● Noomi klagade: ”Den Allsmäktige har gjort det mycket bittert för mig. Jag hade fullt upp när jag gav mig av, och tomhänt har Jehova låtit mig komma tillbaka. Varför skulle ni kalla mig Noomi, när det är Jehova som har förödmjukat mig och den Allsmäktige som har vållat mig olycka?” — Rut 1:20, 21.

I Moab lät änkan Noomi inte sin sorg över sin mans och sina två söners död göra henne handlingsförlamad. Men det antyds att hon under en tid kände sig bitter över sin och sina båda svärdöttrars situation. När Noomi stod i begrepp att skicka i väg dem, sade hon: ”Det är mycket bittert för mig med tanke på er att Jehovas hand har gått ut mot mig.” När hon kom fram till Betlehem, sade hon återigen bestämt: ”Kalla mig inte Noomi [”min ljuvlighet”]. Kalla mig Mara [”bitter”], ty den Allsmäktige har gjort det mycket bittert för mig.” — Rut 1:13, 20.

Men Noomi isolerade sig inte i sin sorg genom att hålla sig borta från Jehova och hans folk. Då hon bodde i Moab hade hon hört att ”Jehova hade vänt sin uppmärksamhet till sitt folk genom att ge dem bröd”. (Rut 1:6) Hon förstod att den bästa platsen för henne var bland Jehovas folk. Noomi återvände senare till Juda tillsammans med sin svärdotter Rut och gav henne kunnig vägledning när det gällde hur hon skulle uppträda mot deras släkting Boas, hennes återköpare.

I vår tid är det också så att de lojala som förlorat en äktenskapspartner i döden framgångsrikt tar itu med de känslomässiga påfrestningarna genom att hålla sig upptagna inom den kristna församlingen. Precis som Noomi fortsätter de att koncentrera sig på andliga ting och läser Guds ord varje dag.