Vad har hänt med inställningen till far- och morföräldrar?

FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I ITALIEN

”Jag hade aldrig trott att jag som farfar skulle kunna bli föremål för sådan kärlek och ömhet från mina barnbarns sida. De är en gåva — underbara, oskuldsfulla ambassadörer, som stärker kärlekens band.” — Ettore, farfar.

TROTS det som sägs här ovan är relationerna mellan far- och morföräldrar, föräldrar och barnbarn inte alltid så goda i våra dagar. I stället för att samarbeta kommer de tre generationerna ofta i konflikt med varandra. Vad blir resultatet? Växande ensamhet och otillfredsställelse bland de äldre: far- och morföräldrarna — de familjemedlemmar som ofta är de mest sårbara och isolerade och som övriga medlemmar av familjen kanske vänder sig till bara när de har ekonomiska problem. Hur är situationen i din familj? Visar de yngre uppskattning av de äldre?

Under de senaste årtiondena har stora sociala förändringar ägt rum i de flesta länder, förändringar som har påverkat familjen och relationerna inom den och lett till att den patriarkaliska familjetypen nära nog försvunnit. I Europa är det bara 2 procent av de äldre som bor tillsammans med sina barn. Samtidigt leder den ökade medellivslängden och det minskade antalet födslar till att antalet gamla blir allt större i förhållande till den övriga befolkningen, särskilt i i-länderna. Far- och morföräldrar utgör för närvarande 26 procent av Europas befolkning, och enligt en EU-undersökning kommer siffran definitivt att stiga. Japanerna är, enligt tidningen Asahi Evening News, ”stolta över sin sed att ta hand om de äldre”. Trots detta förekommer det allt oftare, framför allt i städerna, att man lämnar in far- och morföräldrar på sjukhus och vårdhem, även när det inte finns något egentligt behov av sådan vård. Också i Sydafrika, där de äldre av tradition har behandlats med stor respekt, har man tyvärr nu en tendens att försumma sina gamla, konstaterar tidningen The Cape Times. Artikeln poängterar att de yngre i familjen vill ”ha ut så mycket som möjligt av livet” och ”lurar sig själva att tro att när de lyckligt och väl har installerat mormor på ett vårdhem, då har de uppfyllt alla förpliktelser”.

Tidningen redogör för ett typiskt fall, då en äldre kvinna av sina tre barn placeras på ett välutrustat ålderdomshem — ”med löfte om understöd och regelbundna besök”. Men vad händer? ”I början får hon besök varje dag. Efter några veckor minskar besöken till tre gånger i veckan, och lite längre fram till en gång i veckan. Efter ett år får hon besök två eller tre gånger i månaden, senare fem eller sex gånger om året och slutligen knappast något besök alls.” Hur tillbringade denna mormor sina långa och ensamma dagar? Den hjärtslitande berättelsen förtäljer: ”I sitt rum har hon ett fönster med utsikt över ett träd, och hennes enda sällskap är de duvor och starar som slår sig ner där. Hon väntar på deras ankomst lika ivrigt som om de var nära släktingar.”

Till följd av att den sydafrikanska livsstilen blir mer och mer västinfluerad, vilket får många att söka arbete i städerna, händer nu samma sak bland landsbygdsbefolkningen. Andra orsaker till att de gamla i allt större utsträckning försummas är avsaknaden av sådana mänskliga egenskaper som bidrar till ett lyckligt samhälls- och familjeliv — till exempel godhet, respekt för andra människor, kärlek till familjen — och den förhärskande andan av själviskhet, stolthet, njutningslystnad och upproriskhet. Enligt Bibeln är detta moraliska förfall ett tecken på att vi lever i ”de sista dagarna”. (2 Timoteus 3:1—5) I stället för att uppskatta sina far- och morföräldrar som en källa till glädje och stabilitet betraktar barn och barnbarn dem ofta som ett hinder och en börda, något som inte passar in i ett modernt samhälle.a

Generationsklyftan blir alltmer uttalad i vår tid och förorsakar avsevärda spänningar, i synnerhet när far- och morföräldrar bor tillsammans med sina anhöriga. Men de äldres inflytande kan verkligen vara välgörande! Vilka är då några av de problem som förhindrar kärleksfulla relationer mellan far- och morföräldrar och deras barn och barnbarn? Och hur kan de äldre återfå den värdefulla roll som de tidigare spelade i familjekretsen?

