Den bästa hjälpen för att lära känna framtiden
Av en som fann vägen till livet
RELIGION spelade en viktig roll i mitt föräldrahem. Min far var jude, och även om han hade övergått till katolicismen för att få gifta sig med min mor, hade han ändå stor respekt för bibeln. Min mor kom från en familj med djupt rotade katolska traditioner — två av hennes systrar var nunnor, en kusin var monsignore, dvs. påvlig ämbetsman, och två syskonsöner var munkar.
Den oro, den fruktan och det ständiga hot som min far under andra världskriget kände för att bli deporterad till ett koncentrationsläger på grund av att han var jude gjorde att han dog tidigt. Eftersom min mor trodde fullt och fast på läran om själens odödlighet, tog hon del i spiritistiska seanser och försökte få kontakt med min far.
När jag sedan blev vuxen fortsatte jag att hålla mig till den traditionella religionen. Jag fortsatte att vara en ”god katolik”. Men katolicismen kunde inte förklara vilken framtid jag hade att vänta. Vem skulle jag kunna vända mig till för att få hjälp att finna svaret på den frågan?
Jag gjorde precis som min mor en gång gjort. Jag kontaktade andemedier. Eftersom de började varje seans med korstecken och bön, var jag övertygad om att de underliga saker jag fick bevittna kom från Gud. Jag ville göra något för att lindra andras lidande och gick därför vid den här tiden med i en katolsk sammanslutning som organiserade resor till Massabiellegrottan i Lourdes, där sjuka hoppas på att bli mirakulöst botade.
Jag hade aldrig hört talas om Jehovas vittnen förrän den dag då min man tog emot två tidskrifter som jag fann mycket intressanta. Det som gjorde det största intrycket på mig var att bibeln citerades till stöd för det som stod i tidskrifterna. Jag insåg genast att dessa tidskrifter skulle vara till stor hjälp när det gällde att få kunskap i Guds ord. Jag skrev och bad att få prenumerera på båda tidskrifterna. Jehovas vittnen besökte mig, och jag började studera bibeln.
Jag blev mycket entusiastisk över de sanningar jag lärde känna i bibeln och började tala med vänner och bekanta om dem. När jag talade om för min väninna som organiserade de religiösa vallfarterna att jag undersökte bibeln tillsammans med Jehovas vittnen, reagerade hon på ett sätt som gjorde mig verkligt förvånad. Hon blev mycket arg och talade så illa om vittnena att jag gick. Sedan fick jag möta motstånd från min man. (Matteus 10:36) Först var det svårt, men ju mer jag tillämpade det jag lärde, desto mer förändrades vårt familjeliv till det bättre. Jag blev döpt år 1977.
Jag insåg att jag aldrig skulle ha funnit vägen till livet, om Jehovas vittnen inte hade visat intresse genom att försöka hjälpa mig att lära känna bibelns underbara sanningar. Jag visste att jag också hade förpliktelsen att göra allt jag kunde för att hjälpa andra att lära känna Jehova och hans underbara uppsåt för framtiden. Hur skulle jag kunna göra det? Det bästa sättet var att börja i heltidstjänsten. Det var inte så lätt för mig, eftersom jag levde i ett religiöst splittrat hem. Men jag litade på Jehovas hjälp och vägledning och tog min tillflykt till honom. Jag är nu reguljär pionjär och har aldrig varit så lycklig i hela mitt liv. Jag är mer övertygad än någonsin om att ”Jehova är god” och att alla ”som tar sin tillflykt till honom” är lyckliga. — Psalm 34:9, NW.