Ungdomar frågar:

Varför känner jag mig så värdelös?

”JAG var bara åtta år, när mamma skilde sig från pappa”, erinrar sig en flicka som vi kan kalla Ann. ”Jag kan komma ihåg hur jag smög mig intill pappa och tydde mig till honom för att få styrka. När jag var 15 år, skilde sig pappa från min styvmor. Det var upprivande. Jag undrade om det var något fel på mig. Var det kanske jag som var orsaken? Jag började känna mig värdelös.”

Sådana känslor plågar många ungdomar. Och det behöver inte alltid vara en svår hjärtesorg, till exempel att föräldrarna skiljer sig, som är orsaken. Känslor av värdelöshet kan utlösas av något så jämförelsevis trivialt som ett lågt betyg på en skrivning i skolan. Varför uppstår sådana känslor? Finns det något sätt att skaka dem av sig?

Orättvisa jämförelser

En stor anledning till att så många ungdomar känner sig värdelösa är inflytandet från den värld vi lever i. I många samhällen pressas ungdomar till att nå toppresultat i allt de gör — i skolarbetet, i idrott, i hobbyverksamheter. Framgång bedöms ofta efter vem som presterar mest, ser bäst ut och äger mest. En sydafrikansk pedagog sade: ”Det är en fruktansvärd skam förbunden med att inte få ett bra avgångsbetyg och att inte få ett arbete som betraktas som statusbetonat.” Psykologen dr David Elkind säger något liknande: ”Tonåringar värderas i dag inte efter karaktärsstyrka eller personlighet, utan efter konkurrensduglighet eller de betyg de får.” Den här tävlingsandan berövar många ungdomar känslan av att ha något egenvärde.

Bibeln uppmanar oss att göra vårt bästa i allt vad vi ”förmår uträtta” men ”inte i jämförelse med den andre”. (Predikaren 9:10; Galaterna 6:4) Varför inte? Först och främst har alla sina olika anlag och kan inte nå toppresultat i allt. (Matteus 25:14, 15) Vi är faktiskt alla handikappade på ett eller annat sätt till följd av vår ofullkomlighet. (Romarna 3:23) För att nå framgång i livet måste man följaktligen lära sig att ta misslyckanden och besvikelser på rätt sätt.

Om man dessutom har en önskan att överträffa andra, motarbetar man just de egenskaper som kan skänka ens sinne bestående känslor av egenvärde, till exempel samarbetsvilja, hänsynstagande, ett glatt humör, fridsamhet och tålamod. Bibeln ger det visa rådet: ”Låt oss inte bli självupptagna, så att vi eggar upp varandra till inbördes tävlan och avundas varandra.” — Galaterna 5:22, 23, 26.

Så länge du gör ditt bästa i skolan eller i din kristna verksamhet, bör du därför vara nöjd med dina prestationer. Om du allvarligt brister i något avseende, be då för all del om hjälp. Att göra det är ett tecken på att du håller på att utveckla en annan verkligt värdefull egenskap, nämligen ödmjukhet. (Ordspråksboken 18:12) Om dina framsteg går långsamt, bli då inte missmodig. Värdera dina framgångar i förhållande till dina tidigare resultat — inte i förhållande till någon annans.

Mer än enbart nedstämdhet?

Föreställ dig att du drabbas av svår nedstämdhet som består vecka efter vecka utan någon lindring — och utan någon uppenbar orsak. Tidskriften ’Teen framhåller att ”det är av stor betydelse att man inte lider i tysthet”. Utgjut dina känslor för någon som verkligen bryr sig om dig, till exempel någon av dina föräldrar. Som bibeln uttrycker saken: ”Bättre är att vara två än en. ... Om någon av dem faller, så kan ju den andre resa upp sin medbroder. Men ve den ensamme, om han faller och inte en annan finns, som kan resa upp honom!” (Predikaren 4:9, 10) I många fall kan en som lyssnar och hyser medkänsla med dig hjälpa dig att få ordning på dina tankar.a

Ett exempel på det är Ann, som nämndes i inledningen. Hennes vänner hjälpte henne att inse att hennes känslor av värdelöshet hade sin grund i ett felaktigt tänkesätt och inte i verkligheten. Hur skulle hon, när hon var bara ett barn, ha kunnat vara ansvarig för att hennes föräldrar misslyckades i sitt äktenskap? När hon insåg det, började hennes känslor av värdelöshet att avta.

Men vad skall man göra om sådana känslor består, trots att man gjort ansträngningar att rätta till sitt tänkesätt? Tidskriften ’Teen tillägger: ”Det är också en utmärkt idé att gå igenom en läkarundersökning för att förvissa sig om att det inte är några fysiska krämpor som är orsaken till ens depression.” Varför det? Därför att sådana känslor av värdelöshet som inte ger med sig kan tyda på en medicinsk rubbning: djup depression.

