Romarna hade en liknande triad av gudar som de kallade parcerna.

Romarna och grekerna var ivriga att få veta vilket öde som väntade dem. Därför tog de till sig astrologin och spådomskonsten från Babylon och utvecklade dem. De företeelser som användes till att förutsäga framtiden kallades av romarna portenta, dvs. tecken. De budskap som dessa tecken innehöll kallades omina.

I sina försök att få reda på framtiden tog grekerna och romarna ofta hjälp av orakel eller medier. Man trodde att gudarna talade till människorna genom dessa. (Jämför Apostlagärningarna 16:16–19.) Vad blev följden av denna tro? Filosofen Bertrand Russell skrev: ”Fruktan [började] träda i hoppets ställe: livets mål blev snarare att undfly olyckan än att uppnå något positivt gott.” Liknande tankegångar blev tvistefrågor också i kristenheten.