Insamlandet av ”åtråvärda ting” i Polen

POLEN betraktas allmänt som ett katolskt land. Enligt officiell statistik tillhör 93 procent av befolkningen katolska kyrkan. Den senaste tidens politiska och sociala förändringar har emellertid i hög grad påverkat människorna och deras religiösa liv. Aktuella intervjuundersökningar har visat att endast omkring 50 procent av de tillfrågade betraktar sig som aktiva katoliker.

I maj 1989 vann Jehovas vittnen lagligt erkännande som en religiös organisation i Polen. Sedan dess har omkring 15.000 nya vittnen slutit sig till deras led som förkunnare av de goda nyheterna om Riket. Det finns nu mer än 106.000 förkunnare i landets drygt 1.300 församlingar, och 200.422 personer var närvarande vid åminnelsen av Kristi död år 1991. Det förutsagda insamlandet av ”alla nationers åtråvärda ting” äger således rum också i Polen. (Haggai 2:8, NW) Under det senaste året har Jehovas vittnen i Polen hållit ett antal internationella sammankomster som fått stor publicitet. Men om vi ser lite närmare på några av de mindre städerna i landet, kommer vi att få en ännu bättre inblick i det insamlande verk som pågår i landet.

Pionjärerna banar vägen

Sztum är en liten stad på omkring 10.000 invånare, som ligger i närheten av den plats där floden Wisła (Weichsel) rinner ut i Östersjön. Staden har länge betraktats som ett mycket hårt distrikt vad predikoarbetet beträffar. År 1987 fanns det bara åtta förkunnare där i trakten. Men när några pionjärer, dvs. heltidsförkunnare av Riket, kom dit började saker och ting hända. Vid det femte mötet, som hölls i en hyrd biograflokal, var 100 intresserade personer närvarande! Efter två års flitigt predikande kunde en församling bildas. Nu har de 90 förkunnarna i staden en egen Rikets sal, och 150 personer besöker regelbundet deras möten.

Som väntat mötte predikandet snart motstånd från katolska kyrkan. En nunna som var ”specialist” på Jehovas vittnen höll några anföranden i vilka hon svärtade ner vittnena och anklagade dem för att sprida falska läror. Men som så ofta händer slog detta tillbaka som en bumerang. Hennes föreläsningar fick bara människor att vilja ta reda på fakta. Många av dem har sedan dess lärt känna sanningen och är nu reguljära pionjärer! De säger: ”När vi lärde känna sanningen, trodde vi att alla som ville bli ett vittne måste efterlikna sin lärare, vilket innebar att bli pionjär.” Hela församlingen genomsyras därför av en stark pionjäranda.

Till följd av detta leds nu omkring 180 bibelstudier med människor där i trakten. Somliga har till och med fått lära sig att läsa med hjälp av boken Du kan få leva för evigt i paradiset på jorden. Samtidigt har de lärt känna sanningen. Man håller också regelbundet 10-minuters studier i Bibeln med en grupp interner från det lokala fängelset, när de kommer ut för att sopa gatorna. En av dem försvarade ett Jehovas vittne, när en kvinnlig förbipasserande började överösa henne med glåpord. Han sprang fram till systern, tog boken Leva för evigt ur hennes hand, höll upp den och frågade den ovettiga kvinnan: ”Kan du inte läsa? Vad står det här? Du kan få leva för evigt i paradiset på jorden! Har du någonsin hört talas om något sådant? Varför i all världen tar du dig till att skymfa Gud och hans tillbedjare?”

Det allmänna samtalsämnet

Kruszwica, Polens forna legendariska huvudstad, är ett starkt katolskt fäste. Så sent som sommaren 1990 fanns det bara några få vittnen bland stadens 9.300 invånare. Men Jehova har rikligen välsignat sina tjänares ansträngningar att predika om Riket.

Människor har lagt märke till de religiösa ledarnas skrymtaktighet och hyckleri, och fler och fler — i synnerhet ungdomar — har vänt sig till vittnena för att få svar på sina frågor. På kort tid har man kunnat sätta i gång 20 bibelstudier i människors hem. Församlingsprästen höll några rent illvilliga predikningar om Jehovas vittnen, men detta avskräckte inte uppriktiga människor från att besöka vittnenas möten. Jehovas vittnen blev det allmänna samtalsämnet i parker och affärer och till och med i kyrkan. Ett halvt år senare kunde man bilda två stora bokstudiegrupper. Kruszwica har nu en mycket aktiv församling med omkring 35 tillbedjare av Jehova. De leder 75 bibelstudier och tar livligt del i insamlandet av de ”åtråvärda ting” som tidigare hölls fjättrade av den falska religionen.

En av dessa personer var 23-årige Bogdan, som tillhörde en mycket ortodox katolsk familj. Han berättar: ”Jag drack, rökte och levde ett omoraliskt liv. Jag var känd som punkare och anarkist, och ingen tycktes bry sig om det. Men när jag började studera Bibeln, hotade min mor att ta livet av sig. Jag klarade inte av påtryckningarna, utan bröt all kontakt med Jehovas vittnen. Längre fram lyckades jag emellertid, med pionjärernas kärleksfulla hjälp, bryta mig loss från alla dåliga vanor. Efter mitt dop vid områdessammankomsten ’Ett frihetsälskande folk’ år 1991 har jag satt upp heltidstjänsten som mitt mål i livet och har tjänat som hjälppionjär sedan dess.”

