Faderlösa familjer — ett tidens tecken

VAD skulle du säga är det största sociala problemet i dag? Nästan 80 procent av dem som fick den frågan i en gallupundersökning i USA tror att det är ”den fysiska frånvaron av en far i hemmet”. Enligt Gallup är det mer än 27 miljoner barn i USA som lever skilda från sina biologiska fäder, och det antalet ökar snabbt. En rapport från FN:s barnfond visar att omkring 50 procent av vita barn födda i USA sedan 1980 ”kommer att leva en del av sin barndom i en enföräldersfamilj. För svarta barn rör det sig om cirka 80 procent.” Tidningen USA Today betecknade därför USA som ”världsledande när det gäller faderlösa familjer”.

Trots det heter det i en artikel i tidskriften The Atlantic Monthly: ”Den tilltagande familjesplittringen är inget unikt för det amerikanska samhället. Den är uppenbar i praktiskt taget alla mer utvecklade nationer, också i Japan.” Och även om det är svårt att få fram uppgifter, så tycks många utvecklingsländer stå inför en liknande kris. Enligt tidskriften World Watch ”överger män [i fattiga länder] ofta sina hustrur och barn på grund av den ökande ekonomiska pressen”. Ja, en undersökning i ett karibiskt land visade att endast 22 procent av fäderna med barn i åttaårsåldern bodde tillsammans med sina barn.

Det var vanligt med faderlösa barn också på Bibelns tid. (5 Moseboken 27:19; Psalm 94:6) Men på den tiden var faderns död den främsta orsaken till att unga blev faderlösa. ”I dag är den viktigaste orsaken till att familjer saknar fäder att fadern själv har valt att lämna familjen”, säger David Blankenhorn. Ja, som vi kommer att se ger det ökande antalet faderlösa barn bevis för att många människor i våra dagar saknar ”naturlig tillgivenhet”. Som Bibeln visar är detta bara ännu ett bevis för att vi lever i ”de sista dagarna”. — 2 Timoteus 3:1–3.

Men för små barn är det faktum att deras far försvinner ur deras liv en personlig tragedi. Det leder till en ond cirkel av smärta och tomhet som kan få långvariga konsekvenser. Vi kommer därför att i den här artikelserien behandla denna onda cirkel, inte för att slå ner modet på läsarna, utan för att ge upplysningar som kan hjälpa familjer att förhindra denna destruktiva trend.

Fäder — varför de försvinner

”Jag kan inte minnas att mamma och pappa slogs eller grälade någon gång. Jag vet bara att pappa fanns där, och sedan — plötsligt — så var han borta. Än i dag vet jag inte var min pappa finns. Jag vet bara att jag inte känner någonting för honom.” — Bruce.

”Jag var det enda barnet i skolan som inte hade två föräldrar och inte bodde i ett eget hus. ... Jag kände mig alltid avvikande. Jag kände mig alltid mycket annorlunda jämfört med alla andra i min ålder.” — Patricia.

PROBLEMET med faderlösa familjer har sitt ursprung i den industriella revolutionen. När arbete vid fabrikerna började locka i väg män från hemmet, började faderns inflytande i familjen försvagas, och mödrarna fick ta på sig mer ansvar att fostra barnen.a De flesta fäder stannade dock kvar hos sina familjer. Men i mitten av 1960-talet började skilsmässofrekvensen i USA öka dramatiskt. Religiösa, ekonomiska och sociala barriärer mot skilsmässa började vittra sönder. Rekordmånga par valde att skilja sig, sporrade av råd från självutnämnda experter som hävdade att skilsmässa inte bara var ofarligt för barnen, utan kanske rentav bra för dem. I boken Divided Families—What Happens to Children When Parents Part, av Frank F. Furstenberg j:r och Andrew J. Cherlin, kan man läsa: ”I Belgien, Frankrike och Schweiz har antalet [skilsmässor] fördubblats [sedan 1960-talet], medan det i Canada, England och Nederländerna har ökat till det tredubbla.”

