Var vis – frukta Gud!

”Fruktan för Jehova är början till vishet.” (ORDSPRÅKSBOKEN 9:10)

1. Varför tycker många att tanken på att frukta Gud är svår att förstå?

DET fanns en tid då det ansågs vara en komplimang att kalla någon gudfruktig. I dag tycker många att tanken att frukta Gud känns lite gammalmodig och svår att förstå. De kanske frågar sig: Om Gud är kärlek, varför skall jag då behöva frukta honom? För dem är fruktan en negativ, till och med förlamande, känsla. Men sann gudsfruktan har en mycket vidare innebörd, och som vi skall se är det inte bara fråga om en känsla.

2, 3. Vad innefattas i verklig gudsfruktan?

² Enligt Bibeln är gudsfruktan någonting positivt. (Jesaja 11:3) Det är fråga om en djup vördnad och respekt för Gud, en stark önskan att inte misshaga honom. (Psalm 115:11) Den som har gudsfruktan godtar och är noga med att följa Guds moralnormer och önskar leva enligt hans anvisningar för vad som är rätt och fel. Ett referensverk säger att en sådan hälsosam fruktan är ett uttryck för ”en grundläggande inställning till Gud som resulterar i att man uppför sig förståndigt och undviker varje form av ondska”. I Bibeln sägs det därför träffande: ”Fruktan för Jehova är början till vishet.” (Ordspråksboken 9:10)

³ Ja, gudsfruktan omfattar många sidor av livet. Den är inte bara förknippad med vishet, utan också med glädje, frid, välgång, ett långt liv, hopp, förtröstan och tillit. (Psalm 2:11; Ordspråksboken 1:7; 10:27; 14:26; 22:4; 23:17, 18; Apostlagärningarna 9:31) Den har nära samband med tro och kärlek. Den innefattar i själva verket allt som har med vårt förhållande till Gud och till våra medmänniskor att göra. (5 Moseboken 10:12; Job 6:14; Hebréerna 11:7) Gudsfruktan inbegriper den djupa övertygelsen att vår himmelske Fader bryr sig om oss och är villig att förlåta våra överträdelser. (Psalm 130:4) Endast de som är oförbätterligt onda har orsak att känna skräck för Gud.a (Hebréerna 10:26–31)

Hur vi lär oss att frukta Jehova

4. Hur kan vi få hjälp att lära oss att ”frukta Jehova”?

⁴ Hur kan vi lära oss att ”frukta Jehova” på rätt sätt med tanke på att gudsfruktan har så stor betydelse för att vi skall kunna fatta visa beslut och få hans välsignelse? (5 Moseboken 17:19) I Bibeln finns det många berättelser om gudfruktiga män och kvinnor som har skrivits ner ”till vår undervisning”. (Romarna 15:4) För att vi skall förstå vad det egentligen innebär att frukta Gud skall vi se på ett av dessa exempel, nämligen kung David i det forntida Israel.

5. Hur hjälpte Davids arbete som herde honom att förstå vad det innebär att frukta Jehova?

⁵ Jehova förkastade Israels förste kung, Saul, därför att Saul fruktade folket och saknade gudsfruktan. (1 Samuelsboken 15:24–26) Men i Davids fall var det annorlunda. Hans liv och hans nära förhållande till Jehova visade att han hade verklig gudsfruktan. I sin ungdom var David ofta ute och vallade sin fars får. (1 Samuelsboken 16:11) När han som herde var utomhus under den stjärnklara natthimlen fick han hjälp att förstå vad det innebär att frukta Jehova. David kunde bara se en liten del av det oändliga universum, men han drog rätt slutsats – Gud förtjänar vår respekt och vördnad. Längre fram skrev han: ”När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna som du har berett, vad är då en dödlig människa, att du kommer ihåg henne, och en människoson, att du tar dig an honom?” (Psalm 8:3, 4)

