Hur man får en rätt avvägning mellan sina plikter som äkta man och äldste

”Tillsyningsmannen skall ... vara ... en enda hustrus man.”  — 1 TIMOTEUS 3:2.

1, 2. Varför är inte prästerligt celibat ett bibelenligt krav?

UNDER det första århundradet var trogna kristna intresserade av att få en rätt avvägning mellan sina olika plikter. Menade aposteln Paulus, när han sade att en kristen som förblir ogift ”kommer att göra bättre”, att en sådan man skulle vara bättre lämpad att tjäna som tillsyningsman i den kristna församlingen? Gjorde han i själva verket det till ett krav att vara ogift för att bli äldste? (1 Korinthierna 7:38) Celibat är ett krav för katolska präster. Men är kravet på prästerligt celibat bibelenligt? Ortodoxa kyrkor tillåter sina församlingspräster, men däremot inte sina biskopar, att vara gifta. Är detta i enlighet med Bibeln?

² Många av Kristi 12 apostlar, vilka utgjorde grundvalen till den kristna församlingen, var gifta. (Matteus 8:14, 15; Efesierna 2:20) Paulus skrev: ”Har vi inte rättighet att föra med oss en syster som hustru, såsom också de övriga apostlarna och Herrens bröder och Kefas [Petrus]?” (1 Korinthierna 9:5) Uppslagsverket New Catholic Encyclopedia medger att ”lagen om celibat är av kyrkligt ursprung” och att ”Nya testamentets tjänare inte var tvungna att leva i celibat”. Jehovas vittnen följer mönstret i Bibeln och inte någon kyrklig lag. — 1 Timoteus 4:1–3.

Det går att förena att vara äldste och att vara gift

3. Vad i Bibeln visar att kristna tillsyningsmän kan vara gifta?

³ I stället för att kräva att de män som förordnades som tillsyningsmän skulle vara ogifta skrev Paulus till Titus: ”Av detta skäl lämnade jag dig kvar på Kreta: för att du skulle kunna rätta till de ting som var bristfälligt ordnade och skulle kunna tillsätta äldre män [grekiska: pre·sbỵ·te·ros] i stad efter stad, såsom jag gav dig anvisning om; om det finns någon som är fri från anklagelse, en enda hustrus man, som har troende barn, vilka inte är beskyllda för utsvävningar eller är oregerliga. En tillsyningsman [grekiska: e·pị·sko·pos — därav ordet ”biskop”] måste nämligen såsom Guds förvaltare vara fri från anklagelse.” — Titus 1:5–7.

4. a) Hur vet vi att äktenskap inte är ett krav för kristna tillsyningsmän? b) Vilken fördel har en ogift broder som är äldste?

⁴ Äktenskap är å andra sidan inte något krav för att bli äldste. Jesus förblev ogift. (Efesierna 1:22) Paulus var en framträdande tillsyningsman inom den kristna församlingen under det första århundradet och var då ogift. (1 Korinthierna 7:7–9) I våra dagar tjänar många ogifta kristna som äldste. Deras ogifta tillstånd ger dem antagligen mer tid till att fullgöra sina plikter som tillsyningsmän.

Den gifte mannen är delad

5. Vad bör gifta bröder, enligt Bibeln, erkänna?

⁵ Om en kristen man gifter sig, bör han inse att han tar på sig nya förpliktelser, som kommer att göra anspråk på hans tid och uppmärksamhet. Bibeln förklarar: ”Den ogifte mannen bekymrar sig om det som hör Herren till, hur han skall vinna Herrens godkännande. Men den gifte mannen bekymrar sig om det som hör världen till, hur han skall vinna sin hustrus godkännande, och han är delad.” (1 Korinthierna 7:32–34) Delad — i vilken bemärkelse?

6, 7. a) Bland annat hur är en gift man ”delad”? b) Vilket råd ger Paulus gifta kristna? c) Hur skulle detta kunna påverka det beslut en man fattar, om han erbjuds ett arbetsuppdrag?

⁶ För det första avsäger sig en gift man myndigheten över sin egen kropp. Detta gjorde Paulus helt klart, när han skrev: ”Hustrun har inte myndighet över sin egen kropp, utan det har hennes man; likaså har inte heller mannen myndighet över sin egen kropp, utan det har hans hustru.” (1 Korinthierna 7:4) Några, som funderar på att gifta sig, kanske menar att detta inte är något större bekymmer i deras fall, eftersom sex inte kommer att vara så viktigt i deras äktenskap. Då det ju är ett kristet krav att vara kysk före äktenskapet, kan en kristen faktiskt inte före giftermålet veta hur stora sexuella behov hans eller hennes blivande äktenskapspartner har.