Även om barnen brukar stanna hos sin mamma efter en skilsmässa, önskar de flesta pappor som lämnar familjen upprätthålla kontakten med sina barn. Gemensam vårdnad är en populär lösning. Ändå fortsätter de flesta skilda fäder att ha förvånansvärt lite kontakt med sina barn. En undersökning visade att bara 1 barn av 6 träffar sin frånskilda pappa varje vecka. Nästan hälften av barnen hade inte träffat sin pappa på ett helt år!

Misslyckanden när det gäller gemensam vårdnad

Det krävs ett mycket gott samarbete och ett stort förtroende av frånskilda som har gemensam vårdnad — egenskaper som det ofta råder brist på. Forskarna Furstenberg och Cherlin uttrycker det så här: ”En viktig orsak till att fäder slutar att träffa sina barn är att de inte vill ha något att göra med förra hustrun. Och många kvinnor har samma inställning till sin före detta man.”

Det är sant att många frånskilda fäder träffar sina barn regelbundet. Men eftersom de inte längre lever tillsammans med sina barn varje dag, är det svårt för somliga att uppträda som fäder, när de är tillsammans med dem. Många väljer att spela rollen som lekkamrat, och de ägnar nästan all sin tid tillsammans åt rekreation och att gå och handla. Ari, som är fjorton år, beskriver veckosluten då han träffar sin far så här: ”Det finns inget bestämt program, inget tal om att ’du måste vara hemma halv sex’. Det är fritt. Det finns inga bestämda regler. Och pappa köper alltid presenter åt mig.” — Jill Krementz: How It Feels When Parents Divorce.

En kärleksfull far bör ”förstå att ge goda gåvor åt [sina] ... barn”. (Matteus 7:11) Men presenter kan inte ersätta den vägledning och fostran som barn behöver. (Ordspråken 3:12; 13:1) När man byter ut sin roll som förälder mot en roll som lekkamrat eller gäst, kommer förhållandet mellan far och barn sannolikt att försämras. Genom en undersökning kom man fram till denna slutsats: ”En skilsmässa kan få förhållandet mellan far och barn att upplösas för alltid.” — Journal of Marriage and the Family, maj 1994.

En del män blir sårade och arga — eller kanske bara kallt likgiltiga — över att bli utestängda från sina barns liv. De överger sina familjer och underlåter att ge ekonomiskt understöd.b (1 Timoteus 5:8) ”Jag kan inte komma på någonting hos min pappa som jag tycker om”, säger en bitter tonårspojke. ”Han engagerar sig inte det minsta i oss, hjälper oss inte på något sätt — jag tycker att det är avskyvärt.”

Ogifta föräldrar

Det rekordstora antalet utomäktenskapliga födslar har lett till den största ökningen av antalet faderlösa barn. ”Omkring en tredjedel av alla födslar i [USA] sker nu utanför äktenskapet”, uppger boken Fatherless America. Av de cirka 500.000 barn som föds av föräldrar som är i åldern 15–19 år är det 78 procent som föds av ogifta tonåringar. Men tonårsgraviditeter är ett globalt problem. Och genom de program i vilka man lär ut födelsekontroll eller förespråkar avhållsamhet har man inte kunnat åstadkomma särskilt mycket för att förändra tonåringars sexvanor.

I boken Teenage Fathers, av Bryan E. Robinson, heter det: ”Utomäktenskapliga havandeskap bär inte längre den stämpel av skam och förnedring som fanns på 1960-talet, eftersom man nu i samhället har en liberalare syn på sex och föräktenskapliga havandeskap. ... Dessutom får ungdomar i dag ständigt höra om sex genom reklam, musik, film och TV. Det budskap som de amerikanska medierna förmedlar till unga människor är att sex är romantiskt, spännande och lockande, men de visar aldrig vad följderna blir i det verkliga livet av ett spontant och ansvarslöst sexuellt beteende.”

Många ungdomar tycks vara lyckligt omedvetna om vad följderna blir av otillåtet sex. Lägg märke till några av de kommentarer Robinson fick höra: ”’Hon såg inte ut som den typen [som blir gravid]’; ’Vi hade sex bara en gång i veckan’ eller: ’Jag trodde inte att man kunde bli gravid första gången.’” Naturligtvis är unga män i allmänhet mycket väl medvetna om att sex kan leda till graviditet. I boken Young Unwed Fathers heter det: ”För många pojkar [som bor i innerstaden] är sex en viktig symbol för den sociala statusen där de bor; framgång bedöms efter antalet sexuella erövringar. Många flickor erbjuder sex i utbyte mot att få unga mäns uppmärksamhet.” I vissa innerstadskretsar kan det till och med hända att pojkar som inte har blivit pappa blir retade för att vara ”oskuld”!

