Jag förundrades över hur sanningen nådde fram långt där uppe i norr. Vid ett tillfälle kom Walter Lewkowicz och jag till en oansenlig liten stuga i närheten av Lower Post i British Columbia, en plats belägen vid Alaska Highway nära gränsen till Yukon Territory. Vi förstod att det bodde någon i stugan, eftersom vi kunde ana ett ljussken från ett litet fönster. Klockan var ungefär nio på kvällen, och vi knackade på. En mansröst ropade att vi skulle komma in, så vi steg på. Så överraskade vi blev när vi såg en gammal man som låg utsträckt i sin säng och läste Vakttornet! Han läste faktiskt ett nummer som var nyare än det vi erbjöd. Han förklarade att han fick sin post med flyg. Eftersom vi hade varit borta från församlingen i åtta dagar vid det här laget, hade vi inte fått de senaste tidskrifterna. Mannen hette Fred Berg, och trots att han hade prenumererat i flera år, var detta det första besöket han fick av Jehovas vittnen. Fred övertalade oss att sova över. Vi fick förklara många bibliska sanningar för honom och ordna så att andra vittnen som regelbundet passerade området kunde besöka honom.

På ett fantastiskt sätt fick jag uppleva att på avlägsna platser, likaväl som någon annanstans, omfattar Jehovas oförtjänta omtanke alla människor, och Guds ande motiverar sinnet och hjärtat hos dem som är rätt inordnade för evigt liv. En av dem var Henry Lepine från Dawson City, numera Dawson, i Yukon Territory. Henry bodde i ett isolerat område. Han hade faktiskt inte varit utanför guldgrävarområdet på över 60 år. Men Jehovas ande fick den här 84-årige mannen att åka mer än 160 mil enkel resa till Anchorage för att vara med vid en kretssammankomst, fastän han aldrig hade varit med vid något församlingsmöte. Han blev entusiastisk över programmet och glad av umgänget. Henry återvände till Dawson City och förblev trogen till sin död. Många som kände honom undrade vad det var som fick den här gamle mannen att göra en så lång resa. Nyfikenheten ledde till att även några andra äldre tog emot sanningen. På ett indirekt sätt kunde alltså Henry avge ett fint vittnesbörd.