Våld i hemmet — ett globalt fenomen

”Våld människor emellan — vare sig det rör sig om ett slag eller en knuff, ett knivslagsmål eller en skottlossning — inträffar oftare inom familjekretsen än någon annanstans i vårt samhälle.” — Behind Closed Doors.

TA EN promenad på vilken gata som helst i Amerika. I vartannat av de hem du ser kommer något slag av våld att inträffa minst en gång under detta år, och i vart fjärde hem kommer våldshandlingar att begås upprepade gånger. Många som är rädda för att promenera omkring på gatorna efter mörkrets inbrott befinner sig ironiskt nog i större fara hemma.

Men våld i hemmet är inte bara ett amerikanskt fenomen. Det florerar över hela världen. I Danmark, till exempel, äger två tredjedelar av alla mord rum inom familjen. Undersökningar i Afrika visar att andelen mord som begås i hemmet i de olika länderna där varierar mellan 22 och 63 procent av det totala antalet. Och i Latinamerika blir många människor, särskilt kvinnor, förödmjukade, misshandlade eller dödade av brutala män.

I Canada dödas omkring hundra kvinnor varje år av sin man eller sambo. I Förenta staterna, som har nästan tio gånger så många invånare som Canada, misshandlas årligen 4.000 kvinnor till döds av sin man eller pojkvän. Dessutom blir årligen omkring 2.000 barn dödade av sina föräldrar, och ungefär lika många föräldrar dödas av sina barn.

Över hela världen kan man således finna män som misshandlar sina hustrur, hustrur som slår sina män, föräldrar som misshandlar sina barn, barn som går till angrepp mot sina föräldrar och barn som är våldsamma mot varandra. ”Det mesta av den vrede och det våld som vuxna upplever i livet kommer från eller riktas mot en nära släkting”, hävdar boken When Families Fight (När familjer slåss), ”och den vreden är mer intensiv än i något annat förhållande.”

Familjen i krig

Våld mellan makar: Alltför många äkta män betraktar vigselbeviset som ett tillståndsbevis för att misshandla sina hustrur. Även om det finns kvinnor som misshandlar sina män, är de skador som de förorsakar vanligtvis inte så omfattande som dem som män tillfogar sina hustrur. Tidskriften Parents konstaterar: ”I mer än 95 procent av alla rapporterade fall av våld mellan makar rör det sig om män som misshandlar kvinnor.”

En distriktsåklagare i New York förklarar: ”Våld mot kvinnor har fått epidemiska proportioner i det amerikanska samhället. FBI beräknar att ... så många som sex miljoner kvinnor misshandlas varje år.” Även om antalet fall naturligtvis varierar från land till land, visar rapporter att kvinnomisshandeln har epidemisk omfattning i många, om inte rentav de flesta, länder i världen.

I Förenta staterna, till exempel, räknar man med att ”en kvinna av 10 kommer att bli svårt misshandlad (slagen, sparkad, biten eller något ännu värre) av sin man någon gång under sitt äktenskap”. En rapport i tidskriften Family Relations, vilken inbegriper även mindre allvarliga fall, hävdar att ”varannan kvinna i Förenta staterna kommer att bli utsatt för våldshandlingar i hemmet”.

Enligt en distriktsåklagare i New York har man faktiskt kunnat konstatera att ”hustrumisshandel förorsakar kvinnor fler skador som kräver sjukhusvård än alla våldtäkter, rån och bilolyckor tillsammantagna”.

Doktor Lois G. Livezey skriver: ”Det är tydligt att våld mot kvinnor och våld inom familjen är vardagliga företeelser och att förövarna ... är vanliga människor. ... Det är ett stort problem bland alla samhällsklasser och raser.”

bland tar offren själva på sig skulden för misshandeln, vilket resulterar i låg självaktning. Tidskriften Parents förklarar: ”En kvinna som saknar självförtroende och känner sig värdelös blottställer sig själv för misshandel. ... En misshandlad kvinna är i regel rädd för att planera och handla med sitt eget bästa för ögonen.”

Våld mellan äkta makar har också en skadlig inverkan på barnen. De lär sig att våld kan användas för att manipulera andra människor. Somliga mödrar berättar till och med att deras barn använder hotelser mot dem, till exempel ”Jag skall se till att pappa ger dig stryk”, för att få som de vill.

Våld mot barn: Varje år utsätts miljontals barn för extrem kroppslig bestraffning som kan leda till allvarliga skador, invaliditet eller död. Man beräknar att det för varje rapporterat fall av barnmisshandel inträffar 200 fall som inte rapporteras. ”För barn är hemmet ofta den farligaste platsen”, sägs det i boken Sociology of Marriage and the Family.

