Han längtade efter rättvisa

Vaso Kveniasjvili var i tonåren när andra världskriget bröt ut. På den tiden var Georgien en del av Sovjetunionen, och Vasos pappa kallades in till armén. Vaso var äldst i syskonskaran, och eftersom hans mamma var död var det upp till honom att försörja familjen. För att klara av det såg han ingen annan utväg än att börja stjäla.

Det dröjde inte länge förrän Vaso blev involverad i organiserad brottslighet. Han berättar: ”Jag kände att det fanns mer rättvisa i den kriminella världen än hos myndigheterna och samhället i övrigt.” Men Vaso insåg snart att han letade efter något som människor inte kan åstadkomma. ”Jag längtade verkligen efter sann rättvisa”, berättar han.

Vaso blev så småningom arresterad på grund av sin kriminella verksamhet och skickades till ett arbetsläger i Sibirien. Där träffade han ett Jehovas vittne som hamnat där på grund av sin tro. ”Äntligen hittade jag det jag letat efter”, berättar Vaso. ”Vi hade ingen litteratur, men jag försökte lära mig så mycket jag bara kunde av det han berättade.”

När Vaso blev frigiven 1964 återvände han till Georgien och letade efter Jehovas vittnen där. Under tiden höll han kontakten med sin vän från arbetslägret via brev. Men när hans vän dog en tid senare förlorade han helt kontakten med vittnena. Han skulle få vänta nästan två decennier innan han träffade Jehovas vittnen igen. Mer om Vaso lite längre fram.