Del 4

Varför känner jag mig så här?

Ensam, deprimerad, sur, modlös — är det så du för det mesta känner dig? Naturligtvis inte! I likhet med de flesta ungdomar känner du dig antagligen ganska nöjd med dig själv. Men då och då upplever även den bäste bland oss negativa känslor. Läs och ta reda på hur du kan lära känna dig själv bättre och ta itu med sådana känslor.

Kapitel 12

Varför tycker jag inte om mig själv?

”JAG känner mig ganska värdelös”, klagade Louise. Känner du dig också ibland missnöjd med dig själv?

Ja, alla behöver ett visst mått av självaktning. Självaktning har kallats ”den ingrediens som skänker värdighet åt mänsklig tillvaro”. Det sägs också i bibeln: ”Du skall älska din nästa som dig själv.” (Matteus 19:19) Men om du känner dig missnöjd med dig själv, kommer du antagligen också att känna dig missnöjd med andra.

”Allt som jag gör blir fel”

Varför kan man hysa så negativa känslor om sig själv? För det första kan dina begränsningar göra dig besviken. Du håller på att växa upp, och ofta medför det en period av tafatthet då du dagligen råkar ut för att tappa eller stöta till föremål. Sedan har du helt enkelt inte en vuxens erfarenhet i att ta motgångar på rätt sätt. Och eftersom dina ”uppfattningsförmågor” inte har tränats tillräckligt ”genom användning”, kanske du inte alltid fattar de förståndigaste besluten. (Hebréerna 5:14) Ibland kanske du tycker att allt som du gör blir fel.

Att man misslyckas med att nå upp till sina föräldrars krav kan vara en annan orsak till bristande självaktning. ”Om jag får en fyra i betyg”, säger en ungdom, ”då vill mina föräldrar veta varför jag inte fick en femma och säger att det var dåligt av mig.” Det är givetvis naturligt att föräldrar vill att deras barn skall göra sitt allra bästa. Om du då inte når upp till rimliga förväntningar, kan du vara säker på att få höra det. Bibelns råd är: ”Lyssna, min son [eller dotter], till din fars tuktan, och överge inte din mors lag.” (Ordspråksboken 1:8, NW) I stället för att bli modfälld bör du ta kritiken med jämnmod och lära av den.

Hur är det då om ens föräldrar gör orättvisa jämförelser? (”Varför kan du inte vara som din storebror Paul? Han var alltid en mönsterelev.”) Även om sådana jämförelser kan kännas smärtsamma för stunden, är de ofta välgrundade. Och tycker du att dina föräldrar är alltför hårda mot dig, kanske du i lugn och ro kan resonera med dem om saken.

Hur man bygger upp självaktning

Hur kan man stärka sviktande självkänsla? Granska först ärligt dina starka och dina svaga sidor. Du kommer att upptäcka att många av de enligt din uppfattning svaga sidorna är ganska obetydliga i sammanhanget. Hur är det då med allvarliga brister, till exempel retligt humör eller själviskhet? Arbeta samvetsgrant på dessa problem, så kommer din självkänsla med all säkerhet att växa.

Vidare bör du inte göra dig blind för att du redan har vissa förmågor. Att kunna laga mat eller byta ett punkterat däck kanske du inte tycker är så betydelsefullt. Men en som är hungrig eller en bilist som blivit stående kommer att beundra dig för dessa färdigheter. Tänk också på dina starka sidor. Är du flitig i att studera? Tålmodig? Medlidsam? Frikostig? Vänlig? De här egenskaperna uppväger mer än väl mindre betydelsefulla svagheter.

Det kan också vara till hjälp att gå igenom följande korta minneslista:

Sätt upp realistiska mål: Om du jämt siktar på stjärnorna, kan du drabbas av bittra besvikelser. Sätt upp mål som är uppnåeliga. Skulle du till exempel kunna lära dig skriva maskin? Lär dig att spela ett musikinstrument eller att tala ett främmande språk. Försök förbättra din läsförmåga. Självaktning kommer som en positiv sidoeffekt av att man har presterat något.

Utför ett gott arbete: Om du gör ett slarvigt jobb, kommer du inte att bli nöjd med dig själv. Gud fann behag i sitt skaparverk och förklarade vid slutet av skapelseperioderna att allting var ”gott”. (1 Moseboken 1:3—31) Du kan också finna behag i vad du än gör hemma eller i skolan genom att utföra det skickligt och samvetsgrant. — Se Ordspråksboken 22:29.

Gör något för andra: Man får ingen självaktning av att slå sig till ro och låta andra passa upp en. Jesus sade att ”vemhelst som vill bli stor ... skall vara [en] tjänare” för andra. — Markus 10:43—45.

Sjuttonåriga Kim planerade till exempel in 60 timmar varje månad under sommarlovet för att hjälpa andra att lära känna bibelns sanningar. Hon säger: ”Det har fört mig närmare Jehova. Det har också hjälpt mig att utveckla sann kärlek till människor.” Det är knappast troligt att den här lyckliga unga kvinnan saknar självkänsla.

Välj dina vänner omsorgsfullt: ”Mitt förhållande till mig själv är mycket olyckligt”, sade 17-åriga Barbara. ”När jag är tillsammans med människor som litar på mig gör jag bra ifrån mig. Tillsammans med sådana som behandlar mig som en robot är jag helt bortkommen.”

Människor som är högdragna eller oförskämda kan verkligen få en att känna sig illa till mods. Välj därför vänner som är uppriktigt intresserade av ditt bästa, vänner som bygger upp dig. — Ordspråksboken 13:20.

Gör Gud till din närmaste vän: ”Jehova är min branta klippa och mitt fäste”, förklarade psalmisten David. (Psalm 18:3 [2], NW) Han litade inte bara på sina egna förmågor, utan förtröstade på sin nära vänskap med Jehova. När han senare drabbades av motgångar, kunde han stå ut med hård kritik utan att tappa fattningen. (2 Samuelsboken 16:7, 10) Du kan också ”närma [dig] Gud” och så ”berömma” dig, inte av dig själv, utan av Jehova. — Jakob 2:21—23; 4:8; 1 Korintierna 1:31.

Återvändsgränder

En skribent förklarade: ”Ibland försöker ungdomar med svag identitet och dålig självkänsla att bygga upp ett skal eller en falsk fasad som de visar upp mot världen.” De roller man iklär sig är väl kända: ”Tuffingen”, den världsvane flicktjusaren eller den extremt utspökade punkaren. Men under fasaderna brottas de här ungdomarna fortfarande med mindervärdeskänslor. — Ordspråksboken 14:13.

Tänk till exempel på dem som ger fritt utlopp åt sina sexuella begär ”i syfte att förjaga känslor av nedstämdhet, öka självkänslan [genom känslan av att vara önskad], uppnå förtrolighet och med en graviditet vinna en annan människas — barnets — kärlek och obetingade accepterande”. (Coping With Teenage Depression [Att ta itu med depression i tonåren]) En desillusionerad ung kvinna skrev: ”Jag försökte hämta tröst i sexuellt umgänge i stället för att försöka bygga upp ett starkt förhållande till min Skapare. Allt jag byggde upp var tomhet, ensamhet och mer depression.” Akta dig alltså för sådana återvändsgränder.