6. Hur kände David det när han förstod Jehovas storhet?

⁶ David blev med all rätt imponerad när han jämförde den väldiga stjärnhimlen med sin egen litenhet. Men det skrämde honom inte utan fick honom att lovprisa Jehova med orden: ”Himlen förkunnar Guds härlighet; himlarymden berättar om hans händers verk.” (Psalm 19:1) Denna vördnad för Jehova drog David närmare honom och gjorde att han ville lära sig hans fullkomliga vägar och vandra på dem. Föreställ dig hur David måste ha känt det när han sjöng till Jehova: ”Du är stor och gör under, du är Gud, du ensam. Undervisa mig, Jehova, om din väg. Jag vill vandra i din sanning. Ena mitt hjärta till att frukta ditt namn.” (Psalm 86:10, 11)

7. Hur hjälpte gudsfruktan David att strida mot Goljat?

⁷ När filistéerna invaderade Israels område smädade deras nästan tre meter långe tvekampskämpe, Goljat, israeliterna och sade ungefär: ”Välj ut en man som ensam kan kämpa mot mig! Om han vinner skall vi tjäna er.” (1 Samuelsboken 17:4–10) Saul och hela hans här var skräckslagna – men inte David. Han visste att det var Jehova man skulle frukta, inte människor, hur mäktiga de än var. David sade till Goljat: ”Jag kommer mot dig i härarnas Jehovas namn, ... och hela den här församlingen skall veta att det inte är med svärd eller spjut som Jehova räddar, ty striden tillhör Jehova.” Med sin slunga och en enda sten – och med Jehovas hjälp – fällde David jätten. (1 Samuelsboken 17:45–47)

8. Vad lär vi oss av bibliska exempel på sådana som fruktade Gud?

⁸ Vi kanske står inför hinder eller fiender som är lika skrämmande som dem David konfronterades med. Vad kan vi göra? Vi kan ta itu med dem på samma sätt som David och andra trogna i forna tider – med gudsfruktan. Gudsfruktan kan övervinna människofruktan. Guds trogne tjänare Nehemja uppmanade sina medisraeliter, som hotades av sina motståndare: ”Var inte rädda för dem. Kom ihåg Jehova, den store och den som inger fruktan.” (Nehemja 4:14) Med Jehovas stöd kunde David, Nehemja och andra trogna tjänare fullgöra de uppgifter som Gud hade gett dem. Vi kan också göra det om vi har gudsfruktan.

Gudsfruktan hjälper oss att möta problem

9. Under vilka förhållanden visade David att han fruktade Gud?

⁹ När David hade dödat Goljat gav Jehova honom fler segrar. Men den svartsjuke Saul försökte döda David – först impulsivt, sedan med list och slutligen med hjälp av en hel här. Trots att Jehova hade försäkrat David om att han skulle bli kung, måste han i åratal vara på flykt, strida och vänta på att Jehovas tid att göra honom till kung var inne. I allt detta visade David att han fruktade den sanne Guden. (1 Samuelsboken 18:9, 11, 17; 24:2)

10. Hur visade David att han fruktade Gud när han var i fara?

¹⁰ Vid ett tillfälle sökte David tillflykt hos Akis, kungen i den filisteiska staden Gat, Goljats hemstad. (1 Samuelsboken 21:10–15) Kungens tjänare pekade ut David som en fiende till deras nation. Hur handlade David i den här farliga situationen? Han öppnade sitt hjärta i bön till Jehova. (Psalm 56:1–4, 11–13) Trots att han måste spela sinnessjuk för att komma undan, visste han att det i själva verket var Jehova som hade befriat honom genom att välsigna hans ansträngningar. David förtröstade fullständigt på Jehova, vilket visade att han verkligen fruktade honom. (Psalm 34:4–6, 9–11)