I många fall av djup depression tycks det röra sig om kemiska störningar i hjärnan. Ibland kan det till exempel bero på att hjärnans huvudneuroner, hjärncellerna, inte tar emot eller vidarebefordrar signaler på rätt sätt. Lyckligtvis finns det behandlingsmetoder som tycks kunna reglera neuronaktiviteten och hjälpa dem som lider av depression att klara av sin situation. Ett läkarbesök kan därför vara på sin plats, när man har anledning att misstänka att det inte är enbart nedstämdhet man har drabbats av.

När ditt samvete oroar dig

Något annat som kan orsaka känslor av värdelöshet är samvetets inflytande. (Romarna 2:14, 15) Om du lyssnar noga till ditt samvete, kan det hjälpa dig att vända dig bort från en fördärvlig kurs. Om du ignorerar samvetet, kan det vara en källa till svåra kval.

Vid ett tillfälle kände sig kung David så djupt plågad av sitt samvete att han skrev: ”Det finns ... inget friskt [ingen frid, NW] i mina ben för min synds skull. Ty mina missgärningar går mig över huvudet, såsom en svår börda är de mig för tunga. ... Hela dagen går jag sörjande. ... Jag är vanmäktig och illa sönderslagen.” (Psalm 38:4—9) Det är högst troligt att David skrev de här orden när han hade tagit en annan mans hustru. Det var först när han öppet bekände sin svåra synd inför Guds profet Natan som han kände sig lättad. Med vilket resultat? ”Då uppenbarade jag min synd för dig och överskylde inte min missgärning. ... Då förlät du mig min synds missgärning.” — Psalm 32:5; jämför Jakob 5:16.

Många ungdomar har på liknande sätt känt sig skuldtyngda till följd av att de begått synder — både mindre allvarliga och svårare synder. Men i likhet med David kan de lätta sin börda genom att öppet bekänna sina synder och söka hjälp hos sanna kristna. Ett exempel är Stephanus, vars far övergav hans mor innan han föddes. ”Att han inte ville ha mig och att han inte ville vara min far gav mig djupa sår. Det fick mig att känna mig värdelös under min uppväxttid.” Stephanus började ägna sig åt homosexualitet, som är en mycket svår synd. (1 Moseboken 13:13; 1 Korintierna 6:9) Stephanus säger: ”Förutom alla de andra bekymren som jag redan hade förlorade jag nu också min självaktning och mitt goda samvete. Jag kände mig ännu mer värdelös.”

Plågad av sitt samvete sökte Stephanus hjälp hos sanna kristna. Men det viktigaste var att han bekände sina synder inför Gud, och med Guds hjälp var han i stånd att övervinna sina svagheter. ”Jag kom till insikt om att jag kan vara värdefull i Jehovas ögon genom att godta Jesu lösenoffer och utöva tro på dess värde”, säger han. (Ordspråksboken 28:13; 1 Johannes 1:9—2:2) Under de fyra senaste åren har unge Stephanus tjänat som heltidsförkunnare, och han hjälper nu andra att förstå Guds barmhärtiga anordningar.

Att känna sitt egenvärde

Utan tvivel har Stephanus’ tillfredsställande livskurs som kristen förkunnare hjälpt honom att bevara sin nyfunna känsla av egenvärde. Doktor Edna Irwin förklarar i sin bok Growing Pains—A Study of Teenage Distress (Växtvärk — en undersökning av tonåringars oro): ”Den tonåring som vet vilken livskurs han vill följa har ett mål att inrikta sig på. ... Om målet kan uppnås, bidrar det i hög grad till tonåringens trygghet och självaktning.” Tusentals ungdomar har i likhet med Stephanus funnit att arbetet att dela med sig av bibelns budskap åt andra är precis en sådan livskurs som går att uppnå, en livskurs som skänker dem en känsla av ”trygghet och självaktning”.

Men en sådan livskurs kan ta flera år att komma fram till för en del ungdomar. Låt därför inte känslor av värdelöshet tynga ner dig under tiden fram till dess. Kom ihåg: Du behöver inte kämpa i egen kraft. Känn dig fri att anförtro dig åt andra, i synnerhet åt dina föräldrar. Du har också stöd av medkristna, som uppmanas att ”tala tröstande till de nedstämda själarna”. (1 Tessalonikerna 5:14) Men du kan framför allt känna dig tröstad av att veta att Jehova Gud älskar dig och sätter värde på dig. Ja, Jesus sade att till och med dina ”huvudhår är allesammans räknade” av Gud! (Lukas 12:7) Du behöver aldrig känna dig värdelös, när du vet hur mycket Gud värderar de människor som älskar honom.

[Fotnot]

[Bild på sidan 23]

Låter du den här världens tävlingsanda få dig att känna dig värdelös?