Ett varningens ord

Lägg märke till att bibeln flera gånger varnar för att tänka för högt om sig själv. Varför det? Tydligen därför att de flesta av oss har en benägenhet att skjuta över målet i ansträngningarna att bygga upp självkänslan. Många blir egoistiska och har en starkt överdriven uppfattning om sina egna begåvningar och förmågor. Somliga upphöjer sig själva genom att trycka ner andra.

I en kristen församling i Rom under det första århundradet uppstod stark rivalitet mellan judar och hedningar (icke-judar). Aposteln Paulus påminde därför hedningarna om att det var endast tack vare Guds ”omtanke” som de hade ”ympats” in i ett tillstånd av Guds ynnest. (Romarna 11:17—36) Även självgoda judar blev tvungna att erkänna sin ofullkomlighet. ”Alla har ju syndat och är i saknad av Guds härlighet”, skrev Paulus. — Romarna 3:23.

Paulus berövade dem inte all självkänsla, utan skrev: ”Genom den oförtjänta omtanke som är mig given säger jag nämligen till var och en ... att inte tänka högre om sig själv än man bör tänka.” (Romarna 12:3) Så även om man ”bör” ha ett mått av självaktning, får man inte gå till ytterligheter i detta.

Doktor Allan Fromme skriver: ”En som har en balanserad uppfattning om sig själv är inte olycklig, men han behöver inte heller vara rusig av lycka. ... Han är inte pessimistisk, men hans optimism är inte ohämmad. Han är varken dumdristig eller förskonad från känslor av rädsla. ... Han inser att han inte är tidernas största lyckträff men inte heller en ohjälplig nolla.”

Var därför blygsam. ”Gud står emot de övermodiga, men han ger oförtjänt omtanke åt de ödmjuka.” (Jakob 4:6) Erkänn dina starka sidor, men bortse inte från dina svagheter. Arbeta i stället på dem. Du kommer kanske ändå att tvivla på dig själv emellanåt. Men du behöver aldrig någonsin tvivla på ditt egenvärde eller på att Gud bryr sig om dig. För ”om någon älskar Gud, då är denne känd av honom”. — 1 Korintierna 8:3.

Frågor att resonera om

◻ Varför hyser somliga ungdomar negativa känslor om sig själva? Känner du det på samma sätt som dessa ungdomar?

◻ Hur kan man komma till rätta med sina föräldrars krav?

◻ På vilka sätt kan man bygga upp sin självaktning?

◻ Vilka är några återvändsgränder som man bör undvika, när man bygger upp sin självaktning?

◻ Varför måste man vara försiktig så att man inte tänker för högt om sig själv?

[Infälld text på sidan 98]

Självaktning har kallats ”den ingrediens som skänker värdighet åt mänsklig tillvaro”

[Bild på sidan 99]

Känner du dig modfälld och mindervärdig? Det finns en lösning

[Bild på sidan 101]

Att bli en skrävlare eller skrytmåns är inget bra sätt att råda bot på dålig självkänsla

[Bild på sidan 102]

Tycker du ibland att allt som du gör blir fel?

Kapitel 13

Varför blir jag så deprimerad?

Melanie hade alltid levt upp till sin mors ideal om ett mönsterbarn — tills hon fyllde 17. Sedan slutade hon engagera sig i skolan, tackade nej till fester och verkade inte ens bry sig om att hennes betyg sjönk från femmor till treor. När hennes föräldrar vänligt frågade henne vad som var på tok, rusade hon i väg och sade: ”Låt mig vara i fred! Det är ingenting.”

Vid 14 års ålder var Mark impulsiv och vresig och hade ett fruktansvärt humör. I skolan var han orolig och störande. När han blev arg eller besviken, brukade han susa fram genom öknen på sin motorcykel eller kasta sig utför branta backar på sin rullbräda.

DE HÄR båda ungdomarna, Melanie och Mark, led av olika former av samma sjukdom — depression. Doktor Donald McKnew vid ett institut för mental hälsa i USA säger att kanske 10 till 15 procent av alla skolbarn lider av psykiska störningar. Ett mindre antal lider av svår depression.

Ibland finns det en biologisk orsak till problemet. En del infektioner, sjukdomar i hormonkörtlarna, hormonförändringar i samband med menstruationen, låg blodsockerhalt, vissa mediciner, inverkan från giftiga metaller och kemikalier, allergiska reaktioner, obalanserad kost och blodbrist — allt detta kan utlösa en depression.

Psykiska påfrestningar

Tonårsperioden kan dock ofta vara psykiskt påfrestande i sig själv. När man som ung inte har en vuxens erfarenhet i att tackla livets med- och motgångar, kan det ofta kännas som om ingen bryr sig om en, och man kan bli djupt deprimerad över relativt alldagliga problem.

En annan orsak till nedstämdhet kan vara att man misslyckas med att infria föräldrars, lärares eller vänners förväntningar. Donald, till exempel, kände att han måste vara bäst i skolan för att vara sina välutbildade föräldrar till lags. När han misslyckades med det blev han deprimerad och funderade på självmord. ”Jag har aldrig kunnat göra någonting rätt. Jag har jämt gjort alla besvikna”, klagade Donald.

Att känslor av misslyckande kan ge upphov åt depression visas av fallet med en man som hette Epafroditus. Han var en trogen kristen under det första århundradet och sändes i väg på ett speciellt uppdrag för att bistå den fängslade aposteln Paulus. Men när han kom till Paulus blev han sjuk — och så fick Paulus i stället ta hand om honom. Då kan du nog föreställa dig varför Epafroditus kan ha känt sig misslyckad och blivit ”nedstämd”. Tydligtvis tänkte han inte på allt det goda han hade gjort innan han blev sjuk. — Filipperna 2:25—30.

En känsla av förlust

Francine Klagsbrun skrev i sin bok Too Young to Die—Youth and Suicide (För ung för att dö — ungdomar och självmord): ”Roten till många känslomässigt betingade depressioner är en djup känsla av förlust av någon eller något som man älskat högt.” Förlust av en förälder i döden eller genom skilsmässa, förlust av arbete eller utbildning eller förlust av hälsan kan alltså orsaka depression.

En mycket förödande förlust för en ung människa är förlusten av kärlek, känslan av att vara oönskad och att ingen bryr sig om en. ”När min mamma övergav oss, kände jag mig sviken och ensam”, avslöjade en ung kvinna som heter Marie. ”Min värld verkade plötsligt helt upp och nervänd.”

Man kan förstå den smärta och förvirring somliga ungdomar känner, när de utsätts för sådana familjeproblem som skilsmässa, alkoholism, incest, hustrumisshandel, barnmisshandel eller att de helt enkelt blir försummade av föräldrar som är helt uppslukade av sina egna problem. Hur sant är inte det bibliska ordspråket: ”Har du visat dig vara modfälld på trångmålets dag? Din kraft [däribland förmågan att kunna stå emot depression] kommer att vara knapp”! (Ordspråksboken 24:10, NW) Ungdomar kanske rentav med orätt anklagar sig själva för de problem som råder i familjen.

