Under den årliga lövhyddohögtiden i Jerusalem byggde man lövhyddor på hustak, gårdar och torg och även på tempelområdet och längs vägarna runt Jerusalem. Som byggmaterial använde man grenar av poppel, olivträd och oljeträd samt blad av palmer och väldoftande myrten. På detta sätt blev israeliterna påminda om att Jehova lät dem bo i lövhyddor när han förde dem ut ur Egypten. (3Mo 23:34, 40–43; Neh 8:15; se LÖVHYDDOHÖGTIDEN.)

De skulle bo i lövhyddor (hebr.: sukkọ̄th) under de sju dagar högtiden varade. Vanligtvis byggde varje familj sin egen hydda. (2Mo 34:23; 3Mo 23:42) Lövhyddor sattes upp på husens gårdsplaner, på taken, på förgårdarna till templet, på torgen och längs vägarna inom ett avstånd från staden av en sabbatsresa. Israeliterna skulle använda ”frukter av praktfulla träd”, palmblad och grenar av tätgreniga träd och av popplar. (3Mo 23:40) På Esras tid byggde man dessa tillfälliga bostäder av olivlöv och löv av oljeträd, myrtenblad (som är mycket väldoftande), palmblad och grenar av andra träd. Att alla, både rika och fattiga, bodde i lövhyddor och till och med åt sina måltider i dem under de sju dagarna och att alla hyddor var gjorda av samma material, som hade tagits från bergen och dalarna i landet, underströk att alla var jämlika. (Neh 8:14–16)