Hur det är att bo och predika i närheten av en vulkan

”DET är en skrämmande upplevelse. Det skulle mycket väl kunna liknas vid slutet för den här världen som Bibeln berättar om. Vi måste fortsätta med att vara uppmärksamma och hela tiden stå i ett gott förhållande till Jehova Gud.” Så säger Víctor, ett Jehovas vittne, när han berättar hur det är att bo i närheten av vulkanen Popocatépetl, allmänt kallad Popo, i Mexico.

Den här mullrande vulkanen har varit nyhetsstoff sedan 1994.a Myndigheterna bestämde att ett område med en radie av 30 kilometer kring kratern skulle vara högriskområde. Vulkanens södra sida är speciellt farlig, eftersom kratern lutar åt det hållet och det finns många djupa raviner där lava och lera från kratern kan flyta fram.

Det är naturligtvis många som undrar vad som händer med Mexico City om vulkanen får ett större utbrott. Är den staden i riskzonen? Vi har också alla dem som bor i staten Morelos söder om vulkanen. Befinner sig alla de som bor i det området också i fara? Och hur är det att bo i närheten av vulkanen och inte veta när något kommer att inträffa?

Hotet från vulkanen

Centrum av Mexico City ligger omkring 70 kilometer nordväst om Popocatépetl, men några av förorterna befinner sig så nära som 40 kilometer. Hela huvudstadsområdet med en befolkning på 20 miljoner ligger egentligen inte i farozonen. Men beroende på vindriktningen kan det här området drabbas om vulkanen spyr ut stora mängder aska.

Den vulkaniska askan får vanligtvis svårare följder på vulkanens östra sida. I det här området ligger staden Puebla och ett antal mindre städer, vilket innebär att sammanlagt omkring 200.000 människor befinner sig i högriskområdet. Söndagen den 11 maj 1997 spydde vulkanen ut tonvis med aska i luften och spred ut den över hela det här området, och den nådde ända till staten Veracruz mer än 30 mil österut. Söder om vulkanen, i staten Morelos, ligger flera städer, och de har en sammanlagd befolkning på omkring 40.000 som också kan komma att befinna sig i allvarlig fara.

Mitt i allt detta bor och arbetar Jehovas vittnen. I Mexico City finns det mer än 90.000 i omkring 1.700 församlingar. Sällskapet Vakttornets avdelningskontor ligger nordöst om Mexico City och omkring 10 mil från vulkanen. Det är mer än 800 frivilliga arbetare vid avdelningskontoret, och dessutom 500 frivilliga som arbetar vid ett stort byggnadsprojekt. Alla dessa befinner sig utanför riskområdet.

I staten Morelos finns det omkring 50 församlingar av Jehovas vittnen med mer än 2.000 förkunnare av Guds kungarike. Några av församlingarna finns i Tetela del Volcán och Hueyapan som ligger bara 20 kilometer från kratern. I öster, i staten Puebla, finns det dessutom omkring 600 förkunnare som bor 20–30 kilometer från vulkanen. De kan naturligtvis komma att utsättas för allvarlig fara.

Jehovas vittnen fortsätter att vara verksamma

Jehovas vittnen har inte slutat att predika i det här området, trots att situationen hela tiden är hotfull. De har fortsatt med sitt mötesprogram, och det gör att de känner sammanhållning och tillförsikt under de här svåra förhållandena. (Hebréerna 10:24, 25) I en rapport från en av församlingarna sägs det: ”Människors inställning till de goda nyheterna om Guds kungarike har verkligen förändrats. I en liten by var det nyligen 18 personer som började studera Bibeln.”

En annan församling som finns 20 kilometer från vulkanen berättar: ”Det har varit en enastående tillväxt. Den här församlingen bildades i november 1996. Under de första sex månaderna var det 10 personer som uppfyllde kraven för att ta del i tjänsten på fältet. Några av förkunnarna bor bara 15 kilometer från kratern. Man har kristna möten, och det brukar vara omkring 40 närvarande.”

Magdalena, som bor i San Agustín Ixtahuixtla i Puebla, bara 25 kilometer från vulkanen, har fortsatt att vara flitig med att leda bibelstudier. Hon berättar så här om vad som hände efter ett större utbrott:

”Vi blev uppmanade att lämna våra hem, och vi gjorde det i ett regn av aska. Trots att det var bråttom tänkte jag på familjen Dorado, som jag studerade Bibeln med. Jag och några andra i församlingen begav oss till familjens hus och hjälpte dem att ta sig till en säkrare plats. I staden Puebla, som ligger i närheten, var Jehovas vittnens hjälpkommitté redan i verksamhet. Familjen Dorado blev mycket imponerad av hur vi alla blev omhändertagna där. Våra kristna bröder hade i förväg ordnat med logi för oss på olika platser. Även om vi befann oss långt hemifrån, saknade vi ingenting. Den här familjen hade varit med vid några möten i Rikets sal, men de blev förvånade över den kärlek som församlingsmedlemmar som de aldrig träffat visade dem. Några veckor efter det att vi återvänt till våra hem började den här familjen besöka alla möten regelbundet. Familjemedlemmarna uppfyllde snart kraven för att få vara förkunnare av de goda nyheterna. Två av dem är nu döpta. De har varit hjälppionjärer några månader och planerar för att bli reguljära pionjärer.”