Universitetsprofessor John E. Bates förklarar att misshandel i högre grad än några andra familjefaktorer inverkar på hur barnet kommer att uppföra sig senare i livet. Doktor Susan Forward skriver: ”Jag har funnit att ingen annan händelse i livet i lika stor utsträckning skadar människors självaktning och bäddar för svåra emotionella problem i vuxen ålder.” Tecken på aggressivitet i svåra situationer kan konstateras hos sådana barn redan vid fyra eller fem års ålder. När dessa barn växer upp, uppvisar de högre frekvens av narkotikamissbruk, alkoholmissbruk, kriminalitet, psykiska störningar och försenad utveckling.

Förståeligt nog känner många misshandlade barn vrede mot den förälder som behandlar dem illa, men ofta är de också förbittrade på den förälder som inte brukar våld, därför att han eller hon inte sätter stopp för misshandeln. I barnets ögon är den som stillatigande bevittnar misshandeln en medbrottsling.

Våld mot äldre: Man beräknar att omkring 15 procent av Canadas åldringar utsätts för fysisk och psykisk misshandel av sina vuxna barn. En läkare förespår att situationen utan tvivel kommer att förvärras ”när fler och fler av befolkningen kommer upp i åren och den ekonomiska och känslomässiga bördan på deras barn blir allt större”. Liknande farhågor kommer till uttryck överallt i världen.

Ofta är de gamla ovilliga att anmäla misshandeln. De kanske är beroende av förövaren och väljer därför att fortsätta att leva under dessa beklämmande omständigheter. ”Nästa gång” är det svar som en äldre kvinna gav varje gång man frågade henne när hon skulle anmäla sin son och sonhustru för myndigheterna. De hade slagit henne så illa att hon fick ligga på sjukhus i en månad.

Våld mellan syskon: Detta är en mycket vanlig form av våld i hemmet. Många försöker bagatellisera det som händer och säger: ”Pojkar är pojkar.” Men över hälften av de syskon som omfattades av en viss undersökning hade begått handlingar som skulle ha varit tillräckligt allvarliga för att leda till åtal, om de hade begåtts mot någon utanför familjekretsen.

Många menar att våldshandlingar syskon emellan lär de unga ett handlingsmönster som de sedan bibehåller som vuxna. I somliga fall kan det vara en faktor som bidrar till äktenskapliga våldshandlingar senare i livet i ännu högre grad än att bevittna våld mellan föräldrarna.

Ett veritabelt slagfält

En rättsvetenskaplig forskare räknade en gång ut att polisen fick göra fler utryckningar för att ta hand om familjekonflikter än för alla andra kriminella handlingar tillsammantagna. Han hävdade också att fler poliser dödas vid försök att bilägga familjetvister än vid någon annan typ av utryckning. ”När det gäller ett rån är man åtminstone förberedd”, sade en polis. ”Men när man kommer in i någons hem ..., då vet man aldrig vad som kan hända.”

Efter en omfattande undersökning rörande våld i hemmet kom ett amerikanskt forskarlag till slutsatsen att familjen — när man undantar militären i krigstid — är samhällets mest våldspräglade enhet.

Vad ligger bakom våldet i familjerna? Kommer det någonsin att upphöra? Är det någonsin berättigat? Nästa artikel tar upp dessa frågor.

[Infälld text på sidan 4]

”Våld mot kvinnor har fått epidemiska proportioner i det amerikanska samhället.” — En distriktsåklagare

[Infälld text på sidan 5]

”För barn är hemmet ofta den farligaste platsen.” — Sociology of Marriageand the Family

Våld i hemmet — Vad är orsaken?

”I stället för att vara en tillflykt från alla påfrestningar, problem och irrationella faktorer i världen utanför tycks familjen ofta fortplanta eller till och med förstora dessa problem.” — The Intimate Environment—Exploring Marriage and the Family.

VETENSKAPLIGA undersökningar rörande våld i familjen är en relativt ny företeelse. Det är inte förrän under de senaste decennierna som man gjort några mer omfattande undersökningar av det slaget. Även om forskningsresultaten inte alltid varit entydiga, har man ändå funnit vissa grundläggande faktorer som bidrar till våld i hemmet. Låt oss granska några av dessa.

Vilken roll spelar familjemedlemmarnas bakgrund?

Många forskare har kommit till följande slutsats: ”Ju mer våldspräglade de makar var som intervjuades, desto mer våldspräglade var också deras barn mot varandra och mot föräldrarna.”

Bara att bevittna våldshandlingar i familjen påverkar i hög grad unga människor. ”Att se sin mor bli misshandlad är för ett barn detsamma som att själv bli misshandlat”, förklarar terapeuten John Bradshaw. En ung pojke vid namn Ed avskydde att se hur hans far slog hans mor. Men trots att han kanske själv inte insåg det, bibringades han genom detta handlingssätt uppfattningen att män måste behärska kvinnor och därför måste skrämma, skada och förödmjuka dem. När Ed blev vuxen, använde han samma våldspräglade taktik mot sin egen hustru.