11. Hur kan vi visa gudsfruktan när vi utsätts för prövningar, precis som David gjorde?

¹¹ Vi kan precis som David visa att vi fruktar Gud genom att lita på hans löfte att han kommer att hjälpa oss att klara av våra problem. ”Vältra över din väg på Jehova, ja, förlita dig på honom, och han skall handla”, sade David. (Psalm 37:5) Det här betyder inte att vi helt enkelt skjuter över våra problem på Jehova utan att själva göra vad vi kan för att lösa dem och sedan förväntar att han skall handla för vår räkning. David bad inte Gud om hjälp utan att själv göra någonting. Han använde de fysiska och intellektuella förmågor som Jehova hade gett honom och tog itu med sina problem. Men David visste att enbart mänskliga ansträngningar inte kunde leda till framgång. Så bör det också vara för vår del. När vi har gjort allt vi kan måste vi överlåta resten åt Jehova. Ofta kan vi inte göra något annat än förtrösta på honom. Det är på så sätt vi visar att vi personligen har gudsfruktan. Vi kan hämta tröst av Davids innerliga uttalande: ”De som fruktar Jehova har hans förtroliga vänskap.” (Psalm 25:14)

12. Varför måste vi ta våra böner på allvar, och vilken inställning bör vi inte ha?

¹² Vi bör därför ta våra böner och vårt förhållande till Gud på största allvar. När vi närmar oss Jehova måste vi ”tro att han är till och att han belönar dem som uppriktigt söker honom”. (Hebréerna 11:6; Jakob 1:5–8) Och när han hjälper oss bör vi visa oss tacksamma, alldeles som aposteln Paulus rådde oss till. (Kolosserna 3:15, 17) Vi får aldrig bli lika dem som beskrevs av en erfaren smord kristen. Han sade: ”De tänker sig Gud som en sorts himmelsk betjänt. När de behöver någonting vill de bara kunna knäppa med fingrarna för att han skall komma. Och när de har fått det de önskar, vill de att han skall gå igen.” En sådan inställning vittnar om brist på gudsfruktan.

När fruktan för Gud försvagades

13. När visade David bristande respekt för Guds lag?

¹³ När David fick Jehovas hjälp under svåra förhållanden fördjupades hans gudsfruktan och hans tillit till Jehova. (Psalm 31:22–24) Men vid tre särskilda tillfällen försvagades Davids gudsfruktan, vilket fick allvarliga följder. Det första tillfället gällde hans anordningar för att transportera Jehovas förbundsark till Jerusalem på en vagn i stället för på leviternas axlar, som lagen föreskrev. När Ussa, som ledde vagnen, tog tag i arken för att stötta den dödades han omedelbart för sin ”vanvördiga handling”. Ja, Ussa begick en allvarlig synd, men det var egentligen Davids bristande respekt för Guds lag som orsakade den tragiska utgången. Att frukta Gud innebär att följa hans anvisningar. (2 Samuelsboken 6:2–9; 4 Moseboken 4:15; 7:9)

14. Vad blev följden av Davids folkräkning?

¹⁴ Längre fram eggade Satan David till att räkna Israels stridsdugliga män. (1 Krönikeboken 21:1) Genom att göra det visade David att hans gudsfruktan hade försvagats, och det ledde till att 70 000 israeliter dog. David ångrade sig inför Jehova, men han själv och folket fick lida svårt. (2 Samuelsboken 24:1–16)

15. Vad fick David att handla omoraliskt?

¹⁵ Vid ett annat tillfälle ledde en tillfällig försvagning av Davids gudsfruktan till att han hade ett omoraliskt förhållande med Batseba, Urias hustru. David visste att äktenskapsbrott och till och med ett begär till en annans äktenskapspartner var orätt. (2 Moseboken 20:14, 17) Problemet började då David fick se Batseba när hon badade. Tillbörlig gudsfruktan borde ha fått honom att omedelbart vända bort blicken och tänka på något annat. Men i stället fortsatte han tydligen att se på henne tills begäret tog överhanden över hans gudsfruktan. (2 Samuelsboken 11:1–4; Matteus 5:28) David glömde att Jehova var med i varje sida av hans liv. (Psalm 139:1–7)

