”Tillbörlig gottgörelse”

Denna kärleksfulla omtanke från föräldrarnas sida får inte bli obelönad. Aposteln Paulus säger i 1 Timoteus 5:4: ”Men om någon änka har barn eller barnbarn, så låt dessa först lära sig att utöva gudaktig hängivenhet bland sitt eget husfolk och fortsätta att ge tillbörlig gottgörelse åt sina föräldrar och deras föräldrar, för detta är välbehagligt i Guds ögon.” Att på detta sätt stödja en ålderstigen förälder eller far- eller morförälder skulle helt visst vara i överensstämmelse med bibelns befallning att man skall hedra sina föräldrar. — Efesierna 6:2; 2 Moseboken 20:12.

Den kristna förpliktelsen att sörja ”för sina egna” gäller således med bestämdhet en persons äktenskapspartner och barn, föräldrar och far- och morföräldrar. Denna förpliktelse gäller även då dessa personer inte är troende eller är fysiskt handikappade på något sätt. Den gäller så länge dessa lever. Och om man är gift, kan den också inbegripa att man hjälper sin make eller maka att hedra hans eller hennes föräldrar.

Undvik ett fariseiskt resonemang

Jesus gick till rätta med de skriftlärda och fariséerna därför att de sade till behövande föräldrar: ”Vad jag än har, som du kunde få nytta av genom mig, är en gåva tillägnad Gud.” (Matteus 15:5) På Jesu tid kunde fromma judar lägga undan pengar eller egendom för att till slut donera det till templet. Fariséerna hade den uppfattningen att om sådana ting en gång blivit överlämnade, kunde de under inga omständigheter användas för något annat ändamål — inbegripet omsorgen om ålderstigna föräldrar.

Kristus fördömde detta fariseiska tänkesätt och sade att det inte var i överensstämmelse med andan i Guds lag. Enligt hans uppfattning var det viktigare att hedra sina föräldrar än att följa en människogjord regel. Det är likadant i dag. Några kristna har ägnat sitt liv åt tjänsten för Gud och kanske tjänat som missionärer, pionjärer eller resande tillsyningsmän. När de har fått reda på att deras föräldrar behövt hjälp, har de försökt att finna någon möjlighet att ta hand om sina föräldrar utan att behöva lämna den form av tjänst de arbetat i. Men när det har varit helt omöjligt att ordna det så, har de inte resonerat och sagt att deras tjänsteprivilegier är mycket viktigare än hedrandet av deras föräldrar. De som gjort sådana förändringar i sitt liv — ofta förbundna med stora personliga offer — för att fullgöra sina familjeförpliktelser är värda mycket beröm.

Göra vad som är gott mot alla

Även om de kristna enligt bibeln är förpliktade att ta hand om dem i den närmaste familjekretsen som behöver hjälp, betyder inte detta att de inte behöver visa kärlek i rimlig grad till dem som tillhör den utvidgade familjekretsen. Ibland tycks vissa fastrar eller mostrar, kusiner eller syskonbarn stå en lika nära som ens närmaste familjemedlemmar! Bibeln uppmuntrar oss att ”göra vad som är gott mot alla”. (Galaterna 6:10) Om en kristen har medel och möjligheter att hjälpa sådana som dessa, kommer han helt visst att låta bli att ”stänga sin ömma medkänslas dörr”. Ja, han kan känna sig moraliskt förpliktad att hjälpa. — 1 Johannes 3:17.

En kristens förpliktelser gäller likväl i första hand hans närmaste familj — äktenskapspartner, barn, föräldrar och far- och morföräldrar. Han bör därför allvarligt tänka sig för innan han tar på sig ett ansvar som skulle kunna skada dem — ekonomiskt, känslomässigt eller andligt.