En del föräldrar är mycket noga med att se till att deras barn inte tittar på våldsfilmer på TV, vilket naturligtvis är bra. Men föräldrar borde vara ännu mera noga med att övervaka sitt eget beteende som rollförebilder för sina lättpåverkade barn.

Är stress en bidragande orsak?

Havandeskap, arbetslöshet, en förälders död, byte av bostad, sjukdom och ekonomiska problem skapar stress, liksom också många andra situationer. De flesta människor klarar av sådana stressituationer utan att tillgripa våld. För somliga kan emellertid stress vara upptakten till våldshandlingar, i synnerhet i kombination med andra faktorer. Att ta hand om en till åren kommen förälder — i synnerhet om föräldern är sjuk — har till exempel ofta lett till handgripligheter, då vårdnadshavaren varit nertyngd av andra familjeförpliktelser.

Att fostra barn ger också upphov till stress. Sannolikheten för att barnen skall utsättas för misshandel ökar därför ofta med familjens storlek. Barn kan också öka förekomsten av våldshandlingar makarna emellan, eftersom ”gräl om barnen är den vanligaste orsaken till att makar börjar slåss”, förklarar boken Behind Closed Doors (Bakom stängda dörrar).

En skev syn på könsrollerna

Dan Bajorek, som förestår en rådgivningsbyrå i Canada, framhåller att hustrumisshandlare har en felaktig syn på kvinnor: ”Vilken kultur de än kommer ifrån, har de uppfostrats att tro att män är nummer ett.” Hamish Sinclair, som är chef för ett rehabiliteringsprogram för hustrumisshandlare, förklarar att män uppfostras att tro att de är överlägsna kvinnor och att de har rättighet ”att straffa, tillrättavisa eller terrorisera dem”.

I många länder anses mannen ha rätt att behandla sin hustru som blott och bart ett föremål, som en av sina tillhörigheter. Hans herravälde och dominans över hustrun betraktas som ett mått på hans manlighet och värdighet. Hustrur blir ofta fruktansvärt illa slagna och på annat sätt misshandlade, och lagen gör inte mycket för att förhindra det, eftersom detta är den gängse inställningen i sådana länder. Mannen är överlägsen och kvinnan underlägsen; hon måste vara honom fullständigt undergiven, hur lumpen, våldsam, pervers eller självisk han än är.

CBS-reportern Morley Safer sade beträffande situationen i ett sydamerikanskt land: ”Ingenstans i Latinamerika är machokulten mer framträdande. ... Den genomsyrar hela samhället, även rättssalarna, där en man som försvarat sin heder kan slippa undan straff för mord, i synnerhet om offret är hans hustru eller älskarinna.” Han hävdade att ”ingen plats på jorden nedvärderar kvinnor” i den utsträckning som det sker i detta land. Men manschauvinism och nedvärdering av kvinnor är en utbredd företeelse. Den är inte begränsad till något visst land, hur svår situationen än kan vara där.

Minna Schulman, chef för ett organ som sysslar med juridiska frågor i samband med våldshandlingar i hemmet, konstaterade att våld är ett verktyg som män använder för att behålla herraväldet och visa sin makt och myndighet över en kvinna. Hon tillade: ”Vi ser våldshandlingar i hemmet som ett missbruk av makt och myndighet.”

Somliga hustrumisshandlare lider av dåligt självförtroende och framkallar samma egenskap hos sina offer. Om de lyckas med det, växer deras eget ego, och de känner ett mått av överlägsenhet och makt över en annan människa. De menar att de bevisar sin manlighet på detta sätt. Men gör de det? Eftersom de riktar sitt våld mot fysiskt svagare kvinnor, kan man då säga att det är ett bevis på styrka? Eller är det kanske i stället ett tecken på oförnuft och oresonlighet? Är det verkligen ”manligt” av en starkare man att klå upp en svagare och mer värnlös kvinna? En man med stark karaktär borde visa hänsyn och omtänksamhet mot svagare och mer värnlösa personer, inte utnyttja dem.

Ett annat bevis på hustrumisshandlarens oresonlighet är att han ofta anklagar sin hustru för att ha provocerat fram misshandeln. Han kanske antydningsvis eller rent ut säger sådana saker som: ”Du gjorde fel, det är därför jag slår dig.” Eller: ”Du hade inte middagen färdig i tid, så du får bara vad du förtjänar.” Enligt hans mening är det alltid hennes fel. Men inga tillkortakommanden från den andra partens sida kan någonsin rättfärdiga misshandel.

Vilken roll spelar alkohol?