16. Hur fick David lida på grund av sin orätta handling?

¹⁶ Davids förbindelse med Batseba resulterade i att hon födde en son. En kort tid därefter sände Jehova sin profet Natan för att uppenbara Davids synd. David återfick besinningen och sin gudsfruktan och ångrade sig. Han bad Jehova om att han inte skulle förkasta honom eller ta bort sin heliga ande från honom. (Psalm 51:7, 11) Jehova förlät David och mildrade straffet, men han skyddade honom inte mot alla dåliga följder av hans handlingar. Davids son dog, och hjärtesorger och tragiska händelser hemsökte hans familj i fortsättningen. Vilket högt pris att betala för försvagad gudsfruktan! (2 Samuelsboken 12:10–14; 13:10–14; 15:14)

17. Belys vilken hjärtesorg som syndiga handlingar leder till.

¹⁷ I våra dagar kan underlåtenhet att frukta Gud i moraliska frågor också få allvarliga och långvariga följder. Föreställ dig den känslomässiga smärta som en ung hustru kände när hon fick veta att hennes man hade varit otrogen medan han arbetade utomlands. Utom sig av chock och sorg gömde hon ansiktet i händerna och grät. Hur länge kommer det att dröja innan hennes man har återfått hennes förtroende och respekt? Sådana tragiska konsekvenser kan undvikas genom att man verkligen fruktar Gud. (1 Korinthierna 6:18)

Gudsfruktan avhåller oss från att synda

18. Vilka är Satans mål och metoder?

¹⁸ Satan fördärvar mycket snabbt världens moralnormer, och han vill alldeles särskilt fördärva de sanna kristna. För att lyckas med det utnyttjar han det som direkt kan nå vårt hjärta och sinne – det som passerar genom våra sinnesorgan, i synnerhet ögonen och öronen. (Efesierna 4:17–19) Vad kommer du att göra om du oväntat stöter på omoraliska bilder, texter eller människor?

19. Hur hjälpte gudsfruktan en kristen att övervinna frestelser?

¹⁹ Tänk till exempel på André,b en kristen äldste och far i Europa som arbetar som läkare. När André arbetade natt på sjukhuset satte kvinnliga arbetskamrater fast små lappar på hans kudde. På lapparna, som de hade ritat hjärtan på, inbjöd de honom att ha sex med dem. André vägrade bestämt att besvara deras inviter. För att komma bort från den dåliga omgivningen ordnade han så att han fick byta arbetsplats. Att André fruktade Gud visade sig vara mycket klokt och ledde till välsignelser för honom, för i dag tjänar han på deltid vid Jehovas vittnens avdelningskontor i sitt land.

20, 21. a) Hur kan gudsfruktan hjälpa oss att inte synda? b) Vad skall vi behandla i nästa artikel?

²⁰ Om felaktiga tankar får stanna kvar i sinnet, kan det leda till att vi är beredda att kasta bort vårt dyrbara förhållande till Jehova i utbyte mot något som vi inte har rätt till. (Jakob 1:14, 15) Men om vi fruktar Jehova kommer vi att hålla oss borta från – eller avlägsna oss från – människor, platser, aktiviteter, nöjen och underhållning som skulle kunna få oss att sänka vår moraliska gard. (Ordspråksboken 22:3) Oavsett vilka pinsamma situationer som kan uppstå eller vilka offer vi måste göra, är detta ingenting jämfört med att förlora Guds ynnest. (Matteus 5:29, 30) Om vi fruktar Gud kommer vi aldrig medvetet att utsätta oss för någonting som är omoraliskt, till exempel någon form av pornografi. Vi kommer i stället att se till att våra ögon ”inte ser det som är värdelöst”. Om vi handlar så, kan vi lita på att Jehova kommer att bevara oss vid liv och ge oss allt som vi verkligen behöver. (Psalm 84:11; 119:37)

²¹ Ja, att handla med verklig gudsfruktan är alltid det visa sättet. Det ger också sann lycka. (Psalm 34:9) Detta kommer att behandlas i nästa artikel.

[Fotnoter]

Fruktan för Jehova leder till lycka!

