Den kris jordbrukare ställs inför

RICHARD plöjer samma åkrar som hans farfarsfar odlade för 100 år sedan. Ändå blev den här kanadensiske jordbrukaren år 2001 den förste på fyra generationer i familjen som inte fick bärga någon skörd. Torkan förstörde hans skörd. Låga spannmålspriser tidigare år och stigande kostnader har förvärrat situationen för honom. Richard säger besviket: ”Det blir bara värre och värre, och det finns ingen utväg.”

I det så kallade majsbältet i USA ägde Larry en gård som hade tillhört familjen i 115 år. ”Jag kände ansvar att hålla gården i gång, att göra den lönsam ..., men jag klarade inte av det”, säger han. Larry och hans fru förlorade sin gård.

Larry och Richard är inte unika. I Storbritannien ledde utbrottet av mul- och klövsjuka bland boskap till en enorm ekonomisk och känslomässig kostnad för bönderna. I ett nyhetsmeddelande sades det: ”Vardagslivet på en brittisk gård – även där man har sluppit undan sjukdomen – präglas av oro, isolering och en desperat kamp för att hålla fordringsägarna borta.” I vissa utvecklingsländer har krig, torka, snabb befolkningstillväxt och en mängd andra faktorer motverkat jordbrukarnas ansträngningar. Regeringar tvingas importera livsmedel – livsmedel som många familjer inte har råd att köpa.

Jordbrukarnas problem får alltså omfattande konsekvenser. Och ändå är det få stadsbor som tänker på hur svårt det kan vara att driva ett jordbruk. För närmare 50 år sedan sade den amerikanske presidenten Dwight D. Eisenhower mycket träffande: ”Jordbruksarbetet verkar väldigt enkelt när pennan är din plog och du sitter hundratals mil från sädesfälten.” Jordbrukare i dag känner på samma sätt att en stor del av världen inte vet någonting alls om jordbruk och jordbrukarnas viktiga roll. ”Vi är ganska ointresserade av var vår mat kommer ifrån”, säger en kanadensisk jordbrukare beklagande. ”Innan den plastas in och läggs ut på hyllan i affären har den passerat många händer.”

Eftersom vi alla är beroende av jordbruket, kan vi inte ignorera jordbrukarnas problem. Sociologerna Don A. Dillman och Daryl J. Hobbs säger varnande: ”I vårt samhälle, där alla delar är så beroende av varandra, blir landsbygdens problem snabbt städernas problem och vice versa. Ingen del av samhället, varken tätorten eller landsbygden, kan blomstra särskilt länge om den andra tynar bort.” I dagens globala by kan dessutom en ekonomisk nedgång i ett land få enorma konsekvenser för spannmålsförsäljningen och produktionskostnaderna i andra länder.

Det är därför inte så underligt att ”jordbrukare har ett av de 10 stressigaste yrkena i USA”, enligt en hälsocentral för lantbrukare i staten New York. Vilka är några av orsakerna till jordbrukskrisen? Hur kan jordbrukare hantera sin situation? Finns det skäl att tro att krisen kan få en lösning?

[Infälld text på sidan 4]

”Jordbruksarbetet verkar väldigt enkelt när pennan är din plog och du sitter hundratals mil från sädesfälten”

Varför är jordbruket i kris?

”De som arbetar vid Jordbrukarnas hjälptelefon är utbildade för att hjälpa dig att ta itu med den stress som jordbrukare utsätts för. Vi är eller har varit jordbrukare – precis som du – och vi förstår de problem som familjer på landsbygden möter. Vi kan se till att du får kontakt med sådana som kan hjälpa dig. ... Alla samtal är konfidentiella.” (Från en statlig kanadensisk webbplats)

STRESS erkänns numera av många hälsoexperter som en yrkesrisk för jordbrukare. För att hjälpa jordbrukare att hantera sin stress finns det många psykologer som är specialiserade på just deras problem och som erbjuder exempelvis stödgrupper och telefonjour för den här yrkeskategorin.

Jane, som var gift med en jordbrukare, går i gruppterapi varje torsdagskväll. ”Jag går hit för att min man har begått självmord”, berättar Jane. ”Hans dröm var alltid att driva familjegården, och jag tror att när han nu inte kunde klara det, så fanns det inget annat han ville göra.”

Många har lagt märke till att det har skett en markant ökning av antalet jordbrukare som söker hjälp för stressbesvär. Vilka är egentligen orsakerna till den kris som många bönder ställs inför?

Naturkatastrofer och sjukdomar

På den statliga webbplats som vi hänvisade till i inledningen står det: ”Det ligger i jordbruksarbetets natur att en stor del av ditt vardagsliv – vädret, marknadspriserna, räntorna, maskinhaveri – ligger utanför din kontroll. Det kan även skapa stress att välja mellan två saker, som vilken gröda du skall odla eller om du skall sälja av mark eller överföra den till en fordringsägare, eftersom utgången kan bli antingen positiv eller negativ.” När de här faktorerna förvärras av ett hot om svår torka eller sjukdomar eller konkurs, kan stressen bli överväldigande.

