Är fruktan alltid av ondo?

FRUKTAN kan ödelägga en människas lycka och omintetgöra hennes hopp. Det har sagts att denna egenskap är ett gift för sinnet, att den sätter förnuftet ur spel och att den är mer förödande än den värsta fysiska sjukdom. Ja, fruktan är en mycket stark känsla. Men är den alltid av ondo?

Tänk dig att du är ute och kör bil på en okänd väg. Du kommer upp i bergen, och vägen blir brant och kurvig. Det börjar bli natt, och därmed kommer också ett lätt snöfall. Bilen sladdar till, och du förstår att du har kommit upp på en höjd där vägarna börjar bli isiga.

Nu måste du vara på helspänn. Medan du försiktigt slingrar dig fram genom den ena isiga kurvan efter den andra, tänker du på hur lätt det skulle vara att förlora herraväldet över bilen på den hala vägbanan och störta ner i dalen nedanför. Dessutom har du ingen aning om vilka andra faror som lurar där i mörkret. När tankar som dessa genomkorsar ditt huvud, blir du torr i munnen, och hjärtat börjar slå lite fortare. Du är alldeles klarvaken. Vad du än tänkte på tidigare är du nu helt upptagen av din nuvarande uppgift: att hålla bilen kvar på vägen och försöka undvika en olycka.

Äntligen kommer du ner på lite lägre höjd. Vägen är upplyst, och det är barmark. Så småningom släpper spänningen. Du slappnar av och drar en suck av lättnad. All denna oro alldeles i onödan!

Men var den verkligen onödig? Nej, det var den faktiskt inte. Att känna ett rimligt mått av oro under sådana omständigheter är en normal reaktion. Det gör oss uppmärksamma, försiktiga. Hälsosam fruktan kan hjälpa oss att inte förhasta oss och därigenom skada oss själva. Fruktan är således inte alltid ett gift för sinnet eller något som sätter förnuftet ur spel. Under vissa omständigheter kan denna känsla rentav vara nyttig.

Bibeln har en hel del att säga om detta ämne och riktar särskilt vår uppmärksamhet på två olika sorters fruktan. Den ena är verkligen ett gift för sinnet, men den andra är inte bara normal och hälsosam, utan också nödvändig för vår frälsning. Vilka är dessa två sorters fruktan? Och hur kan vi lära oss att uppodla den ena samtidigt som vi undviker den andra? Dessa frågor kommer att besvaras i följande artikel.