”Lycklig är den man som fruktar Jehova.” (PSALM 112:1)

1, 2. Vad kan fruktan för Jehova leda till?

LYCKA är inte något som kommer av sig självt. Verklig lycka är beroende av att man gör rätta val, att man gör det som är rätt och vänder sig bort från det som är orätt. Vår Skapare, Jehova, har gett oss sitt ord, Bibeln, för att lära oss hur vi skall få ett bra liv. Genom att söka Jehovas vägledning och följa den, och därmed visa att vi fruktar honom, kan vi känna verklig tillfredsställelse och lycka. (Psalm 23:1; Ordspråksboken 14:26)

² I den här artikeln skall vi se på några exempel från Bibelns tid och från vår egen tid som visar hur verklig gudsfruktan ger oss kraft att stå emot påtryckningar att göra det som är orätt och mod att göra det som är rätt. Vi kommer att se att gudsfruktan kan leda till lycka och glädje genom att den förmår oss att rätta till en felaktig kurs, vilket kung David fick göra. Vi kommer också att se att fruktan för Jehova är ett verkligt dyrbart arv som föräldrar kan ge sina barn. Ja, Guds ord försäkrar oss: ”Lycklig är den man som fruktar Jehova.” (Psalm 112:1)

Det går att få lyckan tillbaka

3. Vad hjälpte David att återhämta sig när han hade syndat?

³ Som framgick av föregående artikel var det särskilt vid tre tillfällen som David misslyckades med att visa tillbörlig gudsfruktan och syndade. Men hans reaktion på Jehovas tuktan visade att han innerst inne var en gudfruktig människa. Hans vördnad och respekt för Jehova fick honom att erkänna sin skuld, rätta till sitt handlingssätt och återställa ett gott förhållande till honom. Hans felsteg orsakade lidande för honom själv och andra, men hans uppriktiga sinnesändring gjorde att han fick Jehovas fortsatta stöd och välsignelse. Davids exempel är verkligen till uppmuntran för kristna i våra dagar som kan ha begått en allvarlig synd.

4. Hur kan gudsfruktan hjälpa någon att återfå lyckan?

⁴ Tänk på vad som hände Sonja.a Hon tjänade som heltidsförkunnare men hamnade i dåligt sällskap, gjorde sig skyldig till ett okristet uppförande och blev utesluten ur den kristna församlingen. Hon tog sitt förnuft till fånga och gjorde det som behövdes för att återställa sitt goda förhållande till Jehova. Slutligen blev hon återupptagen i församlingen. Under hela den här tiden bevarade Sonja sin önskan att tjäna Jehova. Så småningom började hon i heltidstjänsten igen. Längre fram gifte hon sig med en föredömlig kristen äldste och tjänar nu tillsammans med honom i församlingen. Sonja är ledsen för att hon tillfälligt kom bort från den kristna vägen, men hon är lycklig över att hennes gudsfruktan hjälpte henne att komma tillbaka.

Det är bättre att lida än att synda

5, 6. Förklara hur och varför David två gånger skonade Sauls liv.

⁵ Det är naturligtvis mycket bättre när gudsfruktan avhåller någon från att synda. Så var det i Davids fall. Vid ett tillfälle då Saul och 3 000 av hans män förföljde David gick Saul in i en grotta – just den grotta där David och hans män gömde sig. Davids män uppmanade honom att döda Saul. Hade inte Jehova gett hans dödsfiende i hans hand? David smög tyst fram till Saul och skar av fliken på hans överklädnad. David fruktade Gud, och därför plågade till och med denna relativt oskyldiga handling hans samvete. Han skingrade sina upphetsade män och sade: ”Det är otänkbart för mig, med hänsyn till Jehovas ståndpunkt, att jag skulle göra detta mot min herre, mot Jehovas smorde.”b (1 Samuelsboken 24:1–7)