⁷ Paulus visar att även ett par som ”fäster ... sinnet ... vid det som hör anden till” måste ta hänsyn till varandras sexuella behov. Han gav de kristna i Korinth följande råd: ”Må mannen ge sin hustru det som tillkommer henne; men må också hustrun göra detsamma mot sin man. Beröva inte varandra detta, utom efter inbördes samtycke för en fastställd tid, för att ni skall kunna ägna tid åt bön och kunna komma tillsammans igen, så att Satan inte kan fortsätta att fresta er på grund av er oförmåga att lägga band på er.” (Romarna 8:5; 1 Korinthierna 7:3, 5) Det har tyvärr förekommit fall av äktenskapsbrott, när man inte har följt detta råd. Därför bör en gift man noga överväga saken, innan han accepterar ett arbetsuppdrag som under en längre tid skulle komma att skilja honom från hans hustru. Han har inte längre samma handlingsfrihet som han hade när han var ogift.

8, 9. a) Vad menade Paulus, när han sade att gifta kristna ”bekymrar sig om det som hör världen till”? b) Vad bör gifta kristna vara angelägna att göra?

⁸ Hur kan man säga att gifta kristna män, bland dem äldste, ”bekymrar sig om det som hör världen [kọ·smos] till”? (1 Korinthierna 7:33) Det är uppenbart att Paulus inte talade om de usla tingen i världen, vilka alla sanna kristna skall sky. (2 Petrus 1:4; 2:18–20; 1 Johannes 2:15–17) Guds ord undervisar oss om ”att säga nej till ogudaktigheten och de världsliga [ko·smi·kọs] begären och att mitt i den nuvarande tingens ordning föra ett liv präglat av sundhet i sinnet och rättfärdighet och gudaktig hängivenhet”. — Titus 2:12.

⁹ En gift kristen bekymrar sig därför ”om det som hör världen till” genom att han eller hon med rätta bekymrar sig om de jordiska ting som är en del av ett normalt äktenskapligt liv. Detta inbegriper sådant som bostad, mat, kläder och rekreation, för att inte tala om alla de bekymmer som uppstår, om man har barn. Men om ett äktenskap, också ett barnlöst sådant, skall fungera, måste både mannen och hustrun vara angelägna om att ”vinna” sin äktenskapspartners ”godkännande”. Detta är av särskilt intresse för kristna äldste, när de söker få en rätt avvägning mellan sina plikter.

Bra äkta män och bra äldste

10. Vad bör en kristen broders medbröder i församlingen och människor utanför församlingen kunna se, om han skall vara kvalificerad som äldste?

¹⁰ En kristen man måste inte vara gift för att bli äldste, men om han är gift bör han, innan han rekommenderas till att förordnas som äldste, verkligen ha visat att han vinnlägger sig om att vara en bra och kärleksfull äkta man, som på rätt sätt tar ledningen i familjen. (Efesierna 5:23–25, 28–31) Paulus skrev: ”Om någon traktar efter en tjänst som tillsyningsman, är det ett utmärkt arbete han önskar sig. Tillsyningsmannen skall därför vara oförvitlig, en enda hustrus man.” (1 Timoteus 3:1, 2) Oavsett om en äldstes hustru är en medkristen eller inte, bör det vara uppenbart att han gör sitt bästa för att vara en bra äkta man. Ja, även människor utanför församlingen bör kunna se att han tar god hand om sin hustru och sköter sina övriga plikter. Paulus tillade: ”Han [skall] också ha utmärkt vitsord från utomstående, för att han inte skall råka ut för kritik och en Djävulens snara.” — 1 Timoteus 3:7.

11. Vad antyder uttrycket ”en enda hustrus man”, och vilken försiktighetsåtgärd bör en äldste därför vidta?

¹¹ Uttrycket ”en enda hustrus man” utesluter naturligtvis polygami, men det antyder också äktenskaplig trohet. (Hebréerna 13:4) Äldste måste vara försiktiga, i synnerhet när de hjälper systrar i församlingen. Om de besöker en syster som behöver råd och tröst, bör de undvika att vara ensamma. De gör väl i att ha med sig en annan äldste eller en biträdande tjänare eller också, om det bara gäller att göra ett uppmuntrande besök, sin hustru. — 1 Timoteus 5:1, 2.