Bilden blir ännu mörkare, när man begrundar resultaten från en undersökning som gjordes 1993 bland mödrar i skolåldern i Kalifornien. Det visade sig att två tredjedelar av flickorna hade blivit gravida, inte med en pojke i tonårsåldern, utan med en man som var över 20! Vissa undersökningar visar faktiskt att många ogifta tonårsmammor är offer för det som rubriceras som ”våldtäkt på minderårig” — eller till och med övergrepp på barn. Denna allmänt utbredda exploatering visar hur sjukt och depraverat våra dagars samhälle har blivit. — 2 Timoteus 3:13.

Varför unga män ger sig av

Det är sällan tonårspojkar som blir pappor tar ansvar för sina barn under någon längre tid. Så här säger en pojke vars flickvän blev gravid: ”Jag sade bara till henne: ’Vi syns.’” Men som en artikel i tidskriften Family Life Educator påpekar ”ger de flesta unga fäder uttryck åt en stark önskan att ha ett nära förhållande till sina barn”. Enligt en undersökning som gjordes bland unga ogifta pappor var det 70 procent som besökte sina barn en gång i veckan. ”Men”, varnar artikeln vidare, ”i takt med att barnen blir äldre, minskar antalet besök.”

En 17-årig pappa uttryckte det så här: ”Om jag bara hade vetat hur svårt det skulle bli, skulle jag aldrig ha låtit det hända.” Det är få ungdomar som har vare sig den känslomässiga mognaden eller den erfarenhet som behövs för att klara föräldraskapets krav. Inte heller är det många som har den utbildning eller yrkesskicklighet som behövs för att kunna försörja sig. I stället för att ta itu med sitt förödmjukande misstag är det många unga män som bara lämnar sina barn. ”Mitt liv är en enda stor röra”, erkänner en ung far. En annan klagar: ”Jag kan knappt ta hand om mig själv, och jag vet inte vad jag skulle göra om jag var tvungen att ta hand om [min son] också.”

Sura druvor

På Bibelns tid hade judarna ett ordspråk: ”Föräldrarna åt de sura druvorna, men barnen fick den sura smaken.” (Hesekiel 18:2, Today’s English Version) Gud sade till judarna att det inte behövde vara på det sättet, att felsteg som gjorts tidigare inte behövde upprepas i framtiden. (Hesekiel 18:3) Trots detta finns det miljoner barn i dag som tycks få smaka på bitterheten i sina föräldrars ”sura druvor” — de får ta straffet för sina föräldrars omogna och oansvariga handlingar och för deras misslyckade äktenskap. Forskningen visar mycket tydligt att barn som växer upp utan en far utsätts för en mängd fysiska och känslomässiga risker. (Se rutan på sidan 7.) Att vara faderlös är något som ofta går i arv från generation till generation — en ond cirkel av sorg och bedrövelse — något som är särskilt smärtsamt.

Är faderlösa familjer dömda att misslyckas? Långt därifrån. De goda nyheterna är faktiskt att den onda cirkeln med faderlösa familjer kan brytas. Följande artikel kommer att visa hur.

[Fotnoter]

[Ruta/bild på sidan 7]

RISKERNA MED ATT VÄXA UPP UTAN EN FAR

Barn som växer upp utan en far kan utsättas för allvarliga risker. De upplysningar som följer kan vara smärtsamma för somliga att begrunda, men att vara medveten om riskerna är det första steget, när det gäller att förhindra eller åtminstone begränsa skadan. Man bör också ha klart för sig att statistiska undersökningar gäller grupper av människor och inte enskilda individer. Det finns många barn som växer upp utan en far men ändå inte berörs av de här problemen. Som den sista artikeln visar kan dessa möjliga problem i stor utsträckning minskas om föräldern ingriper och bibliska principer tillämpas. Här följer några av de risker som ett faderlöst barn kan utsättas för.

