En lycka som når ut över hela världen
”SE! MINA egna tjänare kommer att ropa högt av fröjd på grund av hjärtats goda tillstånd.” (Jesaja 65:14, NW) Det var Jehova själv som yttrade dessa ord genom sin profet Jesaja, och vilken storslagen uppfyllelse har de inte fått bland Jehovas vittnen i våra dagar! Varifrån kommer den lycka de känner i hjärtat? Den har sitt ursprung i deras endräktiga tillbedjan av Jehova Gud. Han är ”den lycklige Guden”, och de som tillber honom ”fröjdar sig” i Jehova. (1 Timoteus 1:11; Sakarja 10:7, NW) Denna glädjefyllda tillbedjan förenar dem till en enda nation när de samfällt förkunnar de goda nyheterna om Riket i hela världen och höjer sina röster i en kör av lovprisning till sin Gud. — Uppenbarelseboken 7:9, 10.
”En glädje som ingen kan ta ifrån mig”
Ja, bekantgörandet av Guds namn och rike är en källa till ständig glädje för Jehovas vittnen. (Markus 13:10) De följer psalmistens uppmaning: ”Beröm er av hans heliga namn. Må de glädja sig av hjärtat, de som söker Herren [Jehova].” — Psalm 105:3.
Ofta finns det hinder som de måste övervinna för att kunna göra detta. En spanjor, Isidro, överlämnade sig åt Jehova och ville tala med andra om honom. Men Isidro är långtradarchaufför och har mycket begränsad fritid, eftersom han gör långa resor på nätterna och sover på dagarna. Isidro ville vittna för andra chaufförer, men hur skulle han gå till väga?
Han lät installera en kortvågsradio i bilen som han kunde använda för att tala med de andra chaufförerna. Han upptäckte snart en kanal som inte användes så mycket, kanal 13, och beslöt sig för att utnyttja den. I början var gensvaret visserligen ganska negativt, när han föreslog andra långtradarchaufförer att de skulle tala om bibeln via denna radiokanal, men somliga lyssnade. Ryktet spred sig, och fler och fler spanska långtradarchaufförer började använda kanal 13. Helt nyligen fick Isidro veta att åtminstone en av dem nu gör anordningar för att fortsätta sitt studium av bibeln.
I Italien fick en man höra talas om Jehovas vittnen genom ett samtal på en buss. Hans hustru fick kontakt med vittnena genom en väninna. Båda började studera bibeln och var ivriga att dela med sig av sin nyvunna kunskap åt andra. Deras iver var så stor att mannen tackade nej till en befordran på sin arbetsplats och hustrun lämnade sitt välbetalda arbete för att kunna ägna mer tid åt att tala med andra om de goda nyheterna om Riket. Var det värt ansträngningarna? Ja. Mannen säger: ”Sedan min hustru och jag lärde känna sanningen har vi haft glädjen att hjälpa 20 personer att komma till exakt kunskap om Guds uppsåt. När kvällen kommer och jag återvänder hem efter en dag i Jehovas tjänst, känner jag mig trött, det är sant. Men jag är lycklig, och jag tackar Jehova för att han har skänkt mig en glädje som ingen kan ta ifrån mig.”
”Till jordens mest avlägsna del”
De som tillhör Guds lyckliga nation visar samma nit var de än bor, till och med i ”jordens mest avlägsna del”. (Apostlagärningarna 1:8) Få platser på jorden är mer ”avlägsna” än norra Grönland. Men till och med där, i Ilulissat, 30 mil norr om polcirkeln, finns en liten församling med 19 förkunnare. De predikar samma goda nyheter som det italienska paret, och deras entusiasm var stor förra året när de fick se sju grönländare bli döpta som symbol av sitt överlämnande åt Jehova.
Mer än 1.000 mil från Grönland, på den subtropiska ön Mauritius i Indiska oceanen, känner Anjinee samma glädje. Anjinee hade det inte så lätt i början. På Mauritius anses det inte vara passande för en ung ogift kvinna av hinduisk-indisk härkomst att besöka kristna möten och ta del i offentlig förkunnartjänst. Men Anjinee stod på sig. I dag, nio år efter det att hon började vandra på den kristna levnadsvägen, studerar en del av hennes släktingar också bibeln.
I detta sammanhang bör vi också nämna Emilio i Honduras. Emilio hörde några arbetskamrater tala om bibeln på arbetet och bad att få vara med i samtalet. Han kunde inte läsa men lyssnade gärna till de bibelställen som lästes. Allteftersom den kristna sanningen trängde in i Emilios hjärta, övergav han sin omoraliska livsstil och sitt omåttliga drickande. Jehovas vittnen lärde honom att läsa och skriva, och nu är han förkunnare i Guds lyckliga nation.
I Alaska, hundratals mil nordväst om Honduras, lärde en eskimåkvinna känna samma kristna sanning. Denna kvinna och hennes familj bodde i en mycket isolerad by, och hennes enda kontakt med Jehovas vittnen var via posten. Hon studerade därför per brev, ställde sina frågor per brev och delar nu nitiskt med sig till sina grannar av det hon fått veta. Listan över sådana erfarenheter skulle kunna göras nästan hur lång som helst. Jorden utöver strömmar människor med ödmjukt hjärta till för att ”tjäna Jehova med glädje”. — Psalm 100:2, NW.
