Trogna hushåll påskyndar tillväxten på Sri Lanka

SRI LANKA, som fram till år 1972 var känt som Ceylon, är en vacker ö med palmkantade stränder, bergskedjor och mindre ökenområden. På Adam’s Peak, som ligger i höglandet och når en höjd av 2.243 meter över havet, finns en plats helgad åt fyra stora religioner.a I dess närhet ligger World’s End, ”Världens ände”, ett brant stup på över 1.500 meter. Platsen bjuder på en av Sri Lankas mest imponerande vyer.

Sri Lankas 18 miljoner invånare har en intressant bakgrund. Sedan 400-talet f.v.t. har människor av indoeuropeisk härkomst från norra Indien bosatt sig på ön. Det är singaleserna, som nu utgör tre fjärdedelar av befolkningen. Från de första århundradena v.t. fram till 1100-talet kom en våg tamiler från södra Indien; dessa är nu huvudsakligen bosatta på öns norra och östra delar. Portugiserna, holländarna och engelsmännen har också lämnat sina spår från kolonialtiden. Dessutom har sjöfarande köpmän från Arabiska halvön och Malackahalvön slagit sig ner bland den inhemska befolkningen. Där finns också grupper av européer, parser, kineser och andra.

Förutom den etniska sammansättningen på Sri Lanka avspeglar också dess språk och religioner landets skiftande bakgrund. Huvudspråken på ön är singalesiska, tamil och engelska. Många av invånarna talar åtminstone två av dessa tre språk. Människornas etniska ursprung har också stor inverkan på vilken religion de tillhör. De flesta singaleser är buddhister, medan de flesta tamiler är hinduer. De som är av arabisk och malajisk härkomst söker sig vanligtvis till islam, och de som är av europeiskt ursprung är i allmänhet medlemmar av kristenhetens kyrkor.

De möter utmaningen

Allt detta utgör en enorm utmaning för Jehovas vittnen på Sri Lanka. De arbetar hårt med att fullgöra det uppdrag Jesus gav dem: ”Dessa goda nyheter om kungariket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna.” (Matteus 24:14) Förutom att förkunnarna av de goda nyheterna stöter på åtskilliga språk, kan de också få tala med buddhister, hinduer, medlemmar av kristenhetens kyrkor samt ateister — allt inom loppet av några timmar i predikotjänsten.

För att kunna vara effektiva i tjänsten behöver vittnena ha med sig Vakttornet och Vakna! och annan biblisk litteratur på tamil, singalesiska och engelska. De som orkar bära en tyngre tjänsteväska har också med sig biblar på dessa språk. När broschyrerna Bryr Gud sig verkligen om oss? och Våra problem — Vem kan hjälpa oss att lösa dem? och traktaten Kommer den här världen att bestå? för någon tid sedan gavs ut samtidigt på dessa tre språk, var förkunnarna utom sig av glädje, eftersom de fick ytterligare redskap som hjälper dem att utföra sin tjänst.

Ända sedan Charles Taze Russell, den dåvarande presidenten för Internationella Bibelstudiesällskapet, gjorde ett kort besök på Ceylon år 1912 har Jehovas vittnen där arbetat hårt. Någon avsevärd tillväxt blev det emellertid inte förrän Gileadutbildade missionärer anlände år 1947. Sedan dess har förkunnarna på Sri Lanka kunnat glädja sig åt fina resultat i predikoarbetet. År 1994 ledde de 1.866 förkunnarna av Guds kungarike i medeltal 2.551 bibelstudier varje månad. Och antalet närvarande vid Åminnelsen, som uppgick till 6.930, var nästan fyra gånger så stort som förkunnarantalet i alla församlingarna. Verkligen en underbar välsignelse!

I jämförelse med en del andra länder kan tillväxten på Sri Lanka tyckas vara långsam. En orsak kan vara starka familjeband, men familjebanden kan också befrämja tillväxten. När den romerske officeren Cornelius tog ståndpunkt för sanningen, omfattade hans hushåll sanningen tillsammans med honom. (Apostlagärningarna 10:1, 2, 24, 44) I Apostlagärningarna nämns också andra starka kristna hushåll, däribland de som tillhörde Lydia, Crispus och Paulus’ och Silas’ fångvaktare. — Apostlagärningarna 16:14, 15, 32—34; 18:8.

