• Island
    Jehovas vittnens årsbok 2005

    • Predikande på en fisketrålare

      För ett antal år sedan träffade Kjell Geelnard en ung man i tjänsten som hette Friðrik. Han var den äldste sonen i familjen, och han var andligt sinnad och tyckte om att samtala om Bibeln. Han hade många frågor och var mycket intresserad av att få mer kunskap om Bibeln. Men det var inte lätt att hitta honom igen, eftersom han var maskinist på en fisketrålare. Oftast var han ute till sjöss och hemma bara några dagar mellan resorna. Men Kjell brukade titta på schemat för trålaren och fråga Friðriks mamma när han förväntades komma hem och kunde på så sätt träffa honom, ibland i hamnen och ibland hemma. Bröderna kunde på så vis hjälpa honom att göra andliga framsteg.

      Mot slutet av 1982 bjöds Friðrik in till en kretssammankomst i Reykjavík. Hans tro på Jehova hade då börjat växa, och han bad till honom att han skulle få möjlighet att vara med. Plötsligt var det en man i besättningen som hade fått ledigt från en fiskeresa som bestämde sig för att inte ta ut sin ledighet. Det gjorde att Friðrik kunde ta ledigt från arbetet och vara med vid sammankomsten. Programmet gjorde ett starkt intryck på Friðrik, som nu var övertygad om att han ville tjäna Jehova.

      När Friðrik kom hem berättade han för sin fästmö om beslutet och hur det skulle påverka hans liv. Han sade till henne att han ville gifta sig med henne men att om hon inte kunde tänka sig att vara gift med ett Jehovas vittne, så borde hon bryta förlovningen. Nästa morgon knackade det på dörren till missionärshemmet. Utanför stod Friðrik och hans fästmö. Friðrik levererade ett kort men kärnfullt budskap: ”Helga vill ha ett bibelstudium!” Så missionärerna ordnade med det. Senare samma dag bad en av Friðriks yngre bröder också om ett bibelstudium. Och samma vecka tog Friðrik med sig sin yngsta syster till mötet och sade: ”Unnur vill ha ett bibelstudium!”

      Friðrik ville visa sitt överlämnande åt Jehova genom vattendopet. Men först behövde han utöka sin kunskap och sedan gå igenom dopfrågorna. Problemet var att han nästan alltid var ute till sjöss. Men om Kjell inte kunde besöka Friðrik hemma, kanske det skulle gå på hans arbetsplats. Vad blev lösningen? Friðrik anställde Kjell så att han kunde arbeta tillsammans med honom i maskinrummet på trålaren. Tidigt under 1983 steg Kjell ombord på trålaren Svalbakur utrustad med biblar och studiematerial.

      ”Arbetet och tjänsten ombord på Svalbakur var en minnesvärd upplevelse”, berättar Kjell. ”Arbetsdagen började 6.30 och slutade 18.30. Klockan tolv åt vi lunch, och vi fikade både på förmiddagen och på eftermiddagen. Fritiden använde jag till att studera med Friðrik, och det fanns många möjligheter att vittna för andra besättningsmedlemmar. Kvällarna användes till att studera och samtala om andliga frågor. Ibland gick vi inte och lade oss förrän efter midnatt. Under lunchen tillbringade vi bara en kort stund i matsalen, så att vi kunde samtala om dagens text i Friðriks hytt.”

      Naturligtvis väckte det uppståndelse bland besättningen att de hade en missionär bland sig. De första dagarna höll de sig på sin kant, eftersom de inte visste var de hade Kjell. Men några i besättningen lyssnade ivrigt till det Kjell hade att säga. En av dem visade stort intresse, och när han fick veta att de samtalade om dagens text under lunchen, ville han också vara med. En dag, när samtalet i matsalen drog ut på tiden, blev han otålig och sade till Kjell och Friðrik inför alla andra: ”Borde vi inte gå upp och läsa dagens text nu?”

      En kväll bjöd Kjell och Friðrik in besättningen till Friðriks hytt för att gå igenom ett nummer av Vakna! som handlade om alkoholism. Sju i besättningen kom till det här minnesvärda mötet, och nyheterna om det här mötet nådde också besättningarna på andra trålare.

      ”När jag hade tillbringat nästan två veckor av tjänst och arbete ombord på Svalbakur, nådde vi hamnen igen”, säger Kjell. ”Då hade jag gått igenom dopfrågorna och många andra bibliska ämnen med Friðrik och vittnat för andra besättningsmedlemmar och lämnat tidskrifter och litteratur till dem.” Friðrik blev döpt på våren 1983. Friðriks fästmö, Helga, och hans mamma och hans syster kom alla med i sanningen.