i helgedomen i Jerusalem, skulle välsignelserna strömma ut därifrån. Men den sanna tillbedjan är inte längre beroende av någon viss plats, och därför blir Guds tjänare i våra dagar välsignade och får uppleva kärlek och endräkt över hela jorden. (Johannes 13:34, 35) Bland annat vilka faktorer främjar denna endräkt?

Faktorer som främjar endräkten

8. Vad lär vi om endräkt i Johannes 17:20, 21?

⁸ Endräkten bland Jehovas tillbedjare grundar sig på att de rätt förstår Guds ord och rättar sig efter det, inbegripet det som Jesus Kristus lärde. Genom att Jehova sände sin Son till världen för att vittna om sanningen och dö en offerdöd, öppnades vägen för bildandet av den enade kristna församlingen. (Johannes 3:16; 18:37) Att det skulle råda verklig endräkt bland dess medlemmar klargjorde Jesus, när han bad: ”Jag framställer en begäran, inte bara beträffande dessa, utan också beträffande dem som sätter tro till mig genom deras ord; för att de alla må vara ett, alldeles som du, Fader, är i gemenskap med mig och jag är i gemenskap med dig, att de också må vara i gemenskap med oss, för att världen må tro att du har sänt ut mig.” (Johannes 17:20, 21) Eftersom Jesu efterföljare rättade sig efter Guds ord och det Jesus lärde, uppnådde de verkligen en endräkt som liknade den mellan Gud och hans Son. Samma inställning är en viktig faktor när det gäller endräkten i Jehovas världsomfattande familj i våra dagar.

9. Vilken roll spelar den heliga anden när det gäller endräkten bland Jehovas folk?

⁹ En annan faktor som förenar Jehovas folk är att vi har Guds heliga ande eller verksamma kraft. Den sätter oss i stånd att förstå Jehovas ords uppenbarade sanning, och därigenom kan vi tjäna honom i endräkt. (Johannes 16:12, 13) Anden hjälper oss att undvika sådana splittrande köttets gärningar som osämja, svartsjuka och yttringar av förbittring och stridslystnad. Guds ande frambringar i stället den enande frukt som består av kärlek, glädje, frid, långmodighet, omtänksamhet, godhet, tro, mildhet och självbehärskning. — Galaterna 5:19—23.

10. a) Vilken jämförelse kan vi göra mellan den kärlek som finns i en enad mänsklig familj och den kärlek som är uppenbar bland dem som är hängivna Jehova? b) Hur uttryckte en medlem av den styrande kretsen att han kände det, när han var tillsammans med sina andliga bröder?

¹⁰ Medlemmarna i en enad familj älskar varandra och är glada över att få vara tillsammans. På liknande sätt älskar medlemmarna i Jehovas endräktiga familj av tillbedjare honom, hans Son och sina medtroende. (Markus 12:30; Johannes 21:15—17; 1 Johannes 4:21) Precis som en kärleksfull familj tycker om att äta sina måltider tillsammans, tycker de som är hängivna Gud om att vara med vid kristna möten och sammankomster och få utbyte av det fina umgänget och den utmärkta andliga maten. (Matteus 24:45—47; Hebréerna 10:24, 25) Så här sade en medlem av Jehovas vittnens styrande krets en gång: ”Att få vara tillsammans med bröderna är för mig en källa till uppmuntran och ett av de största glädjeämnena i livet. Jag älskar att vara bland de första i Rikets sal och att om möjligt gå bland de sista. Jag känner en inre glädje när jag talar med Guds folk. När jag är bland dem känner jag mig hemma — de är som min familj.” Är det så du känner det? — Psalm 27:4.

11. I vilket arbete finner Jehovas vittnen i synnerhet glädje, och vad blir följden av att man gör Guds tjänst till det centrala i sitt liv?

¹¹ En enad familj finner glädje i att göra saker och ting tillsammans. På liknande sätt finner medlemmarna av Jehovas familj av tillbedjare glädje i att endräktigt utföra arbetet med att predika om Guds kungarike och att göra lärjungar. (Matteus 24:14; 28:19, 20) Genom att vi regelbundet tar del i det arbetet dras vi närmare andra Jehovas vittnen. Genom att vi gör Guds tjänst till det centrala i livet och stöder hans folks alla aktiviteter främjas också familjeandan bland oss.