Torka, till exempel, kan ställa till med dubbla problem. Jordbrukaren Howard Paulsen berättar att torkan 2001, som var en av de värsta i Canadas historia, påverkade hans skörd och hans kreatursbesättning. Utan vare sig bete på markerna eller gröda att bärga var han tvungen att köpa in foder åt djuren. ”Jag har redan lagt ut 10 000 [kanadensiska] dollar på djurfoder, och nu utfodrar jag dem med det foder som de skulle ha fått i vinter”, sade han. ”Om man börjar med det, ger inte heller kreaturen någon vinst.” I andra områden har översvämningar drabbat många jordbruk och förstört hela skördar.

I Storbritannien blev utbrottet av mul- och klövsjuka 2001 bara det senaste av en rad problem som jordbrukarna där hade upplevt, inbegripet galna ko-sjukan och svinpest. De här sjukdomarna – och den rädsla som de skapar hos allmänheten – gör inte bara ekonomisk skada. Den franska nyhetsbyrån AFP rapporterade: ”Stora och starka bönder, alltså inte den typen som har lätt för att börja gråta, har snyftande sett på när statliga veterinärer har staplat upp och bränt djuren i de hjordar som de har använt hela sitt liv till att bygga upp.” Efter galna ko-sjukans utbrott fick polisen till och med beslagta skjutvapen hos jordbrukare som man trodde skulle begå självmord. Och rådgivningsbyråer översvämmades av telefonsamtal från bekymrade jordbrukare.

Ekonomisk instabilitet

Det har också skett drastiska förändringar på det ekonomiska området. På omslaget till boken Broken Heartland står det: ”Mellan år 1940 och mitten av 1980-talet tredubblades kostnaderna för jordbruksproduktionen i hjärtat av Amerika, inköpskostnaderna för maskiner fyrdubblades, ränteutgifterna tiofaldigades, vinsterna föll med 10 procent, antalet jordbrukare minskade med två tredjedelar och nästan varje jordbruksområde förlorade befolkning, företag och ekonomisk stabilitet.”

Varför har inte vinsterna hållit jämna steg med de stigande kostnaderna? I dagens globala samhälle är jordbrukarna utsatta för de internationella marknadskrafterna. Jordbrukarna tvingas därför konkurrera med livsmedelsproducenter hundratals mil bort. Visserligen har den internationella handeln också öppnat nya marknader för jordbruksprodukter, men den globala marknaden kan vara riskfylld och instabil. Ett exempel på det är att flera spannmålsproducenter och svinuppfödare i Canada gick i konkurs 1998, när deras kunder i Asien drabbades av ekonomiska motgångar.

En del av samhället går förlorad

Professor Mike Jacobsen vid University of Iowa i USA har specialiserat sig på landsbygdsfrågor, och han menar att jordbrukskrisen också är en landsbygdskris. Han säger: ”De här orterna är barnvänliga och rena platser där du vill gifta dig och låta dina barn växa upp. Skolorna är ganska bra, och de är trygga. Det är den bild man har, eller hur? Men det ekonomiska tillståndet i de här orterna är i hög grad beroende av ett antal mindre familjejordbruk i de omgivande trakterna.” Följden blir att jordbrukskrisen också märks i form av stängda sjukhus, skolor, restauranger, affärer och kyrkor i orter på landsbygden. En av de mest tilltalande sidorna av livet på landsbygden, det sammansvetsade samhället, håller på att försvinna.

Det är alltså inte så förvånande att närmare 16 procent av den amerikanska landsbygdsbefolkningen lever under existensminimum, enligt tidskriften Newsweek. I sin rapport ”Jordbrukskrisen i Australien” skriver Geoffrey Lawrence att i det landet är ”andelen arbetslösa, undersysselsatta och fattiga betydligt högre på landsbygden än i städerna”. Ekonomisk instabilitet har tvingat många familjer, särskilt de yngre, att flytta till större städer. Sheila, som driver en gård tillsammans med sin familj, frågar: ”Hur långt skall det gå innan det inte längre finns några som vill bruka jorden?”

Eftersom den yngre generationen flyr till städerna, har befolkningen i många glesbygdskommuner blivit märkbart äldre. De här orterna har inte bara förlorat ungdomens energi, utan också möjligheten till äldreomsorg – ofta när den behövs som mest. Förståeligt nog är många av de äldre på landsbygden förbryllade och rädda på grund av de här snabba förändringarna.

Jordbrukskrisen är med andra ord förödande och omfattande. Den berör oss alla. Men som nästa artikel visar finns det trots allt skäl att tro att jordbrukskrisen kommer att få ett slut.

[Infälld text på sidan 6]

I dagens globala samhälle är jordbrukarna utsatta för de internationella marknadskrafterna

[Infälld text på sidan 6]

”Hur långt skall det gå innan det inte längre finns några som vill bruka jorden?”