[Fotnot]

Vilka är några av problemen?

Far- och morföräldrar, föräldrar och barnbarn — tre generationer som i fråga om ålder skils åt av bara några få decennier, men i fråga om uppfattningar och normer av en avgrund.

MÅNGA far- och morföräldrar upplevde andra världskrigets fasor och efterkrigstidens många problem. Deras barn var förmodligen unga på 1960-talet, med dess proteströrelser och ekonomiska uppsving. Deras barnbarn lever i en värld utan normer. Med dagens snabba förändringar när det gäller rollförebilder är det inte lätt för en generation att vidarebefordra sin egen erfarenhet till nästa. Det är något som saknas, något som kunde få människor av olika generationer att samarbeta och respektera varandra. Men vad skulle det kunna vara?

Välmenande far- och morföräldrar blandar sig ofta i sina gifta barns familjeangelägenheter och klagar över att föräldrarna tycks vara alltför stränga eller alltför släpphänta med barnbarnen. Å andra sidan finns det ett spanskt ordspråk som säger: ”Straff från far- och morföräldrar gör inte barnbarnen snälla” — eftersom de äldre har en benägenhet att vara eftergivna. De kanske ingriper därför att de vill hjälpa sina barn att undvika vissa misstag som de, tack vare sin erfarenhet, har lättare att urskilja. De kan emellertid ha svårt att på ett balanserat sätt omvärdera och tolka de förändrade relationerna till sina vuxna barn. Barnen i sin tur, som genom sitt giftermål har uppnått det oberoende som de så länge längtat efter, har ingen lust att finna sig i föräldrarnas inblandning. Nu, när de själva arbetar och försörjer sin familj, vill de inte acceptera något intrång i rätten att själva fatta beslut. Barnbarnen, som kanske tror att de redan kan och vet allting, ogillar regler och bestämmelser och tycker kanhända att far- och morföräldrarna är hopplöst gammalmodiga. I dagens moderna samhälle tycks de äldre ha mist sitt värde. Deras erfarenhet ignoreras mycket ofta.

När kommunikationerna bryter samman

En ogenomtränglig mur av bristande förståelse håller ibland far- och morföräldrar isolerade från den övriga familjen, även när de bor tillsammans med sina barn. Tyvärr inträffar detta just vid den tid då de, på grund av ålderdomens krämpor och bekymmer, är i särskilt stort behov av ömhet och kärlek. En person behöver inte vara ensam för att känna sig ensam. När kommunikationerna bryter samman, när respekt och tillgivenhet ersätts av nedlåtenhet eller irritation, erfar de äldre en djup känsla av främlingskap och besvikelse. De känner sig sårade i sitt innersta. Pedagogen Giacomo Dacquino skriver: ”Kärlek i familjekretsen, som någon nyligen liknade vid en gammal, omodern bilmodell, är fortfarande den bästa medicinen för äldre personer. Ett förstående ansiktsuttryck, ett vänligt leende, ett uppmuntrande ord eller en liten smekning hjälper mer än många mediciner.” — Libertà di invecchiare (Frihet att bli gammal).

Ditt exempel betyder mycket

De spänningar som blir följden av störda familjerelationer leder också till ständiga tvister generationerna emellan. En viss familjemedlem kan tycka att allt vad någon annan gör är fel. Men alla blir lidande i en sådan situation. Barnen ser hur deras föräldrar behandlar far- och morföräldrarna och hur dessa i sin tur reagerar. Även om de äldre kanske i de flesta fall lider i tysthet, hör och ser deras barnbarn vad som sker och lägger det på minnet. Det påverkar deras eget framtida beteendemönster. Som vuxna kommer de troligen att behandla sina föräldrar på ungefär samma sätt som dessa behandlade far- och morföräldrarna. Det går inte att komma ifrån den bibliska principen: ”Vadhelst en människa sår, detta skall hon också skörda.” — Galaterna 6:7.