12. Vilken beskrivning bör hustrur till äldste och biträdande tjänare vinnlägga sig om att motsvara?

¹² När aposteln Paulus räknade upp kraven för äldste och biträdande tjänare, gav han för övrigt också råd till hustrurna till dem som tas under övervägande för sådana privilegier. Han skrev: ”Kvinnor skall likaså vara allvarliga, inte baktalerskor, måttliga i sina vanor, trogna i allt.” (1 Timoteus 3:11) En kristen man kan göra mycket för att hjälpa sin hustru att motsvara den beskrivningen.

En mans plikter mot sin hustru enligt Bibeln

13, 14. Varför bör en äldste stanna kvar hos sin hustru och vara en bra äkta man, även om hon inte är ett medvittne?

¹³ Detta råd till hustrur till äldste eller biträdande tjänare förutsätter naturligtvis att sådana hustrur själva är överlämnade kristna. Så är vanligtvis också fallet, eftersom en kristen skall gifta sig bara ”i Herren”. (1 Korinthierna 7:39) Men hur är det då om en broder redan var gift med en icke troende, när han överlämnade sig åt Jehova, eller om hans hustru har lämnat sanningen utan att det beror på honom?

¹⁴ Detta skulle inte i sig självt hindra honom från att vara äldste. Och det skulle inte heller rättfärdiga att han separerar från sin hustru bara därför att hon inte delar hans tro. Paulus gav rådet: ”Är du bunden vid en hustru? Sluta upp med att söka bli fri.” (1 Korinthierna 7:27) Han förklarade vidare: ”Om någon broder har en icke troende hustru och hon likväl är med på att bo tillsammans med honom, må han då inte lämna henne. Men om den icke troende bereder sig att gå, låt honom då gå; en broder eller en syster är inte slavbunden under sådana omständigheter, utan Gud har kallat er till frid. För hur vet du, hustru, om du inte skall rädda din man? Eller hur vet du, man, om du inte skall rädda din hustru?” (1 Korinthierna 7:12, 15, 16) En äldste bör vara en bra äkta man, även om hans hustru inte är ett vittne.

15. Vilket råd ger aposteln Petrus kristna äkta män, och vad skulle kunna bli följden, om en äldste visar sig vara försumlig som äkta man?

¹⁵ En kristen äldste bör inse att hans hustru, oavsett om hon är en medtroende eller ej, behöver hans kärleksfulla uppmärksamhet. Aposteln Petrus skrev: ”Ni män skall på samma sätt fortsätta att leva tillsammans med dem [era hustrur] enligt kunskap, i det ni visar dem ära som ett svagare kärl, det kvinnliga, då ni ju också är arvingar med dem till livets oförtjänta ynnest, för att era böner inte skall förhindras.” (1 Petrus 3:7) En äkta man som avsiktligt underlåter att sörja för sin hustrus behov äventyrar sitt eget förhållande till Jehova, och hans tillträde till Jehova skulle kunna spärras som ”med en molnmassa, för att bön inte må gå igenom”. (Klagovisorna 3:44) Detta skulle kunna leda till att han blev diskvalificerad att tjäna som kristen tillsyningsman.

16. Vad är poängen i det Paulus säger, och vad bör äldste anse om detta?

¹⁶ I sin argumentering lägger Paulus, som vi har sett, tonvikten på att när en man gifter sig avsäger han sig ett mått av den frihet han hade som ogift och som tillät honom att ”ständigt stå till tjänst för Herren utan att låta sig distraheras”. (1 Korinthierna 7:35) Rapporter visar att vissa gifta äldste inte alltid har varit balanserade i sitt resonemang med Paulus’ inspirerade ord som grundval. I sin önskan att göra det som de menar att goda äldste bör göra, kan de försumma några av sina plikter som äkta man. Somliga kanske tycker att det är svårt att tacka nej till ett privilegium i församlingen, även om det helt klart skulle bli till andligt men för deras hustrur om de tackade ja. De tycker om de privilegier som följer med äktenskapet, men är de villiga att fullgöra de plikter som följer med det?