Starka familjeband kan verkligen bidra med mycket gott där det finns god organisation och där man troget fortsätter att visa uthållighet. Med orden i Jesaja 60:22 i tankarna konstaterar Ray Matthews, som har tjänat som missionär i många år: ”Det verkar som om Jehova nu påskyndar verket i dess rätta tid, inte bara med hjälp av enskilda individer, utan också med hjälp av hela hushåll.”

Organiserade familjer skänker lovprisning

Det finns verkligen sådana trogna hushåll på Sri Lanka i vår tid. Ett sådant exempel är den välorganiserade familjen Sinnappa, som bor i Kotahena, en förort till Colombo, huvudstaden på Sri Lanka. Trots att familjens överhuvud, Marian, dog för inte så länge sedan, har hans hustru, Annamma, och 12 av parets 15 barn, i åldrarna 13 till 33 år, fortsatt att tjäna Jehova som en familj. När detta skrivs är åtta av barnen döpta, och tre av dem är i heltidstjänsten som reguljära pionjärer. Tre andra har varit hjälppionjärer då och då. Av de yngre barnen i familjen är fyra odöpta förkunnare. Dessutom leds det bibelstudier med fyra barnbarn, trots att de fortfarande är mycket unga, och de är också med vid kristna möten som hålls i Colombos Norra församling av Jehovas vittnen.

Det var år 1978 som Annamma första gången hörde de goda nyheterna om Guds kungarike, när hon tog emot ett exemplar av tidskriften Vakttornet. Ett bibelstudium sattes i gång, och efter det att hon hade studerat igenom bibelstudiehjälpredan Sanningen som leder till evigt liv överlämnade hon sitt liv åt Jehova Gud och blev döpt, och därigenom blev hon ett gott föredöme för sin familj.

Precis som det var i officeren Cornelius’ fall, råder det i Annammas hushåll god organisation. Hon påminner sig: ”Vi var tvungna att planera väl för att kunna vara med vid möten och sammankomster, och detsamma kan också sägas om skolan. Klädfrågan var ett problem, men tack vare Jehovas välsignelse lyckades vi skaffa en del nya kläder till varje sammankomst. Alla i familjen kom fram välklädda och välnärda — och med ett brett leende på läpparna.”

Barnen kommer med värme ihåg ordningen i hemmet. För att hela familjen skulle få hjälp att vara med vid kristna möten fick de äldsta barnen vanligtvis särskilda ansvarsuppgifter att sköta om. Så till exempel var det Mangalas uppgift att tvätta, och Winnifreda tog hand om strykningen. Winnifreda, som också hjälpte till med att klä på de yngre, säger: ”Alla såg verkligen prydliga ut när vi gav oss i väg hemifrån.”

Man planerade också väl när det gällde de andliga föranstaltningarna. Dottern Pushpam, som nu tjänar som reguljär pionjär, påminner sig: ”Vår familj tyckte verkligen om att varje dag läsa i Bibeln och gå igenom dagens text tillsammans.” Annamma tillägger: ”Vart och ett av barnen har sitt eget exemplar av Bibeln, Vakttornet och andra publikationer. Jag lyssnar noga på alla deras kommentarer vid mötena. Närhelst det behövs följer jag upp dessa kommentarer hemma genom att ge uppmuntran och korrigering. Vi avslutar dagen med att hela familjen på kvällen ber en bön tillsammans.”

De äldsta barnen hjälper Annamma att sörja för god kristen undervisning för alla i familjen, något som hon sätter ytterst stort värde på. Ett fulltecknat schema hindrar dem heller inte från att dela med sig av de goda nyheterna utanför hemmet. Allt som allt leder de olika familjemedlemmarna 57 bibelstudier med människor i deras grannskap. Svärsonen Rajan säger: ”Familjen leder produktiva bibelstudier. Min hustru, Pushpam, har redan haft privilegiet att få se en av dem som hon har studerat med överlämna sitt liv åt Jehova.”

Det väckte en hel del uppståndelse i Kotahena när en så stor familj lämnade katolska kyrkan. Prästen själv besökte aldrig familjen för att ta reda på varför de lämnade kyrkan, utan bad andra församlingsmedlemmar ta reda på det. Detta ledde till åtskilliga samtal, för det mesta om treenighetsläran. När Annamma försvarade sin tro, förtröstade hon alltid på Jehova och tog fasta på vad Bibeln sade. Hennes favoritskriftställe i dessa samtal var Johannes 17:3.