Hur man känner igen symptomen

Det finns olika grader av depression. Ungdomar kan tillfälligt komma ur balans på grund av någon upprivande händelse. Men sådan nedstämdhet försvinner i allmänhet på relativt kort tid.

Om däremot nedstämdheten håller i sig och den unge har en allmän negativ känsla tillsammans med känslor av värdelöshet, ångest och vrede, kan det utveckla sig till vad läkare kallar lättare kronisk depression. Som vi ser av exemplen med Mark och Melanie (i början av kapitlet) kan symptomen variera avsevärt. Vissa unga människor kanske får ångestattacker. Andra kanske känner sig ständigt trötta, saknar aptit, får sömnrubbningar eller drabbas av en rad olyckshändelser.

En del ungdomar försöker dölja sin depression genom att kasta sig ut i en massa utsvävningar: en ändlös karusell av fester, sexuell omoraliskhet, vandalism, omåttligt drickande och liknande. ”Jag vet egentligen inte varför jag måste vara ute hela tiden”, erkände en 14-årig pojke. ”Jag vet bara att om jag är för mig själv, ensam, då fattar jag hur dåligt jag mår.” Det är alldeles som bibeln beskriver: ”Mitt under skrattet kan hjärtat sörja.” — Ordspråksboken 14:13.

När det är mer än enbart nedstämdhet

Om en lättare kronisk depression inte behandlas, kan den utvecklas till en allvarligare sjukdom — svår depression. (Se sidan 107.) ”Jag kände det hela tiden som om jag var ’död’ inombords”, förklarade Marie, som drabbades av svår depression. ”Jag bara existerade utan några känslor. Jag var ständigt fylld av ångest.” Vid svår depression håller det dystra humöret i sig kanske i flera månader. Därför är det här slaget av depression den vanligaste faktorn i samband med självmord bland tonåringar — något som nu betraktas som en ”dold epidemi” i många länder.

Den mest ihållande känslan i samband med djup depression — och den mest dödsbringande — är en djup känsla av hopplöshet. Professor John E. Mack skriver om Vivienne, en 14-årig flicka som drabbades av svår depression. Utåt sett verkade hon vara en välartad ung dam med ett gott förhållande till sina föräldrar. Trots det gick hon och hängde sig i sin djupa förtvivlan. Professor Mack skriver: ”Viviennes oförmåga att kunna förutse att hennes depression någonsin skulle ge med sig, att hon hade något hopp om att slutligen befrias från sin plåga, var en viktig faktor i hennes beslut att ta sitt liv.”

För dem som har drabbats av svår depression känns det alltså som om de aldrig kommer att bli bättre, som om det inte finns någon morgondag. Experter menar att det är sådan hopplöshet som ofta leder till självmordsbeteende.

Självmord är dock ingen lösning. Marie, vars liv hade blivit en levande mardröm, erkände: ”Tankar på självmord dök onekligen upp i mitt sinne. Fast jag insåg att så länge jag inte tog mitt liv, så fanns det alltid hopp.” Att göra slut på allt löser givetvis ingenting. Sorgligt nog kan många ungdomar som fylls av förtvivlan inte se något alternativ eller någon möjlighet till en lycklig utgång. Marie försökte därför dölja sitt problem genom att ta heroinsprutor. Hon sade: ”Jag kände stort självförtroende — tills knarket slutade verka.”

Hur man tar itu med lättare depression

Det finns förnuftiga sätt att ta itu med känslor av depression. ”En del människor blir deprimerade därför att de är hungriga”, framhöll dr Nathan S. Kline i New York, specialist på depression. ”De kanske inte äter frukost och hoppar av någon anledning över lunchen. Framemot klockan tre börjar de sedan undra varför de inte mår bra.”

Vad man äter kan alltså ha stor betydelse. Debbie, en ung kvinna som plågades av känslor av hopplöshet, erkände: ”Jag förstod inte att skräpmat var så skadligt för mitt humör. Jag åt en hel del sådant. Nu märker jag att om jag äter mindre godis, mår jag bättre.” Andra nyttiga åtgärder: Något slag av motion kan förbättra humöret. I vissa fall kan det vara nödvändigt med en läkarundersökning, eftersom depression kan vara ett symptom på fysisk sjukdom.

Hur man vinner kampen i sinnet

Ofta uppstår eller förvärras depression av att man tänker negativa tankar om sig själv. ”När man upplever att en massa människor hackar på en”, beklagade sig 18-åriga Evelyn, ”får det en att tro att man inte är värd någonting.”

Tänk efter: Är det andras sak att bestämma ditt människovärde? Aposteln Paulus blev föremål för nedsättande kritik. En del sade att han var en vekling och en usel talare. Fick det Paulus att känna sig värdelös? Nej, inte alls! Paulus visste att det viktiga var att leva upp till Guds normer. Han kunde berömma sig av det han hade utfört med Guds hjälp — oavsett vad andra sade. Om du också påminner dig att du står i ett gott förhållande till Gud, kommer nedstämdheten i många fall att ge med sig. — 2 Korintierna 10:7, 10, 17, 18.

Hur är det om du är deprimerad över någon svaghet eller någon synd som du har begått? ”Om era synder än är blodröda, så kan de bli snövita”, sade Gud till Israel. (Jesaja 1:18) Förbise aldrig vår himmelske Faders medlidande och tålamod. (Psalm 103:8—14) Anstränger du dig kraftigt för att övervinna ditt problem? Du måste göra din del, om du skall kunna befria ditt sinne från skuldkänslor. Som ordspråket lyder: ”Den som bekänner och överger dem [sina överträdelser], han får barmhärtighet.” — Ordspråksboken 28:13.

Ett annat sätt att bekämpa nedstämdhet är att sätta upp realistiska mål. Man behöver inte vara bäst i klassen för att vara framgångsrik. (Predikaren 7:17—19 [16—18]) Acceptera det faktum att besvikelser är en del av livet. När du råkar ut för någon motgång, bör du inte tänka: ”Ingen bryr sig om vad som händer med mig, och ingen kommer någonsin att göra det.” I stället bör du intala dig själv: ”Jag skall komma över det här.” Och det är inget fel i att gråta ut ordentligt.

Värdet av att uträtta något

”Hopplöshet försvinner inte av sig själv”, förklarar Daphne, som med framgång genomlevde perioder av missmod. ”Man måste tänka i andra banor eller engagera sig fysiskt. Man måste sätta i gång med att göra något.” Tänk på Linda som, när hon ansträngde sig kraftigt för att bekämpa sitt buttra humör, sade: ”Just nu går jag in för att sy. Jag kan jobba med mina kläder, och så småningom glömmer jag det som tynger ner mig. Det hjälper faktiskt.” Att ägna sig åt det man är bra på kan öka ens självkänsla — som i allmänhet befinner sig i bottenläge under en depression.

Något som också är till nytta är att ägna sig åt det man tycker är roligt: Gå ut och shoppa bara för nöjes skull, spela något spel, laga sin favoriträtt, bläddra bland böckerna i en bokhandel, gå på restaurang, läsa eller bara lösa korsord, till exempel de som förekommer i tidskriften Vakna!