Eftersom alkohol minskar behärskningsförmågan och ökar benägenheten att handla impulsivt, är det inte förvånande att somliga menar att alkoholförtäring kan utlösa våldshandlingar. Ofta kan en person hålla upprörda känslor i schack när han är nykter, men efter några drinkar blir han våldsam. Alkoholen har trubbat av hans sinnesförmögenheter och minskat hans förmåga att kontrollera sina känslor.

Andra hävdar emellertid att problemet snarare har sin rot i stress än i alkoholförtäringen som sådan. De menar att en person som använder alkohol för att klara av stressfyllda situationer är samma typ av person som kan använda våld i samma syfte. Detta innebär att den som dricker kan vara lika aggressiv när han är nykter som när han är berusad. Men hur det än förhåller sig med den saken, är alkoholförtäring definitivt inte befrämjande för självbehärskningen, utan snarare tvärtom.

Hur massmedierna påverkar människors handlingssätt

Somliga hävdar att såväl televisionen som filmindustrin uppmuntrar till en manschauvinistisk inställning och bibringar människor uppfattningen att våld är ett legitimt sätt att ta itu med konfliktsituationer och vrede. ”Jag blev fascinerad över mina egna intensiva reaktioner på filmen ’Rambo’”, erkänner en familjerådgivare. ”Som laglydig vuxen förfasar jag mig över Rambos massmord, medan barnet inom mig ivrigt uppmanar honom att fortsätta.”

Eftersom många barn tillbringar tusentals timmar framför TV-apparaten och bevittnar otaliga fall av våld, våldtäkt och förnedrande behandling av andra människor, i synnerhet kvinnor, är det knappast förvånande att många vänjer sig vid att agera ut den typen av asociala karaktärsdrag på andra. Och det är inte bara barnen som påverkas, utan även de vuxna.

Under de senaste åren har också frekvensen av oförblommerat våld, sexuell omoraliskhet och förödmjukande behandling av kvinnor ökat markant i filmer och TV-program. Detta gör naturligtvis att problemet med våld i hemmet ytterligare förvärras. Det finns ”ett tydligt ... samband mellan underhållningsvåld och aggressivt beteende”, som en grupp forskare uttryckte det.

Verkan av isolering

För många människor i våra dagar är livet ensamt och opersonligt. Jättelika snabbköp har ersatt den lilla vänliga kvartersbutiken. Saneringsprogram, ekonomiska problem och arbetslöshet tvingar människor att flytta till nya platser. Våld förekommer ofta i familjer som saknar ett starkt socialt kontaktnät.

James C. Coleman förklarar i sin bok Intimate Relationships, Marriage, and the Family vad han menar att orsaken till detta kan vara. Han hävdar att den sociala isoleringen begränsar möjligheten till meningsfulla samtal och gör det svårt för våldsverkare att se objektivt på sin situation och att söka hjälp hos en förtrogen vän. Att inte ha vänner och nära släktingar som kan fungera som en återhållande kraft gör det lättare för en person att agera ut sin själviskhet, eftersom hans felaktiga tänkesätt inte dagligen neutraliseras av andra i hans omgivning. Det är som det sägs i Ordspråken 18:1: ”Den som isolerar sig kommer att söka sin egen själviska längtan; mot all praktisk vishet kommer han att bryta ut.”

Hjälp för problemfamiljer

Vi har här dryftat bara en bråkdel av de förklaringar som framförts med avseende på våldshandlingar i hemmet. Det finns många andra faktorer som spelar in. Efter att ha identifierat några av orsakerna skall vi nu se om det finns några lösningar. Om det förekommer våldshandlingar i din familj, hur skall då detta mönster kunna brytas? Vilka råd ger Bibeln? Kommer problemet med våld i familjerna någonsin att upphöra? Artikeln på sidan 10 tar upp dessa frågor.

[Ruta/Bild på sidan 9]

Känslomässigt våld – ett slagsmål med ord

VID fysisk misshandel sker angreppet med knytnävarna; vid känslomässig misshandel sker det med ord. Den enda skillnaden är valet av vapen. Det är som det sägs i Ordspråken 12:18: ”Det finns de som talar obetänksamt såsom med svärdsstötar, men de visas tunga är en läkedom.”

Hur farlig är känslomässig misshandel, inbegripet sådana ”svärdsstötar”? Doktor Susan Forward skriver: ”Resultatet är detsamma [som vid fysisk misshandel]. Man blir precis lika rädd, man känner sig precis lika hjälplös, och det gör precis lika ont.”

Känslomässigt våld mot en äktenskapspartner: ”Äktenskapligt övervåld är inte alltid av fysiskt slag. En stor del, kanske rentav den största delen, är av verbal och känslomässig art”, sade en kvinna som i många år trakasserats av sin man. Den känslomässiga misshandeln kan inbegripa utskällningar, skrik, ständig kritik, förnedrande förolämpningar och hotelser om fysiskt våld.