◼ Ökad risk för sexuella övergrepp

Forskningen visar tydligt att faderlösa barn löper större risk att utsättas för sexuella övergrepp. En undersökning visar att av 52.000 fall av sexuella övergrepp ”gällde 72 procent barn som bodde i hem utan den ena av eller båda de biologiska föräldrarna”. I boken Fatherless America heter det: ”Den ökande risken för sexuella övergrepp mot barn i vårt samhälle har sitt ursprung främst i den allt större frånvaron av gifta fäder och i det ökande antalet styvfäder, pojkvänner och män som inte är släkt med barnen eller som är tillfälligt inneboende.”

◼ Ökad risk för sexuell aktivitet tidigt i livet

Eftersom det vanligtvis blir mindre föräldratillsyn i ett enföräldershem, blir det fler möjligheter för de unga att inlåta sig i ett omoraliskt uppförande. Att föräldern ägnar mindre tid åt att fostra barnen kan också vara en faktor. Enligt amerikanska hälsovårdsdepartementet löper ”flickor utan en far två och en halv gånger så stor risk att bli gravida”.

◼ Fattigdom

En undersökning bland svarta tonårsflickor i Sydafrika visar att fattigdom vanligtvis blir följden när ogifta personer blir föräldrar. Enligt dem som ledde den här undersökningen ”är det i cirka 50 procent av fallen föga troligt att tonåringen kommer att återvända till skolan”. Många ogifta mödrar hamnar i en värld av prostitution och narkotikahandel. Situationen är kanske inte mycket bättre i västvärlden. I USA levde ”10 procent av barnen i tvåföräldersfamiljer i fattigdom [år 1995], jämfört med 50 procent i familjer med bara en mor”. — America’s Children: Key National Indicators of Well-Being 1997.

◼ Barnen försummas

En del ensamstående föräldrar som tvingas försörja sig själva blir så nedtyngda av sina förpliktelser att de inte får möjlighet att tillbringa tillräckligt med tid tillsammans med sina barn. En som är frånskild påminner sig: ”Jag arbetade på dagarna och gick i skolan på kvällarna — jag slet ut mig. Utan tvivel försummade jag mina barn.”

◼ Känslomässiga skador

Somliga experter hävdar att barn hämtar sig snabbt efter en skilsmässa, men i motsats till detta har vissa forskare, till exempel dr Judith Wallerstein, kommit fram till att en skilsmässa vållar långvariga känslomässiga skador. ”Mer än en tredjedel av de unga män och kvinnor som är mellan nitton och tjugonio år har små eller inga ambitioner alls tio år efter föräldrarnas skilsmässa. De driver omkring i livet utan några bestämda mål ... och med en känsla av hopplöshet.” (Doktor Judith Wallerstein och Sandra Blakeslee: Second Chances) Dålig självkänsla, nedstämdhet, ett brottsligt beteende och en ständig vrede var några drag man kunde lägga märke till bland många skilsmässobarn.

I boken The Single-Parent Family heter det: ”Många undersökningar visar att pojkar som växer upp utan en stark manlig förebild i sitt liv blir osäkra angående sin könsidentitet, och de får dålig självkänsla och, längre fram i livet, problem att skapa förtroliga förhållanden till andra. De problem som flickor utan manliga förebilder kan få brukar inte visa sig förrän i tonåren eller senare, och de kan bland annat inbegripa svårigheter att som vuxen skapa framgångsrika relationer till män.”

Faderlösa familjer — den onda cirkeln kan brytas

OM UTVECKLINGEN fortsätter så här, kommer faderlösa familjer snart att vara det normala. I en rapport från amerikanska hälsovårdsdepartementet gör man gällande att ”barn som har uppfostrats av bara en förälder har en tendens att få lägre betyg, ha större problem med uppförandet och i högre utsträckning drabbas av kroniska hälsoproblem och psykiska störningar. ... Att växa upp i en familj med en ensamstående mor är förbundet med ökade risker för tonårsgraviditeter, avbrutna studier [och] fängelsevistelser.”