Det är nödvändigt med teokratisk ordning

12. Vad kännetecknar en enad och lycklig familj, och vilken anordning främjade endräkten i de kristna församlingarna under det första århundradet?

¹² En familj som är ordningsam och har ett starkt men kärleksfullt ledarskap är troligen en enad och lycklig familj. (Efesierna 5:22, 33; 6:1) Jehova är en fridens och ordningens Gud, och alla i hans familj betraktar honom som ”den Allrahögste”. (Daniel 7:18, 22, 25, 27; 1 Korinthierna 14:33) De inser också att han har insatt sin Son, Jesus Kristus, till arvinge av allt och att han har delegerat all myndighet i himmel och på jord till honom. (Matteus 28:18; Hebréerna 1:1, 2) Med Kristus som sitt huvud är den kristna församlingen en välordnad och enad organisation. (Efesierna 5:23) Under det första århundradet fanns det en styrande krets som utgjordes av apostlarna och andra andligen mogna ”äldre män”, och den utövade tillsyn över församlingarnas verksamhet. I de olika församlingarna fanns det förordnade tillsyningsmän, eller äldste, och biträdande tjänare. (Apostlagärningarna 15:6; Filipperna 1:1) Att de lydde dem som hade ledningen främjade endräkten. — Hebréerna 13:17.

13. Hur drar Jehova människor, och vad leder detta till?

¹³ Men tyder allt detta på att Jehovas tillbedjares endräkt kan tillskrivas ett effektivt och opersonligt ledarskap? Nej, verkligen inte! Det finns inte något kärlekslöst hos Gud eller hans organisation. Jehova drar människor genom att visa kärlek, och varje år blir hundratusentals människor en del av Jehovas organisation genom att frivilligt och med glädje bli döpta som en symbol av att de helhjärtat har överlämnat sig åt Gud. De har en inställning liknande den som Josua uppmanade sina medisraeliter att ha: ”Välj åt er i dag vem ni vill tjäna. ... Men jag och mitt hushåll, vi kommer att tjäna Jehova.” — Josua 24:15.

14. Varför kan vi säga att Jehovas organisation är teokratisk?

¹⁴ Vi är inte bara glada som en del av Jehovas familj, utan vi känner oss också trygga. Och det kan vi vara, eftersom hans organisation är teokratisk. Guds kungarike är en teokrati (från de grekiska orden the·ọs, gud, och krạ·tos, styre). Det är ett styre av Gud, förordnat och grundat av honom. Eftersom Jehovas smorda ”heliga nation” underordnar sig hans styre, är den också teokratisk. (1 Petrus 2:9) Med den store Teokraten, Jehova, som vår Domare, Stadgegivare och Kung har vi all orsak att känna oss trygga. (Jesaja 33:22) Men hur är det då om det skulle uppstå någon dispyt som hotar vår glädje, trygghet och endräkt?

En styrande krets ingriper

15, 16. Vilken dispyt uppstod under det första århundradet, och vad var orsaken?

¹⁵ I en familj kan man ibland behöva avgöra en tvist för att bevara endräkten. Vad gjorde man då under det första århundradet, om det uppstod ett andligt problem som måste lösas för att endräkten i Guds familj av tillbedjare skulle bevaras? Då ingrep den styrande kretsen och fattade beslut när det gällde andliga frågor. Vi har en berättelse i Bibeln om ett sådant fall.

¹⁶ Omkring år 49 v.t. sammanträffade den styrande kretsen i Jerusalem för att lösa ett allvarligt problem och därigenom bevara endräkten i ”Guds hushåll”. (Efesierna 2:19) Omkring 13 år dessförinnan hade aposteln Petrus predikat för Cornelius, och de första icke-judarna, eller människor av nationerna, hade blivit troende. (Apostlagärningarna, kapitel 10) Under Paulus’ första missionsresa omfattade många icke-judar kristendomen. (Apostlagärningarna 13:1—14:28) Man hade faktiskt bildat en församling av icke-judiska kristna i Antiokia i Syrien. En del kristna judar menade att icke-judar som blivit omvända borde omskäras och hålla den mosaiska lagen, men det var inte alla som delade den uppfattningen. (Apostlagärningarna 15:1—5) Den här dispyten skulle ha kunnat leda till fullständig oenighet, rentav till att det hade bildats separata judiska och icke-judiska församlingar. Den styrande kretsen handlade därför omedelbart för att bevara kristen endräkt.

