Tänk på vad 17-åriga Jennifer var med om. ”Det var vid lunchen i skolan. Flickorna vid mitt bord kom att tala om religion, och en av dem frågade mig om jag tillhörde något samfund”, berättar Jennifer. Var hon nervös för att svara? ”Ja”, medger hon, ”för jag var inte säker på hur de skulle reagera.” Vad gjorde då Jennifer? ”Jag berättade för dem att jag är ett Jehovas vittne”, fortsätter hon. ”Först verkade de överraskade. Det är tydligt att de hade för sig att Jehovas vittnen är konstiga människor. Det här gjorde att de ställde frågor till mig, och då kunde jag reda ut en del missuppfattningar som de hade. Också efter den dagen hände det ibland att någon av dem kom till mig med någon fråga de hade.”

⁷ Ångrade Jennifer att hon hade utnyttjat tillfället att tala om sin tro? Inte alls! ”Jag kände mig mycket nöjd när lunchrasten var över”, säger hon. ”Nu har de här flickorna en bättre uppfattning om vilka Jehovas vittnen verkligen är.” Jennifers råd är enkelt: ”Om du tycker att det är svårt att vittna för klasskamrater eller lärare, skall du be en kort bön. Jehova kommer att hjälpa dig. Du kommer att bli glad över att du tog vara på möjligheten att vittna.” (1 Petrus 3:15)

8. a) Hur hjälpte bönen Nehemja i en oväntad situation? b) Nämn några situationer i skolan då du kan behöva be en kort och tyst bön till Jehova.

⁸ Lägg märke till att Jennifer rekommenderar att du skall ”be en kort bön” till Jehova när du får ett tillfälle att vittna om din tro. Det är precis vad Nehemja, som var munskänk åt den persiske kungen Artaxerxes, gjorde när han stod inför en oväntad situation. Det syntes tydligt att Nehemja var bekymrad, sedan han fått höra hur svårt judarna hade det och fått veta att Jerusalems mur och portar låg i ruiner. Kungen lade märke till att Nehemja verkade bekymrad, och han frågade därför Nehemja vad orsaken var. Innan Nehemja svarade, bad han en bön om vägledning. Sedan bad han frimodigt om tillåtelse att återvända till Jerusalem och hjälpa till med att återuppbygga den fallna staden. Artaxerxes gick med på Nehemjas begäran. (Nehemja 2:1–8) Vad är lärdomen? Om du känner dig nervös när du får ett tillfälle att vittna om din tro, bör du inte glömma möjligheten att be en tyst bön. ”Kasta allt ert bekymmer på [Jehova]”, skrev Petrus, ”eftersom han bryr sig om er.” (1 Petrus 5:7; Psalm 55:22)

”Redo att komma med ett försvar”

9. Hur kunde den 13-åriga Leah lämna 23 exemplar av boken Ungdomar frågar?

⁹ Tänk på en annan erfarenhet. Leah, 13 år, läste boken Ungdomar frågar – svar som fungerara under lunchrasten i skolan. ”Andra höll ögonen på mig”, säger hon, ”och snart var det flera andra som stod bakom mig och tittade på boken. De började fråga mig vad boken handlade om.” Innan dagen var slut hade fyra flickor bett Leah att få ett exemplar av boken Ungdomar frågar. Snart visade flickorna boken för andra, och då ville också de ha var sitt exemplar. Under de följande veckorna kunde Leah lämna 23 exemplar av boken Ungdomar frågar till sina skolkamrater och deras vänner. Var det lätt för Leah att svara när andra började fråga om den bok hon läste? Verkligen inte! ”Först var jag nervös”, säger hon. ”Men jag bad, och jag kände att Jehova var med mig.”

10, 11. Hur kunde en ung israelitisk flicka hjälpa en syrisk arméchef att lära känna Jehova, och vilka förändringar gjorde den här mannen?

¹⁰ Det Leah var med om kan påminna dig om en liknande situation som uppstod för en ung israelitisk flicka som hade förts som fånge till Syrien. Naaman, en syrisk härförare, dvs. arméchef, hade sjukdomen spetälska. Hans hustru kan mycket väl ha inlett det samtal som förmådde den här lilla flickan att berätta om sin tro. ”Om min herre bara vore inför profeten som är i Samaria!” sade hon. ”Då skulle han befria honom från hans spetälska.” (2 Kungaboken 5:1–3)

¹¹ Som ett resultat av den här unga flickans frimodighet fick Naaman veta att ”det inte finns någon Gud någonstans på jorden utom i Israel”. Han bestämde sig faktiskt för att ”inte mer ... frambära brännoffer eller slaktoffer åt några andra gudar än åt Jehova”. (2 Kungaboken 5:15, 17) Jehova välsignade den här lilla flickans mod. Han kan göra samma sak för unga i vår tid, och han kommer att göra det. Så var det för Leah. Efter någon tid kom en del av hennes skolkamrater till henne och sade att boken Ungdomar frågar hjälpte dem att uppföra sig bättre. ”Jag blev glad”, säger Leah, ”eftersom jag visste att jag hjälpte andra att lära sig mer om Jehova och hjälpte dem att förändra sitt liv.”

[Ruta/bilder på sidan 20]

Även de mycket unga lovprisar Jehova!

Också yngre barn har kunnat vittna i skolan. Tänk på de här erfarenheterna.

Tioåriga Amber gick i femte klass, och man läste en bok om nazisternas förföljelse av judarna under andra världskriget. Amber bestämde sig för att ta med videofilmen Lila trianglar till sin lärare. Läraren blev förvånad när hon fick veta att också Jehovas vittnen förföljdes under nazistregimen. Läraren visade videon för hela klassen.

När Alexa var åtta år, skrev hon ett brev till klassen och förklarade varför hon inte kunde vara med när klassen skulle fira jul. Alexas lärarinna var imponerad och lät henne läsa brevet högt för sin egen klass och även för två andra klasser! ”Jag har fått lära mig att ha respekt för andra som kan ha en annan tro än jag”, sade Alexa mot slutet, ”och jag tackar er för att ni respekterar att jag inte firar jul.”

Kort efter det att Eric börjat i första klass tog han med sig Min bok med bibliska berättelser till skolan och bad att få visa den för sina klasskamrater. ”Jag har en bättre idé”, sade hans lärare. ”Du kan väl läsa en berättelse för klassen?” Eric gjorde det. Efteråt bad han alla som ville ha ett exemplar av boken att räcka upp handen. Arton – bland dem läraren – gjorde det! Eric känner nu att han har sitt eget speciella distrikt att vittna på.

Nioåriga Whitney är tacksam för broschyren Jehovas vittnen och utbildning.c ”Min mamma brukar ge den här broschyren till mina lärare varje år”, säger hon, ”men i år gjorde jag det själv. Tack vare broschyren utsåg min lärare mig till ’veckans elev’.”

[Fotnoter]