Om barn ser sina föräldrar behandla de äldre på ett nedlåtande sätt — förlöjliga dem, bryskt avbryta dem eller till och med utnyttja dem — kan de i sin tur komma att behandla sina föräldrar på samma sätt när dessa blir gamla. Det räcker inte att ha ett inramat fotografi av far- och morföräldrarna på sideboardet — man måste också älska dem och respektera dem som människor. I sinom tid kan barnbarnen annars komma att handla på samma sätt. Det har sagts att misshandel av far- och morföräldrar är något som sprider sig mer och mer. I vissa europeiska länder finns det nu speciella telefonlinjer för äldre personer som blir illa behandlade, precis som det på somliga håll finns telefonjour för misshandlade barn.

Själviskhet, stolthet och bristande kärlek underblåser och förvärrar bristen på förståelse. Följden har blivit att allt fler försöker bli av med sina gamla föräldrar genom att placera dem på vårdhem och andra institutioner. Somliga skyr knappast några kostnader för att slippa omsorgen om de gamla och flyttar dem till hypermoderna servicehus eller till speciella byar för äldre, till exempel sådana som finns i Florida och Kalifornien. Dessa anläggningar är mycket välutrustade när det gäller affärer och nöjeslokaler, men det kan inte ersätta barnbarnens kramar eller ett leende och en smekning från en kär anförvant. Speciellt i semestertider är det många som letar efter ett ställe där de kan ”parkera” farfar och farmor. I Indien kan situationen ibland vara ännu värre, när far- och morföräldrar helt enkelt överges och lämnas att sköta sig själva.

Skilsmässor gör det ofta ännu svårare att ha goda relationer familjemedlemmarna emellan. I Storbritannien har bara var fjärde familj båda föräldrarna kvar i hushållet. Antalet skilsmässor ökar överallt i världen. I Förenta staterna inträffar nu över en miljon skilsmässor per år. Far- och morföräldrar kan därför plötsligt bli indragna i sina barns äktenskapskriser och de drastiska förändringar av relationerna till barnbarnen som ofta blir följden. Förutom det problematiska förhållandet till en före detta måg eller sonhustru kan det också bli problem med ”nya” barnbarn, om ”deras sons eller dotters nya partner har barn från ett tidigare äktenskap”, skriver den italienska tidningen Corriere Salute.

”En ljusglimt i livet”

Ett varmt och kärleksfullt förhållande generationerna emellan är emellertid till stor glädje för alla parter, vare sig far- och morföräldrarna bor tillsammans med familjen eller inte. ”Att kunna göra något för våra barn och barnbarn ger oss en ljusglimt i livet”, säger Ryoko, en farmor från Fukui i Japan. En undersökning som publicerades i Corriere Salute citerar en grupp amerikanska experter, som säger: ”När far- eller morföräldrar och barnbarn är lyckliga nog att åtnjuta ett innerligt och kärleksfullt förhållande till varandra, är detta mycket välgörande, inte bara för barnen, utan för hela familjen.”

Vad kan man då göra för att övervinna personliga meningsskiljaktigheter, generationsklyftor och den medfödda tendensen till själviskhet som utövar ett så negativt inflytande på familjerelationerna? Detta ämne tas upp i nästa artikel.

[Infälld text på sidan 6]

”Det värsta med att bli gammal är att ingen lyssnar till en.” — Den franske författaren Albert Camus

Att leva tillsammans i kärlek

Kära morfar och mormor!

Mår ni bra? Jag tror att jag håller på att bli förkyld.

Tack för att ni lekte med mig häromdagen. Ni tog med mig både till lekparken och till badet. Jag tyckte att det var jätteroligt.

Den 11 februari nästa år har vi vår skolkonsert. Försök att komma då, om ni kan.

Det är alltid så roligt när ni kommer, mormor och morfar.

Var rädda om er, så att ni kan vara friska och krya. Det blir snart kallt, så var försiktiga så att ni inte blir förkylda.

Jag längtar redan efter nästa gång ni skall komma och leka med mig. Var snälla och hälsa Yumi och Masaki från mig.

Mika (en japansk flicka)

HAR du någon gång fått ett liknande brev från ditt barnbarn? Om du har det, blev du säkert mycket glad. Sådana brev vittnar om ett fint och kärleksfullt förhållande generationerna emellan. Vad krävs då för att åstadkomma, bibehålla och stärka ett sådant förhållande? Och hur kan det bli till nytta för både föräldrar, barn och far- och morföräldrar?