Elaka kommentarer som är avsedda att förringa, förödmjuka eller skrämma kan göra stor skada. Liksom vattendroppar som faller på en sten kan kränkande antydningar till en början verka harmlösa. Men precis som stenen blir självaktningen snart urholkad. ”Om jag var tvungen att välja mellan fysisk och verbal misshandel, skulle jag absolut föredra stryk”, sade en kvinna. ”Man kan se märkena”, förklarade hon, ”så människor tycker åtminstone synd om en. Men att bli utsatt för verbal misshandel gör en nästan tokig. Såren syns inte. Ingen bryr sig om det.”

Känslomässigt våld mot barn: Sådan känslomässig misshandel kan inbegripa ständig kritik och förringande kommentarer om ett barns utseende, intelligens, förmågor eller värde som person. Sarkasm är särskilt nedbrytande. Barn tar ofta sarkastiska kommentarer bokstavligt och kan inte skilja mellan det som sägs på allvar och det som sägs ”på skämt”. Familjeterapeuten Sean Hogan-Downey förklarar: ”Barnet känner sig sårat, men alla andra skrattar, och det lär sig därför att inte lita på sina känslor.”

Det ligger därför en hel del i det som den skotske historikern och essäisten Thomas Carlyle en gång sade: ”Sarkasm är, som jag nu ser det, på det hela taget Djävulens språk, varför jag sedan länge så gott som helt tagit avstånd från densamma.”

Joy Byers, som är expert på frågor som rör barnmisshandel, säger: ”Fysisk misshandel kan döda ett barn, men man kan också döda ett barn andligen, och det är vad ett konstant mönster av negativa kommentarer från föräldrarnas sida kan leda till.” Som tidskriften FLEducator uttrycker det: ”I motsats till blåmärken, som lätt kan identifieras och så småningom förbleknar, förorsakar känslomässig misshandel osynliga förändringar i barnets sinne och personlighet som på ett bestående sätt förändrar dess verklighetsuppfattning och dess relationer till andra människor.”

[Bild på sidan 7]

Att ett barn bevittnar våld påverkar i hög grad dess beteende senare i livet

Ett slut på all misshandel

”För att kunna förhindra våld i hemmet och minska antalet våldshandlingar krävs stora strukturella förändringar i såväl samhället som familjen.” — Behind Closed Doors.

DET första mordet i människans historia inbegrep ett syskonpar. (1 Moseboken 4:8) Under de årtusenden som förflutit sedan dess har mänskliga familjer hemsökts av alla upptänkliga former av våld. Otaliga lösningar har föreslagits, men många har sina avigsidor.

Det är till exempel bara de missdådare som erkänner sitt problem som är möjliga att rehabilitera. En före detta hustrumisshandlare sade beklagande: ”För var och en av oss [som har blivit rehabiliterad] finns det tre kvar där ute som säger: ’Man måste hålla tanten i schack.’” Misshandlaren måste därför lära sig att förstå sin egen situation. Varför har han utvecklats till hustrumisshandlare? Om han får hjälp att rätta till sina egna fel, kan han så småningom övervinna problemet.

Men sociala hjälpprojekt är ofta underbemannade. Man beräknar till exempel att man i omkring 90 procent av alla fall av barnamord i Förenta staterna hade fått in anmälningar om skadliga hemförhållanden före dådet. Sociala och polisiära åtgärder har därför sina begränsningar. Det är något annat som är av avgörande betydelse.

”Den nya personligheten”

”Det som krävs är ingenting mindre än en omstrukturering av relationerna familjemedlemmarna emellan”, förklarar ett forskarlag. Våldshandlingar i hemmet är inte bara ett problem som har med nävrätt att göra; det är i första hand ett problem som rör sinnet. Det har att göra med hur familjemedlemmarna — äkta makar, barn, föräldrar, syskon — betraktar varandra. Att omstrukturera dessa relationer innebär att ta på sig det som Bibeln kallar ”den nya personligheten”. — Efesierna 4:22—24; Kolosserna 3:8—10.

Låt oss nu undersöka några bibliska principer som har med familjen att göra och som kan hjälpa oss att ta på oss den nya Kristuslika personlighet som kan bidra till bättre relationer familjemedlemmarna emellan. — Se Matteus 11:28—30.

Föräldrarnas syn på barnen: Föräldraskap inbegriper mer än att bara sätta ett barn till världen. Men tyvärr betraktar många människor i våra dagar sina barn som en börda och engagerar sig därför inte i föräldrarollen. Sådana föräldrar är potentiella misshandlare.