17. Vad har hänt med vissa hustrur, och hur skulle detta ha kunnat undvikas?

¹⁷ Det är helt visst berömvärt att en äldste är nitisk. Men är en kristen balanserad, om han, när han fullgör sina plikter i församlingen, inte bryr sig om de förpliktelser som Bibeln visar att han har mot sin hustru? En balanserad äldste önskar stödja medlemmarna i församlingen, men han bryr sig också om sin hustrus andlighet. Somliga hustrur till äldste har blivit andligen svaga, och några har lidit andligt ”skeppsbrott”. (1 Timoteus 1:19) Även om en hustru själv är ansvarig att arbeta på sin räddning, skulle de andliga problemen i vissa fall ha kunnat undvikas, om äldstebrodern hade närt och ”ömt” vårdat sin hustru, ”alldeles som Kristus också gör med församlingen”. (Efesierna 5:28, 29) Äldste måste förvisso ge akt på sig själva och på hela hjorden. (Apostlagärningarna 20:28) Och om de är gifta, inbegriper detta deras hustrur.

”Vedermöda i köttet”

18. Vad är några sidor av den ”vedermöda” som gifta kristna upplever, och hur skulle detta kunna påverka en äldstes verksamhet?

¹⁸ Aposteln Paulus skrev också: ”Om en jungfrulig människa skulle gifta sig, skulle en sådan inte begå någon synd. Men de som gör det kommer att ha vedermöda i köttet. Men jag söker skona er.” (1 Korinthierna 7:28) Paulus önskade skona dem som kunde följa hans exempel och vara ogifta från de bekymmer som ofrånkomligen följer med äktenskapet. Dessa bekymmer kan, även för barnlösa par, inbegripa hälsoproblem eller ekonomiska svårigheter och därtill skriftenliga förpliktelser mot någon av makarnas föräldrar. (1 Timoteus 5:4, 8) En äldste måste på ett exemplariskt sätt ta itu med dessa förpliktelser, och detta kan ibland påverka det han kan göra som kristen tillsyningsman. Flertalet äldste fullgör lyckligtvis sina plikter både i familjen och i församlingen på ett berömvärt sätt.

19. Vad menade Paulus när han sade: ”Må de som har hustrur vara som om de inte hade någon”?

¹⁹ Paulus tillade: ”Den tid som återstår är förkortad. Hädanefter må de som har hustrur vara som om de inte hade någon.” (1 Korinthierna 7:29) Med tanke på det Paulus redan hade skrivit i detta kapitel till korinthierna, är det uppenbart att han inte menade att gifta kristna män på något sätt skulle försumma sina hustrur. (1 Korinthierna 7:2, 3, 33) Han visade vad han menade, när han skrev: ”[Må] de som gör bruk av världen ... [vara] såsom de som inte gör fullt bruk av den; ty den här världens skådeplats håller på att förändras.” (1 Korinthierna 7:31) Och detta gäller nu i högre grad än på aposteln Paulus’ eller aposteln Johannes’ tid, eftersom ”världen [håller] på att försvinna”. (1 Johannes 2:15–17) Därför får gifta kristna, som inser att de för att följa Kristus måste göra vissa uppoffringar, inte helt gå upp i äktenskapets glädjeämnen och privilegier. — 1 Korinthierna 7:5.

Självuppoffrande hustrur

20, 21. a) Vilka uppoffringar är många kristna hustrur villiga att göra? b) Vad kan en hustru med rätta förvänta av sin man, även om han är äldste?

²⁰ Precis som äldste gör uppoffringar för att vara till hjälp för andra, har hustrurna till många äldste också försökt att få en rätt avvägning mellan sina plikter i äktenskapet och viktiga intressen som gäller Guds kungarike. Tusentals kristna kvinnor är glada över att kunna samarbeta, så att deras män kan utföra sina plikter som tillsyningsmän. Jehova älskar dem för detta, och han välsignar den fina ande de lägger i dagen. (Filemon, vers 25) Paulus’ balanserade råd visar dock att hustrur till tillsyningsmän med rätta kan förvänta ett rimligt mått av tid och uppmärksamhet från sina män. Gifta äldste är enligt Bibeln skyldiga att ägna tillräckligt med tid åt sina hustrur för att få en rätt avvägning mellan sina plikter som äkta män och som tillsyningsmän.