⁶ Vid ett senare tillfälle hade Saul slagit läger för natten, och ”en djup sömn från Jehova” hade fallit över honom och hans män. David och hans modige systerson Abisaj tog sig in mitt i lägret och stod alldeles intill den sovande Saul. Abisaj ville göra sig av med Saul en gång för alla. David hindrade Abisaj och frågade: ”Vem sträcker ut sin hand mot Jehovas smorde och förblir ostraffad?” (1 Samuelsboken 26:9, 12)

7. Vad var det som hindrade David från att synda?

⁷ Varför dödade inte David Saul vid de två tillfällen då han hade kunnat göra det? Därför att han fruktade Jehova mer än han fruktade Saul. På grund av sin tillbörliga gudsfruktan var David beredd att lida, om det var nödvändigt, hellre än att synda. (Hebréerna 11:25) Han litade fullständigt på att Jehova brydde sig om både sitt folk och honom själv. Han visste att det skulle leda till lycka och många välsignelser om han lydde Gud och förtröstade på honom, men att han skulle bli föremål för Guds misshag om han ignorerade honom. (Psalm 65:4) Han visste också att Gud skulle hålla sitt löfte att göra honom till kung och avlägsna Saul i sin egen tid och på sitt eget sätt. (1 Samuelsboken 26:10)

Det skänker lycka att frukta Gud

8. Hur tjänar Davids uppförande när han var pressad som ett exempel?

⁸ Som kristna kan vi förvänta att bli hånade, förföljda och utsatta för andra prövningar. (Matteus 24:9; 2 Petrus 3:3) Ibland kan också medtillbedjare skapa problem för oss. Men vi vet att Jehova ser allt, hör våra böner och kommer att se till att allt ordnas enligt hans vilja, när den rätta tiden är inne. (Romarna 12:17–21; Hebréerna 4:16) Vi fruktar därför inte våra motståndare, utan vi fruktar Gud och litar på att han skall rädda oss. Precis som David hämnas vi inte oss själva, och inte heller kompromissar vi när det gäller rättfärdiga principer för att slippa lida. I det långa loppet leder detta till lycka. Men på vilket sätt?

9. Ge ett exempel på hur gudsfruktan kan skänka lycka trots förföljelse.

⁹ ”Jag tänker på en viss mamma och hennes tonåriga dotter som på grund av sin kristna neutralitet vägrade att köpa politiska partikort”, säger ett Jehovas vittne som tjänat länge som missionär i Afrika. ”De blev brutalt misshandlade av en grupp män och sedan tillsagda att gå hem. När de var på väg hem försökte mamman trösta sin gråtande dotter, som försökte förstå varför det här hade hänt. Då kände de sig inte glada, men de hade ett rent samvete. Längre fram var de mycket lyckliga över att de hade varit lydiga mot Gud. Om de hade köpt partikort, skulle männen ha blivit överlyckliga. De skulle ha gett dem läskedrycker och dansat runt omkring dem hela vägen hem. Men flickan och hennes mamma som visste att de hade kompromissat skulle ha varit de olyckligaste människorna i världen.” Deras gudsfruktan besparade dem allt detta.

10, 11. Vilka goda följder fick det att en kvinna fruktade Gud?

¹⁰ Gudsfruktan kan också skänka lycka när vi ställs inför prövningar som har att göra med respekten för livets helgd. När Mary väntade sitt tredje barn uppmanade läkaren henne att göra abort. ”Ditt tillstånd är livshotande”, sade han. ”Det kan när som helst uppstå komplikationer som gör att du kan dö inom 24 timmar. Då skulle barnet också dö. Jag kan i alla händelser inte garantera att barnet kommer att bli normalt.” Mary hade studerat Bibeln tillsammans med Jehovas vittnen men var ännu inte döpt. Hon säger: ”Men jag hade bestämt mig för att tjäna Jehova, och jag tänkte lyda honom vad som än hände.” (2 Moseboken 21:22, 23)

¹¹ Under graviditeten fortsatte Mary att studera Bibeln och ta hand om sin familj. Så föddes barnet, en pojke. ”Förlossningen var lite svårare än de två första gångerna, men det uppstod inga allvarligare komplikationer”, säger Mary. Gudsfruktan hjälpte henne att bevara ett gott samvete, och snart blev hon döpt. När pojken växte upp lärde han sig också att frukta Jehova, och han tjänar nu vid ett av Jehovas vittnens avdelningskontor.