17. Vilket endräktigt teokratiskt tillvägagångssätt beskrivs i Apostlagärningarna, kapitel 15?

¹⁷ Enligt Apostlagärningarna 15:6—22 samlades ”apostlarna och de äldre männen ... för att behandla den här saken”. Andra, däribland en delegation från Antiokia, var också närvarande. Först förklarade Petrus att det var genom hans ”mun” som ”folk av nationerna” hade fått höra om de goda nyheterna och kommit till tro. Därefter lyssnade ”hela hopen” då Barnabas och Paulus ”berättade om de många tecken och förebud som Gud åstadkom genom dem bland nationerna”, dvs. icke-judarna. Jakob föreslog sedan hur frågan skulle kunna lösas. Den styrande kretsen fattade ett beslut, och Bibeln förklarar: ”Därpå förordade apostlarna och de äldre männen tillsammans med hela församlingen att man skulle sända utvalda män ur sin krets till Antiokia tillsammans med Paulus och Barnabas.” Dessa ”utvalda män”, nämligen Judas och Silas, fick med sig ett uppmuntrande brev till sina medtroende.

18. Vilket beslut fattade den styrande kretsen när det gällde den mosaiska lagen, och hur påverkade detta judiska och icke-judiska kristna?

¹⁸ Brevet som meddelade den styrande kretsens beslut började med orden: ”Apostlarna och de äldre männen, era bröder, till de bröder i Antiokia och Syrien och Kilikien som är av nationerna: Hälsningar!” Andra bröder var också med vid detta historiska möte, men den styrande kretsen bestod antagligen endast av ”apostlarna och de äldre männen”. Guds ande vägledde dem, för det heter i brevet: ”Den heliga anden och vi själva har nämligen förordat att inte lägga någon ytterligare börda på er, utom dessa nödvändiga ting: att ni fortsätter att avhålla er från ting som är offrade åt avgudar och från blod och från ting som blivit kvävda och från otukt.” (Apostlagärningarna 15:23—29) De kristna behövde inte omskäras eller hålla den mosaiska lagen. Detta beslut hjälpte judiska och icke-judiska kristna att handla och tala i endräkt. Församlingarna gladde sig, och det fortsatte att råda dyrbar endräkt, precis som det också gör i Guds världsomfattande familj i våra dagar under andlig vägledning av Jehovas vittnens styrande krets. — Apostlagärningarna 15:30—35.

Tjäna i teokratisk endräkt

19. Varför har endräkten blomstrat i Jehovas familj av tillbedjare?

¹⁹ Endräkten blomstrar när medlemmarna i en familj samarbetar med varandra. Det är likadant inom Jehovas familj av tillbedjare. Eftersom de äldste och andra i församlingen under det första århundradet var teokratiska, tjänade de Gud i fullständigt samarbete med den styrande kretsen och accepterade dess beslut. Med hjälp av den styrande kretsen predikade de äldste ”ordet”, och medlemmarna i allmänhet i församlingarna talade ”överensstämmande”. (2 Timoteus 4:1, 2; 1 Korinthierna 1:10) Det var således samma bibliska sanningar som framfördes i förkunnartjänsten och vid kristna möten i Jerusalem, Antiokia, Rom och Korinth och på andra ställen. En sådan teokratisk endräkt finns också i våra dagar.

