Sedan oktober 1996 har andra förkunnare av de goda nyheterna blivit inbjudna att ta del i den här verksamheten tillsammans med pionjärerna med särskilt uppdrag. Både församlingsförkunnare och reguljära pionjärer som är villiga att tjäna där behovet är större tar del i kampanjen på olika sätt. En del förordnas att tjäna i församlingar i de här områdena, så att de kan ta hand om distriktet och följa upp det intresse som visas. Många unga förkunnare och pionjärer har tackat ja till inbjudan och fått många uppmuntrande erfarenheter.

Vi har till exempel Abimael, en ung kristen som hade ett välbetalt arbete på ett mobiltelefonföretag. Han beslöt sig för att ta del i förkunnartjänsten i de här avlägsna områdena. När hans arbetsgivare fick veta att han skulle sluta, erbjöd de honom befordran och löneförhöjning. Arbetskamraterna pressade honom och hävdade att det här var en unik möjlighet och att det skulle vara dumt av honom att tacka nej. Men Abimael hade beslutat sig för att ta del i den särskilda predikokampanjen i tre månader. Efter de tre månaderna bestämde sig Abimael för att tills vidare stanna kvar i en isolerad församling där behovet av förkunnare är stort. Han har nu ett enklare arbete och har lärt sig att förenkla sitt liv.

Äldre tar del

Den här verksamheten är dock inte bara för de unga. Adela, en äldre syster, hade alltid velat ägna mer tid åt predikoarbetet. Den möjligheten dök upp då hon blev inbjuden att ta del i den här särskilda kampanjen. Hon berättar: ”Jag tyckte om mitt distrikt så mycket att jag frågade äldstebröderna i församlingen om jag fick stanna tills vidare. Jag är glad för att jag fortfarande är användbar för Jehova, trots att jag är äldre.”