Det är således inte så konstigt att samhällsvetare, familjerådgivare, lärare och till och med politiker desperat försöker finna medel att sätta stopp för denna förödande utveckling. Stora massmöten har anordnats för att hos män väcka en stolthet över att vara far och för att påminna om vilken förpliktelse de har gentemot familjen. Böcker om faderskap har översvämmat marknaden. Man har gjort stora ansträngningar för att få fäder att sköta sina förpliktelser. I USA har fäder som inte vill betala underhåll för sina barn blivit skarpt kritiserade av domare, och de har också angripits i TV:s pratprogram och till och med offentligt blivit utsatta för förnedrande behandling. Men resultaten har varit klena.

Snabba lösningar

En snabb lösning kan också ge dåliga resultat. En frånskild kvinna kan till exempel snabbt gifta om sig i förhoppning om att hennes barn skall få en ny far. Men samtidigt som omgifte har sina fördelar, kan det också vara förenat med problem. Barn är ibland ovilliga att godta en ny man som deras far. Ibland förekommer det att de aldrig gör det. En undersökning visar att ”nästan två tredjedelar av alla kvinnor som levt tillsammans med en styvfar hade flyttat hemifrån innan de var 19 år ... jämfört med de 50 procent som kom från familjer som höll ihop”. Också i framgångsrika styvfamiljer tar det ibland många år innan en styvfar blir accepterad av barnen.a

Inte heller finns det någon snabb lösning på problemet tonårsgraviditeter. Abort, till exempel, är en kränkning av Guds lag och kräver att en ung kvinna skall stänga sin ömma medkänslas dörr för det späda liv som håller på att utvecklas inne i henne. (2 Moseboken 20:13; 21:22, 23; Psalm 139:14–16; jämför 1 Johannes 3:17.) Hur skulle detta kunna ske utan att det blir några känslomässiga ärr? Att adoptera bort ett barn ser många som en mer human lösning, men det kan också lämna känslomässiga ärr — hos både modern och barnet.

Nej, det finns inga snabba lösningar som skulle kunna bryta den onda cirkeln med faderlösa familjer. Den nuvarande utvecklingen på familjens område kan stoppas bara om människor är villiga att göra stora förändringar i fråga om tänkesätt, inställning, uppförande och moral. Det krävs något mer än bara högtravande tal och populärpsykologi för att få folk att göra sådana radikala förändringar, och det som behövs finns i Guds ord, Bibeln. Det är ju trots allt Gud själv som har instiftat familjeanordningen. (Efesierna 3:14, 15) Han vet bättre än någon annan vad barn behöver.

Bibelns principer hjälper familjer att klara av sin situation

Men kan Bibeln verkligen hjälpa barn som saknar en förälder? Är de inte så skadade att det inte går att hjälpa dem? Nej, det är de inte! I början av den här artikeln citerade vi en rapport från den amerikanska regeringen som i detalj redogjorde för flera av de risker dessa barn ställs inför. Det var oroväckande uppgifter, men i rapporten konstaterades det ändå: ”Trots tydliga bevis för att riskerna ökar, visar forskningen också att flertalet barn som lever i enföräldersfamiljer utvecklas normalt.” Ja, följderna av att bli faderlös kan elimineras eller åtminstone reduceras. Så är det i synnerhet om man tillämpar Bibelns principer i sin fostran av barnen.

Detta kräver hårt arbete från den ensamstående förälderns sida — något som till en början kan tyckas vara alltför betungande. Men om du befinner dig i den här situationen, kan du lära dig att helt och fullt förlita dig på Jehova Gud. (Ordspråken 3:1, 2) En del kristna kvinnor på Bibelns tid ställdes inför svåra situationer, till exempel att bli änka. Om sådana personer säger Bibeln: ”Den kvinna som verkligen är änka och har lämnats utblottad, hon har satt sitt hopp till Gud och håller ut i ödmjuka vädjanden och böner natt och dag.” (1 Timoteus 5:5) Kom ihåg att Jehova kallar sig själv ”en far för faderlösa pojkar”. (Psalm 68:5) Du kan vara förvissad om att han kommer att hjälpa en gudfruktig kvinna i hennes ansträngningar att fostra sina barn.