Debbie fann att hon kunde komma över sin nedstämdhet genom att planera kortare resor eller sätta upp små personliga mål. Men det som visade sig vara till störst hjälp för henne var att göra saker för andra. ”Jag träffade en ung kvinna som var mycket deprimerad, och jag började hjälpa henne att studera bibeln”, berättar Debbie. ”De här samtalen varje vecka gav mig tillfälle att berätta för henne hur hon skulle kunna övervinna sin depression. Bibeln gav henne ett verkligt hopp. Det blev samtidigt till hjälp för mig.” Alldeles som Jesus sade: ”Det är lyckligare att ge än att få.” — Apostlagärningarna 20:35.

Tala med någon om det

”Sorg i en mans hjärta trycker det ned, men ett vänligt ord skaffar det glädje.” (Ordspråksboken 12:25) Ett ”vänligt ord” från någon som är förstående kan betyda väldigt mycket. Ingen människa kan läsa ens hjärta, så därför bör man utgjuta det för någon som man litar på kan ge hjälp. ”En vän älskar vid alla tillfällen och blir en broder i nödens stund”, enligt Ordspråksboken 17:17. (The Bible in Basic English) ”När man behåller det för sig själv är det som att ensam bära en tung börda”, sade 22-årige Evan. ”Men när man anförtror sig åt någon som är kvalificerad att hjälpa, blir det mycket lättare.”

”Men jag har redan försökt med det”, kanske du säger. ”Och allt jag får är en lektion i att försöka se det positiva i livet.” Var kan man då få tag i någon som inte bara kan lyssna och visa förståelse, utan också ge objektiva råd? — Ordspråksboken 27:5, 6.

Var man kan finna hjälp

Börja med att ge ditt hjärta åt dina föräldrar. (Ordspråksboken 23:26) De känner dig bättre än någon annan, och de kan ofta hjälpa dig, ifall du ger dem den möjligheten. Om de ser att problemet är allvarligt, kan de ordna med att du får sakkunnig hjälp.a

Medlemmar i den kristna församlingen är också en källa till hjälp. ”Under årens lopp byggde jag upp en sådan fasad att ingen egentligen visste hur deprimerad jag var”, erkände Marie. ”Men sedan anförtrodde jag mig åt en av de äldre kvinnorna i församlingen. Hon var så förstående. Hon hade delvis gått igenom samma saker som jag. Jag fick hjälp att inse att andra har gått igenom liknande saker och klarat sig helskinnade ur det.”

Nej, Maries depression gav inte med sig på en gång. Men undan för undan började hon få bukt med sina känslor, ju mer hon fördjupade sitt förhållande till Gud. Även du kan bland Jehovas sanna tillbedjare finna vänner och ”familjemedlemmar” som är uppriktigt intresserade av ditt bästa. — Markus 10:29, 30; Johannes 13:34, 35.

Kraft över det normala

Den effektivaste hjälpen i att skingra svårmod är emellertid det som aposteln Paulus kallade ”den kraft som är över det normala” och som kommer från Gud. (2 Korintierna 4:7) Han kan hjälpa en att bli av med depression, om man förlitar sig på honom. (Psalm 55:23 [22]) Med sin heliga ande ger han styrka som övergår ens normala resurser.

Den här vänskapen med Gud inger sannerligen nytt mod. ”När jag är ledsen ber jag mycket”, sade en ung kvinna som heter Georgia. ”Jag vet att Jehova kommer att öppna en utväg, hur svårt mitt problem än är.” Daphne instämmer och tillägger: ”Man kan berätta allt för Jehova. Man bara utgjuter sitt hjärta, och även om ingen människa förstår, vet man att han i alla fall förstår en och bryr sig om en.”

Så om du är deprimerad, be då till Gud och sök upp någon klok och förstående person som du kan yppa dina känslor för. I den kristna församlingen kan du finna ”äldste” som är skickliga rådgivare. (Jakob 5:14, 15) De står redo att hjälpa dig att bevara din vänskap med Gud. Jehova förstår nämligen och uppmanar dig att kasta alla dina bekymmer på honom, ”eftersom han bryr sig om” dig. (1 Petrus 5:6, 7) Ja, bibelns löfte är: ”Guds frid, som övergår allt förstånd, skall skydda era hjärtan och era tankeförmågor med hjälp av Kristus Jesus.” — Filipperna 4:7.

[Fotnoter]

Frågor att resonera om

◻ Vilka är några orsaker till att ungdomar blir deprimerade? Har du någonsin känt det så?

◻ Kan du säga vilka symptom en lättare kronisk depression kännetecknas av?

◻ Vet du hur man känner igen en svår depression? Varför är det en så allvarlig sjukdom?

◻ Nämn några sätt att bekämpa nedstämdhet. Har några av dessa förslag fungerat i ditt fall?

◻ Varför är det så viktigt att tala ut om saken, när man är djupt deprimerad?

[Infälld text på sidan 106]

Svår depression är den vanligaste faktorn i samband med självmord bland ungdomar

[Infälld text på sidan 112]

Ett personligt vänskapsförhållande till Gud kan hjälpa en att klara av en svår depression

[Ruta på sidan 107]

Kan det vara svår depression?

Vem som helst kan tillfälligtvis drabbas av ett eller flera av följande symptom utan att behöva ha allvarliga problem. Men om flera symptom är ihållande eller om något av dem är så allvarligt att det stör ens normala verksamhet, har man kanske 1) en fysisk sjukdom och behöver en grundlig läkarundersökning eller 2) en allvarlig psykisk störning — svår depression.

Ingenting är roligt. Du finner inget nöje i aktiviteter som du tidigare tyckte om. Livet känns overkligt — du är som i en dimma, och allt du gör sker helt mekaniskt.

Total värdelöshet. Du upplever att ditt liv inte har något betydelsefullt att ge och är fullständigt bortkastat. Du kanske är fylld av skuldkänslor.

Drastisk förändring i lynnet. Om du tidigare var utåtriktad, kanske du blir tillbakadragen — eller tvärtom. Du kanske ofta gråter.

Fullständig hopplöshet. Du tycker att allt är botten, det finns ingenting du kan göra åt det, och saker och ting kommer aldrig att bli bättre.

Du önskar att du var död. Ångesten är så stor att du ofta tycker att det bästa vore att dö.

Koncentrationssvårigheter. Du går gång på gång igenom vissa tankar eller läser utan att få något sammanhang.

Förändrade matvanor och tarmfunktioner. Aptitlöshet eller omåttligt begär efter mat. Återkommande förstoppning eller diarré.

Förändrade sovvanor. Dålig sömn eller omåttligt mycket sömn. Du kanske ofta har mardrömmar.

Smärtor och värk. Huvudvärk, kramper och smärtor i buken och i bröstet. Du kanske utan egentlig orsak känner dig ständigt trött.

[Bild på sidan 108]

Att misslyckas med att infria föräldrarnas förväntningar kan få ungdomar att känna sig deprimerade

[Bild på sidan 109]

Att tala med andra och utgjuta sitt hjärta är ett av de bästa sätten att komma till rätta med problemet

[Bild på sidan 110]

Att göra något för andra är ytterligare ett sätt att bekämpa nedstämdhet

Kapitel 14

Hur kan jag skingra mina känslor av ensamhet?

Det är lördag kväll. Pojken sitter ensam i sitt rum.