Familjen Sinnappa visar klart och tydligt att god organisation och ihärdiga ansträngningar kan leda till goda resultat. Genom deras nitiska ansträngningar håller en ny generation av Rikets förkunnare på att växa upp, och allt detta är till lovprisning av Jehova.

Motstånd förenar en familj i sann tillbedjan

Familjen Ratnam bor bara några kilometer från familjen Sinnappa, nämligen i Narhenpitya, en annan förort till Colombo. Också de var tidigare katoliker. År 1982 fick Balendran, maken till familjens äldsta dotter, Fatima, besök av Jehovas vittnen i deras arbete från hus till hus. Ett bibelstudium sattes i gång med dem. Kort därefter frågade deras tre barn sin farmor, Ignasiamal, om Guds namn. När barnen sedan svarade att hans namn är ”Jehova”, väckte de farmors intresse, och ett bibelstudium sattes i gång med henne. Senare började två av hennes döttrar, Jeevakala och Stella, vara med vid studiet, och alla tre döptes före år 1988.

Under tiden delade Balendran och Fatima med sig av sanningen till en annan av Fatimas systrar, Mallika, och hennes man, Yoganathan. De blev döpta före år 1987 och har fortsatt att ingjuta kärlek till Jehova hos sina två barn. Därefter omfattade Pushpa, en annan av Fatimas systrar, sanningen. Hon överlämnade sig och blev döpt år 1990. Medan Pushpas man, Eka, befann sig i Tokyo, där han tjänade i en engelsktalande församling, såg hon till att deras unge son, Alfred, blev uppfostrad enligt Jehovas principer.

Hittills har fyra av de tio barnen i Ratnams familj tagit ståndpunkt för den sanna tillbedjan. Glädjande nog gör ytterligare tre goda framsteg i sitt personliga studium av Bibeln. Av de 11 barnbarnen är redan en flicka, Pradeepa, döpt. Sju andra yngre barn får regelbundet undervisning genom familjestudiet. Dessutom leder familjen sammanlagt 24 bibelstudier med intresserade personer i deras grannskap.

Allt detta har inte skett utan problem. I början fick de möta motstånd i familjen. Fadern, Muthupillai, och de äldsta sönerna satte sig bestämt emot att någon i familjen var med vid möten i Rikets sal eller tog del i det offentliga predikoverket. Även om en del av motståndet bottnade i oro för den personliga säkerheten, säger Muthupillai: ”Jag var fullständigt hängiven ’helgonen’, och jag gav inte mitt samtycke till att min familj lämnade katolska kyrkan.” Nu tror han emellertid att dessa familjemedlemmar tillber den sanne Guden, eftersom han kan se de välsignelser de har fått erfara på grund av sin tro.

Så till exempel försökte deras buddhistiske hyresvärd vid ett tillfälle avhysa dem från sina ägor med hjälp av trolldom. En natt kom han och placerade limefrukter, som han hade preparerat med en olycksbringande trollformel, runt deras hus. Fruktan kom över de skrockfulla grannarna, som alla väntade sig att familjen Ratnam skulle drabbas av en olycka. När Ignasiamal kom underfund med detta, bar hon och barnen helt enkelt bort frukterna utan att känna någon som helst fruktan eller bävan — och inget ont hände dem. Deras orädda uppträdande ledde till ett stort vittnesbörd på orten och fick människorna att hysa djup respekt för dem. Stella kunde sätta i gång två bibelstudier med grannar som bor strax intill dem. Denna händelse sporrade svärdottern, Nazeera, så mycket att också hon ville ha ett bibelstudium.

När Ignasiamal ser tillbaka på de många välsignelser som hennes familj har fått del av, konstaterar hon: ”Jag är mycket lycklig över den andliga tillväxten i vår familj. Jehova har välsignat oss, eftersom motståndet har mildrats, och enheten inom vår familj har stärkts.”

Dessa stora hushåll har verkligen visat sig vara en välsignelse. De har förenat sig med de mindre familjerna, familjerna med bara en förälder och de ogifta kristna som anstränger sig kraftigt för att påskynda förkunnandet av de goda nyheterna om Guds kungarike i detta ”skimrande land” eller ”lyckliga land”, som namnet Sri Lanka betyder. Tillsammans med sina medkristna världen över ser Jehovas vittnen på Sri Lanka fram emot återställandet av paradiset. Våra tankar kan redan nu bli förda till detta paradis, när vi ser Sri Lankas underbara stränder och berg.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 24, 25]

Många människor på Sri Lanka reagerar positivt på det kristna predikoarbetet och den kristna undervisningen