Att man leder ett regelbundet bibelstudium med sina barn är grundläggande för att hjälpa dem att växa upp till att bli balanserade och mogna vuxna. (5 Moseboken 6:6–9) Bland Jehovas vittnen är det många ensamstående föräldrar som använder bibliska publikationer som är särskilt avsedda för unga människor, till exempel Ungdomar frågar — svar som fungerar.b De upplysningar som finns där hjälper ungdomar att lära sig moralnormer som kan hjälpa dem att inte upprepa sina föräldrars misstag. När barn lär känna Jehova, blir de medvetna om att de har en himmelsk Fader som verkligen bryr sig om dem. (Psalm 27:10) Detta kan hjälpa dem att komma över känslan att vara övergiven. En flicka från Storbritannien som fick uppleva sina föräldrars skilsmässa berättar: ”Under hela den här tiden påminde mamma mig om behovet av bön och fullständig förtröstan på Jehova. Det hjälpte oss att klara av vår situation.”

Att bevara banden mellan barn och föräldrar

Bibeln visar tydligt att ett barn måste ära både sin mor och sin far. (2 Moseboken 20:12) Och en skilsmässa upplöser inte banden mellan far och barn. Även om pappan inte längre bor hemma, kan barnen fortfarande ha ett varmt förhållande till honom.c Problemet är att modern kanske är arg och känner sig sårad över att han engagerar sig i barnen. Vad skall modern göra för att komma över de här känslorna?

Bibeln ger ett gott råd, när den varnar: ”Ge akt, så att raseri inte lockar dig till illvilliga [handlingar]. ... Var på din vakt, så att du inte vänder dig till vad skadligt är.” (Job 36:18–21) Det är naturligtvis inte lätt för dig att tala vänligt om någon som har sårat dig eller övergett dig. Men fråga dig själv: ”Kan en flicka lära sig att lita på en man, om hon hela tiden får höra hur elak hennes far är? Kan en pojke utveckla en stabil och manlig personlighet, om han hela tiden får höra: ’Du är precis som din pappa’? Kan barn få en sund syn på myndighet, om de får lära sig att förakta sin far eller hindras från att träffa honom över huvud taget?” Det är helt klart skadligt att undergräva sina barns förhållande till pappan.

Det kanske förvånar dig att Bibeln inte fördömer rättfärdig vrede. Bibeln säger: ”Vredgas, men synda ändå inte.” (Efesierna 4:26) Synden består inte i att man blir arg, utan i att man behärskas av ”vrede, förbittring, uselhet [och] skymford”. (Kolosserna 3:8) Undvik därför att skälla ut pappan i barnens åsyn. Om du känner att du behöver ge utlopp för din vrede och besvikelse, bör du följa Bibelns råd att dela din ”oro” med någon, men gör det med någon annan än dina barn — kanske en förtrolig vän. (Ordspråken 12:25) Försök att bevara en positiv inställning och undvik att älta det som har varit. (Predikaren 7:10) Att du gör så kan hjälpa dig mycket att dämpa din vrede.

Till slut, kom ihåg att Bibeln ger barnen befallningen att respektera sin far — även om han inte har uppfört sig som han borde. (Efesierna 6:2, 3) Hjälp därför dina barn att få rätt perspektiv på deras pappas brister. En ung kvinna som växte upp i ett söndrat hem säger: ”Genom att se objektivt på min far — som en ofullkomlig människa — har jag till slut kunnat acceptera honom och få bukt med mina upprörda känslor.” Genom att du uppmuntrar dina barn att respektera sin far kan du hjälpa dem att utveckla en sund syn på din föräldramyndighet!

Det är också viktigt att du inte suddar ut gränserna mellan dig och dina barn. De står fortfarande under sin ”mors lag”. (Ordspråken 1:8) Söner kan känna det som en alltför tung börda om de förväntas vara ”mannen i huset”. På samma sätt kan döttrar tycka att det är betungande att tjäna som sin mors förtrogna vän. Barn måste känna sig säkra på att du som förälder kommer att ta hand om dem — inte tvärtom. (Jämför 2 Korinthierna 12:14.) En sådan försäkran kan hjälpa dem att känna sig trygga, trots att deras familjesituation inte är idealisk.

