”HANS HOTELSER KUNDE INTE STOPPA MIG”

Bibelstudiegruppen i San Antonio började snart göra framsteg, och förkunnarnas kärlek till sanningen var verkligen rörande. Frank berättar: ”I de här byarna är i synnerhet kvinnorna mycket blyga, och de är traditionellt undergivna sina fäder och äkta män. De är inte heller vana att tala med främlingar. Därför var det mycket svårt för dem att ta del i tjänsten från dörr till dörr.”

Priscilian Sho, som då var 20 år och odöpt förkunnare, ville verkligen predika för sina grannar. Vid ett tillfälle gjorde Priscilian några återbesök tillsammans med en svägerska, Amalia Sho, när de plötsligt hamnade i en kritisk situation.

Priscilian berättar: ”Jag hade inte talat om för min pappa att jag skulle gå ut och predika för andra, eftersom han hade förbjudit mig att göra det och jag var rädd för honom. När vi var ute och predikade den söndagsförmiddagen fick vi plötsligt se min pappa framför baptistkyrkan som han gick till. Först hukade vi oss i gräset, eftersom vi inte ville att han skulle få se oss. Men sedan sade jag: ’Amalia, Jehova ser oss. Det är inte rätt av oss att vara rädda för min pappa. Det är Jehova vi ska frukta.’”

Priscilians far blev rasande, men ett ännu större problem väntade då hon skulle bli döpt, eftersom han bestämt motsatte sig det. Priscilian bad om Jehovas hjälp ända till dagen före sammankomsten. Då tog hon till slut mod till sig och berättade för sin far att hon skulle bli döpt.

”I morgon”, sade hon till sin far, ”ska jag resa till Belize City.”

”Vad ska du göra där?” frågade han.

”Jag ska bli döpt”, svarade Priscilian. ”Jag ska göra det som Jehova vill att jag ska göra. Jag älskar dig, men jag måste också älska Jehova.”

”Tänker du verkligen göra det?” frågade han ilsket.

”Ja”, sade Priscilian. ”I Apostlagärningarna 5:29 står det att jag måste lyda Gud mer än människor.”

Priscilians far rusade ut i vredesmod. ”Jag kände mig inte säker förrän jag satt i lastbilen, redo att resa till sammankomsten”, berättar hon. ”Jag visste inte vad han tänkte göra när jag kom hem efter sammankomsten. Men jag visste att jag då skulle vara döpt, och även om han dödade mig, så hade jag gjort det som var rätt.”

Även om Priscilians far inte gjorde henne illa när hon kom hem, så hotade han senare med att döda henne. Hon säger: ”Men nu när han har sett att hans hotelser inte har kunnat hindra mig är han inte lika hård längre.”

[Ruta/Bilder på sidorna 235, 236]

Mayaindianer som älskar Jehova

JORGE OCH NICOLAS SHO (MED SIN SYSTER PRISCILIAN)

FÖDDA 1969 och 1971

DÖPTA 1997

BAKGRUND Mayatraditionen betonar respekt och fullständig lydnad för föräldrar, och det gäller även gifta personer.

◼ NÄR Nicolas och Jorge lärde känna Jehova och fick kärlek till honom, var deras far helt emot deras kristna verksamhet.

”Jag förklarade för min far att det jag fick lära mig var bra”, säger Nicolas. ”Men han tillhörde baptistkyrkan och delade inte min entusiasm. Eftersom jag inte ville såra hans känslor, slutade jag upp med att studera Bibeln några gånger. Men jag visste också att jag genom att dricka mig berusad tillsammans med min far inte var något gott föredöme för mina barn. Min hustru och mina barn var så olyckliga att de aldrig log.

När jag väl började studera Bibeln och vara med vid kristna möten regelbundet, hjälpte sanningen mig att sluta upp med mitt dåliga uppförande. Jag arbetade hårt för min familj, och den fick full nytta av det jag tjänade. Som familj är vi nu upptagna i Jehovas tjänst, och det är glädje och skratt i vårt hus.”

Jorges situation var ungefär likadan. Hans dryckenskap och dåliga språk vållade problem för hans familj, och han var aldrig hemma under veckosluten. Men hans studium av Bibeln ledde till att hans uppförande märkbart förbättrades.

”Allteftersom jag gjorde framsteg”, berättar Jorge, ”blev min far mer och mer emot. Han kallade oss falska profeter. Han hotade oss mer än en gång med sin machete. Broder Cardoza, som studerade Bibeln med mig, hade försökt förbereda oss mycket tidigare. ’Vad gör du om din far säger till dig att lämna familjens egendom?’ frågade han oss. ’Min far älskar mig’, sade jag, ’och han kommer aldrig att göra det.’ Men det var tyvärr precis vad han gjorde.”

Jorge fortsätter: ”Men jag älskade det jag fick lära mig, och mitt liv förbättrades. Min nya kristna personlighet var till nytta för min familj. Vi respekterade varandra och var lyckliga tillsammans. Predikoarbetet ger mig nu stor glädje, och tack vare Jehova är jag reguljär pionjär.”