Hämta ”styrka hos Jehova”

12. Hur blev David styrkt av sin gudsfruktan?

¹² Davids fruktan för Jehova fick honom inte bara att avhålla sig från att göra det som är orätt. Den styrkte honom också till att handla beslutsamt och förståndigt under svåra förhållanden. I ett år och fyra månader uppehöll sig David och hans män i Siklag på den filisteiska landsbygden på flykt undan Saul. (1 Samuelsboken 27:5–7) En gång när männen var borta brände amalekitiska rövare upp staden och förde bort männens hustrur, barn och boskapshjordar. När David och hans män kom tillbaka och fick se vad som hade hänt började de gråta. Sorgen gick snart över i bitterhet, och Davids män talade om att stena honom. David blev mycket bekymrad, men han förlorade inte modet. (Ordspråksboken 24:10) Hans gudsfruktan fick honom att vända sig till Jehova, och han ”hämtade styrka hos Jehova”. Med Guds hjälp hann David och hans män upp amalekiterna och tog tillbaka allt som hade rövats bort. (1 Samuelsboken 30:1–20)

13, 14. Hur hjälpte gudsfruktan en kristen kvinna att fatta bra beslut?

¹³ Guds tjänare i våra dagar ställs också inför situationer som kräver att de förtröstar på Jehova och har mod att handla beslutsamt. Så var det till exempel för Kristina. I unga år studerade hon Bibeln tillsammans med Jehovas vittnen. Men hon ville bli konsertpianist och hade kommit en god bit på väg. Samtidigt kände hon sig osäker när det gällde att predika och vågade därför inte ta på sig det ansvar som följer med dopet. Kristina fortsatte att studera Guds ord och började känna vilken kraft det har. Hon lärde sig att frukta Jehova, och hon förstod att han förväntar att hans tjänare skall älska honom av hela sitt hjärta, av hela sitt sinne, av hela sin själ och av hela sin styrka. (Markus 12:30) Detta fick henne att överlämna sig åt Jehova och bli döpt.

¹⁴ Kristina bad Jehova hjälpa henne att göra andliga framsteg. ”Jag visste att livet som konsertpianist skulle innebära ständiga resor och att jag skulle behöva ge uppemot 400 konserter om året”, förklarar hon. ”Jag bestämde mig därför för att bli lärare i stället, så att jag skulle kunna klara mig ekonomiskt och vara heltidsförkunnare.” Vid den tidpunkten var det redan bestämt att hon skulle ge sin debutkonsert i landets mest kända konserthus. ”Min debutkonsert visade sig bli min avskedskonsert”, säger hon. Kristina gifte sig längre fram med en kristen äldste. Tillsammans tjänar de nu vid ett av Jehovas vittnens avdelningskontor. Hon är lycklig över att Jehova gav henne styrka att fatta rätta beslut och att hon nu kan använda sin tid och sina krafter till att tjäna honom.

Ett dyrbart arv

15. Vad ville David ge sina barn, och hur gjorde han det?

¹⁵ ”Kom, ni söner, lyssna till mig, fruktan för Jehova skall jag lära er”, skrev David. (Psalm 34:11) Som far var David besluten att ge sina barn ett dyrbart arv – en äkta, balanserad, hälsosam fruktan för Jehova. I ord och handling framställde David Jehova som en kärleksfull, omtänksam och förlåtande Fader för sina jordiska barn och inte som en krävande och skräckinjagande Gud som var redo att beivra varje överträdelse av hans lag. ”Vem märker själv hur ofta han felar?” frågade David. Sedan visade han att han var övertygad om att Jehova inte ständigt skärskådar oss för att lägga märke till våra felsteg genom att säga: ”Förlåt mig mina hemliga brister.” David var säker på att om han gjorde sitt bästa, skulle hans ord och tankar vara godtagbara för Jehova. (Psalm 19:12, 14 [vers 13, 15, Svenska Folkbibeln])

16, 17. Hur kan föräldrar lära sina barn att frukta Jehova?