²¹ Men hur är det då om en kristen äldste inte bara är gift, utan också har barn? Detta ökar hans skyldigheter och innebär att han har ytterligare ett område att öva tillsyn över, som vi skall se i följande artikel.

Far och äldste — Hur man fullgör båda uppgifterna

”Om någon inte vet hur han skall presidera i sitt eget hushåll, hur kan han då ta hand om Guds församling?” — 1 TIMOTEUS 3:5.

1, 2. a) Hur kunde ogifta tillsyningsmän och gifta tillsyningsmän utan barn betjäna sina bröder under det första århundradet? b) Hur är Aquila och Priscilla ett exempel för många gifta par i våra dagar?

I DEN första kristna församlingen kunde tillsyningsmännen vara ogifta män, gifta män utan barn eller gifta män med barn. Somliga av de kristna kunde säkert följa aposteln Paulus’ råd i det första brevet till korinthierna, kapitel 7, och förbli ogifta. Jesus hade förklarat: ”Det finns eunucker som själva har gjort sig till eunucker för himlarnas kungarikes skull.” (Matteus 19:12) Genom att sådana män, i likhet med Paulus och kanske också några av hans reskamrater, var ogifta skulle de vara fria att resa omkring för att hjälpa sina bröder.

² Bibeln säger inte om Barnabas, Markus, Silas, Lukas, Timoteus och Titus var ogifta. Och om de var gifta, var de av allt att döma tillräckligt fria från familjeförpliktelser för att kunna färdas vida omkring på olika uppdrag. (Apostlagärningarna 13:2; 15:39–41; 2 Korinthierna 8:16, 17; 2 Timoteus 4:9–11; Titus 1:5) De skulle, likt Petrus och ”de övriga apostlarna”, vilka av allt att döma tog med sig sina hustrur när de färdades från plats till plats, kunnat ha sällskap av sina hustrur. (1 Korinthierna 9:5) Aquila och Priscilla är ett exempel på ett gift par som var villiga att flytta på sig och följa med Paulus från Korinth till Efesos och att därefter flytta till Rom och tillbaka igen till Efesos. Bibeln säger inte om de hade några barn. På grund av deras hängivna tjänst för sina bröder var ”alla församlingarna bland nationerna” tacksamma mot dem. (Romarna 16:3–5; Apostlagärningarna 18:2, 18; 2 Timoteus 4:19) Det finns utan tvivel många gifta par i våra dagar vilka, likt Aquila och Priscilla, skulle kunna betjäna andra församlingar kanske genom att flytta dit där behovet är större.

Familjefar och äldste

3. Vad talar för att många äldste under det första århundradet var gifta män med familj?

³ Det verkar som om flertalet kristna äldste under det första århundradet v.t. var gifta män med barn. Bland de kvalifikationer som Paulus nämnde för en kristen man, som traktade ”efter en tjänst som tillsyningsman”, var att en sådan man bör vara ”en man som presiderar i sitt eget hushåll på utmärkt sätt och har barn som är honom undergivna med allt allvar”. — 1 Timoteus 3:1, 4.

4. Vad krävdes av gifta äldste med barn?

⁴ En tillsyningsman var, som vi har sett, inte tvungen att ha barn eller att ens vara gift. Men om en kristen var gift, måste han, för att vara kvalificerad som äldste eller biträdande tjänare, kärleksfullt och på rätt sätt utöva ledarskap över sin hustru och visa att han på rätt sätt kunde hålla sina barn undergivna. (1 Korinthierna 11:3; 1 Timoteus 3:12, 13) Om en broder brast allvarligt i fråga om att ta hand om sitt hushåll, skulle det diskvalificera honom för speciella privilegier i församlingen. Varför det? Paulus förklarar: ”Om någon inte vet hur han skall presidera i sitt eget hushåll, hur kan han då ta hand om Guds församling?” (1 Timoteus 3:5) Om hans egen familj inte ville underordna sig hans tillsyn, hur skulle då andra reagera?

”Har troende barn”

5, 6. a) Vilket krav när det gäller barn nämnde Paulus för Titus? b) Vad förväntas av äldste som har barn?

⁵ Bland de krav som Paulus ställde upp, när han gav Titus anvisningar om att förordna tillsyningsmän i församlingarna på Kreta, var följande: ”Om det finns någon som är fri från anklagelse, en enda hustrus man, som har troende barn, vilka inte är beskyllda för utsvävningar eller är oregerliga. En tillsyningsman måste nämligen såsom Guds förvaltare vara fri från anklagelse.” Vad innebär egentligen kravet att ha ”troende barn”? — Titus 1:6, 7.