I Bibeln betecknas barn som ”en arvedel från Jehova” och ”en belöning”. (Psalm 127:3) Föräldrar är ansvariga inför Skaparen för sitt sätt att ta vård om denna arvedel. De som betraktar barn som en black om foten måste uppodla den nya personligheten i detta avseende.a

Realistiska förväntningar på barnen: En undersökning visade att många mödrar som misshandlar sina barn förväntar att barnen skall kunna skilja mellan rätt och orätt när de är ett år. En tredjedel av de tillfrågade trodde att barnen kunde göra detta vid sex månaders ålder.

Bibeln visar att alla människor föds ofullkomliga. (Psalm 51:5; Romarna 5:12) Den påstår inte att urskillningsförmåga är något som förvärvas vid födelsen. Den framhåller i stället att det är ”genom användning” som en persons uppfattningsförmågor blir ”övade till att skilja mellan rätt och orätt”. (Hebréerna 5:14) Bibeln talar också om ”de barnsliga dragen”, en pojkes ”dårskap” och ungdomsårens ”tomhet”. (1 Korinthierna 13:11; Ordspråken 22:15; Predikaren 11:10) Föräldrar måste inse dessa begränsningar och inte förvänta mer än vad som är rimligt i förhållande till barnets ålder och förmågor.

Tuktan av barnen: Det grekiska ord som i Bibeln översatts med ”tukta” har innebörden ”fostra”. Avsikten med tuktan är därför inte att förorsaka smärta, utan att öva och visa till rätta.b Bibeln ger uppmaningen: ”Lyssna till tuktan och bli visa.” (Ordspråken 8:33) Aposteln Paulus skrev också att man bör ”behärska sig” också under svåra förhållanden och tillrättavisa med ”långmodighet”. (2 Timoteus 2:24; 4:2) Detta utesluter vredesutbrott och överdriven stränghet.

Med tanke på dessa bibliska principer bör du fråga dig själv: Justerar min tuktan barnens tänkesätt, eller håller den dem bara i schack genom sin stränghet? Ingjuter min tuktan rätta principer eller bara fruktan?

Gränser för vuxnas beteende: En man förklarade att han helt enkelt hade ”tappat självbehärskningen” och slagit sin hustru. En terapeut frågade mannen om han någonsin hade knivhuggit sin hustru. ”Nej, det skulle jag aldrig göra!” svarade mannen. Mannen fick hjälp att inse att han faktiskt hade vissa gränser för sitt beteende, men problemet var att gränsdragningen var felaktigt gjord.

Var går gränsen för dig? Hejdar du dig innan en dispyt urartar till gräl och handgripligheter? Eller kokar du över och börjar skrika, skymfa, knuffas, kasta saker omkring dig eller slåss?

Den nya personligheten har mycket bestämda gränser, som inte ger utrymme för vare sig fysiskt eller känslomässigt våld. ”Låt inte något ruttet tal gå ut ur er mun”, sägs det i Efesierna 4:29. Vers 31 tillägger: ”Låt all illvillig bitterhet och häftighet och vrede och allt skrikande och skymfande skaffas bort ifrån er jämte all uselhet.” Det grekiska ordet för ”vrede” betecknar ”en impulsiv natur”. Intressant nog framhåller boken Toxic Parents (Giftiga föräldrar) att ett gemensamt drag hos många barnmisshandlare är deras ”skrämmande oförmåga att kontrollera sina impulser”. Den nya personligheten kräver att vi behärskar våra impulser, både i ord och i handling.

Den nya personlighetens krav gäller naturligtvis i lika hög grad hustrun som mannen. Hon bör sträva efter att inte provocera sin man, utan i stället samarbeta med honom och visa uppskattning av hans ansträngningar att sörja för familjen. Makarna bör inte heller kräva av varandra vad ingen av dem kan frambringa — fullkomlighet. I stället bör de båda tillämpa orden i 1 Petrus 4:8: ”Framför allt, ha intensiv kärlek till varandra, eftersom kärleken övertäcker en mängd synder.”

Respekt för de äldre: ”Visa respekt för gamla människor och ära dem”, sägs det i 3 Moseboken 19:32. (Today’s English Version) Detta kan vara en verklig utmaning, då en till åren kommen förälder är sjuk och kanske överdrivet krävande. I Första Timoteus 5:3, 4 sägs det att vi bör ”ära” och ge ”tillbörlig gottgörelse” åt våra föräldrar. Detta kan inbegripa ekonomiskt stöd såväl som respekt. Med tanke på allt som våra föräldrar gjorde för oss när vi var små hjälplösa barn bör vi visa dem liknande omtanke när de är i behov av sådan.

Bekämpa känslor av rivalitet mellan syskon: Innan Kains fientliga inställning ledde till att han mördade sin bror Abel, hade han fått rådet: ”Synden hukar vid din dörr. Den vill behärska dig, men du måste övervinna den.” (1 Moseboken 4:7, TEV) Man kan styra sina känslor. Lär er att ha tålamod med varandra och ”villigt ha fördrag med varandra eftersom ni älskar varandra”. — Efesierna 4:2, Phillips.

