De finner sann lycka i ”paradiset”
ETT paradis! Det ordet föresvävar ofta människor när de tänker på Hawaii, och det av goda skäl. Här finns allt som många väntar sig av ett paradis — ett behagligt klimat, blå himmel, vajande palmer, en svalkande bris och vita sandstränder.
Hawaii har därför lockat till sig människor från när och fjärran. De har kommit från Asien, Nord- och Sydamerika och öarna i Stilla havet, och även från områden som den karibiska övärlden och Europa. Många har flyttat hit på grund av det milda och jämna klimatet. Andra har kommit för att söka ekonomisk trygghet — och lycka naturligtvis. Resultatet har blivit en smältdegel av olika nationaliteter och etniska grupper med en mängd olika kulturer och religiösa uppfattningar.
Men medaljen har också en baksida. I likhet med så många andra vackra platser hemsöks Hawaii av brottslighet, narkotikamissbruk, föroreningar och många andra av de problem som människor i våra dagar har att brottas med, var de än bor på jorden. På grund av mänsklig försummelse och själviskhet håller Hawaiiöarna nu på att förlora sin ursprungliga skönhet. Människor vill ha ett paradis, men det är inte alla som själva vill göra något för att åtminstone försöka bevara den paradisiska miljön på dessa öar. Det räcker inte med en vacker natur och ett behagligt klimat för att skapa ett paradis.
Det finns emellertid en växande grupp människor här på Hawaii som åtnjuter verklig lycka i dessa paradisiska omgivningar. De är människor som har omfattat Bibelns sanning och tagit till hjärtat det underbara löfte som Gud ger i sitt ord: ”Se, jag skapar nya himlar och en ny jord; och de förra tingen kommer inte att bli ihågkomna, inte heller kommer de att stiga upp i hjärtat.” De ser framtiden an med glädje och tillförsikt och tänker på aposteln Petrus’ ord: ”Det finns nya himlar och en ny jord som vi väntar på enligt hans löfte, och i dessa skall rättfärdighet bo.” (Jesaja 65:17; 2 Petrus 3:13) Vilka är dessa människor? Hur har de lärt känna Bibelns underbara hopp? Och vilka förändringar har detta medfört i deras liv?
Hon övervann sin fruktan för döden
Isabel och hennes man, George, är av filippinsk härkomst. Hon uppfostrades i sina föräldrars romersk-katolska religion, men hade aldrig undersökt Bibeln. Hon hade fått lära sig att människan har en odödlig själ. Denna falska lära hade gjort att hon var rädd för att dö, eftersom hon föreställde sig att hon skulle vara levande begravd i en kista för evigt och att hennes själ inte skulle ha någon möjlighet att komma därifrån. Men år 1973 började Isabel studera Bibeln tillsammans med Jehovas vittnen. När hon fick veta att människosjälen inte är odödlig och att Gud kommer att utplåna följderna av döden genom en uppståndelse, blev hon överlycklig och kände sig mycket lättad. (Hesekiel 18:4, 20; Johannes 5:28, 29) Det hon fick lära sig från Bibeln gjorde så starkt intryck på henne att hon gjorde snabba framsteg i sanningen.
Hur var det då med George? Han var också med vid dessa bibliska samtal, men bara därför att han ville bevisa att vittnena hade fel. Men hur han än försökte kunde han inte finna några felaktigheter i det som han och hans hustru fick lära sig. Kort efter det att de börjat studera kom frågan om blodet upp. Ända till dess hade George varit mycket förtjust i blodmat. Men när han såg att Bibeln klart och tydligt förbjuder all förtäring av blod, slutade han upp att äta sådan mat. (1 Moseboken 9:3, 4; 3 Moseboken 17:10—12; Apostlagärningarna 15:28, 29) Han fortsatte att studera Bibeln och gladde sig mycket åt att han äntligen hade funnit sanningen. I dag åtnjuter George, Isabel och deras fyra barn sann lycka genom att leva i överensstämmelse med Guds normer.
Den sanna kristendomens dragningskraft
En japansk man vid namn George och hans portugisiska hustru, Lillian, är nu en bra bit över sextio. De har båda vuxit upp på Hawaii. Eftersom George inte hade fått någon religiös uppfostran av sina föräldrar, tog han aldrig religion på allvar. Men han hade alltid trott på Gud. Lillians föräldrar hade däremot uppfostrat henne i sin romersk-katolska tro.
Även om George inte var någon ivrig bibelläsare, hade han läst tidskrifterna Vakttornet och Vakna! i omkring 30 år. Han hade därför lärt sig en hel del om Bibeln. Men eftersom han var storrökare och hade alkoholproblem, var han ovillig att göra förändringar i sitt liv. Han fortsatte emellertid att läsa tidskrifterna och besökte även Jehovas vittnens möten någon gång då och då. Varför? Därför att, som han uttryckte det, ”de andra religionerna är så skrymtaktiga” och ser genom fingrarna med många av de orätta ting som fördöms i Bibeln. Han hade märkt att Jehovas vittnen var annorlunda.