⁶ Uttrycket ”troende barn” syftar på barn som redan har överlämnat sitt liv åt Jehova och blivit döpta eller som gör framsteg mot överlämnande och dop. Medlemmarna i en församling förväntar att en äldstes barn i stort skall uppföra sig väl och vara lydiga. Det bör vara uppenbart att en äldste gör allt han kan för att bygga upp tron hos sina barn. Kung Salomo skrev: ”Öva en pojke i enlighet med vägen för honom; inte ens när han blir gammal kommer han att vika av från den.” (Ordspråken 22:6) Men hur är det då om en ungdom som har fått en sådan övning vägrar att tjäna Jehova eller till och med begår en grov synd?

7. a) Varför är det uppenbart att Ordspråken 22:6 inte uttrycker en orubblig regel? b) Varför kommer inte en äldste att automatiskt förlora sina privilegier, om hans barn väljer att inte tjäna Jehova?

⁷ Det är uppenbart att det ovan citerade ordspråket inte fastställer en orubblig regel. Det upphäver inte principen om fri vilja. (5 Moseboken 30:15, 16, 19) När en son eller en dotter når ansvarig ålder, måste han eller hon själv fatta ett beslut om överlämnande och dop. Om det är uppenbart att en äldste har gett sin son eller dotter den andliga hjälp, vägledning och tillrättavisning som behövs och sonen eller dottern ändå väljer att inte tjäna Jehova, är fadern inte automatiskt diskvalificerad att tjäna som tillsyningsman. Om å andra sidan det ena efter det andra av en äldstes minderåriga barn, som bor hemma, blir andligen sjukt och råkar i svårigheter, skulle han inte längre kunna betraktas som ”en man som presiderar i sitt eget hushåll på utmärkt sätt”. (1 Timoteus 3:4) Poängen är: Det bör vara uppenbart att en tillsyningsman gör sitt bästa för att ha ”troende barn, vilka inte är beskyllda för utsvävningar eller är oregerliga”.a

Gift med en ”icke troende hustru”

8. Hur bör en äldste handla mot sin icke troende hustru?

⁸ Så här skrev Paulus om kristna män som var gifta med icke troende: ”Om någon broder har en icke troende hustru och hon likväl är med på att bo tillsammans med honom, må han då inte lämna henne. ... Den icke troende hustrun är [nämligen] helgad i förbindelse med brodern; annars skulle ju era barn vara orena, men nu är de heliga. För hur vet ... du, man, om du inte skall rädda din hustru?” (1 Korinthierna 7:12–14, 16) Orden ”icke troende” åsyftar här en hustru som inte är överlämnad åt Jehova — det är inte en hustru som inte har någon religiös tro alls. Hon skulle ha kunnat vara judinna eller ha trott på hedniska gudar. I våra dagar skulle en äldste kunna vara gift med en kvinna som utövar en annan religion eller som är agnostiker eller till och med ateist. Om hon är villig att stanna kvar hos honom, bör han inte lämna henne bara för att de har olika trosuppfattningar. Kravet är fortfarande att han skall ”leva tillsammans med” sin hustru ”enligt kunskap”, i det han visar henne ”ära som ett svagare kärl, det kvinnliga”, och leva i hoppet om att kunna rädda henne. — 1 Petrus 3:7; Kolosserna 3:19.

9. Hur bör en äldste handla i länder där lagen ger både man och hustru rätt att ge sina barn möjlighet att lära känna lärorna i sina respektive religioner, och hur kommer detta att påverka hans privilegier?

⁹ Om en tillsyningsman har barn, skall han som äkta man och far utöva sitt ledarskap på rätt sätt genom att uppfostra dem ”i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning”. (Efesierna 6:4) I många länder ger lagen båda äktenskapskontrahenterna rätt att ge sina barn religiös undervisning. I sådana fall kanske hustrun kräver att få utnyttja sin rätt att ge barnen möjlighet att lära känna hennes religiösa tro och religiösa sedvänjor, vilket kanske innebär att hon tar med dem till sin kyrka.b Barnen bör naturligtvis följa sitt eget genom Bibeln övade samvete när det gäller att inte ta del i falska religiösa ceremonier. Som familjeöverhuvud skall fadern utnyttja sin rättighet att studera med barnen och när så är möjligt ta med dem till möten i Rikets sal. När de når den ålder då de själva kan fatta beslut, kommer de att avgöra vilken väg de skall gå. (Josua 24:15) Om hans medäldste och medlemmarna i församlingen kan se att han gör allt som landets lag tillåter honom att göra för att undervisa sina barn på rätt sätt om sanningens väg, kommer han inte att vara diskvalificerad som tillsyningsman.

