Michelle visste att hennes föräldrar skulle bli arga när de fick reda på att hon hade slagit sönder ett mycket kärt prydnadsföremål. Men hon var inte speciellt upplagd för att ta emot något straff eller någon sträng uppläxning. Hon kom därför på ett enkelt sätt att avleda sina föräldrars vrede: Hon anklagade sin yngre bror för att ha slagit sönder det.

MÅNGA ungdomar tycker att det kan vara befogat att ljuga under vissa omständigheter. Somliga säger att de skulle ljuga för att förhindra en brottslig handling, för att skydda någon oskyldig eller för att rädda ett liv. Sådana situationer är dock sällsynta i verkliga livet. Det händer mycket oftare att ungdomar tar till lögner av samma skäl som Michelle: för att undkomma straff och för att komma ur en pinsam situation.

Donald sade till sin mor att han hade städat sitt rum, när han i själva verket hade slängt allting under sängen. På liknande sätt sade Richard till sina föräldrar att han inte hade fått sitt dåliga betyg därför att han inte studerade, utan därför att han ”inte kom överens med sin lärare” — något som lät föga övertygande.

Du kanske ändå menar att det inte var någon större skada skedd, eftersom dessa lögner inte var illvilliga. ”Det är väl inte så farligt med en vit lögn”, kanske du säger. Och eftersom ordböcker definierar en vit lögn som en ”kultiverad eller oförarglig lögn”, förmedlar det tanken att vita lögner kanske inte är så allvarliga.

Ja, att ljuga framkallar vrede och förbittring. Och när de man ljuger för är ens föräldrar, kan det leda till att man blir ordentligt uppläxad.

Det är inte att undra på att det i bibeln sägs: ”De skatter som förvärvas genom falsk tunga, de är en försvinnande dunst.” (Ordspråksboken 21:6) Med andra ord är de fördelar en lögn kan medföra lika kortlivade som dimma.

Lögn och ditt samvete

Att ljuga skadar också den som ljuger. Michelle (som omnämndes i inledningen) lyckades övertyga sina föräldrar om att det var hennes bror som hade slagit sönder prydnadsföremålet. Längre fram kände hon sig emellertid tvungen att bekänna sitt felaktiga handlingssätt för dem. Michelle förklarar: ”Jag mådde riktigt dåligt mest hela tiden. Mina föräldrar litade på mig, och jag svek dem.”

Michelles dåliga samvete belyser väl en princip som uttalades av aposteln Paulus. I Romarna 2:14, 15 visar han att Gud har nedlagt i människorna den förmåga som samvetet utgör. Paulus förklarar hur detta fungerar och säger: ”Deras samvete vittnar med dem och de, mellan sina egna tankar, blir anklagade eller också urskuldade.” I Michelles fall ”vittnade” hennes samvete om det faktum att det var fel att ljuga, och det ”anklagade” henne — plågade henne med skuldkänslor.

Naturligtvis kan en person ignorera sitt samvete och förhärda det. En artikel i tidskriften Adolescence visade till exempel att yngre tonåringar är benägna att betrakta lögn som orätt. Men allteftersom de blir äldre förhärdas deras syn på lögn. I artikeln sägs det att ”femtonåringar oftare än tolvåringar bedömer det som att lögner ibland inte är orätta”. Det är tydligt att ju mer någon utövar lögn, desto mer är denne i fara att bli märkt ”i sitt samvete såsom med ett brännjärn”. — 1 Timoteus 4:2.

Att utveckla ”ett redbart samvete”

Som en kontrast kunde aposteln Paulus säga om sig själv och sina följeslagare: ”Vi litar nämligen på att vi har ett redbart samvete.” (Hebréerna 13:18) Paulus’ samvete tillät honom inte att ta till lögner eller halvsanningar. Är ditt samvete på liknande sätt känsligt för det som är osant? Om inte, öva då upp det genom att studera bibeln och på bibeln grundad litteratur, till exempel denna tidskrift och dess följeslagare Vakttornet.

En ungdom som heter Bobby har gjort detta med gott resultat. Då och då har dessa publikationer behandlat ett problem som han har haft. I stället för att dölja problemet med en härva av lögner har hans samvete drivit honom till att ta upp saken med sina föräldrar och ärligt resonera om det. Det har ibland lett till att han har fått ta emot tuktan. Men trots det medger han att det ”känns bättre inombords”, när man har varit ärlig.