Surrogatpappor

Hur gör man då om det inte alls finns en far med i bilden? Experter säger att det är bra för barn att umgås med män. Det intresse som en farbror eller morbror eller kanske en granne visar för ett barn kan göra viss nytta, men det välgörande manliga umgänge som finns i den kristna församlingen är till särskilt stor hjälp. Jesus lovade att församlingen skulle vara som en familj som ger stöd. — Markus 10:29, 30.

På Bibelns tid växte den unge Timoteus upp till en framträdande gudsmänniska utan något stöd från en troende far. Bibeln ger hans kärleksfulla mor och mormor en stor del av äran för detta. (Apostlagärningarna 16:1; 2 Timoteus 1:1–5) Men han fick också hjälp av sitt umgänge med en kristen man — aposteln Paulus. Denne kallade Timoteus sitt ”älskade och trogna barn i Herren”. (1 Korinthierna 4:17) Det är på samma sätt i våra dagar — Jehovas vittnen uppmanas att lyda Bibelns råd ”att se till föräldralösa och änkor i deras betryck”. (Jakob 1:27) De får uppmaningen att ”undsätta ... den faderlöse pojken” genom att visa ett uppriktigt och balanserat intresse. (Job 29:12) En ung kvinna vid namn Annette minns hur en kristen äldste visade henne personligt intresse när hon var ung, och hon säger: ”Han var den enda riktiga fadersgestalt jag någonsin har haft.”

Cirkeln bryts

Dessa principer kan hjälpa faderlösa barn att lyckas. Även om de har varit missgynnade i barndomen, kan de bli balanserade och produktiva vuxna och även kärleksfulla, trogna och engagerade föräldrar. Likväl är det bättre att förekomma än förekommas. Och i slutändan kan den onda cirkeln med faderlösa familjer brytas endast när män och kvinnor går in för att följa Bibeln i sitt liv — till exempel genom att hålla fast vid Bibelns förbud mot att ha sex före äktenskapet och genom att följa de normer som Bibeln ger äkta män och hustrur. — 1 Korinthierna 6:9; Efesierna 5:21–33.

I våra dagar är det många barn som har en pappa i huset men som ändå kan kallas faderlösa. En expert på familjefrågor säger: ”Det största problemet som ... barnen ställs inför i dag är att föräldrarna ägnar dem för lite tid och uppmärksamhet.” Guds ord behandlar detta på ett rättframt sätt. Det ger fäder befallning om hur de skall behandla sina barn: ”Ge dem den undervisning och den tillrättavisning som hör till en kristen uppfostran.” (Efesierna 6:4, New English Bible; Ordspråken 24:27) När fäder följer Bibelns råd, behöver barnen inte vara rädda för att bli övergivna.

Är det då realistiskt att tro att människor kommer att vända sig till Bibeln i större utsträckning? Knappast. (Matteus 7:14) Men Jehovas vittnen har hjälpt miljoner människor att finna lycka i sitt familjeliv genom ett bibelstudieprogram.d Bibeln förklarar emellertid varnande att alla gifta par kommer att ha ”vedermöda i köttet” på grund av ofullkomligheten. (1 Korinthierna 7:28) Men de som verkligen respekterar Guds ord försöker lösa sina problem och inte skilja sig vid första tecken på problem. Visst finns situationer då en kristen med rätta kan överväga separation eller till och med skilsmässa. (Matteus 5:32) Men medvetandet om hur detta kan påverka barnen får en kristen att söka efter sätt att rädda äktenskapet om det över huvud taget är möjligt.

Genom att följa Bibeln kan du göra mer än att bara rädda din familj nu. Det kan göra det möjligt för er alla att leva för evigt! Jesus sade: ”Detta betyder evigt liv, att de fortsätter att inhämta kunskap om dig, den ende sanne Guden, och om den som du har sänt ut, Jesus Kristus.” (Johannes 17:3) Att du läser och sedan tillämpar de råd som finns i Guds ord är bland det bästa du kan göra för att försäkra dig om att din familj kommer att hålla ihop för evigt.