”Presiderar i sitt eget hushåll på utmärkt sätt”

10. Vad är en äldste först och främst skyldig att göra, om han är familjefar?

¹⁰ Inte ens för en äldste vars hustru är en medkristen är det alltid så lätt att på rätt sätt fördela sin tid och uppmärksamhet mellan hustrun, barnen och plikterna i församlingen. Bibeln visar tydligt att en kristen far är skyldig att ta hand om sin hustru och sina barn. Paulus skrev: ”Men om någon inte sörjer för sina egna, och särskilt för dem som är medlemmar av hans hushåll, då har han förnekat tron och är värre än en som är utan tro.” (1 Timoteus 5:8) I samma brev förklarade Paulus att gifta män skulle rekommenderas att tjäna som tillsyningsmän först sedan de hade visat sig vara bra äkta män och fäder. — 1 Timoteus 3:1–5.

11. a) Hur bör en äldste sörja ”för sina egna”? b) Hur kan detta hjälpa en äldste att sköta sina plikter i församlingen?

¹¹ En äldste bör inte bara ”sörja” för sina egna materiellt, utan också andligt och känslomässigt. Den vise kung Salomo skrev: ”Gör ditt arbete färdigt utomhus, och gör det i ordning åt dig på fältet. Därefter skall du också bygga upp ditt hushåll.” (Ordspråken 24:27) En äldste bör således, samtidigt som han sörjer för sin hustrus och sina barns materiella och känslomässiga behov och för deras behov av avkoppling, också bygga upp dem andligen. Detta tar tid — tid som han inte kommer att kunna ägna åt församlingsangelägenheter. Men det är tid som kan ge rik utdelning i form av familjelycka och andlighet. Om en äldstes familj är andligen stark, kanske han inte behöver använda så mycket tid till att ta itu med familjeproblem, något som kommer att ge honom större möjlighet att ta hand om församlingsangelägenheter. Hans exempel som en bra äkta man och far kommer att vara till andlig nytta för församlingen. — 1 Petrus 5:1–3.

12. I vilken familjeangelägenhet bör fäder som är äldste vara goda föredömen?

¹² Att presidera på utmärkt sätt i ett hushåll inbegriper att avsätta tid till att leda ett familjestudium. Eftersom starka familjer bildar starka församlingar, är det särskilt viktigt att äldste är goda föredömen i detta avseende. En tillsyningsman bör inte ständigt vara så upptagen med olika tjänsteprivilegier att han inte har tid att studera med sin hustru och sina barn. Om så har varit fallet, bör han på nytt granska sitt schema. Han kanske måste omfördela eller minska den tid han ägnar åt andra saker, och ibland kanske han rentav måste tacka nej till vissa privilegier.

En balanserad tillsyn

13, 14. Vilka råd har ”den trogne och omdömesgille slaven” gett äldste som är familjefäder?

¹³ Råd om hur man gör en rätt avvägning mellan familje- och församlingsplikter är inte något nytt. ”Den trogne och omdömesgille slaven” har i åratal gett de äldste råd om detta. (Matteus 24:45) För närmare 37 år sedan gavs följande råd i Vakttornet för 1 mars 1960, sidan 108: ”Blir det inte i själva verket så, att vi måste åstadkomma jämvikt mellan alla dessa krav på vår tid? Må i denna avvägning tillbörlig vikt läggas vid ens egen familjs intressen. Helt säkert förväntar inte Jehova Gud att en man skall använda all sin tid i församlingsverksamhet, med att hjälpa sina bröder och sin nästa att vinna frälsning, och så inte ta sig an deras frälsning som hör till hans eget hushåll. En man har i främsta rummet ansvar för sin hustru och sina barn.”