”Jag hatar veckosluten!” utropar han. Men det finns ingen i rummet som kan svara. Han får tag i en tidskrift och ser en bild med en grupp ungdomar på en badstrand. Han slänger tidskriften i väggen. Tårar väller fram. Han biter sig hårt i underläppen, men tårarna fortsätter att tränga fram. När han inte längre orkar kämpa emot, kastar han sig på sängen och snyftar: ”Varför blir jag jämt utanför?”

KÄNNER du det också så ibland — att du är avskuren från världen, ensam, värdelös och tom? Misströsta inte i så fall. Även om det inte är roligt att känna sig ensam, är det i varje fall inte någon dödlig åkomma. Enkelt uttryckt är ensamhet en varningssignal. Hungerkänslor varskor dig om att du behöver mat. Ensamhet varskor dig om att du behöver sällskap, närhet, förtrolighet. Vi behöver mat för att kunna fungera bra. Likaså behöver vi sällskap för att må bra känslomässigt.

Har du någon gång betraktat en hög glödande kol? När du tar bort ett kol ur högen, falnar glöden hos det ensamma kolet. Men när du lägger tillbaka kolet i högen, börjar det glöda igen. Det är likadant med oss människor. När vi blir isolerade slutar vi ”glöda”, det vill säga fungera bra, efter någon tid. Behovet av sällskap finns inbyggt i oss.

Att vara för sig själv utan att känna sig ensam

Författaren Henry David Thoreau skrev: ”Jag har aldrig funnit något sällskap som är så sällskapligt som avskildheten.” Håller du med om det? ”Ja”, säger Bill, 20 år. ”Jag tycker om naturen. Ibland tar jag min lilla båt och åker ut på en sjö. Jag sitter där i flera timmar helt ensam. Det ger mig tid att reflektera över vad jag gör med mitt liv. Det är härligt.” Tjugoettårige Steven instämmer. ”Jag bor i ett stort hyreshus”, säger han, ”och ibland går jag upp på hustaket bara för att få vara ensam. Jag får då möjlighet att tänka en del och be. Det är skönt.”

Ja, stunder av avskildhet kan, om de utnyttjas väl, skänka oss djup tillfredsställelse. Även Jesus fann behag i sådana stunder: ”Tidigt på morgonen, medan det ännu var mörkt, steg [Jesus] upp, och han gick ut ur huset och gav sig av till ett ensligt ställe, och där började han bedja.” (Markus 1:35) Kom ihåg att Jehova inte sade: ”Det är inte gott för människan att vara tillfälligt ensam.” I stället sade Gud att det inte var gott för människan ”att förbli ensam”. (1 Moseboken 2:18—23, NW) Det är alltså långvariga perioder av isolering som kan leda till ensamhetskänslor. Därför varnar bibeln: ”Den som isolerar sig söker sin egen själviska lystnad; mot all praktisk vishet kommer han att bryta ut.” — Ordspråksboken 18:1, NW.

Tillfällig ensamhet

Ibland är ensamheten påtvingad till följd av omständigheter vi inte kan råda över, som när vi kommer ifrån våra vänner i samband med att vi flyttar. Steven berättar: ”Där vi bodde förut var James och jag vänner. Vi stod varandra närmare än bröder. När vi flyttade visste jag att jag skulle sakna honom.” Steven gör en paus, som om han för sin inre syn återupplever avresan. ”När jag skulle gå på planet, fastnade orden i halsen på mig. Vi kramade om varandra, och jag gick i väg. Det kändes som om något mycket kärt gick förlorat.”

Hur gick det för Steven i hans nya omgivning? ”Det var hårt”, säger han. ”Där jag bodde förut var jag omtyckt av mina vänner, men här gjorde en del av dem jag arbetade tillsammans med att jag kände mig mindervärdig. Jag minns att jag tittade på klockan och räknade bakåt fyra timmar (det var tidsskillnaden) och tänkte på vad James och jag kunde ha gjort just då. Jag kände mig ensam.”

När det inte går så bra för oss, låter vi ofta tankarna kretsa kring de bättre tider vi upplevt tidigare. Det sägs emellertid i bibeln: ”Fråga inte: ’Hur kommer det sig att forna dagar var bättre än våra?’” (Predikaren 7:11 [10]) Varför ges detta råd?

Först och främst kan omständigheterna förändras till det bättre. Det är därför forskare ofta talar om ”tillfällig ensamhet”. Steven kunde således övervinna sina känslor av ensamhet. Hur då? ”Att tala om mina känslor med någon som brydde sig om mig hjälpte. Man kan inte bara leva i det förgångna. Jag tvingade mig att lära känna andra människor, att intressera mig för dem. Det fungerade; jag fann nya vänner.” Hur blev det med James då? ”Jag hade fel. Flyttningen gjorde inte slut på vår vänskap. Nästa dag ringde jag honom. Vi pratade och pratade i en timme och en kvart.”

Kronisk ensamhet

Men ibland håller de gnagande ensamhetskänslorna i sig, och det tycks inte finnas någon utväg. Ronny, en högstadieelev, berättar: ”Jag har gått i skolan här i området i åtta år, men på hela den tiden har jag inte lyckats få en enda kompis. ... Ingen vet hur jag känner det, och ingen bryr sig om det. Ibland tycker jag att jag bara inte står ut längre!”

Liksom Ronny upplever många tonåringar vad som ofta kallas för kronisk ensamhet. Detta är betydligt allvarligare än tillfällig ensamhet. Forskare säger i själva verket att skillnaden är lika stor som mellan ”vanlig förkylning och lunginflammation”. Men alldeles som lunginflammation kan botas, kan även kronisk ensamhet besegras. Det första steget är att förstå den bakomliggande orsaken. (Ordspråksboken 1:5) Sextonåriga Rhonda anger den vanligaste orsaken till kronisk ensamhet, när hon säger: ”Jag tror att orsaken till att jag känner mig väldigt ensam är att — ja, man kan inte få vänner om man är missnöjd med sig själv. Och jag tycker egentligen inte speciellt bra om mig själv.” — Lonely in America (Ensam i Amerika).

Rhondas ensamhet kommer inifrån. Hennes låga självaktning skapar en mur som hindrar henne från att öppna sig och knyta vänskapsband. En forskare säger: ”Sådana tankar som: ’Jag är tråkig’, ’Jag är ointressant’, ’Jag är värdelös’ är mycket vanliga bland kroniskt ensamma.” Nyckeln till att övervinna ensamhet ligger därför i att bygga upp sin självaktning. (Se kapitel 12.) När du bygger upp det bibeln kallar ”den nya personligheten”, som kännetecknas av omtänksamhet, anspråkslöshet i sinnet och mildhet, kommer din självaktning med all säkerhet att öka. — Kolosserna 3:9—12.

När du lär dig att tycka om dig själv kommer andra att dras till dig för dina tilltalande egenskaper. Men alldeles som man inte helt och fullt kan se färgerna på en blomma förrän den har slagit ut, så kan andra inte helt och fullt uppskatta dina egenskaper förrän du öppnar dig för dem.