Kärlek — ”ett fullkomligt föreningsband”

Roy och Jean, ett engelskt par som själva har barnbarn, säger: ”Det viktigaste är, enligt vår åsikt, att man erkänner principen om ledarskap och försöker leva tillsammans i kärlek.” Dessa två Jehovas vittnen vill särskilt citera Kolosserna 3:14, där den kristna kärleken beskrivs som ”ett fullkomligt föreningsband”. Kärlek skapar respekt, omtanke, tillgivenhet och sammanhållning i familjen. När pappa kommer hem från arbetet, rusar hela familjen emot honom för att hälsa honom välkommen. Om det finns kärlek i familjen, händer samma sak när far- eller morföräldrarna kommer. ”Farfar och farmor är här!” ropar barnen entusiastiskt. På kvällen slår sig hela familjen ner vid matbordet, och som sed är intar farfar hedersplatsen. Kan du se dig själv och dina närmaste i denna kärleksfulla familjescen? Kan du glädja dig åt sådana familjeförhållanden?

”Grått hår är en skönhetens krona”

Kärleksfull respekt för de äldre måste naturligtvis komma till uttryck också i vardagslivet, inte bara vid speciella tillfällen. Det är därför viktigt att inskärpa sådan hos barnen redan från späd ålder. Det är i familjekretsen som barn lär sig att älska släktingar och andra, när deras föräldrar föregår med gott exempel. Deras föredöme är oerhört viktigt, vilket många av dem som intervjuades i detta ämne påpekade. Macaiah, en familjefar från staden Benin i Nigeria, säger: ”Jag tror att mitt eget sätt att visa respekt för mina svärföräldrar också har hjälpt mina barn att vara ödmjuka och respektfulla. Jag kallar mina svärföräldrar för ’pappa’ och ’mamma’. Mina barn hör och ser att jag respekterar dem lika mycket som mina egna föräldrar.”

Om barnbarnen inte visar respekt för sina far- och morföräldrar, kan dessa bli upprörda, inte bara på grund av barnens tillkortakommanden, utan också därför att föräldrarna inte tillrättavisar dem. Demetrio, en morfar från Rom, säger: ”Jag ser hur mycket min dotter och måg älskar oss genom det sätt varpå de lär våra barnbarn att visa oss ära och respekt.” Ibland kan barnbarn behandla sina far- eller morföräldrar på ett överdrivet familjärt sätt, ungefär som om de var lekkamrater i samma ålder, eller också med en viss nedlåtenhet. Det är föräldrarnas ansvar att korrigera sådana tendenser. Paul, ett vittne från Nigeria, säger: ”För ungefär ett år sedan började mina barn se ner på min mor. När jag märkte detta, läste jag Ordspråken 16:31 för dem, där det sägs att ’grått hår är en skönhetens krona’, och jag påminde dem också om att farmor är min mor. Precis som de respekterar mig, bör de också visa respekt för henne. Vi studerade också tillsammans kapitel 10 i boken Din ungdom — hur du får ut det bästa av den,a som har rubriken ’Hur betraktar du dina föräldrar?’ Nu har de inte längre några problem med att respektera sin farmor.”

Fördelarna med att uppodla goda familjerelationer

Ömsesidig kärlek och tillgivenhet kan uppodlas även när familjemedlemmarna bor långt borta från varandra. Stephen, ett Jehovas vittne i Nigeria som har flera barnbarn, säger: ”Vi skriver brev till alla våra barnbarn. Det är en tidskrävande uppgift, men den har gett rik utdelning när det gäller att bygga upp och bevara nära relationer till barnbarnen.” Föräldrarnas ansträngningar är mycket viktiga i detta sammanhang. I andra fall kan man, i den mån man har möjlighet, hålla kontakt med varandra per telefon.

Giuseppe, ett Jehovas vittne från Bari i Italien som har 11 barnbarn, förklarar hur han går till väga för att uppodla en varm vänskap med sina närmaste: ”För närvarande bor tre av de sex familjer som utgör min ’klan’ långt härifrån. Men det är inget hinder för goda kontakter och uppmuntrande samvaro. Vi brukar träffas minst en gång om året, alla 24.”

När far- eller morföräldrarna bor för sig själva kan relationerna lätt bli opersonliga, om man inte håller regelbunden kontakt genom besök, telefonsamtal eller brev. Banden av tillgivenhet måste stärkas hela tiden. En del far- och morföräldrar som inte är så gamla eller som har god hälsa vill leva sitt eget liv så länge de fortfarande har energi och kan klara sig själva. Men om de helt isolerar sig från andra familjemedlemmar, kan de komma att finna att när deras behov av kärleksbetygelser blir större, kanske dessa låter vänta på sig.