Martha, en ung kvinna på 20 år som bor drygt 20 kilometer från kratern, låter inte sitt handikapp hindra henne från att ta vara på alla möjligheter att predika. Hon lärde känna sanningen för tre år sedan, när vulkanen återigen var aktiv. I den branta terrängen där hon bor skulle det vara svårt att använda en rullstol, och därför rider hon på en åsna, när hon tar del i predikoarbetet. Hon tar sig också till mötena genom att rida på åsnan. Martha känner djup tacksamhet mot Jehova för att hon får vara en del av ett kärleksfullt brödraskap, eftersom hon är beroende av hjälp från systrarna i församlingen för att komma upp på och av åsnan. Hon ägnar mer än 15 timmar varje månad åt att predika.

I dessa isolerade trakter blir Jehovas vittnen ofta utsatta för påtryckningar från sina grannar att fira religiösa högtider tillsammans med dem. I Tulcingo, en by som ligger ungefär 20 kilometer från vulkanen, fick en man i uppdrag att besöka vittnena för att samla in pengar till de högtider som skulle firas. Vännerna förklarade tålmodigt varför de inte kunde ta del i de här religiösa högtiderna. Mannen var så ihärdig i sina försök att få pengar av vännerna att han började komma till mötena för att lära känna några av deras trosuppfattningar. Han gladde sig över att finna svaren på sina frågor i sin egen katolska bibel. Han har, tillsammans med sin fru och dotter, besökt mötena regelbundet under ett år, och han har uttryckt sin önskan att bli en förkunnare av de goda nyheterna.

Hur kan man förbereda sig?

Vulkanologerna gör sina undersökningar och avger offentliga rapporter om den hotfulla Popocatépetl, men ingen vet egentligen vad som kommer att hända och när. Enligt nyhetsmedierna och människor som bor i närheten av vulkanen kan den få ett utbrott när som helst. Hotet är verkligt. Myndigheterna är naturligtvis mycket bekymrade och önskar göra allt de kan för att vara beredda om faran blir överhängande. Men det är förståeligt att de måste vara försiktiga med att utfärda varningar, eftersom de inte vill utlösa en massflykt om det inte är någon omedelbar fara. Men vad skall man då göra?

”Klok är den som har sett olyckan och griper sig an med att gömma sig, men de oerfarna har gått vidare och måste lida straffet”, sägs det i ett ordspråk i Bibeln. (Ordspråken 22:3) Det är därför förståndigt att vidta mått och steg för att trygga sin säkerhet medan möjligheten finns och inte gå vidare som om ingenting någonsin kommer att hända och inta en avvaktande hållning till sådana skräckinjagande naturkrafter. Det är så som de Jehovas vittnen som bor i området ser på saken.

Representanter för Jehovas vittnens avdelningskontor sammanträffade nyligen i staten Puebla med resande tillsyningsmän som står i nära kontakt med församlingarna i riskområdet. Man gjorde upp planer för att de resande tillsyningsmännen och medlemmar av en hjälpkommitté skulle besöka alla familjer som bor inom 25 kilometer från kratern. De här familjerna blev hjälpta till att överväga att bege sig ifrån riskområdet innan de måste fly i panik. Man gjorde anordningar för att transportera och inkvartera 1.500 personer i staden Puebla. En del familjer begav sig till andra städer för att bo hos släktingar där.

Omfattande varningar

Röken, elden och mullret från Popocatépetl är tydliga tecken på att ett utbrott är nära. Alla som vill rädda sig måste ge akt på myndigheternas varningar och handla därefter. Jehovas vittnen som bor i närheten av vulkanen är ständigt på sin vakt för att skydda sig själva och även för att hjälpa andra att inse faran och göra något innan det är för sent.

Alla Jehovas vittnen ger också akt på världshändelserna i ljuset av Bibelns profetior. Krig, jordbävningar, hungersnöd, sjukdomar och brottslighet är lika betecknande som en vulkans verksamhet. De är delar i ett sammansatt tecken som Jesus Kristus förutsade skulle utmärka ”avslutningen på tingens ordning”. Fastän ingen vet exakt när det här slutet skall komma, är det inget tvivel om att det kommer och att det är mycket, mycket nära. — Matteus 24:3, 7–14, 32–39.

Det är brådskande för människor överallt att ta mycket allvarligt på Jesu varning: ”Ge akt på er själva, att aldrig era hjärtan blir nertyngda av frosseri och dryckenskap och livets bekymmer och den dagen oförmodat i ett nu kommer över er.” (Lukas 21:34) Det är uppenbart att det är det förståndiga handlingssättet. Precis som man inte kan ta lätt på vulkanens varningstecken får vi inte ignorera att Människosonen, Jesus Kristus, närmar sig. Han gav uppmaningen: ”Visa er fördenskull också ni redo, därför att vid en timme som ni inte tänker er kommer Människosonen.” — Matteus 24:44.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 23]

Martha (på åsnan) och andra predikar med Popocatépetl i bakgrunden