20. Vad måste vi göra för att bevara vår kristna endräkt?

²⁰ För att bevara vår endräkt bör alla vi som tillhör Jehovas världsomfattande familj vinnlägga oss om att visa teokratisk kärlek. (1 Johannes 4:16) Vi måste underordna oss Guds vilja och visa djup respekt för den trogne slaven och den styrande kretsen. Men på samma sätt som vi frivilligt och med glädje överlämnade oss åt Gud, lyder vi naturligtvis också frivilligt och med glädje. (1 Johannes 5:3) Psalmisten förknippade verkligen på ett fint sätt glädje med lydnad, när han sjöng: ”Lovprisa Jah! Lycklig är den man som fruktar Jehova och som har funnit stort behag i hans bud.” — Psalm 112:1.

21. Hur kan vi visa oss vara teokratiska?

²¹ Jesus, församlingens huvud, är fullständigt teokratisk och gör alltid sin Faders vilja. (Johannes 5:30) Må vi därför följa vårt föredöme genom att teokratiskt och endräktigt göra Jehovas vilja i fullt samarbete med hans organisation. Då kan vi med innerlig glädje och tacksamhet instämma i psalmistens sång: ”Se, hur gott och hur ljuvligt det är att bröder bor tillsammans i endräkt!”

Bevara endräkten i dessa sista dagar

”Uppför er ... på ett sätt som är värdigt de goda nyheterna ... [i det att] ni står fasta i en ande och med en själ kämpar sida vid sida för tron på de goda nyheterna.” — FILIPPERNA 1:27.

1. Hur framstår Jehovas vittnen i kontrast till världen?

DET råder inget tvivel om att vi lever i ”de sista dagarna” och att ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med” är här. (2 Timoteus 3:1—5) Genom sin frid och endräkt framstår Jehovas vittnen i skarp kontrast till det oroliga mänskliga samhället i denna ”ändens tid”. (Daniel 12:4) Men var och en som tillhör Jehovas tillbedjares världsomfattande familj måste anstränga sig för att bevara den endräkten.

2. Vad sade Paulus om att bevara endräkten, och vilken fråga skall vi behandla?

² Aposteln Paulus uppmanade sina medkristna att bevara endräkten, när han skrev: ”Uppför er ... på ett sätt som är värdigt de goda nyheterna om Kristus, för att jag, vare sig jag kommer och besöker er eller är frånvarande, må få höra om de ting som gäller er, att ni står fasta i en ande och med en själ kämpar sida vid sida för tron på de goda nyheterna och inte i något som helst avseende låter skrämma er av era motståndare. Just detta är ett bevis på tillintetgörelse för dem, men på räddning för er; och detta vittnesbörd är från Gud.” (Filipperna 1:27, 28) Paulus’ ord visar tydligt att vi måste samarbeta som kristna. Vad kommer då att hjälpa oss att bevara vår kristna endräkt i dessa prövande tider?

Att underordna sig Guds vilja

3. När och hur blev de första oomskurna icke-judarna Kristi efterföljare?

³ Ett sätt varpå vi kan bevara vår endräkt är att vi alltid underordnar oss Guds vilja. Detta kan kräva att vi ändrar vårt tänkesätt. Tänk på Jesu Kristi första judiska lärjungar. Aposteln Petrus var den förste som predikade för oomskurna icke-judar. Detta skedde år 36 v.t., då Gud lät helig ande komma över dessa människor av nationerna, vilka sedan blev döpta. (Apostlagärningarna, kapitel 10) Dessförinnan hade endast judar, proselyter till judendomen och samarier blivit Jesu Kristi efterföljare. — Apostlagärningarna 8:4—8, 26—38.

4. Vad sade Petrus, när han hade förklarat vad som hade skett i samband med Cornelius, och hur utgjorde detta ett prov för Jesu judiska efterföljare?

⁴ Apostlarna och andra bröder i Jerusalem hade fått höra talas om Cornelius’ och andra icke-judars omvändelse, och därför var de intresserade av att höra Petrus’ rapport. När Petrus hade förklarat vad som hade skett i samband med Cornelius och de andra troende icke-judarna, avslutade han med orden: ”Om alltså Gud har gett dem [dessa troende icke-judar] samma fria gåva [helig ande] som han också har gett oss [judar] som har utövat tro på Herren Jesus Kristus, vem var väl då jag, att jag skulle kunna hindra Gud?” (Apostlagärningarna 11:1—17) Detta utgjorde ett prov för Jesu Kristi judiska efterföljare. Skulle de underordna sig Guds vilja och välkomna troende icke-judar som sina medtillbedjare? Eller skulle Jehovas jordiska tjänares endräkt hotas?

