¹¹ Många i vår tid kan bekräfta värdet i Petrus råd. Selma är ett exempel. När hon började studera Bibeln med Jehovas vittnen blev hennes man, Steve, inte glad. Han erkänner: ”Jag blev arg, svartsjuk, dominant och osäker.” Selma berättar: ”Steve har alltid varit hetlevrad, så jag har jämt varit tvungen att tassa på tå för att inte reta honom. När jag började studera blev det ännu värre.” Vad hjälpte Selma?

¹² Selma kommer ihåg att hon lärde sig något viktigt av systern som studerade med henne. ”En dag hade jag tänkt avboka studiet”, säger Selma. ”Kvällen innan hade Steve och jag grälat, och han blev rasande. Jag var ledsen och tyckte synd om mig själv. Jag berättade för systern vad som hade hänt och hur jag kände det, och då bad hon mig läsa 1 Korinthierna 13:4–7. När jag gjorde det tänkte jag att inget av det som stod där stämde in på Steve. Men systern fick mig att tänka i andra banor. Hon frågade: ’Hur många av de här egenskaperna visar du mot din man?’ Jag svarade: ’Inga, för han är så svår att leva med.’ Då svarade systern mjukt: ’Är det du eller Steve som försöker vara kristen?’ Jag insåg att jag behövde ändra mitt sätt att tänka, så jag bad till Jehova om hjälp att bli mer kärleksfull mot Steve. Sakta men säkert började det bli bättre.” Efter 17 år kom Steve med i sanningen.

En man i Nigeria som kom med i sanningen 13 år efter sin hustru berättar: ”Jag var ute på en resa tillsammans med en broder när hans bil gick sönder. Han sökte upp några vittnen i en by i närheten, och de lät oss sova över. De tog hand om oss som om vi hade känt varandra sedan vi var små. Jag kände genast den kristna kärlek som min fru alltid hade pratat om.”

En man som också bor i England och som så småningom blev ett vittne berättar: ”Bröderna och systrarna brukade titta in till oss, eller också bjöd de hem oss, och jag tyckte att de var så omtänksamma. Det märkte jag särskilt när jag låg på sjukhus och många kom och hälsade på mig.”