Tjugoettårige Sławomir hade sysslat med spiritism och satanism men övergett alla sådana sedvänjor så snart han såg att de fördöms i Bibeln. ”Men Satan gav sig inte så lätt”, förklarar han. ”En kväll började skivspelaren spela utan att jag hade satt på den, och jag hörde satanistisk musik trots att jag hade slängt allt som hade med djävulsdyrkan att göra. Jag bad till Jehova, och han hjälpte mig att återfå min andliga balans. En psykiater, som jag tidigare hade besökt på mina föräldrars begäran, lade märke till den drastiska förbättringen av mitt hälsotillstånd och konstaterade att jag nu var frisk. Han skrev i min journal: ’Botad av Jehovas vittnen.’”

Att stå emot världens ande

Sydväst om Kruszwica ligger Środa Śląska. Också i den här lilla staden med 9.000 invånare har ”åtråvärda ting” börjat visa sig. För fyra år sedan fanns det bara ett vittne där i staden, men nu har antalet förkunnare ökat till 47. Många av vittnena var en gång insnärjda i spiritism, drogmissbruk och omoraliskhet. Enligt deras mening berodde detta i stor utsträckning på det andliga vakuum som råder i kyrkan, som inte hjälper människor i andligt avseende, utan bara fördömer dem. Vittnena, däremot, erbjuder människor verklig hjälp.

De yngre i församlingen har gjort skolan till sitt personliga distrikt i predikoarbetet. ”Mina skolkamrater säger ofta till mig: ’Du kastar bort din ungdom’”, säger 18-åriga Kasia. ”Men jag har sluppit ifrån många bekymmer, och mitt liv har fått mening. Jag leder flera bibelstudier i skolan och försummar varken mitt skolarbete eller mitt personliga studium. En del flickor som har sagt att jag kastar bort min ungdom har redan fått barn och har massor av problem att brottas med.”

Sällskapet Vakttornets publikationer har blivit mycket populära i skolorna. En lärarinna som undervisade i polska uppmanade sina elever att ha det enkla och klara språket i tidskriften Vakna! som mönster för sina uppsatser. Ewa, som är hjälppionjär trots att hon fortfarande går i skolan, har haft stor nytta av broschyren Skolan och Jehovas vittnen. ”Jag uppskattar verkligen den publikationen. Mina lärare känner väl till den. Jag har aldrig haft några problem med att få ledigt för att kunna vara med vid stora sammankomster.” Denna fina anda hos de unga gläder Jehovas hjärta. — Ordspråksboken 27:11.

Förhärdade brottslingar ändrar sig

Öster om Środa Śląska ligger Strzelce Opolskie, där det finns två fängelser. Det ena är ett rymningssäkert fängelse för oförbätterliga brottslingar. Vittnena besöker regelbundet dessa två fångvårdsanstalter för att sprida sanningens budskap bland fångarna, av vilka många också hålls fängslade av det stora Babylon, världsväldet av falsk religion. — Uppenbarelseboken 18:1—5.

Vittnena studerar Bibeln med enskilda interner och små grupper av fångar, och somliga av dem har redan blivit döpta. Även om de måste avtjäna sina straff, predikar de aktivt de goda nyheterna för andra interner. En fånge som förberedde sig för dop förändrade sin personlighet så mycket att fängelseledningen lät honom åka hem på permission en gång i veckan. Andra har skrivit hem till sina familjer och berättat om sitt beslut att lämna fängelset, inte som brottslingar, utan som Jehovas vittnen.

Fängelsedirektören i det ena fängelset beklagade sig över att de katolska prästerna aldrig hade lyckats uträtta något när de kom för att besöka fångarna. Han frågade vittnena: ”Hur kommer det sig att ni kan förändra och rehabilitera sådana människor?” Ett brev som en fånge skrev till sin familj kanske kan besvara den frågan: ”Här i fängelset har Jehovas vittnen berättat för mig om Guds underbara löfte om den nya regering, Jehovas rike, som snart skall överta styret över jorden. Här har jag haft tid att granska mitt tidigare levnadssätt i Bibelns ljus. Fylld med avsmak över det här livet har jag nu en stark önskan att bli en fri människa och en lojal undersåte under Guds rike. I dag är jag ett döpt vittne för Jehova.”

I det andra fängelset finns det många som avtjänar 25-åriga fängelsestraff för mord. Där håller man nu ett regelbundet bibelstudium med 12 interner. En av dem har redan överlämnat sitt liv åt Jehova och blivit döpt, och andra planerar att ta dessa steg inom kort. Fängelsedirektören, som är mycket nöjd med de goda resultat som Jehovas vittnens undervisningsmetoder frambringat, sade för en tid sedan: ”Jag har inte 12 fångar. Jag har 600. Snälla ni, hjälp mig att rehabilitera dem. Jag skall se till att ni får all den utrustning ni behöver, bara ni står för programmet. Snälla ni, ta hand om dem!”