5. Hur reagerade apostlarna och andra bröder för det faktum att Gud hade gett icke-judar sinnesändring, och vad kan vi lära av denna inställning?

⁵ Berättelsen lyder: ”När de [apostlarna och andra bröder] nu hörde dessa ting, gav de sig, och de gav ära åt Gud och sade: ’Så har då Gud också gett folk av nationerna sinnesändring hänemot liv.’” (Apostlagärningarna 11:18) Den inställningen bevarade och främjade Jesu efterföljares endräkt. Predikoarbetet gick snart snabbt framåt bland icke-judar eller folk av nationerna, och Jehovas välsignelse vilade över den verksamheten. Vi bör också ge oss eller foga oss, om vi ombes att samarbeta i samband med bildandet av en ny församling eller om det sker någon teokratisk ändring under Guds heliga andes vägledning. Att vi helhjärtat samarbetar kommer att behaga Jehova och hjälpa oss att bevara vår endräkt i dessa sista dagar.

Håll fast vid sanningen

6. Vilket samband har sanningen med Jehovas tillbedjares endräkt?

⁶ Som en del av Jehovas familj av tillbedjare blir vi ”lärda av Jehova”, och vi bevarar vår endräkt genom att vi håller fast vid hans uppenbarade sanning. (Johannes 6:45; Psalm 43:3) Och eftersom våra läror är grundade på Guds ord, talar vi alla överensstämmande. Vi tar med glädje emot den andliga mat som Jehova gör tillgänglig genom ”den trogne och omdömesgille slaven”. (Matteus 24:45—47) En sådan enhetlig undervisning hjälper oss att bevara vår endräkt över hela världen.

7. Vad bör vi göra, och vad bör vi inte göra, om vi har svårt att förstå någon viss detalj?

⁷ Men hur är det då om vi personligen har svårt att förstå eller godta en viss detalj? Vi bör då be om vishet och börja forska i Bibeln och kristna publikationer. (Ordspråken 2:4, 5; Jakob 1:5—8) Det kanske kan vara till hjälp att resonera med en äldste, men om vi fortfarande inte kan förstå den här detaljen, kan det vara bäst att låta saken vila. Kanske kommer det att publiceras mer upplysningar i ämnet, och då kommer vår insikt att fördjupas. Men det skulle vara fel att försöka övertala andra i församlingen att ansluta sig till vår egen avvikande uppfattning. Detta skulle vara att så ut oenighet och inte att arbeta på att bevara endräkten. Hur mycket bättre är det inte att fortsätta att ”vandra i sanningen” och uppmuntra andra att göra detsamma! — 3 Johannes, vers 4.

8. Vilken inställning bör vi ha till sanningen?

⁸ Så här skrev Paulus under det första århundradet: ”Just nu ser vi ... i oklara konturer med hjälp av en metallspegel, men då skall det vara ansikte mot ansikte. Just nu har jag kunskap styckevis, men då skall jag lära känna exakt, såsom också jag är exakt känd.” (1 Korinthierna 13:12) Även om de första kristna inte förstod alla detaljer, förblev de enade. Vi har nu en mycket klarare förståelse av Jehovas uppsåt och hans sanningsord. Må vi därför vara tacksamma för den sanning som vi har fått genom den trogne slaven. Och må vi vara tacksamma mot Jehova för att han har lett oss genom sin organisation. Vi har inte hungrat eller törstat andligen, även om vi inte alltid har haft samma mått av insikt och kunskap. Vår Herde, Jehova, har i stället hållit oss enade och har tagit god vård om oss. — Psalm 23:1—3.

Använd tungan rätt!