Ett annat praktiskt förslag kommer från Michael, ett vittne i Nigeria: ”Jag tillämpar Jesu gyllene regel — att behandla andra på samma sätt som man själv vill bli behandlad. Mina barn älskar mig därför varmt och innerligt. Vi har lätt att kommunicera med varandra.” Han tillägger: ”Om några av mina barnbarn gör något som irriterar mig, talar jag med dem, om så är nödvändigt. Men om det är något jag kan överse med, brukar jag helt enkelt ignorera det.”

Små presenter och andra små vänliga gester från far- och morföräldrarnas sida har en positiv verkan. Vänliga, uppmuntrande ord — inte ständiga klagomål — gör familjelivet behagligt. Att man ägnar tid åt barnbarnen, lär dem roliga lekar och praktiska göromål, läser bibliska berättelser för dem eller berättar om roliga episoder som inträffat i familjen ger båda parter glada och bestående minnen. Sådana små men viktiga ting gör livet mer njutbart.

Värdet av ömsesidig respekt

”Far- och morföräldrar bör akta sig för att motarbeta eller konkurrera med föräldrarnas myndighet när det gäller fostran av barnen”, förklarar läkaren Gaspare Vella. ”Annars”, tillägger han, ”överskrider de sina befogenheter som far- eller morföräldrar och tar föräldrarnas plats.” Detta råd är helt i överensstämmelse med Bibeln, som säger att det är föräldrarna som har det främsta ansvaret för barnens fostran. — Ordspråken 6:20; Kolosserna 3:20.

På grund av sin livserfarenhet har far- och morföräldrar lätt att ge sina barn goda råd. De måste emellertid vara försiktiga med att ge dem oönskade eller ovälkomna råd. Roy och Jean förklarar: ”Det är viktigt att inse att det är föräldrarna som har det huvudsakliga ansvaret för att fostra och tukta sina barn. Ibland tycker man kanske att de är lite för stränga och i andra fall att de inte är stränga nog. Man måste därför betvinga lusten att lägga sig i.” Två andra Jehovas vittnen i Storbritannien, Michael och Sheena, instämmer: ”Om barnen ber oss om råd, ger vi dem det, men vi förväntar inte att de alltid skall följa dem, och inte heller blir vi upprörda om de inte gör det.” Far- och morföräldrar bör lita på sina vuxna söner och döttrar. En sådan tillit förbättrar relationerna de tre generationerna emellan.

Vivian och Jane, som bor tillsammans med sin son och sonhustru i södra England, strävar efter att alltid understödja den tuktan och tillrättavisning som deras barnbarn får av sina föräldrar. De säger: ”Vi försöker inte tvinga på dem våra egna uppfattningar, ifall vi kanske ser lite annorlunda på saken. Eftersom barnen vet att vi alltid stöder mammas och pappas beslut, försöker de aldrig ’spela ut’ oss mot varandra.” Även när föräldrarna inte är hemma, bör far- och morföräldrar vara försiktiga med att tukta sina barnbarn. Harold från Storbritannien säger: ”All tuktan som en far- eller morförälder anser vara nödvändig bör på förhand ha diskuterats med föräldrarna.” Han tillägger att en vänlig men bestämd påminnelse om vad föräldrarna anser om saken vanligtvis är allt som behövs.

När Christopher, ett vittne från Nigeria, lägger märke till något tillkortakommande från sina vuxna barns sida, undviker han att tala om det när barnbarnen är närvarande. ”De råd som kan behövas ger jag när jag är ensam med föräldrarna”, förklarar han. Föräldrarna bör i sin tur göra vad de kan för att se till att de äldres ställning respekteras. ”Det är mycket viktigt”, förklarar Carlo, en trebarnsfar som bor i Rom, ”att aldrig kritisera far- och morföräldrar eller andra familjemedlemmar i barnens närvaro.” Hiroko, en mamma i Japan, säger: ”När det uppstår något problem som har med mina svärföräldrar att göra, diskuterar jag det först med min man.”