Ha ”kärlek inbördes”
En sak som attraherar alla dessa människor är den kärlek som finns inom Guds lyckliga nation. Jesus sade: ”Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” (Johannes 13:35) Sådan kärlek kommer till uttryck i dessa sanna kristnas dagliga liv, och den är särskilt märkbar i nödsituationer.
I ett afrikanskt land där Jehovas vittnens verksamhet beklagligt nog är förbjuden, inträffade en svår torka. Tio tusen människor dog, och hela boskapshjordar dukade under. Hur lyckades vittnena överleva? Genom att äta rötter och kokta avokadokärnor! Men deras situation förbättrades på ett dramatiskt sätt när vittnen i andra länder, med Guds hjälp, oväntat fick tillstånd att skicka en hjälpsändning med 25 ton livsmedel. Trots förbudet fick denna hjälpsändning till och med militäreskort för att den garanterat skulle nå destinationsorten!
Dessa afrikanska vittnen var överlyckliga över att på detta sätt få bli föremål för sina bröders kärlek i uppfyllelse av Jesajas ord: ”Se, Herrens [Jehovas] arm är inte för kort, så att han ej kan frälsa, och hans öra är inte tillslutet, så att han ej kan höra.” — Jesaja 59:1.
Ett fridsamt folk
En annan sak som drar ödmjuka människor till Guds lyckliga nation är att dess medlemmar har övergett denna världens krigiska vägar och smitt ”sina svärd till plogbillar”. (Jesaja 2:4) En före detta militär i El Salvador hade hela huset fullt av föremål som påminde om hans militära karriär. Men när han började studera bibeln tillsammans med Jehovas vittnen, utvecklade han i stället fridsamma intressen. Så småningom gjorde han sig av med allt som hade med krig att göra och började nitiskt ta del i predikoarbetet.
När regeringsfientliga styrkor tog kontroll över hans by, blev han tillfångatagen — någon hade tydligen pekat ut honom som en före detta militär. Han förklarade emellertid att han inte längre var soldat, utan hade blivit ett Jehovas vittne. Rebellerna anklagade honom för att ha vapen i huset, men när de sökte igenom hans hem hittade de inga. Rebelledaren började då fråga ut grannarna om honom. En typisk kommentar var: ”Han går bara fram och tillbaka på gatan och predikar om bibeln hela dagarna.” Mannen släpptes. Hans nit hade utan tvivel räddat hans liv.
En rapport från ett afrikanskt land berättar om två soldater som började studera bibeln tillsammans med Jehovas vittnen. Den ene tjänade i regeringens armé, och den andre tillhörde rebellstyrkorna. Så småningom bestämde sig båda för att ”smida sina svärd till plogbillar” och tog avsked från det militära. När de för första gången besökte ett kristet möte, frågade den regeringsfientlige soldaten häpet den andre: ”Vad gör du här?” Denne svarade: ”Och du då, vad gör du här?” ”Därefter”, fortsätter rapporten, ”omfamnade de varandra och grät av glädje för att de nu kunde vara tillsammans i frid.” Båda dessa före detta soldater bad säkert till Gud: ”Befria mig från blodskuld, o Gud, min räddnings Gud, för att min tunga av fröjd må kungöra din rättfärdighet.” — Psalm 51:16, NW.
”Du ser till mitt lidande”
”Jag vill fröjda mig och vara glad över din nåd, att du ser till mitt lidande, att du låter dig vårda om min själ i nöden.” (Psalm 31:8) Så bad psalmisten, och många människor i våra dagar gläder sig över att de genom Guds ord fått hjälp att klara av sjukdomar och lidanden. I Frankrike leder ett Jehovas vittne ett bibelstudium med en kvinna som lider av schizofreni. Den här kvinnan hade fått psykiatrisk behandling under någon tid, men det hade inte hjälpt. Veckan efter det att hon började studera frågade psykiatern: ”Förstår du verkligen vad den här kvinnan förklarar för dig från bibeln?” Veckan därpå följde vittnet därför med till hans mottagning och studerade bibeln med kvinnan i hans närvaro.
Efter studiet sade psykiatern till vittnet: ”Under årens lopp har jag intresserat mig för mina patienters religion, men jag har lagt märke till att de aldrig ställt upp när det verkligen gällt. Men i ert fall är det annorlunda. Fru P— kommer hit för behandling två gånger i veckan, och hon betalar mig för det. Men med er bibliska undervisning och era goda råd gör ni ett bättre arbete helt kostnadsfritt. Hon gör fina framsteg. Fortsätt med studiet, och jag försäkrar er om mitt hela och fulla samarbete om ni någon gång skulle behöva det.”
Som det sägs i bibeln: ”Saligt [Lyckligt, NW] är det folk som vet vad jubel är, de som vandrar, o Herre [Jehova], i ditt ansiktes ljus. I ditt namn fröjdar de sig alltid.” (Psalm 89:16, 17) Alla Jehovas vittnen vet att det som sägs i denna psalm är sant. Jublande glada upphäver de unisont, jorden runt, sina röster till Jehovas lov och pris. Fler och fler kommer strömmande ut ur nationerna för att lovprisa Gud tillsammans med dem. Varför inte slå följe med dem och själv få uppleva denna glädje?
[Bild på sidan 7]
Jehovas vittnen i Östeuropa gläder sig nu över sin nya frihet att få ta emot och studera ”Vakttornet” på sina egna språk