9. Hur kan tungan användas till att främja endräkt?

⁹ Ett viktigt sätt att främja endräkten och en anda av broderskap är att använda tungan till att uppmuntra andra. Det brev som skickades ut av den styrande kretsen under det första århundradet och som avgjorde en fråga om omskärelse var en källa till uppmuntran. När de icke-judiska lärjungarna i Antiokia hade läst det, ”gladde de sig över denna uppmuntran”. Judas och Silas, vilka hade sänts ut från Jerusalem med brevet, ”uppmuntrade bröderna med månget tal och styrkte dem”. Att Paulus och Barnabas var i Antiokia var säkert också till uppmuntran och styrka för de medtroende där. (Apostlagärningarna 15:1—3, 23—32) Vi kan göra något liknande, när vi kommer tillsammans för kristna möten och där ”uppmuntrar varandra” genom vår närvaro och våra uppbyggande kommentarer. — Hebréerna 10:24, 25.

10. Om det skulle förekomma smädelser, vad kan då behöva göras för att bevara endräkten?

¹⁰ Men ett felaktigt bruk av tungan kan hota vår endräkt. ”Tungan [är] en liten lem och skryter ändå stort”, skrev lärjungen Jakob. ”Se! Vilken liten eld det behövs för att antända en så stor skog!” (Jakob 3:5) Jehova hatar dem som vållar stridigheter. (Ordspråken 6:16—19) Ett sådant tal kan vålla oenighet. Hur är det då om det förekommer smädelser, dvs. att man överöser någon med skällsord eller utsätter honom eller henne för förolämpningar? De äldste kommer att försöka hjälpa en person som gör sig skyldig till ett sådant orätt handlingssätt. Men en obotfärdig smädare bör uteslutas, så att församlingens frid, ordning och endräkt kan bevaras. Paulus skrev ju trots allt: ”Sluta upp att vara i sällskap med någon som kallas broder och som är ... en smädare ... , ja att inte ens äta med en sådan.” — 1 Korinthierna 5:11.

11. Varför är det viktigt med ödmjukhet, om vi har sagt något som har gett upphov till ett spänt förhållande mellan oss och en medtroende?

¹¹ Att vi tyglar vår tunga hjälper oss att bevara endräkten. (Jakob 3:10—18) Men anta att vi har sagt något som har gett upphov till ett spänt förhållande mellan oss och en medkristen. Skulle det då inte vara på sin plats att vi tar initiativet till att sluta fred med vår broder — och att vi ber om ursäkt, om så behövs? (Matteus 5:23, 24) Det är riktigt att detta kräver ödmjukhet eller anspråkslöshet i sinnet, men Petrus skrev: ”Bind ... om er med anspråkslöshet i sinnet gentemot varandra, eftersom Gud står emot de övermodiga, men han ger oförtjänt omtanke åt de ödmjuka.” (1 Petrus 5:5) Ödmjukheten kommer att få oss att ”jaga efter” friden med våra bröder genom att vi medger våra misstag och ber om ursäkt, när det är på sin plats att göra det. Detta bidrar till att bevara endräkten i Jehovas familj. — 1 Petrus 3:10, 11.

12. Hur kan vi använda tungan till att främja och bevara Jehovas folks endräkt?

¹² Genom att använda tungan rätt kan vi främja familjeandan bland medlemmarna av Jehovas organisation. Eftersom detta var vad Paulus gjorde, kunde han påminna thessalonikerna: ”Ni [vet] mycket väl hur vi ständigt förmanade var och en av er, som en far gör med sina barn, och tröstade er och bar vittnesbörd för er, i syfte att ni skulle fortsätta att vandra värdigt Gud.” (1 Thessalonikerna 2:11, 12) Paulus hade föregått med gott exempel när det gällde detta, och därför kunde han uppmana sina medkristna att ”tala tröstande till de nedstämda själarna”. (1 Thessalonikerna 5:14) Tänk på hur mycket gott vi kan göra genom att använda tungan till att trösta, uppmuntra och uppbygga andra. Ja, ”ett ord i dess rätta tid — o hur gott är det inte”! (Ordspråken 15:23) Ett sådant tal bidrar också till att främja och bevara friden bland Jehovas folk.

Var förlåtande!