Vikten av att anförtro sig åt någon

Många offer för våld i hemmet lider i tysthet. Doktor John Wright ger emellertid rådet: ”Misshandlade kvinnor bör söka känslomässigt och fysiskt skydd hos en kompetent tredje part.” Samma sak gäller andra misshandlade familjemedlemmar.

Somliga våldsoffer har svårt att anförtro sig åt andra människor, eftersom tilliten inom den mest intima sociala enheten — familjen — bara har lett till besvikelse. Men som det sägs i Ordspråken 18:24: ”Det finns en vän som är mer trogen än en bror.” Att finna en sådan vän och lära sig att på ett taktfullt sätt anförtro sig åt denne är ett viktigt steg hänemot den behövliga hjälpen. Men misshandlaren behöver naturligtvis också hjälp.

Varje år blir hundratusentals människor Jehovas vittnen. Alla dessa antar utmaningen att ta på sig den nya personligheten. Bland dem finns före detta hustru- och barnmisshandlare. För att motverka varje tendens till ett återfall måste de ständigt låta Bibeln vara ”nyttig till undervisning, till tillrättavisning, till korrigering”. — 2 Timoteus 3:16.

För dessa nya vittnen är detta att ta på sig den nya personligheten en fortlöpande process, eftersom Kolosserna 3:10 (Hedegård) framhåller att den ”ständigt förnyas”. Det krävs således ständiga ansträngningar. Men lyckligtvis har Jehovas vittnen ett stort antal andliga ”bröder och systrar och mödrar och barn” som kan ge dem hjälp och stöd. — Markus 10:29, 30; se också Hebréerna 10:24, 25.

I alla Jehovas vittnens cirka 70.000 församlingar runt om i världen finns det också kärleksfulla tillsyningsmän, som är som ”ett skydd mot vinden och ett gömställe undan oväder”. Deras ”ögon och öron kommer att vara öppna för människornas behov”. (Jesaja 32:2, 3, TEV) Såväl nya som mer erfarna Jehovas vittnen har således en underbar reservoar av hjälp att tillgå i den kristna församlingen medan de strävar efter att ta på sig den nya personligheten.

Medkännande tillsyningsmän

När människor kommer till de kristna tillsyningsmännen i Jehovas vittnens församlingar för att få råd, har dessa tillsyningsmän fått lära sig att lyssna på alla utan partiskhet. De uppmuntras att visa var och en, i synnerhet personer som blivit utsatta för kränkande behandling, djup medkänsla och förståelse. — Kolosserna 3:12; 1 Thessalonikerna 5:14.

En hustru kan till exempel ha blivit brutalt misshandlad. Om samma misshandel hade tillfogats någon utanför familjekretsen, skulle misshandlaren i många länder ha kunnat hamna i fängelse. Offret bör därför behandlas med särskild omtänksamhet och vänlighet, liksom också personer som utsatts för andra typer av övervåld, till exempel sexuella övergrepp.

De som gjort sig skyldiga till brott mot Guds lagar måste också ställas till svars för sitt handlingssätt. På så sätt bevaras församlingen ren, andra oskyldiga personer skyddas, och, vilket är nog så viktigt, Guds ande kan flöda fritt. — 1 Korinthierna 5:1—7; Galaterna 5:9.

Guds syn på äktenskapet

När människor blir Jehovas vittnen förbinder de sig att följa de principer för kristet liv som finns i Guds ord. De lär sig att mannen är förordnad att vara familjens överhuvud och leda den i sann tillbedjan. (Efesierna 5:22) Men mannens ledarskap ger honom aldrig rätt att uppträda brutalt mot sin hustru, förkväva hennes personlighet eller ignorera hennes önskningar.

Guds ord visar tvärtom att män bör fortsätta att ”älska ... [sina] hustrur, alldeles som Kristus också älskade församlingen och gav ut sig för den. ... På detta sätt bör männen älska sina hustrur som sina egna kroppar. Den som älskar sin hustru älskar sig själv, ty ingen har någonsin hatat sitt eget kött, utan han när och vårdar det ömt.” (Efesierna 5:25, 28, 29) Ja, Guds ord säger uttryckligen att en man bör visa sin hustru ”ära”. — 1 Petrus 3:7; se också Romarna 12:3, 10; Filipperna 2:3, 4.

Ingen kristen man kan sanningsenligt påstå att han älskar sin hustru eller visar henne ära om han utsätter henne för fysisk eller känslomässig misshandel. Det skulle vara skrymteri, eftersom det sägs i Guds ord: ”Ni män, fortsätt att älska era hustrur, och var inte förbittrade på dem.” (Kolosserna 3:19) När Guds domar inom kort drabbar denna onda världsordning vid Harmageddon, kommer skrymtare att gå samma öde till mötes som de som motstår Guds styre. — Matteus 24:51.