De äldres roll som undervisare

Varje familj har sin historia och sina erfarenheter och sedvänjor som skiljer den från alla andra. Far- och morföräldrarna är i regel de som utgör länken mellan nuet och det förflutna. Ett afrikanskt talesätt lyder: ”Varje gammal människa som dör är ett bibliotek som brinner upp.” Ja, den äldre generationen kan förmedla hågkomster av släktingar och viktiga händelser och vidarebefordra normer som ofta förenar familjen genom att ge den en fast moralisk grund. En expert, som dock inte tar hänsyn till den vägledning som Bibeln ger i moraliska frågor, förklarar: ”Om unga människor inte vet något om familjens historia, växer de upp utan den grundval som gångna generationers erfarenhet skänker, utan normer, osäkra och otrygga.” — Gaetano Barletta, Nonni e nipoti (Far- och morföräldrar och barnbarn).

Barn tycker om att höra de äldre berätta om hur det var när mamma och pappa och andra släktingar var unga. Att titta i ett fotoalbum tillsammans kan vara mycket roligt och lärorikt. Vilken värme och närhet känner inte barnen när far- eller morföräldrarna berättar om de händelser som skildras på fotografierna.

Reg och Molly, två Jehovas vittnen från Storbritannien som har barnbarn, säger: ”Det har verkligen varit en glädje för oss att få umgås med våra barnbarn och göra saker och ting tillsammans med dem — utan att inkräkta på det nära förhållande som de har till sin mamma och pappa — besvara deras många frågor, leka tillsammans, läsa tillsammans, lära dem att skriva, höra dem läsa, följa deras skolarbete med kärleksfullt intresse.”

Ett stort fel som många föräldrar och far- och morföräldrar begår är att bara bekymra sig om sina barns och barnbarns fysiska välbefinnande. Reg och Molly säger emellertid: ”Det bästa arv vi kan ge våra barn och barnbarn är att se till att de får växa upp i Guds ords sanna lära.” — 5 Moseboken 4:9; 32:7; Psalm 48:13; 78:3, 4, 6.

Att handla i överensstämmelse med Guds ords läror

Guds ord, Bibeln, ”utvecklar kraft” i människors liv. Den kan hjälpa dem att styra eller utplåna egenskaper som vållar söndring, såsom själviskhet och stolthet. (Hebréerna 4:12) De som tillämpar dess läror i det dagliga livet kan därför glädja sig åt ett familjeliv som präglas av frid och endräkt. Ett av de många skriftställen som kan hjälpa de tre generationerna att undanröja de klyftor som kan finnas dem emellan är Filipperna 2:2—4, som uppmanar alla familjemedlemmar att lägga i dagen kärlek och anspråkslöshet i sinnet, att bevara endräkten och att inte bara hålla ”ett öga ... [på sina] egna angelägenheter, utan också med personligt intresse på de andras”.

De som är angelägna om att handla i överensstämmelse med Guds ords lära tar, vare sig de är unga eller äldre, mycket allvarligt på uppmaningen att ”fortsätta att ge tillbörlig gottgörelse åt sina föräldrar och deras föräldrar” — i materiellt, känslomässigt och andligt avseende. (1 Timoteus 5:4) Med hälsosam fruktan för Jehova visar de djup respekt för sina far- och morföräldrar och tänker på den förmaning som han ger i sitt ord: ”För grått hår skall du resa dig, och du skall visa hänsyn för en gammal mans person, och du skall känna fruktan för din Gud.” (3 Moseboken 19:32) De äldre, i sin tur, visar sin godhjärtenhet genom att verka för sina avkomlingars bästa. Som Bibeln uttrycker det: ”Den gode kommer att lämna arv åt söners söner.” — Ordspråken 13:22.

Far- och morföräldrar, föräldrar och barnbarn kan, vare sig de bor tillsammans eller inte, glädja sig åt varma relationer, grundade på kärlek och respekt, precis som det sägs i Ordspråken 17:6: ”Gamla mäns krona är sonsönerna, och söners skönhet är deras fäder.”

[Fotnot]

[Bild på sidan 8]

Att familjen samlas kan bidra till sammanhållningen i familjen

[Bild på sidan 9]

Dina far- och morföräldrar blir glada när du skriver till dem

[Bild på sidan 10]

Att titta i ett familjealbum tillsammans med barnbarnen kan vara en berikande upplevelse