13. Varför bör vi vara förlåtande?

¹³ Om vi skall bevara kristen endräkt, måste vi förlåta en person som har försyndat sig mot oss och som ber om ursäkt. Och hur ofta skall vi förlåta? Så här sade Jesus till Petrus: ”Inte ända till sju gånger, utan ända till sjuttiosju gånger.” (Matteus 18:22) Om vi är oförsonliga, skadar vi oss själva. Hur då? Jo, om vi är förbittrade och hyser agg, kommer detta att beröva oss vår sinnesfrid. Och om vi blir kända för att vara grymma och oförsonliga, kan vi göra vår egen organism till något utstött. (Ordspråken 11:17) Att man hyser agg är misshagligt för Gud och kan leda till allvarlig synd. (3 Moseboken 19:18) Kom ihåg att Johannes döparen blev halshuggen genom ränksmideriet från den onda Herodias, som ”bar agg till honom”. — Markus 6:19—28.

14. a) Vad lär Matteus 6:14, 15 oss om förlåtelse? b) Måste vi alltid vänta på att en person skall be om ursäkt för att förlåta honom?

¹⁴ I Jesu mönsterbön ingår dessa ord: ”Förlåt oss våra synder, för också vi själva förlåter var och en som står i skuld till oss.” (Lukas 11:4) Om vi är oförsonliga, löper vi risken att Jehova Gud en dag inte längre kommer att förlåta oss våra synder, för Jesus sade: ”Om ni förlåter människor deras försyndelser, skall er himmelske Fader också förlåta er; men om ni inte förlåter människor deras försyndelser, skall inte heller er Fader förlåta era försyndelser.” (Matteus 6:14, 15) Om vi verkligen vill göra vad som på oss ankommer för att bevara endräkten i Jehovas familj av tillbedjare, kommer vi således att vara förlåtande och kanske helt enkelt glömma en försyndelse som kanske bara berodde på tanklöshet och inte gjordes i någon ond avsikt. Paulus sade: ”Fortsätt att ha fördrag med varandra och att villigt förlåta varandra, om någon har orsak till klagomål mot en annan. Såsom Jehova villigt har förlåtit er, just så skall också ni göra.” (Kolosserna 3:13) Om vi är förlåtande, bidrar vi till att bevara Jehovas organisations dyrbara endräkt.

Endräkten och personliga beslut

15. Vad hjälper dem som tillhör Jehovas folk att bevara endräkten, när de skall fatta personliga beslut?

¹⁵ Gud har skapat oss med fri vilja och gett oss privilegiet och ansvaret att fatta personliga beslut. (5 Moseboken 30:19, 20; Galaterna 6:5) Men genom att vi rättar oss efter Bibelns lagar och principer och tar hänsyn till dem, när vi skall fatta personliga beslut, kan vi ändå bevara vår endräkt. (Apostlagärningarna 5:29; 1 Johannes 5:3) Anta att det uppstår en fråga om neutralitet. Om vi då tänker på att vi inte är ”någon del av världen” och att vi har smitt våra ”svärd till plogbillar”, kan vi fatta ett välgrundat personligt beslut. (Johannes 17:16; Jesaja 2:2—4) Om vi måste fatta ett personligt beslut angående vårt förhållande till staten, kan vi på liknande sätt begrunda det som Bibeln säger om att vi skall betala tillbaka ”till Gud de ting som är Guds”, samtidigt som vi underordnar oss ”de överordnade myndigheterna” i världsliga angelägenheter. (Lukas 20:25; Romarna 13:1—7; Titus 3:1, 2) Ja, genom att vi tar hänsyn till Bibelns lagar och principer, när vi skall fatta personliga beslut, får vi hjälp att bevara vår kristna endräkt.

16. Hur kan vi bidra till att bevara endräkten, om vi skall fatta ett beslut som inte berör någon biblisk lag eller princip? Belys saken.