Bryt isen

”Det bästa rådet för en som är ensam”, sägs det i en nyutkommen publikation från USA:s nationella institut för mental hälsa, är att ”engagera sig i andra människor”. Det här rådet harmonierar med bibelns maning att ”vidga” sig och att visa ”medkänsla”, eller empati. (2 Korintierna 6:11—13; 1 Petrus 3:8) Det fungerar. Att bry sig om andra avleder inte bara sinnet från att tänka på sin egen ensamhet, utan motiverar andra att intressera sig för en själv.

Nittonåriga Natalie bestämde sig för att göra mer än bara sitta och vänta på att andra skulle säga hej. ”Jag måste också vara vänlig”, säger hon. ”Annars kommer folk att tycka att jag är mallig.” Börja därför med ett leende. Den andra personen kanske ler tillbaka.

Nästa steg är att inleda ett samtal. Lillian, 15 år, medger: ”Att gå fram till främmande människor för första gången var verkligen pirrigt. Jag var rädd för att de inte skulle acceptera mig.” Hur inleder Lillian sina samtal? Hon säger: ”Jag ställer enkla frågor som: ’Var kommer du ifrån?’ ’Känner du den och den?’ Vi kanske båda känner en viss person, och ett tu tre är samtalet i gång.” Vänliga handlingar och en frikostig anda kommer likaså att hjälpa en att bygga upp dyrbara vänskapsförhållanden. — Ordspråksboken 11:25.

Kom också ihåg att man kan få en vän som aldrig sviker en. Jesus Kristus sade till sina lärjungar: ”Jag [är] inte ensam, eftersom Fadern är med mig.” (Johannes 16:32) Jehova kan också bli din närmaste vän. Lär känna hans personlighet genom att läsa bibeln och iaktta hans skaparverk. Styrk din vänskap med honom genom bön. När det kommer till kritan är vänskapen med Jehova Gud det bästa botemedlet mot ensamhet.

Att man trots detta känner sig ensam då och då är inget att oroa sig över. Det är helt normalt. Men hur är det om onormal blyghet håller en tillbaka från att knyta vänskapsband och umgås med andra?

Frågor att resonera om

◻ Är ensamhet nödvändigtvis något negativt? Finns det fördelar med att vara för sig själv?

◻ Varför är ensamhet i de flesta fall tillfällig? Tycker du att det stämmer i ditt fall?

◻ Vad är kronisk ensamhet, och hur kan man bekämpa sådan?

◻ Vilka är några sätt att ”bryta isen” i sina kontakter med andra? Vad har fungerat i ditt fall?

[Infälld text på sidan 119]

”Det bästa rådet för en som är ensam”, säger USA:s nationella institut för mental hälsa, är att ”engagera sig i andra människor”

[Bilder på sidorna 116, 117]

Vänner kan hålla kontakt med varandra även på stora avstånd

[Bild på sidan 118]

Stunder av avskildhet kan vara angenäma

Kapitel 15

Varför är jag så blyg?

”ALLA talar om för mig hur bra jag ser ut”, skrev en ung kvinna i en insändarspalt. Men så fortsatte hon: ”Jag har problem med att tala med folk. Om jag ser någon i ögonen medan jag talar, rodnar jag, och orden fastnar i halsen på mig. ... På jobbet har jag hört många kommentarer om hur ’högfärdig’ jag är, därför att jag inte talar med någon. ... Jag är inte högfärdig. Jag är bara blyg.”

En undersökning visade att 80 procent av de tillfrågade hade varit blyga under någon period i sitt liv, och 40 procent ansåg sig vara blyga för närvarande. Ja, blyghet har varit vanligt bland människor i alla tider. Bibeln berättar att Mose av blyghet försökte dra sig ur uppgiften som Guds språkrör inför Israels nation. (2 Moseboken 3:11, 13; 4:1, 10, 13) Det verkar också som om den kristne lärjungen Timoteus var blyg och försagd i fråga om att ta till orda och hävda sin myndighet. — 1 Timoteus 4:12; 2 Timoteus 1:6—8.

Vad blyghet är

Blyghet är att känna sig osäker bland människor — främlingar, personer i myndighetsställning, personer av motsatt kön eller jämnåriga kamrater. Den som är blyg påverkas på olika sätt av överdrivet dåligt självförtroende. Somliga blir generade; med nedslagna ögon och bultande hjärta finner de att de inte får fram ett ord. Andra tappar fattningen och sätter i gång med ett hejdlöst pladder. Ytterligare andra har svårt att yttra sig och säga sin mening.

Men det finns faktiskt positiva sidor med ett visst mått av blyghet. Närbesläktade egenskaper är blygsamhet och ödmjukhet, och en av de saker Gud söker och anbefaller är att man ”är blygsam, när ... [man] vandrar med” honom. (Mika 6:8, NW) Fler fördelar med att vara taktfull och försynt är att man inte är arrogant och alltför påstridig. En som är blyg uppskattas ofta som en god lyssnare. Men när blygheten hämmar oss och hindrar oss från att helt utnyttja våra möjligheter och inverkar skadligt på våra relationer, vårt arbete och våra känslor, då är det dags att göra något åt saken.

En bra början är att förstå problemet. (Ordspråksboken 1:5) Blyghet avser inte vad man är; det avser ens uppträdande, ens sätt att reagera i olika situationer, det beteendemönster som man lärt in och inpräglat genom erfarenheter med andra. Man tror att andra gör negativa omdömen om en, att de inte gillar en. Man tror att andra är bättre eller mer normala än man själv är. Man tror att allt kommer att gå på tok, om man försöker få kontakt med andra. Man väntar sig att allt skall gå snett, och ofta gör det det — därför att man spänner sig och handlar i enlighet med sina uppfattningar. 

Hur blyghet påverkar ens liv

Om man är inåtvänd, inte yttrar sig eller är så fixerad vid sig själv att man inte ägnar uppmärksamhet åt andra, kan man ge intryck av att vara högfärdig, ovänlig, uttråkad eller rentav känslokall eller ointelligent. När ens tankar kretsar kring en själv, är det svårt att koncentrera sig på ett samtal som pågår. Man ägnar då mindre uppmärksamhet åt det som sägs. Sedan händer det man mest av allt fruktar — man framstår som dum.

I själva verket har man låst in sig bakom tjocka murar av blyghet och sedan slängt bort nyckeln. Man låter tillfällen gå en ur händerna. Man accepterar saker eller situationer fast man egentligen inte vill det — bara för att man är rädd att yttra sig eller säga sin mening. Man går miste om glädjen att träffa folk och knyta nya vänskapsband eller att göra saker som ger livet mer innehåll. Men andra går också miste om något. De får aldrig lära känna ens verkliga jag.

Hur man övervinner blyghet

Med tid och ansträngning kan beteendet ändras. Först och främst bör du sluta oroa dig över om den andre gör en bedömning av dig. Han är förmodligen alltför upptagen med att tänka på sig själv och vad han skall säga och göra. Och om den andre på ett barnsligt sätt driver med dig, bör du inse att det är han som har problem. ”[En] vettlös man försmädar sin nästa.” (Ordspråksboken 11:12, Viveka Heymans svenska översättning) De som är värda att ha som vänner kommer inte att bedöma dig efter ditt yttre, utan efter vad slags person du är.