Och det var precis vad bröderna gjorde. De sammanställde ett bibliskt program som redogjorde för meningen med livet, hoppet om en lycklig framtid och vikten av att överge ett orätt handlingssätt. De berättade också en erfarenhet om en före detta fånge som blev ett Jehovas vittne och så småningom blev förordnad som församlingsäldste. Vittnena återgav också två intressanta levnadsberättelser, som redogjorde för hur en diamanttjuv och en narkoman lärde känna sanningen.a De 20 fångar som var närvarande tyckte att programmet var mycket intressant och ställde många frågor, och en del bad till och med om bibelstudier.

De nyas tro och uthärdande sätts på prov

Lubaczów är en liten stad med cirka 12.000 invånare, som ligger nära gränsen mot Ukraina. Evangeliseringsarbetet där i staden fick ny fart år 1988, då några pionjärer flyttade dit för att hjälpa de 12 förkunnarna. Nu finns det 72 aktiva förkunnare av Riket i Lubaczów, och 150 personer var närvarande vid åminnelsefirandet år 1991 i församlingens nybyggda Rikets sal.

I juni 1991 besökte påven Johannes Paulus II Lubaczów. Men det besöket bidrog inte till att bygga upp någon sann tro hos invånarna. Många av dem anfäktas av tvivel och frågor om livets mening och framtiden. När de inte kan få några tillfredsställande svar av prästerna, vänder de sig till Jehovas vittnen. Somliga kan till en början känna samvetskval för att de överger sin gamla religion, men de bibliska sanningar som de får lära sig hjälper dem snart att inse att de har valt den rätta vägen.

Ett typiskt exempel är Honorata, som nu är reguljär pionjär. För omkring ett år sedan frågade hon under en bikt sin präst vad Guds namn var. ”Gud är kärlek — det är hans vackraste namn”, svarade prästen. Efter en stund tillade han: ”Du är som en hink kristallklart vatten som någon har hällt några droppar bläck i. Verkningarna är oåterkalleliga.” Hon hade fått det svar hon behövde. ”I den stunden beslöt jag att jag skulle bli ett Jehovas vittne”, säger Honorata. ”Det är också oåterkalleligt.”

Nästan alla som har lärt känna sanningen i Lubaczów har fått utstå mycket hårt, eller rentav fanatiskt, motstånd. Men det har inte hindrat dem från att omfatta Bibelns sanning och ta ståndpunkt för Jehova.

Elżbieta berättar: ”Först fick jag stryk hemma. Sedan stormade min familj in i Rikets sal. ... De tog med mig hem och började ’skipa rättvisa’ med en knölpåk. De slog och sparkade mig över hela kroppen, bara därför att jag hade börjat komma tillsammans med vittnena. Jag blev så illa slagen att jag behövde omedelbar läkarhjälp och fick föras till sjukhus. Men Jehova hjälpte mig, och jag tillfrisknade. Min familj körde sedan i väg mig hemifrån. När jag nämnde detta för prästen, förlöjligade han mig och sade: ’Kommer du hit och beklagar dig bara därför att du fått lite stryk?’”

En annan syster berättar: ”Varje år brukade jag resa till Częstochowa för att gå ’korsvägen’ [på knäna], vilket jag ansåg vara en plikt för varje uppriktig katolik. Jag har fortfarande stora ärr på knäna.” Vid 18 års ålder lärde hon känna sanningen och förklarade för sin familj och prästen att hon inte tänkte återvända till kyrkan. Hon blev svårt misshandlad — ”så svårt att jag fick hjärnskakning”, berättar hon. ”Men på sjukhuset återhämtade jag mig tillräckligt mycket för att kunna vara närvarande vid områdessammankomsten ’Ett frihetsälskande folk’. Jag grät av glädje när jag såg den endräkt och kärlek som rådde bland dessa människor som var helt fria från fanatism — sådant som jag aldrig hade upplevt i Częstochowa. Hur lycklig är jag inte över att jag har blivit föremål för Jehovas godhet och har lärt mig att förtrösta på honom.” Jehova stärker och uppehåller dem som kastar sina bördor på honom. — Psalm 55:23.

Många människor som varit förslavade av det stora Babylon i detta katolska land lyder nu Bibelns uppmaning att ”gå ut från henne”, precis som i andra delar av världen. Om det är Jehovas vilja, kommer hans folk att oförskräckt samla in ännu fler av de ”åtråvärda ting” som fortfarande finns kringspridda i Polen. Många kommer utan tvivel att ge gensvar till maningen: ”’Kom!’ Och vemhelst som törstar, han må komma; var och en som vill, han må fritt ta av livets vatten.” — Uppenbarelseboken 18:4; 22:17.

[Fotnot]

[Karta på sidan 24]

(För formaterad text, se publikationen)

POLEN

Sztum

Kruszwica

Poznań

Warszawa

Środa Śląska

Częstochowa

Strzelce Opolskie

Lubaczów

[Bild på sidan 26]

Rikets budskap predikas i Kruszwica i Polen