¹⁶ Även om det beslut vi skall fatta är helt och hållet personligt och inte berör någon biblisk lag eller princip, kan vi bidra till att bevara kristen endräkt. Hur då? Genom att vi visar kärleksfull hänsyn mot andra som kan påverkas av vårt beslut. För att belysa saken: I församlingen i det forntida Korinth uppstod en fråga om kött offrat åt avgudar. En kristen kunde naturligtvis inte delta i någon avgudisk ceremoni. Men det var inte någon synd att äta kött som blivit över vid ett sådant tillfälle och från vilket blodet hade fått rinna av ordentligt, kött som nu såldes på ett allmänt torg. (Apostlagärningarna 15:28, 29; 1 Korinthierna 10:25) Men somliga kristnas samvete oroades om de åt sådant kött. Paulus uppmanade därför andra kristna att undvika att få dem att snava och falla. Han skrev faktiskt: ”Om mat får min broder att snava och falla, vill jag aldrig någonsin mer äta kött, för att jag inte skall få min broder att snava och falla.” (1 Korinthierna 8:13) Hur kärleksfullt är det därför inte att vi — även i frågor som inte berör någon biblisk lag eller princip — tänker på andra, då vi skall fatta ett personligt beslut som skulle kunna påverka endräkten i Guds familj!

17. Vad gör vi klokt i att göra, när vi måste fatta ett personligt beslut?

¹⁷ Om vi är osäkra på vilken kurs vi skall välja, är det bra att vi beslutar oss för ett handlingssätt som gör att vi kan bevara ett rent samvete, och andra bör respektera vårt beslut. (Romarna 14:10—12) När vi måste fatta ett personligt beslut, bör vi naturligtvis i bön söka Jehovas vägledning. Likt psalmisten kan vi med förtröstan be: ”Böj ditt öra till mig. ... Ty du är min branta klippa och mitt fäste; och för ditt namns skull kommer du att leda mig och föra mig.” — Psalm 31:2, 3.

Bevara alltid kristen endräkt

18. Hur illustrerade Paulus den kristna församlingens endräkt?

¹⁸ I Första Korinthierna, kapitel 12, använde Paulus människokroppen för att illustrera den kristna församlingens endräkt. Han betonade lemmarnas beroende av varandra och varje lems betydelse. ”Om de alla vore en enda lem, var vore då kroppen?” frågade Paulus. ”Men nu är de många lemmar, och ändå en enda kropp. Ögat kan inte säga till handen: ’Jag behöver dig inte’; inte heller huvudet till fötterna: ’Jag behöver er inte.’” (1 Korinthierna 12:19—21) På liknande sätt fyller inte heller vi, som lemmar i Jehovas familj av tillbedjare, alla samma funktion. Men vi är ändå förenade, och vi behöver varandra.

19. Hur kan vi få nytta av det Gud har försett oss med andligen, och vad sade en äldre broder angående detta?

¹⁹ Precis som kroppen behöver mat, omvårdnad och ledning, behöver vi det Gud förser oss med andligen genom sitt ord, sin ande och sin organisation. För att få nytta av detta måste vi vara en del av Jehovas jordiska familj. Så här skrev en broder efter många år i Guds tjänst: ”Jag är så tacksam över att jag har levt enligt den kunskap som funnits att tillgå om Jehovas uppsåt ända från tiden strax före år 1914, då allt inte var så klart, ... och fram till denna dag, då sanningen lyser likt solen vid middagstid. Om det är något som har varit viktigt för mig, så har det varit att jag skulle hålla mig tätt till Jehovas synliga organisation. Jag lärde mig redan tidigt hur oförståndigt det är att förlita sig på ett mänskligt resonemang. När jag i mitt sinne väl hade kommit fram till detta, beslöt jag mig för att stanna kvar hos den trogna organisationen. Hur skulle man annars kunna få Jehovas ynnest och välsignelse?”

20. Vad bör vi vara beslutna att göra för vår endräkt som Jehovas folk?

²⁰ Jehova har kallat sitt folk ut ur världens mörker och oenighet. (1 Petrus 2:9) Han har fört oss in i en välsignad endräkt med sig själv och med våra medtroende. Den endräkten kommer att finnas i den nya tingens ordning, som nu är så nära. Må vi därför i dessa kritiska sista dagar fortsätta att ”klä” oss ”i kärleken” och göra allt vi kan för att främja och bevara vår dyrbara endräkt. — Kolosserna 3:14.