Försök också att tänka positivt. Ingen är fullkomlig — alla har vi våra starka sidor och våra svagheter. Kom ihåg att det finns olika sätt att se på saker, att tycke och smak varierar. Att den andre har en annan åsikt betyder inte att du som person blir förkastad.

Lär dig också att bedöma andra rättvist. En tidigare blyg ung man säger: ”Jag upptäckte två saker hos mig själv. ... För det första var jag alldeles för självcentrerad. Jag tänkte för mycket på mig själv och oroade mig över vad andra tyckte om det jag sade. Det andra var att jag tillskrev de andra ett orätt motiv. Jag litade inte på dem och trodde att de skulle se ner på mig.”

Den unge mannen var med vid ett av Jehovas vittnens möten. ”Jag hörde ett tal där som verkligen hjälpte mig”, berättar han. ”Talaren sade att kärleken är utåtriktad — att om man har kärlek tror man det bästa om andra, inte det sämsta. Så jag lärde mig att sluta tillskriva andra dåliga motiv. Jag sade till mig själv: ’De kommer att vara förstående, de kommer att vara snälla, de kommer att vara hänsynsfulla.’ Jag började lita på andra. Jag insåg att några kanske skulle missbedöma mig, fast nu förstod jag att det var deras problem.”

”Jag lärde mig också behovet av att börja visa kärlek på ett aktivt sätt — att bjuda lite mer på mig själv”, förklarade han. ”Jag försökte först med de yngre. Längre fram började jag hälsa på hemma hos andra. Jag lärde mig att bli mer känslig för deras behov, att inrikta mig på att hjälpa dem.” På det sättet kom han att inse sanningen i Jesu råd i Lukas 6:37, 38: ”Sluta ... upp med att döma, och ni skall alls inte bli dömda; och sluta upp med att domfälla, och ni skall alls inte bli domfällda. ... Ta för vana att ge, och man skall ge åt er. ... För med det mått som ni mäter med skall det mätas åt er i gengäld.”

Hur man kommer i gång

Lär dig att vara sällskaplig — att säga hej och sätta i gång ett samtal. Det kan vara något så enkelt som att säga några ord om vädret. Kom ihåg: Bara 50 procent av ansvaret ligger hos dig. Den andra hälften ligger hos den andre. Ta det inte alltför hårt om du råkar säga något galet. Om andra skrattar, lär dig att skratta med dem. Att säga: ”Det där blev visst lite fel” kommer att hjälpa dig att slappna av och fortsätta samtalet.

Klä dig bekvämt och ledigt, men se till att dina kläder är rena och pressade. När du känner att du ser så bra ut som möjligt oroar du dig inte så mycket för det, och du kan då koncentrera dig på samtalet. Stå rak — men ändå ledigt. Se trevlig ut och le. Ha vänlig ögonkontakt och visa att du följer med i det den andre säger genom att nicka eller säga något instämmande.

När du ställs inför en svårare situation, till exempel att hålla tal inför andra eller en anställningsintervju, var då så förberedd som möjligt. Öva på förhand vad du skall säga. Även talsvårigheter kan övervinnas eller reduceras genom övning. Det kommer att ta tid, alldeles som när man lär sig något annat som är helt nytt. Men när du ser de positiva resultaten, kommer du att bli ännu mer uppmuntrad att klara det.

Man bör inte förbise den hjälp som Gud kan ge. Saul, den forntida nationen Israels förste kung, var till att börja med mycket blyg. (1 Samuelsboken, kapitel 9 och 10) Men när det blev dags att handla, ”kom Guds Ande över Saul”, och han ledde folket till seger. — 1 Samuelsboken, kapitel 11.

I vår tid har kristna ungdomar ansvaret att hjälpa andra att lära känna Gud och hans utlovade nya rättfärdiga värld. (Matteus 24:14) Att bära ut de här goda nyheterna och få representera den högsta auktoriteten i universum kommer helt visst att inge självförtroende och hjälpa en att inte tänka så mycket på sig själv. Om du troget tjänar Gud, kan du vara säker på att han kommer att välsigna dig och hjälpa dig att övervinna din blyghet.

Frågor att resonera om

◻ Vad är blyghet, och hur uppträder en som är blyg i närvaro av andra? Stämmer det i något avseende in på dig?

◻ Varför förlorar en som är blyg självförtroendet när han har andra omkring sig?

◻ Hur kan blyghet göra att man går miste om saker i livet?

◻ Vilka är några sätt att övervinna blyghet? Har några av dessa förslag fungerat i ditt fall?

[Infälld text på sidan 121]

Den som är blyg går miste om vänskapsförhållanden och tillfällen

[Ruta på sidan 124]

Man kan övervinna sin blyghet om man

Vill ändra sig och tror att man klarar det

Ersätter negativa tankar med positiv handling

Sätter upp realistiska och meningsfulla personliga mål

Känner till hur man slappnar av och övervinner oro

Repeterar en situation i förväg

Ökar självförtroendet allteftersom man lyckas bättre och bättre.

Kommer ihåg att man kan ha olika åsikter och att andra också gör fel

Övar sig för att bli skickligare och lär sig nya färdigheter

Vidgar sig och är kärleksfull och hjälpsam mot andra

Klär sig smakfullt och agerar med tillförsikt

Förlitar sig på den hjälp Gud ger

Engagerar sig i kristna möten och talar med andra om sin tro

[Bilder på sidan 123]

Den blyge tror att andra ser ner på honom

[Bild på sidan 125]

Lär dig att vara sällskaplig — att le, att hälsa på andra och att föra ett samtal

Kapitel 16

Är det normalt att sörja som jag gör?

MITCHELL minns den dag hans pappa dog: ”Jag var chockad. ... ’Det kan inte vara sant’, sade jag hela tiden till mig själv.”

Kanske någon du älskar har dött — en förälder, en bror, en syster eller en vän. Förutom den sorg du känner är du också fylld av vrede, förvirring och ångest. Hur mycket du än försöker kan du inte hålla tillbaka tårarna. Eller också försöker du undertrycka din sorg.

Det är fullständigt normalt att reagera känslomässigt, när någon man älskar dör. Även Jesus Kristus ”brast i tårar” och ”suckade” inombords, när han fick veta att en nära vän hade dött. (Johannes 11:33—36; jämför 2 Samuelsboken 13:28—39.) Att få veta att andra har känt det precis som du kan vara en hjälp för dig att bättre klara av din sorg.

Förnekelse

Till att börja med kanske du känner dig bedövad. Innerst inne kanske du hoppas att alltsammans bara är en ond dröm, att någon skall komma och väcka dig så att allt blir som vanligt igen. Ett exempel på det är när Cindys mamma dog i cancer. Cindy förklarar: ”Jag har inte riktigt fattat att hon är borta. Ibland händer något som jag i normala fall skulle ha pratat med henne om, och jag kommer på mig själv med att tänka: ’Det här måste jag berätta för mamma.’”

Det är vanligt att sörjande förnekar att dödsfallet har inträffat. De kanske rentav tror att de plötsligt kommer att få syn på den döde på gatan, i en förbipasserande buss eller på tunnelbanan. Minsta lilla likhet kan tända hoppet om att alltsammans kanske är ett misstag. Kom ihåg att Gud skapade människan för att leva, inte för att dö. (1 Moseboken 1:28; 2:9) Därför är det bara normalt att vi har svårt att acceptera döden.