En gudfruktig man skall således älska sin hustru som sin egen kropp. Skulle han misshandla sin egen kropp, slå sig själv i ansiktet eller rycka sig själv i håret? Skulle han nedvärdera sig själv med föraktfulla och sarkastiska uttalanden inför andra? En som betedde sig så skulle betraktas som mentalt obalanserad, minst sagt.

Om en kristen man misshandlar sin hustru, blir alla hans andra kristna gärningar värdelösa i Guds ögon. Tänk på att ”en våldsman” inte är kvalificerad för privilegier i den kristna församlingen. (1 Timoteus 3:3; 1 Korinthierna 13:1—3) En hustru som handlar på liknande sätt mot sin man överträder naturligtvis också Guds lag.

Galaterna 5:19—21 nämner ”fientligheter, osämja, ... yttringar av förbittring” bland de gärningar som fördöms av Gud och slår fast att ”de som ägnar sig åt sådana ting skall inte ärva Guds kungarike”. Att misshandla sin äktenskapspartner eller sina barn är således aldrig berättigat. Det är vanligtvis i strid med landets lag och är definitivt i strid med Guds lag.

Vakttornet, en tidskrift som utges av Jehovas vittnen, har publicerat skriftenliga råd i den här frågan och säger beträffande personer som menar sig vara kristna men som ändå misshandlar sina familjemedlemmar: ”Var och en som påstår sig vara kristen men gång på gång och utan sinnesändring hänger sig åt våldsamma vredesutbrott kan ... bli utesluten.” — 15 september 1975, sidan 431; jämför 2 Johannes, vers 9, 10.

Vad Guds lag tillåter

Gud kommer till sist att döma dem som överträder hans lagar. Men hur är det under tiden? Vilka möjligheter står enligt Bibeln till buds för kristna makar som har blivit utsatta för misshandel, om förövaren inte ändrar sig, utan fortsätter sin misshandel? Måste det oskyldiga offret fortsätta att äventyra sin fysiska, mentala och andliga hälsa och kanske rentav sitt liv?

I en artikel som tar upp problemet med våld i hemmet framhåller Vakttornet vad som är tillåtet enligt Guds ord. Det sägs där: ”Aposteln Paulus ger rådet ’att en hustru inte skall gå ifrån sin man; men om hon verkligen skulle gå ifrån honom, må hon då förbli ogift eller också försona sig igen med sin man; och en man skall inte lämna sin hustru’.” Det sägs vidare i artikeln: ”Men om misshandeln blir outhärdlig, eller om den troendes liv är i fara, kan han eller hon välja att ’gå ifrån’ sin partner. Strävan bör dock vara att med tiden ’försona sig igen’. (1 Korintierna 7:10—16) Att man lämnar sin äktenskapspartner ger emellertid inte i sig självt någon fullständig grund för skilsmässa och omgifte. En lagenlig skilsmässa kan dock ge ett visst mått av skydd mot vidare misshandel.” — 15 juli 1983, sidorna 18, 19; se även numret för 1 november 1988, sidorna 22, 23.

Vad en misshandlad hustru väljer att göra under dessa omständigheter är hennes ensak. ”Var och en skall nämligen bära sin egen ansvarsbörda.” (Galaterna 6:5) Ingen annan kan fatta ett sådant beslut åt henne. Ingen bör heller försöka övertala henne att återvända till en despotisk äkta man, där hennes hälsa, liv och andlighet är i fara. Detta måste vara hennes eget val, något hon gör av sin egen fria vilja och inte därför att andra försöker tvinga henne till det. — Se Filemon, vers 14.

Ett slut på all misshandel

Jehovas vittnen vet att våld i hemmet är ett av de många drag som enligt Bibeln skulle känneteckna dessa sista dagar, då många människor skulle vara ”kärlekslösa”, ”obehärskade” och ”våldsamma”. (2 Timoteus 3:2, 3, 1981) Gud lovar att han efter dessa sista dagar kommer att införa en fredlig ny värld, där människor ”verkligen [kommer] att bo i trygghet, utan att någon får dem att skälva”. — Hesekiel 34:28.

I denna underbara nya värld kommer all misshandel att höra det förgångna till. ”De saktmodiga, de kommer att besitta jorden, och de kommer helt visst att finna sin rika förnöjelse i överflödet av frid.” — Psalm 37:11.

Vi uppmuntrar dig att fortsätta att undersöka Bibelns löften om framtiden. Ja, redan nu kan du få stort gagn av att tillämpa Bibelns principer i din egen familj.

[Fotnoter]

[Bilder på sidan 10]

Bibelns principer är till god hjälp när det gäller att lösa problem i familjen

[Bild på sidan 13]

Den som blivit utsatt för misshandel behöver anförtro sig åt en mogen vän