Varför är vår tid så ond?
NÄR du läser en dagstidning eller tittar på TV-nyheterna eller lyssnar på nyheterna i radio, räknar du med att få höra en hel del dåliga nyheter, eller hur? Du blir förmodligen inte förvånad över att få veta att ett visst krig fortfarande rasar, att våld och brott fortfarande florerar eller att en svältkatastrof fortfarande hemsöker ett visst u-land.
Om dessa händelser inträffar ganska långt från den plats där du bor, blir du förmodligen inte alltför oroad av sådana rapporter. De flesta orkar helt enkelt inte engagera sig i allt detta lidande. Men ändå är det svårt att förbli oberörd när man ser hur lidandet påverkar enskilda individer. Det är en sak att läsa om krig och fundera över dödssiffror, men det är en helt annan att läsa om lille Adnan, en nioårig bosnisk pojke, vars mor dödades när deras hem ödelades av en bomb. Några månader senare blev hans far ihjälskjuten av en krypskytt när de var ute och gick tillsammans. Efter bara några veckor fick han se sin syster förblöda, sedan en granat detonerat på skolgården. De läkare som behandlade Adnan efter dessa traumatiska upplevelser fann att pojken var som bedövad, i avsaknad av alla känslor — även nyfikenhet. På dagarna plågades han av skräckfyllda minnen, på nätterna av mardrömmar. Adnan är inte en siffra i statistiken, utan ett lidande barn, och vi kan inte låta bli att känna medlidande med honom.
Så förhåller det sig också med andra världsproblem. Det är en sak att läsa om svält men en helt annan att se en bild av en femårig flicka med uppsvälld buk och tändstickssmala ben, halvdöd av hunger. Det är en sak att läsa om brottsstatistik men en helt annan att höra talas om en till åren kommen änka som blivit brutalt slagen, rånad och våldtagen. Det är en sak att läsa om sammanbrottet inom familjelivet men en helt annan att få veta att en mor medvetet låtit sitt barn svälta och utsatt det för svår misshandel.
Det är plågsamt att läsa om sådant, men hur mycket värre är det inte när något av dessa globala problem drabbar oss personligen! När vi själva har det svårt kan den bild som nyhetsmedierna ger av världen göra oss förkrossade. Det är skrämmande att konstatera att mänskligt lidande på grund av krig, brottslighet, svält och sjukdomar ökar i en takt som saknar motstycke i historien. Att tvingas konfronteras med den bistra verkligheten i dagens värld kan få djupgående verkningar på människor — vilsenhet, fruktan och depression är vanligt förekommande.
Oroade människor inom många olika religioner frågar sig: Varför är världen så ond? Vart är mänskligheten på väg?
Men tyvärr kan världens religioner sällan ge något tillfredsställande svar. När du såg frågan på första sidan i det här numret, kanske du kände en viss skepsis — en förståelig reaktion. Fundamentalistiska religionssamfund försöker ofta tolka in sådant i Bibeln som inte står där — till exempel den exakta tidpunkten för den här världens slut. (Se Matteus 24:36.) Utgivarna av den här tidskriften föredrar att låta Bibeln uttolka sig själv. Du kanske blir förvånad över det sakliga och förnuftsmässiga sätt på vilket Bibeln behandlar de sista dagarna. Den talar inte bara om för oss varför världen är så ond, utan ger oss också ett hopp för framtiden, ett som är till stor tröst och uppmuntran. Du kan läsa mer om detta hopp i de följande artiklarna.
[Bildkälla på sidan 3]
Jobard/Sipa Press