¹⁶ David är ett bra föredöme för föräldrar i vår tid. ”Våra föräldrar uppfostrade oss så att det kändes roligt att vara i sanningen”, säger Ralph, som tillsammans med sin bror tjänar vid ett av Jehovas vittnens avdelningskontor. ”När vi var unga fick vi vara med i deras samtal om församlingens verksamhet, och vi blev lika entusiastiska för sanningen som de. De fick oss att förstå att vi kunde göra bra saker i vår tjänst för Jehova. Ja, i flera år bodde vår familj i ett land där det är stort behov av förkunnare av Guds kungarike och hjälpte till med att bilda nya församlingar.

¹⁷ Vad som höll oss kvar på den rätta vägen var inte en samling stränga regler, utan det faktum att våra föräldrar insåg att Jehova var verklig och mycket, mycket omtänksam och god. De försökte lära känna Jehova ännu bättre och behaga honom, och vi lärde oss mycket av deras äkta gudsfruktan och kärlek till honom. När vi hade gjort något fel fick våra föräldrar oss inte att känna det som om Jehova inte längre älskade oss, och de blev inte heller arga och lade på oss onödiga restriktioner. För det mesta satte de sig helt enkelt ner tillsammans med oss för att tala med oss och försöka nå vårt hjärta, och ibland hade mamma tårar i ögonen. Och allt det här gjorde verkan. Vi lärde oss av våra föräldrars ord och handlingar att fruktan för Jehova är något vackert och att det är en glädje och ett nöje, inte en börda, att vara ett Jehovas vittne.” (1 Johannes 5:3)

18. Vad får vi om vi fruktar den sanne Guden?

¹⁸ Bland ”Davids sista ord” läser vi: ”När den som härskar över människor är rättfärdig, när han härskar i fruktan för Gud, då är det som morgonens ljus, när solen går upp.” (2 Samuelsboken 23:1, 3, 4) Salomo, Davids son och efterträdare, förstod tydligen detta, för han bad om att Jehova skulle ge honom ”ett lydigt hjärta” och förmåga att ”skilja mellan gott och ont”. (1 Kungaboken 3:9) Salomo förstod att fruktan för Jehova leder till vishet och lycka. Längre fram sammanfattade han Predikarboken med orden: ”Slutsatsen av det hela, när allt har blivit hört, är: Frukta den sanne Guden och håll hans bud. Ty detta är hela den förpliktelse människan har. Ty den sanne Guden skall föra fram varje slags gärning till domen, varje dold gärning, för att se om den är god eller ond.” (Predikaren 12:13, 14) Om vi följer detta råd kommer vi att finna att ”lönen för ödmjukhet och fruktan för Jehova” inte bara är vishet och lycka, utan också ”rikedom och ära och liv”. (Ordspråksboken 22:4)

19. Vad kommer att få oss att förstå ”fruktan för Jehova”?

¹⁹ Av exempel från Bibelns tid och av erfarenheter från vår egen tid ser vi att tillbörlig fruktan för Jehova spelar en positiv roll i hans sanna tjänares liv. Sådan fruktan kan inte bara avhålla oss från att göra det som misshagar vår himmelske Fader, utan den kan också ge oss mod att möta våra motståndare och styrka att uthärda de prövningar och svårigheter som kommer i vår väg. Låt oss därför, unga och gamla, studera Guds ord flitigt, meditera över det vi lär oss och ofta närma oss Jehova i innerlig bön. Genom att göra det kommer vi inte bara att finna ”kunskap om Gud”, utan också förstå ”fruktan för Jehova”. (Ordspråksboken 2:1–5)

[Fotnoter]