”JAG kände mycket stark press på mig att hålla inne med mina känslor”, förklarar Mike, när han tänker tillbaka på sin fars död. För Mike var det manligt att undertrycka sin sorg. Men senare insåg han att han hade fel, och när en av Mikes vänner förlorade sin farfar, visste Mike vad han skulle göra. Han säger: ”För några år sedan skulle jag bara ha klappat honom på axeln och sagt: ’Uppför dig som en man.’ Men nu rörde jag vid hans arm och sade: ’Känn det du måste känna. Det kommer att hjälpa dig att klara av det. Om du vill att jag skall gå, så går jag. Om du vill att jag skall stanna, så stannar jag. Men var inte rädd för att visa dina känslor.’”

Både Mike och MaryAnne ger därför rådet: Tillåt dig att sörja! Och de har rätt. Varför det? Jo, därför att sorgen är ett nödvändigt utlopp för känslorna. Att man ger känslorna utlopp kan lätta på den press man befinner sig under. Naturliga känsloyttringar kan, i förening med förståelse och lämplig information, hjälpa en att få ett rätt perspektiv på sina känslor.

En ung kvinna förklarar hur hon fick hjälp av en nära vän att klara av situationen, när hennes mor hade dött. Hon berättar: ”Min vän fanns alltid till hands när jag behövde henne. Hon grät med mig. Hon talade med mig. Jag kunde visa mina känslor helt öppet, och detta var mycket viktigt för mig. Jag behövde inte känna mig förlägen över att jag grät.” (Se Romarna 12:15.) Du bör inte heller skämmas för dina tårar. Som vi har sett är Bibeln fylld av exempel på trons män och kvinnor — inbegripet Jesus Kristus — vilka öppet fällde tårar av sorg utan att fördenskull känna sig märkbart besvärade. — 1 Moseboken 50:3; 2 Samuelsboken 1:11, 12; Johannes 11:33, 35.

Du kan finna att dina känslor under någon tid kan vara rätt oberäkneliga. Tårarna kan börja rinna utan större förvarning. En änka fann att hon kunde brista i gråt, när hon handlade på ett snabbköp (något som hon ofta hade gjort tillsammans med sin man), i synnerhet när hon av gammal vana sträckte sig efter sådana matvaror som hennes man hade tyckt om. Ha tålamod med dig själv. Och tyck inte att du måste hålla tillbaka tårarna. Kom ihåg att de är en naturlig och nödvändig del av sörjandet.

”Men det är så mycket jag skulle vilja ha sagt eller gjort”, kanske du säger. Det är sant, men vem av oss kan säga att vi alltid har varit den perfekta fadern, modern, sonen eller dottern? Bibeln påminner oss: ”Vi felar alla många gånger. Om någon inte felar i ord, är denne en fullkomlig man.” (Jakob 3:2; Romarna 5:12) Inse därför det faktum att du inte är fullkomlig. Att du ständigt tänker på alla ”om bara” förändrar ingenting, men det kan göra att det tar längre tid för dig att komma över din sorg.

Om du har goda skäl att tro att din skuld är verklig och inte inbillad, tänk då på den allra viktigaste faktorn, när det gäller att lindra skuldkänslor, nämligen Guds förlåtelse. Bibeln försäkrar oss: ”Om det var missgärningar du gav akt på, o Jah, o Jehova, vem skulle då kunna bestå? Ty hos dig är den sanna förlåtelsen.” (Psalm 130:3, 4) Du kan inte vrida klockan tillbaka och inte förändra någonting. Men du kan be Gud om förlåtelse för de fel du tidigare begått. Och sedan? Ja, om Gud lovar att dra ett streck över det förflutna, bör du då inte förlåta dig själv? — Ordspråken 28:13; 1 Johannes 1:9.