Vad var det då som gjorde att Georges trogna hustru, Lillian, blev intresserad av Guds ords sanning, trots att hon var djupt påverkad av sina föräldrars religion? Det började med att hennes köttsliga syster inbjöd henne till mötena i Rikets sal. ”Jag blev imponerad av den glada och familjära atmosfären och de vänliga leendena”, berättar Lillian. Den uppriktiga kärlek som hon såg bevis på hos Jehovas folk övertygade henne om att detta var sanningen. (Johannes 13:34, 35) Hon tackade ja till ett bibelstudium, överlämnade så småningom sitt liv åt Jehova Gud och blev döpt några månader efter sin man.
George röker inte längre och dricker sig inte heller berusad, och Lillian har kastat bort alla sina religiösa bilder. Med hjärtan fulla av kärlek och uppskattning delar de nu med sig av sina nyvunna lärdomar åt andra, däribland sina 25 barnbarn och 4 barnbarnsbarn. Du kan se på deras ansikten hur lyckliga George och Lillian är!
De fann sinnesfrid och lycka
Patrick, en medelålders irländare, och hans judiska hustru, Nina, hade båda flyttat till Hawaii från sydvästra Förenta staterna. Tidigare hade de levt ett så kallat fritt liv, som kännetecknades av drogmissbruk, religiöst experimenterande och slapp moral. I många år var de medlemmar av en sekt där man försökte uppnå ökad medvetenhet med hjälp av droger, meditation och en egen guru. Så småningom tröttnade Patrick på avundsjukan, tvisterna och de ständiga grälen bland vissa av sektens medlemmar, som påstod sig ha uppnått ”en högre grad av medvetenhet”. Han lämnade gruppen och återvände till Hawaii, där han tidigare hade bott, i hopp om att äntligen få sinnesfrid. När han hade kommit dit övertalade han Nina, som då var hans flickvän, att komma och besöka honom. Så småningom gifte de sig och bosatte sig på Hawaii.
Föga anade Patrick och Nina att deras sökande efter sinnesfrid och lycka så småningom skulle leda till att de började studera Bibeln tillsammans med Jehovas vittnen. Nina, som hade varit övertygad ateist i hela sitt liv, började nu få tillfredsställande svar från Bibeln på sådana förbryllande frågor som varför det onda existerar och varför goda människor drabbas av olyckor och problem. Patricks tioåriga sökande efter sanningen kröntes likaså med framgång. Det han och Nina fick lära sig från Bibeln började snart påverka deras syn på moralen. Efter en lång och hård kamp lyckades Patrick övervinna sin djupt rotade vana att röka tobak. Nu har han och hans hustru i snart tio år levt ett rent och moraliskt liv i överensstämmelse med Guds normer. Med rena hjärtan och samveten kan de nu glädja sig åt den sinnesfrid som de så länge har sökt.
Uppoffringar och belöningar
”Ansträng er kraftigt för att komma in genom den trånga dörren, därför att många, säger jag er, skall söka komma in men skall inte förmå det”, sade Jesus. (Lukas 13:24) Dessa ord visar tydligt att det inte är lätt att tjäna Gud och leva i enlighet med Bibelns principer. De som önskar göra det måste inte bara göra de ansträngningar som krävs, utan måste också vara villiga att göra vissa uppoffringar. Så har det verkligen varit för de personer som nämns här ovan. Men hur rikt belönade har de inte blivit för detta!
Tänk till exempel på Patrick och Nina. Från att tidigare ha tjänat massor av pengar gjorde de drastiska förändringar i sitt liv — de började ta del i den kristna tjänsten på heltid och försörjde sig med hjälp av deltidsarbeten. Men de tycker att det de har vunnit i andligt avseende mer än väl uppväger de materiella uppoffringar som de har gjort, och de är mycket lyckliga.
På grund av sin ålder har George och Lillian inte haft så lätt att göra de nödvändiga förändringarna. Att ta del i möten och den kristna tjänsten kräver tid, uppmärksamhet och fysisk ansträngning. Till deras stora glädje har emellertid deras hälsa förbättrats den senaste tiden, och de lever nu ett aktivt, fullödigt och lyckligt liv.
Vad George och Isabel beträffar, har deras svåraste uppgift varit att fostra barnen och hjälpa dem att slå in på livets väg. Det krävs mycken tid och möda att göra fyra barn i ordning till mötena och ta dem med ut i den kristna tjänsten. Under en period fick den ständiga pressen George och Isabel att försumma sina förpliktelser som föräldrar. Men ett bibliskt föredrag med titeln ”Återuppliva självuppoffrandets anda” hjälpte dem att göra förnyade ansträngningar att ge sina fyra barn all den uppmärksamhet och fostran som de behövde och ”uppfostra dem i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning”. Det behöver kanske inte sägas att deras ansträngningar har burit rik frukt. — Efesierna 6:4.
Det är inte den vackra naturen, det behagliga klimatet eller den lugna livsrytmen som skänker dessa människor och många andra sann lycka. Det är i stället vetskapen om att de använder sitt liv i enlighet med Guds vilja och lever efter de normer som finns nedtecknade i hans ord, Bibeln. (Predikaren 12:13) Sann lycka väller också upp i deras hjärtan när de tänker på den underbara tid då paradiset kommer att vara återupprättat överallt på jorden — Lukas 23:43.
[Bild på sidan 25]
George, Isabel och deras barn finner glädje i att läsa Bibeln
[Bild på sidan 26]
George och Lillian finner lycka i den kristna förkunnartjänsten
[Bild på sidan 27]
Patrick och Nina gläder sig åt att ha funnit frid i tjänsten för Jehova