”Hur kunde hon göra så mot mig?”

Bli inte förvånad om du ibland rentav känner att du blir lite arg på den som har dött. Cindy berättar: ”När mamma dog hände det att jag tänkte: ’Du lät oss minsann inte få veta att du skulle dö. Du bara lämnade oss.’ Jag kände mig sviken.”

Även när ett syskon dör kan sådana känslor uppstå. ”Det är nästan löjligt att bli arg på någon som har dött”, förklarar Karen. ”Men när min syster dog, kunde jag inte låta bli att känna det så. Tankar som: ’Hur kunde hon dö och lämna mig alldeles ensam? Hur kunde hon göra så mot mig?’ for hela tiden genom mitt huvud.” Somliga blir arga på syskonet för all den sorg dödsfallet har medfört. Några känner sig försummade, kanske rentav lite förbittrade, på grund av all den tid och uppmärksamhet det sjuka syskonet fick innan det dog. Att sörjande föräldrar av fruktan för att förlora ännu ett barn plötsligt blir överbeskyddande kan också framkalla agg mot den döde.

”Om bara ...”

Skuldkänslor är också en vanlig reaktion. Frågor och tvivel strömmar genom sinnet. ”Var det något mer vi kunde ha gjort? Skulle vi ha anlitat en annan läkare?” Och sedan har vi alla dessa om bara. ”Om jag bara inte hade bråkat så mycket.” ”Om jag bara hade varit snällare.” ”Om bara jag hade fått gå till affären i stället.”

Mitchell förklarar: ”Jag önskar att jag hade varit mer tålmodig och förstående mot min pappa. Eller hjälpt till mer hemma för att göra det lättare för honom när han kom hem.” Elisa säger: ”När mamma blev sjuk och dog så plötsligt fanns alla olösta konflikter mellan oss kvar. Jag har sådana skuldkänslor nu. Jag tänker på allt jag borde ha sagt henne, allt jag inte borde ha sagt och allt jag gjorde fel.”

Du kanske till och med anklagar dig själv för det som har hänt. Cindy berättar: ”Jag hade skuldkänslor för alla gräl vi hade haft, för alla de bekymmer jag gav mamma. Det kändes som om alla de bekymmer jag gav henne kan ha bidragit till hennes sjukdom.”

”Vad skall jag säga till mina kamrater?”

En änka sade beträffande sin son: ”Jonny avskydde att berätta för andra barn att hans far var död. Han skämdes för det, och det gjorde honom arg, bara för att han skämdes.”

Boken Death and Grief in the Family (Död och sorg i familjen) förklarar: ”’Vad skall jag säga till mina kamrater?’ är en fråga av stor vikt för många [efterlevande] syskon. Syskonen upplever ofta att deras kamrater inte förstår vad de går igenom. Deras försök att förklara vad förlusten betyder för dem kanske möts av oförstående blickar och frågande miner. ... Det sörjande syskonet kan därför känna sig avvisat, isolerat och ibland till och med onormalt.”

Försök förstå att andra ofta helt enkelt inte vet vad de skall säga till en sörjande kamrat — och därför säger de ingenting. Din förlust kanske påminner dem om att även de kan förlora någon de älskar. Eftersom de inte vill bli påminda om det, kanske de drar sig undan från dig.

Hur man tar itu med sorgen

Att veta att den sorg man känner är normal är en stor hjälp i att få bukt med den. Men att förneka det som har skett förlänger bara sorgen. Vissa familjer låter den dödes plats vid matbordet stå tom, som om han eller hon när som helst kunde komma in och äta. I en familj valde man dock att göra annorlunda. Modern säger: ”Vi satt aldrig mer i samma ordning runt köksbordet. Min man flyttade till Davids stol, och det hjälpte till att fylla tomrummet.”

Visst kan det finnas saker som man borde eller inte borde ha sagt eller gjort, men det är bra om man inser att det i allmänhet inte är det som är orsaken till att den man älskar har dött. Det sägs ju också: ”Vi felar alla många gånger.” — Jakob 3:2.

Tala ut om dina känslor

Doktor Earl Grollman säger: ”Det räcker inte att erkänna sina motstridiga känslor; man måste öppet ta itu med dem. ... Det är dags att tala ut om sina känslor.” Det är alltså inte dags att isolera sig från andra. — Ordspråksboken 18:1, NW.

Doktor Grollman säger att när man förnekar sorgen ”förlänger man bara lidandet och fördröjer sorgearbetet”. Han föreslår: ”Sök upp någon som är villig att lyssna, en vän som förstår att alla dina känslor är normala reaktioner på din djupa sorg.” En förälder, en bror, en syster, en vän eller en äldste i den kristna församlingen kan ofta visa sig vara ett verkligt stöd.

Hur är det då om du känner för att gråta? Doktor Grollman tillägger: ”För somliga är tårar det bästa medlet mot känslomässiga spänningar — för såväl män som för kvinnor och barn. Att gråta är ett naturligt sätt att minska ångest och lindra smärta.”

Hjälps åt som familj

Dina föräldrar kan också vara till stor hjälp i sorgens stund — och du kan vara till hjälp för dem. Jane och Sarah från England förlorade sin 23-årige bror Darrall. Hur klarade de av sin sorg? Jane svarar: ”Eftersom vi var fyra, började jag göra allting tillsammans med pappa, medan Sarah gjorde allting tillsammans med mamma. På det viset behövde vi inte vara ensamma.” Hon berättar vidare: ”Jag hade aldrig sett pappa gråta förut. Han grät några gånger, och på sätt och vis var det skönt, för när jag nu ser tillbaka känns det bra att jag fanns till hands för att trösta honom.”

Ett hopp som styrker

David, en ung pojke från England, förlorade sin 13- åriga syster Janet till följd av Hodgkins sjukdom. Han säger: ”Något som var till stor hjälp för mig var en bibeltext som citerades under begravningstalet. Den lyder: ’Eftersom han [Gud] har fastställt en dag på vilken han har för avsikt att döma den bebodda jorden i rättfärdighet genom en man som han har förordnat; och han har försett alla med en garanti, i det att han har uppväckt honom från de döda.’ Talaren betonade ordet ’garanti’ i samband med uppståndelsen. Det var en källa till stor tröst och styrka för mig efter begravningen.” — Apostlagärningarna 17:31; se också Markus 5:35—42; 12:26, 27; Johannes 5:28, 29; 1 Korintierna 15:3—8.

Bibelns hopp om en uppståndelse avlägsnar inte sorgen. Man glömmer aldrig en älskad familjemedlem. Men många har funnit sann tröst i bibelns löften, och till följd av det har de undan för undan kunnat återhämta sig från smärtan efter att ha förlorat någon de älskade.

Frågor att resonera om

◻ Anser du att det är naturligt att sörja, när någon man älskar har dött?

◻ Vilka känslor kan en sörjande få uppleva, och varför?

◻ På vilka sätt kan sörjande ungdomar börja få bukt med sina känslor?

◻ Hur kan man trösta en vän som har förlorat en kär anförvant?