Pausera vid övergång till en ny tanke. När du växlar från en huvudpunkt till en annan, kan en paus ge åhörarna tillfälle att tänka efter, ställa om sig och sedan följa den nya tankegången. Det är lika viktigt att du gör en paus, när du växlar från en tankegång till en annan, som det är att du saktar farten, när du kör bil och skall svänga runt hörnet från en gata till en annan.

En del talare växlar för snabbt mellan olika tankar därför att de försöker ta med för mycket stoff. Somliga har för vana att göra det också i dagligt tal. Kanske alla i deras omgivning talar på det sättet, men det gör inte undervisningen effektiv. Om du har något att säga som det är värt att lyssna på och minnas, ta dig då tid att redogöra för det klart och tydligt. Tänk på att pauser är viktiga i det sammanhanget.

Pausera för att ge eftertryck. En paus för att ge eftertryck är vanligtvis en paus som görs för att skapa effekt, en konstpaus. Den läggs in före eller efter ett uttalande eller en fråga som framförts med viss intensitet. En sådan paus ger åhörarna tillfälle att reflektera över vad som just har sagts, eller också skapar den förväntan inför det som följer. Men det är fråga om två olika sätt att pausera, och därför måste du avgöra vilket av dem som passar bäst. Pauser för att ge eftertryck bör begränsas till särskilt viktiga uttalanden, annars förlorar dessa uttalanden sitt värde.

Pausera när omständigheterna kräver det. Det kan också hända att du måste göra en paus på grund av störningar. Ljudet från passerande fordon eller från ett skrikande barn kan göra att du tvingas göra ett uppehåll under ett samtal med någon i tjänsten.

Pausering är naturligtvis viktig inte bara när du håller tal från podiet, utan också när du förkunnar för andra. Vissa människor tycks aldrig göra en paus. Om du har det problemet, bör du göra en verklig ansträngning att lära dig använda pauser. Då blir du skickligare i att kommunicera med andra och mer framgångsrik i tjänsten. En paus är en stunds tystnad, och det har med rätta sagts att tystnad skiljer tankar åt, ger eftertryck, manar till uppmärksamhet och är angenämt för örat.

Ett vanligt samtal innebär ett utbyte av tankar. Människor blir mer benägna att lyssna på dig när du lyssnar på dem och visar intresse för vad de säger. Det kräver att du gör tillräckligt långa pauser för att ge dem tillfälle att säga något.

Vi får ofta större framgång i tjänsten om vi utbyter synpunkter med människor. Många förkunnare tycker att det är bra att – sedan de har hälsat och presenterat sig – leda in samtalet på ett ämne och ställa en fråga. De gör en paus för att den besökte skall få möjlighet att svara och lyssnar sedan på svaret. Under samtalets gång ger de den besökte flera tillfällen att säga sin mening. De vet att de vanligtvis kan göra mera för att hjälpa en människa, om de känner till vad hon tycker och tänker om det ämne samtalet rör sig om. (Ords. 20:5)

Naturligtvis reagerar inte alla positivt på de frågor man ställer. Det fick Jesus uppleva, men det hindrade honom inte från att ge till och med sina motståndare tillfälle att säga något. (Mark. 3:1–5) När man ger den besökte möjlighet att yttra sig uppmuntrar man honom att tänka efter, och det kan leda till att han talar om vad som finns i hans hjärta. Ett av syftena med vår tjänst är ju att nå människors hjärta genom att visa dem viktiga tankar i Guds ord som de måste ta ställning till. (Hebr. 4:12)

Att använda lämpliga pauser i förkunnartjänsten är verkligen en konst. När vi behärskar den konsten, kommer tankarna fram tydligare, och de som lyssnar minns dem oftast bättre.