¹⁴ Och i Vakttornet för 1 november 1986, sidan 22, gavs rådet: ”Att som familj ta del i tjänsten kommer att dra er närmare varandra, men barns unika behov kräver ändå att du ger dina barn av din privata tid och känslomässiga ork. Därför krävs det avvägning för att avgöra hur mycket tid du kan använda ... till uppgifter i församlingen och samtidigt sörja för dina ’egna’ i andligt, känslomässigt och materiellt hänseende. [En kristen] ... måste ’först lära sig att utöva gudaktig hängivenhet bland sitt eget husfolk’. (1 Timoteus 5:4, 8)”

15. Varför behöver en äldste med hustru och barn vishet och urskillningsförmåga?

¹⁵ Ett ordspråk i Bibeln lyder: ”Genom vishet kommer ett hushåll att byggas upp, och genom urskillningsförmåga kommer det att visa sig vara fast grundat.” (Ordspråken 24:3) Ja, om en tillsyningsman skall fullgöra sina teokratiska plikter och samtidigt bygga upp sitt hushåll, behöver han helt visst vishet och urskillningsförmåga. Enligt Bibeln har han mer än ett område inom vilket han skall utöva tillsyn. Hans familj och församlingen är inbegripna. Han behöver urskillningsförmåga för att få en rätt avvägning mellan dessa. (Filipperna 1:9, 10) Han behöver vishet för att avgöra vad som skall få företräde. (Ordspråken 2:10, 11) Hur stort ansvar han än känner för sina privilegier i församlingen, bör han dock inse att hans förnämsta gudagivna ansvar som äkta man och far är att ta hand om sin familj och tänka på dess räddning.

Bra fäder och bra äldste

16. Hur är det en fördel för en äldste att ha barn?

¹⁶ En äldste som har väluppfostrade barn kan vara en verklig tillgång. Om han har lärt sig att ta god vård om sin familj, är han bättre i stånd att hjälpa andra familjer i församlingen. Han förstår deras problem bättre och kan ge råd som återspeglar hans egna erfarenheter. Världen över finns det glädjande nog tusentals äldste som gör ett fint arbete som äkta män, fäder och tillsyningsmän.

17. a) Vad bör en äldste som har barn aldrig glömma? b) Hur bör andra medlemmar av församlingen visa empati?

¹⁷ Om en familjefar skall bli äldste, måste han vara en mogen kristen som kan organisera sina förhållanden på ett sådant sätt att han, samtidigt som han sörjer för sin hustru och sina barn, också kan ägna tid och uppmärksamhet åt andra i församlingen. Han bör aldrig glömma att hans herdeverksamhet börjar i hemmet. Eftersom medlemmarna i en församling vet att en äldste med hustru och barn har ansvar både för sin familj och för sina plikter i församlingen, försöker de att inte ställa för stora krav på hans tid. En äldste, som har barn som skall gå till skolan nästa morgon, kan exempelvis inte alltid stanna kvar ett tag efter mötena på kvällarna. Andra medlemmar i församlingen bör förstå detta och visa medkänsla. — Filipperna 4:5.

Våra äldste bör vara oss kära

18, 19. a) Vad har vår genomgång av 1 Korinthierna, kapitel 7, hjälpt oss att inse? b) Hur bör vi betrakta sådana kristna män?

¹⁸ Vår genomgång av kapitel 7 i Paulus’ första brev till korinthierna har hjälpt oss att se hur många ogifta män följer Paulus’ råd och använder sin frihet till att tjäna Guds kungarikes intressen. Det finns också tusentals gifta bröder som inte har barn och som, samtidigt som de ägnar tillbörlig uppmärksamhet åt sina hustrur och med deras berömvärda samarbete, tjänar som goda äldste i områden, kretsar och församlingar och på Sällskapet Vakttornets avdelningskontor. Och slutligen finns det i de närmare 80.000 församlingarna av Jehovas folk många fäder som inte bara kärleksfullt tar hand om sin hustru och sina barn, utan som också som omtänksamma herdar tar sig tid till att betjäna sina bröder. — Apostlagärningarna 20:28.

¹⁹ Aposteln Paulus skrev: ”De äldre männen som presiderar på utmärkt sätt må anses värda dubbel ära, särskilt de som arbetar strängt med tal och undervisning.” (1 Timoteus 5:17) Ja, äldste som presiderar på utmärkt sätt i sitt hem och i församlingen förtjänar vår kärlek och respekt. Vi bör verkligen fortsätta att ”hålla män av detta slag kära”. — Filipperna 2:29.