Han delar upp dem två och två i sex predikolag och ger dem föreskrifter. Han säger: ”Gå inte bort till nationernas väg och gå inte in i en samarisk stad, utan gå i stället ständigt till de förlorade fåren av Israels hus. Medan ni går, predika och säg: ’Himlarnas kungarike har kommit nära.’”

Detta kungarike som de skall predika om är det som Jesus lärde dem att be om i mönsterbönen. Riket har kommit nära i den betydelsen att Guds förordnade kung, Jesus Kristus, är närvarande. För att visa att hans lärjungar har befogenhet att verka som representanter för denna övermänskliga regering ger Jesus dem makt att bota sjuka och till och med uppväcka döda. Han ger dem anvisning om att utföra dessa tjänster fritt och för intet.

Därefter uppmanar han sina lärjungar att inte göra några praktiska förberedelser för sin predikofärd: ”Skaffa er inte guld eller silver eller koppar till era gördelbörsar eller en matpåse för färden eller två underklädnader eller sandaler eller en stav; för arbetaren gör sig förtjänt av sin mat.” De som uppskattar budskapet kommer att visa sin erkänsla genom att ge dem mat och husrum. Som Jesus säger: ”I vilken stad eller by ni än kommer in, så utforska vem i den som är förtjänt, och stanna där tills ni går vidare.”

Jesus ger dem därefter anvisningar om hur de skall nalkas människorna med Rikets budskap. ”När ni kommer in i huset”, säger han, ”så hälsa hushållet; och om huset är förtjänt, då må den frid ni önskar det komma över det; men om det inte är förtjänt, då må friden från er vända åter över er. Varhelst man inte tar emot er eller hör på era ord, där skall ni gå ut ur det huset eller den staden och skaka dammet av era fötter.”

Jesus avslöjar att domen kommer att bli hård över en stad som förkastar deras budskap. Han säger: ”Jag säger er i sanning: Det skall vara uthärdligare för Sodoms och Gomorras land på Domens dag än för den staden.”

Lärjungarna förbereds på förföljelse

EFTER att ha gett sina apostlar anvisningar om olika metoder som de kan använda i predikoverket varnar Jesus dem för motståndare. Han säger: ”Se! Jag sänder ut er såsom får mitt ibland vargar. ... Var på er vakt mot människorna; de skall nämligen överlämna er åt lokala domstolar, och de skall gissla er i sina synagogor. Ja, ni skall bli dragna inför ståthållare och kungar för min skull.”

Trots det hårda motstånd som hans efterföljare kommer att få möta ger Jesus dem följande uppmuntrande löfte: ”När man överlämnar er, bli då inte bekymrade för hur eller vad ni skall tala; ty vad ni skall tala, det kommer att ges er i den stunden; det är ju inte bara ni som talar, utan det är er Faders ande som talar genom er.”

Jesus fortsätter: ”Vidare skall en bror utlämna sin egen bror till döden, och en far sitt barn, och barn skall sätta sig upp mot föräldrar och skall sända dem i döden.” Han tillägger: ”Ni skall vara föremål för hat från alla för mitt namns skull; men den som har hållit ut till slutet, han skall bli räddad.”

Predikandet är av allra största betydelse. Av det skälet framhåller Jesus behovet av god omdömesförmåga för att förbli fri att utföra verket. ”När man förföljer er i en stad, fly då till en annan; för jag säger er i sanning: Ni kommer alls inte att hinna igenom Israels städer förrän Människosonen kommer.”

Det är sant att Jesus gav denna undervisning, varning och uppmuntran till sina tolv apostlar, men det han sade var också avsett för dem som skulle komma att ta del i det världsvida predikandet efter hans död och uppståndelse. Detta framgår av att han säger att hans lärjungar skulle bli hatade av alla folk, inte bara av israeliterna, för vilka apostlarna sändes ut att predika. Dessutom blev apostlarna uppenbarligen inte dragna inför ståthållare och kungar under den korta predikokampanj som Jesus sände ut dem på. Inte heller blev de troende vid detta tillfälle utlämnade till döden av sina egna familjemedlemmar.

När Jesus säger att hans lärjungar inte skulle hinna igenom sitt predikodistrikt ”förrän Människosonen kommer”, talade han således i profetiska ordalag om för oss att hans lärjungar inte skulle hinna täcka hela den bebodda jorden med sitt predikande om Guds upprättade kungarike förrän den förhärligade kungen Jesus Kristus skulle komma som Jehovas skarprättare vid Harmageddon.

Jesus fortsätter sin undervisning med orden: ”En lärjunge står inte över sin lärare, inte heller en slav över sin herre.” Jesu efterföljare måste därför vara beredda på att, precis som han, få utstå misshandel och förföljelse på grund av att de predikar om Guds kungarike. Men ändå uppmanar han dem: ”Låt er inte skrämmas av dem som dödar kroppen men inte kan döda själen; känn hellre fruktan för honom som kan tillintetgöra både själ och kropp i Gehenna.”

Jesus måste själv föregå med gott exempel i denna sak. Han skulle oförskräckt möta döden hellre än att kompromissa i fråga om sin lojalitet gentemot den Allsmäktige, Jehova Gud. Ja, Jehova är den som kan tillintetgöra ”själen” (i detta sammanhang en persons framtida utsikter som levande själ) eller i stället uppväcka en person till evigt liv. Vilken kärleksfull och medlidsam himmelsk Fader är inte Jehova!

Jesus uppmuntrar härefter sina lärjungar med en liknelse som belyser Jehovas kärleksfulla omsorg om dem. ”Säljs inte två sparvar för ett mynt av ringa värde?” frågar han. ”Ändå faller inte en enda av dem till marken utan er Faders vetskap. Men på er är själva huvudhåren allesammans räknade. Hys därför ingen fruktan: ni är värda mer än många sparvar.”

Budskapet om Guds kungarike, som Jesu lärjungar får i uppdrag att förkunna, kommer att splittra somliga hushåll, då vissa familjemedlemmar tar emot det och andra förkastar det. ”Tänk inte att jag har kommit för att sända fred på jorden”, förklarar han. ”Jag har inte kommit för att sända fred, utan svärd.” Det krävs därför mod av en familjemedlem att omfatta Bibelns sanning. ”Den som är fäst vid far eller mor mer än vid mig är mig inte värdig”, säger Jesus, ”och den som är fäst vid son eller dotter mer än vid mig är mig inte värdig.”

Jesus avslutar sina anvisningar med att förklara att de som tar emot hans lärjungar också tar emot honom. ”Och vemhelst som ger en av dessa små bara en bägare kallt vatten att dricka därför att det är en lärjunge, jag säger er i sanning: han skall visst inte gå miste om sin lön.”